Jag har dansat omkring i eufori i flera dar nu. Nu är det dags. Let’s get down to business!

Den 5 november fick jag det helt obeskrivligt glädjande beskedet att jag tillägnats startstöd från regeringskansilets instans Kulturbryggan för projekteringen inför en föreställning med rubriken För sensibelt begåvade. Beskedet satte fart på alla fjärilarna i magen på samma gång och betydde så galet mycket på så galet många plan.

1 – Ja, det GÅR att få stöd till ett kulturprojekt om känslighet i marknadsekonomins kölvatten där annars begrepp som effektivitet, logik och förnuft sätts i första rummet.

2 – JAG är personen som lyckades åstadkomma det! Via veckor av obetalt arbete och trots skränet från högljudda rädslor som slagits om uppmärksamheten ända sedan jag började smida mina planer och kavla upp ärmarna. Jag klarade det!

3  – Jag kommer att både få äta tillräckligt och få chansen att helhjärtat jobba mot mitt mål. I sanningen ingen självklarhet för en konsttär. Hurra!

Det här projektet har befunnit sig på idéstadiet i många, många år. Arbetsnamnet i fantasins värld var länge dramatiska omkväden som ”Ömhudad”, ”Hudlös” och annat som helt enkelt inte är rättvisa beteckningar på en så bra egenskap. Att på rutin benämna sin natur i svaga termer är bara inte ok. Men det blir lätt så när man inte lärt sig se och dra nytta av fördelarna. Att göra det tog sin tid, förstår ni.

Jag är en person som alltid har brottats med mina starka reaktioner och känslor och därför både gått åratal i terapi, läst mängder av böcker och allra främst försökt lära mig av mina erfarenheter via livets ”trials and errors”. Samtidigt är min stora gåva en helt enorm livslust – jag älskar att leva och vill ju må bra! Klart att man då ger sig den på att bli bättre ”på sig själv”!

Det var dock inte förrän jag kom i kontakt med Elaine Arons forskning om högkänslighet som det gick upp ett ljus. Ett enormt ljus. Typ en fyr med helt galet många lux. Äntligen kände jag igen mig. Äntligen förstod jag. Äntligen blev allt så självklart. Allt från mitt mycket stora ensamhetsbehov – trots att jag är en så öppen person – till varför jag blir så trött, så trött av intensiva händelser och liksom aldrig kunnat ignorera sinnesstämningar och ofta först känner på mig vad som är på gång. Varför jag tvärtemot många andra inte alls tycker om att ha musik i bakgrunden när jag jobbar eller ska sova. Lyssnar jag på musik förlorar jag mig i den – skuttandes på ett dansgolv, ylandes i bilen, njutandes på stranden eller gråtandes på kudden. Jag fick också veta varför jag trots att jag är rätt modig ändå verkligen hatar att tävla innan jag vet att jag kommer att vinna. Varför jag älskar, älskar, älskar att sortera in allt från ord, till papper och personer i mentala fack. Jag förstod också plötsligt hur det kom sig att jag, konstnären och bohemen, hade så lätt för att lära mig Säkerhetsbranschen, där jag under en tid vistades, trots min ringa formella kunskap om den.

Allt det här vill jag nu dela med mig av för att kanske i bästa fall kunna bana vägen för någon annan? Jag vill samtidigt bana vägen för känsligheten som egenskap  hos alla människor, om än i varierande grad, genom att tydligt arbeta för att lyfta dess betydelse och fördelar. I svensk media har det under de senaste åren förekommit en hel del artiklar om högkänslighet. Dessa förhåller sig som sig bör alltid objektivt. För det är ju självklart inte bättre att var högkänslig än inte. Men faktiskt, är det vid rätt hantering, mycket bättre än vad vi någonsin fått höra, vi som fått lyda till skällsord som överkänslig, blödig och neurotisk. Känsligheten och de känsliga är förbisedda i vår samtid och det vill jag göra något åt.

Vi lever i en värld där vi stolta applåderar teknikens framsteg samtidigt som självskadebeteenden hos unga och den psykiska ohälsan i allmänhet ökar. Vår mänskliga utveckling inombords förefaller generellt inte alls hålla samma takt som den yttre. Under den tid då jag dagligen arbetade som krisstöd för människor i utsatta lägen blev jag smärtsamt medveten om hur vi i västvärlden generellt tenderar att tänka att vi liksom inte har tid med känslor. Fast sanningen är att vi inte har råd att ignorera dem. Jag vill helt enkelt förklara varför det är logiskt och smart att lära sig mer om känslighet.

Mitt sätt att medvetandegöra funktionen av de känsliga, känsligheten och våra känslor är genom att göra denna föreställning. En föreställning som är till för dig som är högkänslig, dig som känner en känslig, dig som i ett särskilt skede av livet varit extra känslig eller för dig som helt enkelt bara är nyfiken på hur en extra känslig person egentligen är funtad.

Vill du veta mer fakta om högkänslighet, mig och föreställningen så hittar du en hel del information på denna sidas olika flikar. Utvecklingen av föreställningen händer dock precis där du nu är, nämligen här i bloggen och även i gruppen För sensibelt begåvade på Facebook som det bara är att gå in och GILLA rakt av. Häng med!

Projekteringen är inledd!