Med dom vi knappt behöver säga ett ord

Dom här personerna som förstår utan att du behöver förklara. Dom här personerna som läser dig som en öppen bok. Dom här personerna som vet när du säger ”det gör ingenting” fast det visst gör nåt. De som på något märkligt sätt bara vet och du aldrig behöver vara fullkomligt logisk, pedagogisk eller ens kronologisk med i dialog.

Vad är det som gör att dessa personer förstår oss så väl? Är det det faktum att de känt oss länge? Är det att de under år sett vartenda drag, lärt sig läsa varenda skiftning?

Ibland, men inte alltid. Vissa människor lär sig ju aldrig läsa dig, det har du säkert märkt.

Men ofta, en mor eller far med sitt barn. Min mamma är verkligen den mamman. Hon behöver bara kasta en blick på mina ögon och vet precis hur jag mår.

Vissa vänner kan ha det här draget med, vilket gör att vi trivs med dem fastän vi för övrigt kanske är helt olika. En av de vänner jag själv trivts med bäst kommer jag sällan överens med när vi börjar diskutera. Vi bråkar lätt när vi arbetar tillsammans. Men jag älskar ändå att vara med henne för hon läser mig som en öppen bok och jag känner därför mig så bekväm och att jag varken behöver säga rätt, vara rätt eller leka lätt.

Det är inte mina ord hon läser – det är ju liksom hela mitt jag.

Ibland finner vi denna egenskap hos någon vi precis har mött. När det som i ett slag känns som om vi har känt varandra hela livet. Vi förstår vad personen säger som den inte säger. Vi känner skiftningen i deras kroppsspråk genast. Det är fantastiskt – och samtidigt oerhört skrämmande. På samma gång. För det är ju rent logiskt så ogrundat. Vi kan därför inte ifrågasätta vad de säger och vad de gör, för det har vi inte vänskapligt kapital att göra. Vi måste ta dem på orden. Vad annat kan vi göra? Men det förändrar inte att vi läser dem och förstår möjligheter långt bortom vad som sagts.

Vi högkänsliga är överlag bra på detta. Men så klart inte med alla. Vissa kopplar man så klart bättre med, alltid.

Senaste tiden har, som jag tidigare varit inne på, varit sorglig och i går var nog kulmen. Ett sista adjö av någon som gick bort långt tidigare än någon i omgivningen var beredd på. I ett fantastiskt tal från en av de anhöriga påmindes jag om denna förmåga att läsa varandra och insåg att det är just den som jag definierar som samhörighet. Den egenskapen som gör att jag väljer att vilja ha en person nära mig.

Det är ju något helt fantastiskt även när man själv är personen som läser någon annan väl att våga ta tag i denne och säga: ”Men hördu, jag ser ju att saker inte är bra nu, vad hände!” Att se masken i personens ansikte bryta upp, lättnaden över att någon sett igenom försvarsmekanismerna.

En del av de personerna som läser mig som bäst pratar, precis som jag, rätt mycket och därför kan man knappast säga att vi alltid är tysta tillsammans. Men det är ändå inte i orden relationen ligger. Det är snarare i allt det här som sker mellan raderna. Där sker magin.

Men man kan aldrig ta det mellan raderna för givet. Och man ska sannerligen inte ta personer av detta slag för givet. Det påmindes jag ju om igår smärtsamt igen.

De är ovärderliga de här personerna som förstår oss så väl och kommer sannerligen inte i överflöd.

Så ta vara på dem.

Så himla fint. Så himla skönt.

Samförstånd.

Vad säger du – egentligen?

 

Det finns en t-shirt med texten: ”I’m responsible for what I say. Not for what you understand.”

Superkaxigt och cool kan man tycka. Eller. Rätt improduktivt. Om man vill kommunicera.

”Man måste kommuniceeeeeera.” Ett av de första påståenden jag fick lära mig angående det här med relationer. Men vad är det att kommunicera? Hur kommunicerar man väl? Och vem bestämmer egentligen vilken sorts kommunikation som är den rätta?

Jag är just nu deltidsanställd några timmar i veckan under titeln Kommunikatör. Det låter ju som om det är något jag ska vara bra på. Ju mer jag lär mig om det här med kommunikation, desto mer inser jag dock att det är inte någon lätt fråga.

Vi kommunicerar helt enkelt olika. Kanske är det så  att vi passar mer eller mindre bra ihop med olika personer inte bara utifrån vad vi har gemensamt utan även utifrån hur vi just kommunicerar.

Det är jättelätt att sätta sig till doms över andras sätt att kommunicera. Men vad uppnår man med det? Inte så himla mycket om målet främst är att nå fram.

Men målet för kommunikation är inte detsamma för alla. Frågan är, vad vill olika människor med sin kommunikation? Vill de nå fram? Eller stöta bort? Bryr de sig om mottagaren? Eller inte? Vågar de stå för det de säger? Eller lindar helst in det så att de kan undslippa eventuella oönskade reaktioner.

Själv gillar jag att kommunicera rakt. Superrakt. Och uppskattar det motsatta tillbaka. Främst för att det minskar risken för onödiga missförstånd.

En annan anledning är dock även att jag avskyr när processer tar längre tid än de måste. Jag växte upp i ett grälklimat som inte var det bästa, där många diskussioner gick i cirkel. Detta påverkade mig starkt. Så mycket tid som gick åt till detta som inte ledde någon vart.

En annan anledning till att jag uppskattar rak kommunikation är att jag som många högkänsliga har så lätt att uppfattas skiftningar i folks kroppsspråk, läsa av stämningar. Ibland dock så till den grad att jag över- eller feltolkar.

