Vad håller din fackla brinnande?

Foto: Linda Rehlin

Foto: Linda Rehlin

För några år sedan blev jag medveten om att jag i väldigt hög grad tänkte att mitt liv skulle bli lyckligt ”om bara…”

OM BARA jag träffade den stora kärleken.
OM BARA jag fick en egen familj.
OM BARA jag kunde gå i skinny jeans för jämnan utan magvolang som bylsade över.
OM BARA jag fick den och den rollen.

Livet händer. Tråkiga saker händer. Riktigt tråkiga saker. Och plötsligt insåg jag hur bra livet  egentligen redan varit, som det var, utan uppfyllda OM BARA-mål. Fast jag hade inte haft vett nog att uppskatta allt det. Det är ju tyvärr ofta inte förrän man mister något bra som man inser dess värde. Det har ni hört förr. Men att det verkligen ÄR så, påminns man om smärtsamt hårt oftast bara vid några få tillfällen i livet.

Egentligen är det en LYX att ha mentalt utrymme för att vara frusterad över OM BARA-målen. För när vi är riktigt utsatta, kämpar för överlevnad, då är vi helt plötsligt glada för så mycket mindre.

Varför den mänskliga hjärnan fungerar så här, att vi bara har förmåga att se saker relativt – det vet jag inte. Men jag har lärt mig själv att så fungerar det och det är något jag numer medvetet använder mig av för att hjälpa mig må bra när jag fastnar i fruktlösa tankemönster.

Igår natt pratade jag länge med en vän som har det riktigt svårt just nu. I det läget när allt känns hopplöst. Vi talade om hur fruktlöst det kan kännas när man tycker att man ”gör allt” och ändå får man inte någon utdelning. När det jobbiga upprepas igen och igen. När man verkligen anstränger sig och ändå verkar det inte ske någon som helst utveckling. Vad ska man då leva för? När har jag fått nog av min beskärda del? När ska just jag bara få må bra?

För OM BARA det och det händer så kommer jag ju må bra. Eller?

Jag kan vara en ganska jobbig vän att ha i ett sånt läge. För jag är inte så bra på att bara säga ”jag förstår”. ”Ja visst är det pest.” Min toleransnivå för martyrskap är osedvanligt låg och till slut blev jag därför tvungen att formulera vad jag egentligen menade – för att enbart inte låta kritisk inför en vän som egentligen bara behövde en axel att luta sig mot:

”OM BARA”- tänkandet är ett tänkande som skjuter upp ett välmående som vi faktiskt kan unna oss redan nu. ”OM BARA”-tänkandet är ett tankesätt som lurar oss att livet kommer bli bättre just för att vi presterar och att vi därför kommer bli belönade.

Jag vill mena att vi blir inte så fantastiskt mycket lyckligare bara för att vi får vår stora kärlek, får jobbet, uppnår målen. Vi vänjer oss snabbt vid det nya läget – och oväntade händelser som inte stod inskrivna i vår plan kommer fortsätta att hända i livet. För de allra flesta.

Livet är liksom inte ett excelark där vi kan sätta upp punkter och bara pricka av. Det kommer alltid komma utmaningar utanför våra planer, de tar aldrig slut. Överraskning på gott och på ont är liksom livets väsen. Också dess charm, tycker jag själv. För mig har det banne mig sällan varit tråkigt.

Det betyder dock inte att det är lätt. Och, av denna anledning kan det vara bra att lära sig, verkligen medvetandegöra vad det är som håller oss brinnande genom det mesta.

Var hittar du energi? Var känns det alltid bra? Vad får dig att brinna även när syret är en bristvara?

Bilden ovan togs igår av Fotograf Linda Rehlin som var med och skildrade mitt arbete som dansträningsinstruktör. Som jag nämnt så upptäckte jag för omkring fyra år sedan hur stor påverkan regelbunden träning har även för mitt psykiska välmående. Det är som en god cirkel: Jag mår bra av att få leka till musik, därför är jag glad och passen verkar bli rätt bra, jag fortsätter tycka det är kul, deltagarna verkar tycka det är kul, därför blir det ännu mer roligt att träna rejält regelbundet och jag får därmed en jämn stark ström av endorfiner som ger mig kraft till fler pass och mer liv.

Utöver det hämtar jag min energi hos familjen. De som är lika högljudda som jag när de diskuterar, har sjuk humor och häver ur sig popcorn som hade de grävmaskiner till nävar. Miljön där jag kan känna mig trygg. Naturen, att vara i den, att fotografera den, stärker mig också.

Andra jag känner gräver i trädgården. Boxas ett pass. Hänger med vänner. Tröstätning och en rejäl fylla är heller inte att förakta vid sina tillfällen. Ibland kan det vara precis vad man behöver. 

I tider när allt blir fel får man helt enkelt strama åt sin värld och ägna sig åt det som man vet får en att brinna oavsett hur syrefattigt övrigt kan te sig. 

Fokusera på allt det där som bara stärker tills man igen är redo att titta ut och ta sig an resten.

Kom noga ihåg vad som håller din fackla brinnande. Oavsett.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s