Nä, om man skulle ta och satsa på bara hyfsat sexiga män..

Idag gjorde jag mitt första Rawgodis. De blev sådär lagom goda, om vi ska vara helt ärliga. Lite för mycket raw kakao som gav dem en något för vuxen smak. Inte alls något fel på dem för det. Absolut godare än morötter, om man säger så. Men ändå var det helt enkelt inte något problem alls att bara nöja sig med en. Som man ju sig bör.

Jag brukar aldrig kunna ta bara en. ”Hur tar man två bitar choklad?” är en klassisk replik ur föreställningen För sensibelt begåvade.

Men nu kunde jag alltså. Utan problem.

Det fick mig att tänka: Tänk om man skulle överföra samma filosofi på män? Bara välja män eller partners som man finner bara sådär… halvheta. Så att man kan åtrå dem lite mer lagom?

Alla som har sett min föreställning vet att jag är urusel på det här med lagom. ”Jag försöker, men för mig blir det på något sätt alltid antingen eller.”

Ni som sett föreställningen vet också att jag älskar närhet – och sex. Men att det för det mesta blir alldeles, alldeles, alldeles för lite av den varan om jag inte är i en relation. Just för att jag är så där antingen eller. För att det för mig är viktigt att det känns rätt. Jag ska helt enkelt inte kunna låta bli.

Det låter jättebra på pappret. Tack kära mor som till mitt tonåriga jag aldrig sa att jag inte fick – men däremot att jag själv alltid skulle vilja, så mycket att jag inte kunde låta bli. Världens bästa tumregel till en tonåring, där det aldrig blir någon risk för dig som kvinna att känna att du gör saker du inte har lust med – som det annars talas så mycket om. Tack mamma för det!

Faran är dock, att när man inte ger sig det regelbundna fysiska utlopp, som så gott som varenda vuxen människa behöver för att må bra – särskilt en kvinna kring fyrtioårsåldern – då bygger man upp en vulkan. Men en enda spricka och plötsligt flödar lavan flödar ut.

Igen.

Det spelar liksom ingen roll hur mycket man har lovat sig själv att man den här gången ska ta det lugnt. Att man ska ta saker i flera steg. Att man ska lära känna varandra ordentligt så att man inte öppnar upp sig emotionellt för någon som inte är på samma plan – vilket många av oss känsliga just gör när vi är intima med någon. Det spelar heller ingen roll att man lovat sig själv att följa snarare än att leda – för det finns sannerligen en poäng med att försäkra sig om att den andre är med på samma takt.

Men nej. Det är så lätt att det inte blir så. När lusten kallar, ja då är det som att det inte är något annat att göra än att svara. Verkar det som.

Det här låter lovande, kan jag tänka mig att du nu kanske tänker, du lika utsvultna singelman, som just nu läser det här och tänker att ”hö hö, hon verkar ju vara en rätt trevlig person.” Men, tyvärr måste jag säga, händer det dock alltför, alltför sällan att jag känner så här. Det krävs en ömsesidig match och en fingertoppskänsla – och definitionen av vad fingertoppskänsla är naturligtvis olika från individ till individ. Så är det.

Fast tur är väl banne mig det, för annars vet jag inte hur jag skulle få något förnuftigt gjort någonsin.

Ni får skratta nu. Ja, jag överdriver. Ja, jag tar i. Men det är för att jag just nu i förvirringens bakvatten skrattar lite grand åt mig själv och åt mina ambitioner som ibland går totalt i baklås. Så pass att jag själv till slut sitter och inte alls fattar vad som egentligen hände.

Så TÄNK vad förnuftigt det skulle vara om man då i stället riktade in sig på män som INTE stimulerade alla ens sinnen. Som man visste vore oerhört nyttiga för en, men bara sådär lagom attraktiva. Halvsexiga, liksom. Inte fula eller så, men bara lagom tilltalande.

Så att man skulle kunna uppföra sig som en normal en, menar jag. Inte bete sig som den fullständigt utsvultna varelse – som man de facto i och för sig är.

Till er män som råkat ut för detta vilddjur. Jag vill bara säga att jag beklagar. Verkligen. Beklagar starkt att ni är så attraktiva att ni kan få en kvinna som jag att fullständigt glömma sina goda föresatser, löpa fullständigt amok och bete sig så gränslöst lustfyllt som de flesta av oss kvinnor faktiskt egentligen gör allesamman när det känns sådär riktigt bra. Det är lite synd om er och det måste vara hårt..

