Fåglar kvittrar utanför mitt fönster

KvitterDom känner det också. Vi går mot vår. Jo, det är sant. Visst är det långt kvar. Sakta, fast också säkert. Det gör vi.

Trots det västerbottniska blodet som flyter i mina ådror är jag gjord för sommaren och redan nu har jag börjat glädja mig åt att det nu bara blir ljusare för varje dag som går.

Njuter av att se fram emot och iaktta varje liten skillnad i naturen.

Återigen bara ben. Gröna träd. Ljusa nätter. Bada, bada, bada. Och en egen föreställning som får liv.

Det kommer bli ett bra år.

Lycka är en ny sång

Yej!

En sån som bara kommer. Jag vet. Det låter magiskt. Och det är magiskt.

Det är som om alla tankar som gått och bubblat inombords plötsligt manifesterar sig i något konkret.

För mig är pop-sånger den ultimata konsten. Det är kort, det är koncist. Vi utvecklar en tanke på tre minuter. Och sedan en annan.

Just dagens tanke var mitt i prick för föreställningen. En nyckelsång. Och fort gick det. Text, melodi, ackord och hyfsat komp på ett par timmar.

Så nu är jag så otroligt nöjd med sig själv och ska unna mig både promenad i ljuset och en portion Palak Paneer. Jag tror till och med jag ska slå till på ett vitlöks-naan. Alltså, banne mig, idag blir får det till och med bli lite Papadams!

Vi ska väl inte ta i. Meeeen.. det är nog bästa låten jag skrivit på länge.

Ni som älskar mig, påminn mig om den här dagen någon av de där andra.

Bubbel! Kvitter! Pirr!