Du är inte ensam om att ha ett hjärta som lätt värker. Även om det ibland kan kännas så. Du är inte ensam om att ha tårar som ofta rinner över. Du är heller inte ensam om att sitta där med allt som rör upp inombords och ett skriande behov av time out. Visst är det inte så alltid. Men då och då. Oftare än för de flesta. Det har du märkt.

Nu, nära två veckor innan premiär, har jag utlyst en tävling på Kulturdirekt där personer får uppge varför de ska vinna biljetter till min föreställning För sensibelt begåvade. Redan ett dygn efter att den är utlyst strömmar motiveringarna in. Motiveringar som rör mitt hjärta på djupet och påminner mig om varför det här projektet är så viktigt för mig. Det är lätt att glömma när man själv försvinner i allt från stress till prestationsångest. Men nu minns jag. Tack för det!

När vi mår bra är det ju så lätt att glömma. Allt väl så långt. Klart vi ska må bra när vi kan! Men efter sjuttiotolfte gången, när jag återigen fick stiga upp från botten av ett avgrundsdjup så lovade jag mig själv att jag skulle minnas. För att inte bli lika förvånad nästa gång. Överrumplad. Och för att kunna förebygga, kunna uppskatta och vara glad för livets goda. Vi tar ju det så lätt för givet, alla vi människor! Vi känsligare vi kan där faktiskt ha ett litet försteg när det gäller att hantera det svåra, har studier visat, vana som många av oss faktiskt är med upp- och nergångar. Särskilt i den senare delen av våra liv vill jag tro. Vi har fått öva oss och lär oss att ta oss upp. Igen och igen. Och förhoppningsvis blir vi även bättre på att undvika groparna som inte är nödvändiga.

Jag ska inte avslöja motiveringarna som inkommit från tävlingsdeltagarna – det är ju ännu långt kvar till datument gått ut –  fast jag bra gärna skulle vilja. De berör nämligen i sanning i hjärtat! Men jag kan berätta att de har påmint mig  om den egentliga anledningen till den här föreställningen: Att bygga broar.

Flera skriver om hur de själva vill gå för igenkänningen och helst ta med sig någon som fungerar annorlunda som man gärna skulle vilja förklara lite för. Precis så hoppades jag ju att det skulle bli.

Det är så lätt för en person som avviker från normen att hamna utanför. Det är så lätt att räkna bort en person man inte förstår sig på. Och lika lätt är det att avfärda alla de som fungerar annorlunda än vad man själv gör. Detta är kärnan av all sorts mångfaldsproblematik. Men det är också det som är syftet med att lyfta en föreställningen om oss av det känsligare slaget.

Särskilt eftersom vi känsliga har så många tillgångar som kan förbli dolda om vi inte lär oss vårda det vi har.

Så många fantastiska människor har de senaste åren lyft ämnet känslighet med ämnet högkänslighet i fronten. Elaine Arons studier har betytt enormt mycket för mängder av människor världen över. En liten föreställning i Sverige kan verka liten i jämförelse. Men jag hoppas att jag via igenkänningens kraftfulla verktyg ska få ge ett praktiskt litet exempel som berör på ett kompletterande sätt bredvid information och statisk fakta.

Jag bjuder in till en kväll i formen charmig stiliserad fest av den sorten där vi kan få lov att både skratta åt eländet och fälla lyckotårar över det fina. Låter pretentiöst. Men det är det sista det är. Tvärtom.

Ja, jag vet inte om jag lyckas med allt jag skulle vilja uppnå – vi är ju trots allt också rätt olika vi högkänsliga, finns av alla sorter. Jag är ju bara en sort – och det är den ni får möta. Men under kvällen För sensibelt begåvade så är du i alla fall i vänners lag, det kan jag lova. Det ska du veta.

Du är inte ensam.