… säger jag med stor glimt i ögat riktad till de manliga kompisar jag har och som jag diskuterat ämnet med och som bekräftat att, jo, det KAN vara lite skrämmande med en kvinna som tar för sig lite för mycket lite för tidigt. VAR kom liksom allt det DÄR ifrån? Hon som var så försiktig först?

Så därför ska jag nu fundera på detta:
Vuxna mörka rawchokladbollar som man faktiskt klarar av att ta bara en bit av – snarare än vaniljdoftande mandelsmörsdrypande cashewdito som man vill sluka med hull och hår.

Eller.

Nä.

Fan vad tråkigt.

Bäst blir det ju ändå när jag får va jag. Och du får vara du. Allt löser sig.

För den som undrar så är inte alltid fröken så här. Det vet de få unika män som tagit sig genom den mest intensiva puckeln med mig och de konsekvenser den perioden kan innebära både innanför och utanför sovrummet. Även jag landar ju när den värsta euforin har lagt sig. Men att vara känslig kan i sanning yttra sig i att vara härligt berusande känslig för beröring och njutning. Något det pratas alldeles för lite om i relation till känslighetsaspekten – anser vi som ligger bakom För sensibelt begåvade. Hör mer om frökens tankar i rosade föreställningen För sensibelt begåvade som har NYPREMIÄR DEN 1 OKTOBER på vurma Birger Jarl i Stockholm. Några få biljetter finns det kvar till premiären – och för övrigt är en föreställning utsåld medan övriga har platser på. Hugg din exklusiva plats till stans hetaste afterwork på Ticnet!

Som den högkänsliga person jag är inser jag föresten nu att jag måste vara empatisk och förtydliga vad en halvsexig och sexig individ för mig är. Detta har SJÄLVKLART inte nödvändigtvis med utseende att göra, eller traditionella kommersiella epitet. Vad som gör att vi finner en person attraktiv är för mig ofta helt oförutsägbart. Men gör man det, så gör man det. Och gör man det inte – så gör man det inte. Teorin om en halvsexig person vore väl helt enkelt materialiserad av en person mitt-emellan på nåt sätt. Och ni hör ju själva hur oerhört filosofiskt och orealistiskt det låter. Tror jag. Eller?

Kärleken, den kärleken i spådamens kula

I lördags var jag hos en spådam. Jo, det är sant. Jag var nämligen på en fest där detta pittoreska inslag gentilt erbjöds gästerna.

Egentligen vet jag inte riktigt om jag tror på att någon kan förutse ens framtid. Om det nu är möjligt så vet jag vidare inte om jag tror att det är så bra att få denna information. Särskilt inte för en kontrollfreaking högkänslig.

Men alla såg ju så glada ut som kom ut ur det söta lilla lusthuset där damen satt. Jag tänkte: ”Vad sjutton, man lever bara en gång”. (Eller kanske flera? Skulle jag kanske ha frågat damen om, vid närmare eftertanke.)

Det började i alla fall bra: ”Du är en skarpsinnig liten tvilling.” (Stjärntecknet, alltså.) Skarpsinnig, sånt gillar man ju alltid att höra. Eller sa hon kvicktänkt? Vilket som går hur bra som helst. Smicker går hem i alla lägen.

Sedan fortsatte hon: ”Du har en fantastisk period just nu, eller hur?” (Det var något med Uranus.) Nja, njo mumlade jag. För mitt liv är ju just nu lite märkligt. Det är trots allt ovanligt bra på mitt personliga plan inombords och jag är så himla glad för mitt yrkesliv – dock så har ju sommaren varit full av yttre omständigheter att hantera som skakar om alltihop med återkommande mellanrum.

”Kärleken då?” frågade damen mig. ”Den går väl också rätt bra?” – utifrån mitt horskop.

På något sätt tänkte jag då att, hm, den BORDE ju gå bra. Har alla förutsättningar för att gå strålande. För jag vet vem jag är, jag vet vad jag vill och samtidigt så bryr jag mig just nu inte så himla mycket.

Men alltså, det är fortfarande allt bra lite verkstad..

Då drog damen några kort. Jag som kan lite om symboliken i tarot (fråga mig inte hur, det finns helt enkelt väldigt få områden som denna nyfikna naturvetartjej kan hålla fingrarna borta från..) så att det var både arbetsamma kort och så två fantastiskt härliga med hänvisning till kärlek och romantik.

”Du avskyr verkligen när folk ställer krav på dig. Lika rädd som du är för att bli sårad är du för att det ska bli bra – så att du skulle behöva börja anpassa dig. ”

Got me. Ja, vad ska man säga – stämmer nog in på rätt många långvariga singlar, vi som i sanning verkligen gillar vårt eget sällskap. Det här med känslan av ett ansvar för en annan människas välmående är också något som kan skrämma många känsliga individer som är så måna om att göra ”rätt”. Ändock så längtar vi ju efter att det ska kännas rätt, rätt, rätt – som alla andra. Och att vi ska få ha härligt sex lite oftare. Vem gör inte det?

