Vägen är krokig men framåt går det

Foto: Sarah Nilsson

En hälsning från skrivandets kokong. Har spenderat fem dagar i Stockholms Skärgård med att skriva.

Det är lätt för mig att skriva fritt ur hjärtat. Det är lätt att låta tankarna flöda och se vad som av sig själv tar form.

För en föreställning är det något annat. Här ska jag tala inte bara med rösten utan med alla redskap jag har i mig själv. Orden är bara ett av verktygen och endast det som behövs ska vara med. Vidare kräver tanken bakom texten en strategi, om än ej en helt uppenbar sådan. Dramaturgi kallas det, har jag hört.

Har försökt komma på hur jag skapar, men inget riktigt svar har jag. Jag skriver i bitar och sen pusslar jag. Filar, filar och filar. Börjar se horisonten, men ännu är det några dagars intensivt skrivande kvar som jag inte vill sätta på spel genom att distrahera mig med annat.

En njutning och utmaning i ett. Vägen är allt säger di. Men jag måste säga att nå målet kommer ändå va rätt gött.

En glad nyhet när jag kom åter hade internetkoppling var försäljningsrapporterna från Ticnet. Det har rullat in så smått även här efter jul och snart är premiären slutsåld. Är någon nyfiken på den dagen rekommenderar jag att man hänger lite på låset och skaffar sin biljett på Ticnet.. Även de andra dagarna har börjat fyllas på så smått och jag håller tummarna för att det fortsätter så. Hinner ju inte riktigt göra allt samtidigt så just nu fokuserar jag på en bra föreställning för er som ska komma. Allt har sin tid.

God fortsättning, vänner!

Bloggen slåss om strålkastarljuset

Blogga

Huvuduppgiften för mig under denna vecka är att skriva färdigt manus till föreställningen. Aldrig har väl ett blogginlägg känts mer som en barnlek.

Den här bloggen var något som jag från början inte ens hade planerat. Det var Johanne Hildebrandt, min författarvän, som föreslog att jag skulle skriva om min process. Aldrig föreställde jag mig att den skulle visa sig bli ett eget projekt i sig. Ett projekt som hittills genererat ett stort antal brev, från såväl bekanta som ett stort antal helt okända.

När man dessutom märker hur läserantalet tredubbblas över kort tid. Ja, då blir det såklart otroligt mycket roligare.

Det som är så lockade med att skriva till er här är den omedelbara responsen och möjligheten till en tvåvägskommunikation. Det skiljer sig från mitt scenarbete där jag ju förbereder något att presentera för er – även om ni i sanning bland annat tack vare denna blogg även kommer att vara delaktiga.

För mig har det alltid varit galet naturligt att skriva. Som liten hade jag under flera år mer än 20 brevvänner och lådan med brev från tonårstiden är stor. Då skrev jag utan tanke på prestation med ren fokus på kommunikation. Under tre år arbetade jag sedan i näringslivet med att under stor tidspress skriva tunga rapporter om samhälle och politik. Då var skrivandet så långt från en njutning man kan komma. Men nu,  med det tempot i fingrarna och ett ämne som fascinerar så känns det knappt som ansträngning.

Jag blir otroligt glad över att upptäcka att de tankar som flockats i mitt huvud även är till glädje för många fler och självklart uppmuntrar det till ett större engagemang.

Fast regeln är just nu – först skriva pjäs – sen skriva till er. Detta trots alla roliga uppslag ni skriver till mig om… Ska ju få ut den energin i föreställningen tänker jag.

Och. Ni vet, det här med behovet av fokus för en högkänslig en..

Med önskan om en riktigt fin lördag, bästa läsare.