Slutligen tycker jag att rak kommunikation ofta är empatisk, för den ger den andre personen en ärlig chans till att förhålla sig till relevant information.

Därför säger jag tydligt vad jag vill. Och frågar vad du vill om jag känner att jag blir förvirrad. Ibland säger jag ”jag vet inte”. Då menar jag det också. Men jag använder väldigt sällan omskrivningar som jag hoppas att folk ”ska förstå” mellan raderna. Därför att de gör oftast inte det.

Alla kommunicerar dock inte så här. Antingen för att de medvetet tror på andra vägar. Eller kanske för att de helt enkelt bara vuxit upp i ett annat kommunikationsklimat?

En ny kär god vän till mig och jag fick en minifnurra på tråden tidigare i höstas i samband med att vi skulle ses. Lite olyckligt tyckte vi båda för vi är verkligen så där nyvänkärsförtjust i varandra. Jag skrev nåt i denna stil: ”Du, bara så du vet, inför ikväll, jag är så himla trött och utarbetad så det kommer nog inte bli nån sen kväll för mig.” Då svarade hon: ”Åh, jag fattar, jag orkar egentligen inte heller ses ikväll, vi tar det senare.” När jag fick det meddelandet så bara satt jag där och gapade snopet. Vadå, vill hon inte ses? Jag skrev ju bara att jag ville ta en lugn kväll. Men hon uppfattade det på sin sida som ett diskret sätt från mig att säga att jag egentligen inte orkade ses. Med andra ord fattade hon vinken. Som inte var någon vink.

Ett annat exempel är de som kommunicerar vad de vill göra genom att försöka väcka intresse hos den andra. ”Åh, vilken rolig affär” säger de när de passerar. ”Jaså är den?”, kan jag då säga och fortsätta gå.  Jag ska vara ärlig, numer har jag lärt mig vilka personer som kommunicerar så här och kan då snällt hjälpa dem på traven: ”Ska vi gå in?” De svarar: ”Ja, om du vill?” Men i sanningens namn stör jag mig på att de inte bara kan säga: ”Åh vilken rolig affär, följ med mig in!” för det är ju vad de egentligen menar.

Ett annat exempel är de tillfällen när man en har äran att bli kontaktad på Facebook av en manlig kontakt av mer eller mindre okänd karaktär med ett: ”Tjena. Läget?” Det här är för mig verkligen otydligt.  Men vad jag förstått, rätt vanligt. Det handlar ofta om en person som vill söka romantisk kontakt. På ett sätt som måste beskrivas som att ”känna på temperaturen” men utan att varken behöva anstränga sig så mycket eller behöva stå till svars för sitt intresse. Hur bemöter man det? Vad vill personen?

Sen detta med folk som blir arga på dig men inte vill förlora ansiktet. ”Äh, jag bryr mig ändå inte.” ”Gör vad du vill, jag bestämmer inte över dig.” Fast det är helt uppenbart att de bryr sig otroligt mycket.

Vi är olika – vi gillar olika – och så ska det ju så klart va.

En del vill dock mena att det skulle vara finkänsligt att ”lämna vinkar”. Finkänsligt för vem undrar jag? För personen som gör det möjligtvis – för att den ska slippa vad den tror kan bli en obehaglig reaktion. För att den ska slippa stå för sitt beslut. Men för den andre oftast bara förvirrande och energikrävande. För vem vill dra förhastade slutsatser från vaga uttalanden och tvetydigt beteende? Jo, det kan man göra. Men det kan också bli fel.

En annan ny vän sa till mig i somras att det var lite överraskande och skrämmande när jag så tydligt hörde av mig och ifrågasatte när hon inte meddelande mig när hon inte kunde komma till vårt möte. ”Varför  var det det?”frågade jag. ”Alla undrar väl om man står och väntar och ingen kommer?” ”Ja men alla säger det inte så rakt” meddelade hon.

Kanske gör inte alla det. Men det är dags för ett förtydligande.

Jag tror inte alls på att vara dumrak, det vill säga vara ärlig för ärlighetens skull. Har du gått till frisören och klippt dig på ett vis som du älskar men inte jag, kommer jag ändå säga att det är härligt spännande med din nya stil! Har du verkligen ansträngt dig och med ett stort leende för första gången lagat mat men det inte blev så himla gott, kommer jag ändå med stor sannolikhet försöka äta med så god aptit jag kan.

För jag vill att du ska må bra.

Men. Inte bara nu. Utan även i längden.

Därför är jag även rak med det tråkiga du behöver veta om jag tror det finns risk att du missuppfattar mig och det därför påverkar ditt liv.

Med kommunikation bygger vi relationer. Och allt handlar väl om vilken sorts relationer vi vill ha.

Därför spelar det för mig egentligen inte så stor roll vad jag tror att jag har sagt om det är uppenbart att du inte förstår.

Säg till i så fall, så provar vi igen.

För alla som är intresserade av en helt suverän kommunikationsmodell i konflikt vill jag varmt rekommendera Imagokommunikation. En metod som går ut på att den andre personen alltid speglar vad den fått höra och får bekräftat att den uppfattat rätt innan kommunikationen fortsätter. 

JA! VI SÅLDE JU SLUT PÅ DE URSPRUNGLIGA FÖRESTÄLLNINGARNA TILL FÖR SENSIBELT BEGÅVADE! SÅ NU ÄR BILJETTER TILL TVÅ NYA FÖRESTÄLLNINGAR SLÄPPTA! Fredagarna 14 och 21 november är det dags! Hitta din biljett på Ticnet.