Det ÄR inte helt lätt att vara singel i min ålder och dejta. Många av oss i liknande situation har redan mycket i bagaget ( ni som har sett föreställningen vet vad jag tänker på) som vi antingen slänger i knäet på varandra, alternativt är helt omedvetna om att vi släpar på.

Få vill ge sina känslor till känna, sina drömmar och förhoppningar. Man har blivit så bra på att skydda sig – satsar på många hästar samtidigt – och ändå går så många samtidigt fåfängt och hoppas att rätt främling en dag ska kunna uppfylla ens outtalade fantasier och förstå en – bara så där – som i sagans värld.

Funkar så klart så där halvbra.

Vare sig man nu tror på spådamer eller inte så tar jag alltid till mig av sånt som ger mig energi – placebo – om inte annat. Hon avslutade med att säga att mycket kommer hända och att jag bara ska ta för mig. Något som jag VET jag behöver bli bättre på.

”Ta för dig – ha kul” sa hon.

Det låter ju rätt trevligt. Så hej, härliga höst.

Så glad som på bilden ovan var jag på festen i lördags – både before och after spådom. Tills jag på en sekund blev så där gör-trött som jag ju plötsligt kan bli. Men innan dess var det galet kul! Livet med kärleken är för övrigt något som självklart hanteras en hel del i För sensibelt begåvade. Här kan vi ALLA känna igen oss, högkänslig eller ej. EXAKT FYRA VECKOR TILL PREMIÄR IDAG! Se till att skaffa dina biljetter på Ticnet! 1, 7, 15 och 21 oktober spelas föreställningen på vurma Birger Jarl i Stockholm i höst!

Varför pratas det så lite om sex?

Visst skrivs det om sex överallt. Vårt samhälle missbrukar sex för att sälja och väcka opinion. Det må så vara. Men i fråga om ämnet högkänslighet har det skrivit anmärkningsvärt lite. Märkligt med tanke på den mängd av sinnesintryck en sexuell akt faktiskt utgör.

Här har man en grupp människor med en egenskap som har många dolda gåvor och så undviker man den som kan vara den mest uppenbara.

Jag har funderat på om detta kan bero på någon slags missriktad hänsyn till högkänsliga som inte funnit sig tillrätta med sin egenskap. Att högkänsliga i obalans allmänt bedöms vara i ett så pass sårbart tillstånd och därför inte benägna att kunna glädjas åt en sån bonus i livet som sex i viss mån skulle kunna betraktas som? Eller tänker man att känslig, högkänslig är det samma som – pryd?

Märkliga antaganden allesamman med tanke på att vi sägs utgöra hela 20 procent av befolkningen och därför med absolut säkerhet en mycket blandad samling människor. Mottagligheten är vår likhet, men för övrigt finns vi av alla sorter. Det är viktigt att komma ihåg.

Själv tänker jag dock att är det något område jag är oerhört tacksam över att vara känslig på så är det just det intima. Halleluja. Det är en gåva. Under rätt hantering, med rätt person och rätt omständigheter. Självklart. Men likväl då, det allra bästa med att vara vuxen och känslig.

Jag har nu i alla fall letat fram en studie av Elaine Arons vad gäller sex och den högkänsliga personen.

Tydligen är vi på de flesta plan rätt lika en person som inte är högkänslig. Vi är i allmänhet statistiskt sätt lika nöjda med våra samliv. Mycket positivt att läsa! Men det finns områden som personerna i studierna som fått högt utslag på hsp-skalan skiljer sig från den övriga gruppen.

De högkänsliga uppgav i högre grad bland annat att de upplever den sexuella akten som något mer än det fysiska. Som en nära nog andlig upplevelse. De kan ha svårt att snabbt övergå till annan typ av aktivitet efter sex, stannar liksom kvar i stämningen. Likaså blir de lättare distraherade av annat. De kan också uppleva sig nära nog för känsliga i vissa former av beröring och i vissa fall få avbryta lite för att det blir för intensivt.

Bland de högkänsliga kvinnorna var det dessutom fler som hade svårare att separera sex från kärlek och överhuvudtaget fler som hade svårare att se lätt på sex jämfört med icke högkänsliga kvinnorna. Där kan jag känna igen mig starkt personligen. Icke desto mindre gör ju njutningen att väntan kan upplevas som väl värd.

