Som en virvelvind genom livet

VirvelvindHar du tid att hålla dina dansklasser nu så här nära inpå premiär frågade någon mig. Jag förstår frågan. För livet är just nu time management på hög nivå. Kom-ihåg- listor och sortering för att vara säker på att allt som behöver förberedas blir gjort. Den här sortens noggrannhet som vi högkänsliga både är suveräna på och som kan driva oss till vanvett om det blir för mycket. Just därför har jag tid.

Tiden på dansgolvet ger mig nämligen bonustid. Ja, så känns det i alla fall. För efter en timmes träning är jag effektivare än någonsin, sover bättre än annars och är lugnare och mer tillfreds än annars.

Det är så märkligt. Ibland kan jag ha svårt att ta mig till klassen – och det beror inte på er kära deltagare om ni läser detta. Tvärtom – ni är moroten! Era glada ansikten och känslan av att få dansa med er – förutom ansvaret att ni faktiskt betalar för att få gå och träna med mig. Men jag är ändå en bekväm jäkel innerst inne som gärna såsar på soffan i kvällningen. Så jag kan därför ibland åma mig lite. Precis så som jag gjorde innan jag blev instruktör – och därmed oftast aldrig kom iväg. Det är sanningen..

Men så kommer jag då till klassen och så händer något magiskt. För varje minut som går är det som om jag blir ett kilo lättare, oron lättar och jag finner mig gå hem från passet som den coola brud jag också är.

Tack för detta kära deltagare. Timmarna med er är guld värda. Just denna veckan har jag varit tvungen att låta bli 3 av 9 klasser, men de andra har jag med värme tagit vara på.

Jag har sagt det förr. Jag tycker verkligen inte alla ska hålla på med Zumba. Älskar man inte rytmisk musik och att dansa då är det nog inte ens grej. Men obs, du behöver inte KUNNA dansa, så länge du gillar det kommer jag hjälpa dig med resten. Men ni andra som mest fnissar åt tv-shopreklamen (vilket även jag gör, får jag erkänna, OMG…) jag HOPPAS verkligen att ni hittat ett annat sätt för att ta vara på kroppens endorfiner.

Träning för mig handlar nämligen numer mindre om kroppen och nästan mer om mitt sinne sedan jag blev medveten om effekten träningen har på mig. När det gäller dans förklaras det så här bra:

”Dance enables you to find yourself and lose yourself at the same time.

Fortfarande nyfiken på vad ni andra har för erfarenheter av detta med träning, just för att det för mig var en sån ögonöppnare för en sådär tre år sedan. Visst hade jag läst om träningens effekter men ändå inte riktigt upplevt – så därför ej fattat.

Hursomhelst hoppas jag att ni alla har ert sätt!

Idag ropar jag TVÅ! Dags för genrep. Iiih! Stryker klänningen. Sätter möbeltassar på skorna (jo hon klampar). Är du nyfiken på vårens charmigaste lilla föreställning så hittar du biljetter här!

Allt är rytm

Sällan har fejset varit rödare. Sällan andningen mer ansträngd. Visst har jag övat själv nu i dagar, men då får jag ju ta en paus när jag blir sugen. Första riktiga passet på tre veckor – det var visst på tiden.

Som i ett trollslag är humöret återställt och lugnet likaså. Återigen denna insikt om vad träningen gör för mig. Det är magiskt. Det är piller utan piller. En påverkan som dessutom inte går in och skär ner på andra bra saker i ens personlighet.

Idag var det dagen då det är som allra roligast för både fröken och klassen. För fröken, för att hon är så galet taggad när allt är nytt, nytt, nytt. För klassen, för att fröken alltid gör fel, fel, fel. Det kan va kul har jag förstått.

Det finns folk som säger att de inte kan dansa för att de inte har någon rytm.

Alla har rytm. Livet är rytm, i allt från hur det blir natt och sen dag till hur vi skiftar mellan aktivitet och vila. Musikrytm är bara rytm i dess mest exakta form och den finns i oss, alla. Med mig kan man träna både lugnt och galet svettigt och är någon nyfiken på att testa, så kika in här så hittar ni både schema och får se en helt annan sida av kameleonten.

I detta skapande av terminens pass  som nu pågått parallellt med den senaste veckans maniska skrivande har jag blivit påmind på nytt om hur allt i sanning är relativt. Denna pass-skaparprocess som i min medfödda nitiska samvetsgrannhet annars brukar kosta på rätt hårt kändes  i relation till min ågren över manuset som ska bli klart plätt-lätt. Fanns helt enkelt ingen tid för vel. Det vara bara tuta och kör.

Om du ändå inte vill dansa på träningslokal, så kör lite i ljuvlig när-ingen-ser-på style hemma. Behöver inte alls vara avancerad frigörande dans – ALL dans är frigörande. Så bara gör’t, till Sven-Ingvars, Metallica eller vad som behagar just dig mest. Eufori på recept.

