För sensibelt begåvade på årsmötet för Sveriges förening för högkänsliga

Foto: Anders J LarssonNu är det offentligt! Jag är inbjuden att med ett utdrag ur min föreställning medverka på årsmötet för Sveriges Förening för Högkänsliga.

När jag påbörjade ansökningarna inför detta projekt hade jag väl aldrig kunnat ana att det skulle bli resultatet. Jag känner mig oerhört ärad, förväntansfull – och nervös!

För att göra För sensibelt begåvade till ett delaktighetsprojekt såg jag tidigt till att ta kontakt med föreningen och fick kontakt med Else Marie Bruhner som är ordförande. Mina förhoppningar var då att få kontakt med föreningen för medverkan vid min referensföreställning och för att kunna ha en objektiv instans att hänvisa till rent informationsmässigt. Min föreställning är ju trots allt en subjektiv upplevelse och för den som är intresserad är det viktigt med tillgång till mer objektiva källor.

När då sedan Else Marie ringde för att fråga om jag ville komma på självaste årsmötet och berätta min historia i ett reducerat föreställningsformat blev jag både överraskad och väldigt glad. Ett förtroende som jag är varmt tacksam för.

Den 22 mars är det dags och jag har redan börjat planera för upplägget. Tänker att jag får vara lite mer noggrann med fakta inför en publik där alla faktiskt är högkänsliga och redan kan rätt mycket. Måste dessutom minnas att jag som den högst extroverta person jag är kommer vara i minoritet som jag ju är med min typ av personlighet. 30 procent sägs vi ju vara av alla högkänsliga. Men, tänker jag, det kanske inte är så konstigt att det är flera utåtriktade högkänsliga som just fört egenskapens talan, det ligger ju i personlighetens natur.

Hursom. Arbetet fortsätter med föreställningen. Den mest intensiva perioden.

Nu är det finslipning som gäller. Än så länge är jag långt ifrån nöjd och jag funderar på var jag kan stryka och vad jag eventuellt hinner lägga till musikaliskt.

Perfektionisten måste dock komma ihåg att bra nog räcker långt. Så länge bara hjärtat är med.

Möte med ordförande för Sveriges förening för högkänsliga

I början på hösten tog jag kontakt med Sveriges förening för högkänsliga. Idag fick jag för första gången träffa Else Marie Bruhner som är ordförande i föreningen. Otroligt spännande!

Mitt första mål med att kontakta föreningen är att i samband med en färdig föreställning kunna referera till en objektiv informationsinstans.

På det området har verkligen den ganska nystartade föreningen gjort ett suveränt jobb. Else Marie Bruhner berättar för mig om hur hon själv, när hon själv kom i kontakt med högkänslighet via en artikel i en tidning, kämpade för att hitta information på svenska om forskningen. Hon ville därför skapa ett forum för svenska högkänsliga. Idag är Else Marie i direkt kontakt med Elaine Arons som jag tidigare berättat om och som är en av de som forskat mest i ämnet. Else Marie har därför nu själv översatt flera av hennes texter till svenska. SFHs hemsida är är verkligen både informativ och saklig med gott om fakta för den som vill veta mera. Ett mycket värdefullt initiativ som redan hjälper många.

Så jag berättade för Else Marie om planen med min föreställning. Vad den ska bli och vad den inte ska bli: Den kommer inte bli någon vetenskaplig föreläsning – det gör andra så mycket bättre. Den är ingen objektiv faktarapport.

Vad den är, är ett personligt porträtt av en högkänslig – med referenser till fakta som är gemensam för många högkänsliga – ur ett högst subjektivt perspektiv. Det är underhållning, det är scenkonst som ska både roa och engagera. Mitt mål är att på ett nytt sätt berätta om ämnet för många fler och kanske  kunna nå andra målgrupper än de vanliga. Ämnet rör trots allt 20% av befolkningen plus deras närstående. Lyckas jag väcka intresse och engagera så är det dock även av vikt att de som vill veta mer kan få fullständig och korrekt fakta från ett pålitligt informationsforum. Det är där SFH kommer in i bilden.

Vidare talade vi om möjligheten att medlemmar från föreningens styrelse ser och har synpunkter på föreställningen några veckor innan premiär. Detta för att få reaktioner från personer som är en mycket viktig del av målgruppen. Jag hoppas även på föreningens medverkan i den paneldialog som kommer att arrangeras i anslutning till någon av föreställningarna. Hur dessa möjligheter utvecklar sig kommer beslutas framöver.

Helt klart var det fantastiskt trevligt att möta och tala med Else Marie som är en härligt varm person och som besitter så mycket kunskap om detta ämne. Det är något speciellt att få prata med någon som är så insatt och dessutom kan känna igen sig i de upplevelser man själv har.

Else Marie betonade även det jag själv ofta påminner mig om: De högkänsliga är en minoritet, men en stor sedan med väldigt olika sorters människor med för övrigt skiftande personligheter och egenskaper. Else Marie påminde mig även på det faktum att många som är engagerade i högkänslighet är människor som kan ha väldigt svåra utmaningar och med väldigt olika behov.

Jag lämnade mötet med tanken att det var en väldigt viktig och värdefull påminnelse och känner mig ännu mer glad för det subjektiva perspektiv jag från början valt. Detta är min historia och mina erfarenheter och det kommer jag ödmjukt ha med i beräkningen i det jag skapar. Min förhoppning är dock att mitt angrepp kommer kunna väcka igenkännande och en önskan om att ta reda på mer – allra viktigast en ökad medvetenhet om oss sensibelt begåvade och den sensibla förmågans möjligheter.