Här kan du läsa mer om studien som utfördes.

Det hade varit intressant att se tydligare siffror gällande de olika frågorna, för det är lätt att det blir allmängiltigt när det bara talas om ”mer” eller ”mindre”. Icke desto mindre intressant.

Medier har i sanning en benägenhet att lite generellt tassa på tå gällande ämnet högkänslighet. Det har jag varit inne på flera gånger förut. Nu har dock ämnet börjat blivit så pass välkänt att jag kan tycka att det kan vara dags för fler vinklar. Offerpositionen gör oss ingen tjänst.

Det finns många, många fördelar med att vara känslig och det skulle i alla fall jag gärna vilja läsa mer om. Här kom i alla fall ett litet bidrag.

Med önskan om en skön söndag! 😉

Självklart kommer jag inte kunna låta bli att prata sex och närhet i föreställningen För sensibelt begåvade med premiär den 14 mars på Vurma i Stockholm. Nu börjar det bli hög tid att köpa din biljett på Ticnet! Premiären är slutsåld och övriga biljetter fortsätter ticka iväg. Gilla oss på Facebook så får du följa projektets utveckling!

Vi är fan mer än regnbågar, fjärilar och gråtskrattande känsloclowner

De flesta kan nog hålla med om att det vore bra om känsligheten betraktades med nya ögon. Men nästan överallt illustreras artiklar om högkänslighet av molnfria himlar, flygande fåglar och harmoniskt gitarrspel. Så även av mig, ibland. Och jag förstår varför. Alla dessa vackra naturmotiv och delikata estetiska yttringar läker en känslig själ, så klart även min.

En annan väldigt vanlig mediebeskrivning av oss högkänsliga är hur vi kan skratta ena sekunden och andra sekunden brista ut i gråt. Seriöst. Hur låter det? Och vem kan inte det? Det är ju inte precis som att tjugo procent av befolkningen går omkring och konstant gråtskrattar som en annan galen clown. Jag lovar – det skulle ha märkts.

Det är något som saknas i den mediebild som målats upp. Och jag märker hur begreppet både missförstås och övertolkas från de schablonbeskrivningar som sprids – även av respekterade läkare som citeras i dagspressen. Det är naturligt i samband med ett nytt begrepp. Men inte ok.

Det är bland annat därför jag vill göra min föreställning. Jag vill visa att vi är så mycket mer, finns i så många utgåvor och har så mycket mer potential än vad varken vi själva och vår omgivning vet om.

Den enda säkra gemensamma nämnarna för oss högkänsliga är egentligen att vi är mer mottagliga för sinnesintryck och processar den mycket mer noggrant än majoriteten av människor. Vilka effekter det för övrigt ger på vår personlighet är beroende av många faktorer, allt från vår uppväxt och vilka vi är för övrigt.

Låt oss därför ta några exempel på effekter som högkänsligheten kan ha på vår personlighet och som det pratas alldeles för lite om:

Många av oss är exempelvis personer som verkligen uppskattar sex. Yep. Låt oss gå rakt på och kasta oss utanför enhörningarna och de blommande ängarna. Vi har fått gåvan att njuta av minsta sinnestryck, så på ett område där andra kan famla, leker och trivs många av oss, som annars kan ha det besvärligt med annat i livet, ändå lätt. Vi kan vara väldigt tuffa – för jo. Man tvingas bli det. Hanterar man hinder, så som man måste med en personlighet en bra bit utanför snittet, då blir man både uppfinningsrik och uthållig. Många av oss är också väldigt starka och reagerar aktivt mot orättvisor som begås – för vi står verkligen inte ut med att se människor omkring som mår dåligt. Visst är det måhända få av oss som frontar på barrikaden, men vi uppmärksammar, inspirerar och ser.

Forskare som Elaine Arons diskuterar om termen Highly Responsive Person faktisk vore mer korrekt på egenskapen än Highly Sensitive Person och jag förstår varför. För hur mycket jag än vill arbeta för att vidga begreppet känslig så bär det med sig en mängd associationer som bara stärker dumma fördomar som att vi borde ”tuffa till oss” och ”gaska upp oss” när det handlar om helt andra faktorer för att stärka vår personlighet.

Vi behöver inte alls bli något annat än det vi är. Men däremot så kan vi få det himla mycket roligare i livet om vi lär oss att dra nytta av våra förmågor. Roligare blir det garanterat då också för vår omgivning, tro mig!

Vem du än är som högkänslig så hoppas jag hursomhelst att du håller med om att det vore skönt om alla olika sorter av oss fick plats under paraplyet. Då blir det liksom torrare för alla.