Dansa

Rör på dig och låt någon annan röra på dig

DanspillerNär jag  för en så där fem, sex år sedan för första gången såg den överkäcka tv-shop-reklamen för Zumba hade jag aldrig någonsin kunnat gissa att träningsformen skulle visa sig bli en så stor del av mitt liv som den idag sedan tre år de facto är. Ett ekonomiskt minus på bankkontot plus ett starkt behov av att komma i form var det som  i sanning var det som fick mig att pragmatiskt dra nytta av mina år på salsa och sambaklubbarna i Malmö. På så sätt, nästan av en slump, fick jag plötsligt receptet på det som visat sig bli inte bara världens roligaste jobb utan även mitt personliga lyckopiller.

Jag var nämligen hon, tjejen, med trea gympa. Hon som mest väntade på att timmen skulle gå över och var lycklig när hon kunde hänvisa till en förkylning så att hon slapp. Min ”skäms-sysselsättning” som tonåring var i och för sig att i hemlighet dansa till hitlåtar framför spegeln. Aldrig hade jag väl ändå kunnat drömma om att någon faktiskt skulle betala mig för att göra samma sak och att det vid 40 fyllda skulle hålla mig mer vältränad än de flesta.

Att bli lärare eller instruktör har aldrig varit något som lockat mig eftersom jag trodde att jag inte skulle klara av att binda upp mig så flera kvällar i veckan. Jag gillar verkligen alltid att känna mig helt fri och  ha alla möjligheter öppna. Men ni vet, det man tror man vill ha är inte alltid det man behöver. För mig visade det sig att det skulle krävas att jag just blev instruktör med ansvar för andra för att få upptäcka vinsten med regelbunden träning. Helt plötsligt befann jag mig i en situation där jag tränade fem gånger i veckan. Med det kom en stabilitet i välmåendet som en helt oväntad men fantastiskt välkommen bonus.

Jag har haft några riktigt tunga perioder i mitt liv både på grund av yttre omständigheter och min egen känslighet. Trots det har jag aldrig tagit antidepressiva medel. Det handlar inte om att jag tycker det är fel eller något man ska låta bli – tvärtom vet jag många som det helt inneburit vändningen för. Men en viss motvilja till kemikalier i min kropp finns nog ändå i mig  – även om den uppenbarligen kan ignoreras hur lätt som helst när det gäller färglatt surt godis med syrefrätande socker på.. Så terapi har varit svaret och i många fall till stor hjälp. Hade jag dock på allvar insett vilken oerhörd effekt intensiv träning kan ha på det psykiska välmåendet hade jag dock inte bara utvecklats utan varit så mycket gladare på kuppen.

Om du är en person som har tendenser till humörsvängningar eller till och med är riktigt nere periodvis så vill jag verkligen, verkligen uppmuntra dig att lägga den energi du har på att undersöka träningsform, efter träningsform tills du hittar din grej. Självklart är det viktigt att lyssna på sin doktor, men på den här punkten vet jag att hen med största sannolikhet håller med mig så länge du inte har några fysiska hinder. Spring, dansa, hoppa, spela boll eller bara gå. Det viktiga är verkligen att du rör dig, helst så du svettas riktigt rejält.

Att röra sig är alltså det viktiga, men det jag verkligen önskar dig, om du precis som jag är en person som lätt blir uttråkad, är en form som du tycker är riktigt ROLIG oavsett dess vinster, för då kommer du garanterat fortsätta och det är det som är hela poängen. Åh jag förstår att du hört detta tjat om träning förut och är trött på det. Men jag önskar, önskar verkligen att jag hade fått in denna rutin i mitt liv tidigare så jag kunde få må som jag gör idag. Vidare tror jag också att som de ofta mycket analytiskt lagda personer vi högkänsliga och högreceptiva individer är så har vi en tendens att ”fastna i vår huvuden”. Jag har  då lärt mig att träningen hjälper mig att bättre både tänka – och att skapa.

Endorfiner är ju nyckelordet. Det är dom vi vill släppa loss i vår kropp.

Dom får också en jäkla fart på sig vid beröring. Så är det. Så kramas för guds skull. Krama alla som vill och hitta ännu ett skäl till varför det är viktigt att visa dom vi har i våra liv att vi älskar dom. Njut av fysisk kärlek på alla sätt du kan, du som vill och har en möjlighet. Gå på massage eller gulla med hunden eller katten. För det funkar. Vill själv bättra mig på detta område för jag vet  ju att det får mig att må så galet mycket bättre.

Med andra ord – om du inte på allvar provat – ge kroppens inbyggda piller en rejäl chans. Så värt.