En vecka kvar till premiär och alla biljetter är slut!

IMG_3859

Alla biljetter är slutsålda – inklusive de till extraföreställningen!

Helt otroligt. Jag är så tacksam!

Egentligen ville jag idag skriva ett inlägg till er om högkänslighet och föräldraskap. Huvudrådet för att klara det så bra man kan är typ alltid att prioritera – som det i och för sig är för precis alla föräldrar – och det är helt enkelt vad jag måste göra nu.

Jag måste fokusera på själva föreställningen för att säkra att den blir så bra som det bara går – när nu så himla många fantastiska människor vill komma och se den! Wow!

Jag återkommer dock snart. En fördel med denna uppsättning är ju just att jag har fått mer tid att skriva i bloggen och hoppas kunna hålla det ett tag framöver.

Kom ihåg att jag gärna vill höra vad ni vill läsa mer om – bara att tipsa mig!

Men just nu – fokus på föreställningen  – för nu inleds det som i skådespelarkretsar brukar kallas helvetesveckan – premiärveckan. Iiiih. Spänning och förväntan i en enda högförstärkt blandning.

Jag har även insett att jag ju så klart kan och ska spela mer så funderar på när och hur det ska bli. Jag vill även komma ut i landet lite – det är ju det jag tänkt hela tiden. En kombinerad barnvakt/chaufför hade varit toppen då att ha. Eller flera olika. som vill på äventyr nån gång? 🙂 Turné i väldigt långsamt utspritt tempo haha. Jag får klura!

Snart ses vi!!

Ni som kommer på premiären – kom ihåg att det inte serveras mat på Ö2 – fokus är på teatern. Det finns däremot en rad härliga krogar i närheten. Ö2 ligger ju på Östgötagatan 2 – precis vid Mosebacke! Ni som känner ATTANS jag ville ju också se – håll ögonen öppna för vad som utannonseras framöver! Alltså – kan knappt tro bilden nedan. FATTA!!! 😀

Skärmavbild 2018-10-02 kl. 19.29.27

Saliga äro de flexibla

adult-bend-branch-1146245

..ty de bryts inte så lätt.

Det var min regissör och vän Tove som tog upp ämnet, hon berättade om hur en god vän till henne som jobbar som psykolog talat om det som en av de viktigaste egenskaper vi kan ha för att må bra genom livet.

Det är så bra när någon påminner om sånt. För det är himla lätt att glömma.

När någon inför en ny rutin på jobbet. När det blir en stor ombyggnad i huset du bor. När någon blir ihop med nån man inte är jätteförtjust i. När mötet ställs in. När inte din regering blir vald. När inte hemmet blir ditt.

Jag är inte så jäkla flexibel precis när någon händer. ”Nä hörru stopp” är det som att min hjärna ibland tänker för att den blir överrumplad. Det har hänt att den betett sig rätt knasigt då.

Men – och jag vet det här låter säkert lite lustigt – dagar när jag känner att jag är extra sårbar brukar jag tala med mig själv lite. (Det kan vi göra ett helt blogginlägg om förresten.) ”Hörru, Sarah. Vad som än händer idag. Pröva att bara säg ja. JA!”

Ni vet, precis som när man gör teaterimprovisation. Bejaka!

(Det är för övrigt världens bästa grej när man leker med barn. Vad de än hittar på i leken – bara säg JA! Vem vill liksom inte leka med en sån kompis liksom?)

Så, det funkar faktiskt rätt bra att preppa mig själv de dagar jag känner på mig att jag lättare kommer gå i affekt. Hyfsat bra i alla fall. 🙂

Det är en klurig tid vi lever i nu tycker jag. Det finns saker vi i sanning alltid ska säga NEJ till. Men vad som än händer i så väl våra egna individuella liv som i det stora hela måste vi ändå fortsätta att söka oss till saker att säga ja till.

De kanske inte verkar vara så lätta att hitta. Men de finns där. Om du böjer på dig lite. Kikar åt sidan. Underifrån. Eller varför inte från ett helt annat håll?

Var flexibel.

Den 9:e oktober 2018 är det premiär på För sensibelt begåvade 2.0 på Ö2 på Östgötagatan 2. Men premiären är SLUTSÅLD! Den 16:e oktober är OCKSÅ SLUTSÅLD! Så vi har satt in en EXTRAFÖRESTÄLLNING den 24 oktober – en onsdag för alla er som efterfrågat en annan veckodag! Den 23 och 30 oktober finns också biljetter kvar. Så hugg dina biljetter nu så att du får gå precis när just du vill! Här köper du biljetter! Bjud gärna in dina vänner via För sensibelt begåvade 2.0’s Facebookevenemang. Välkomna!

Välkommen till årets sista föreställning av För sensibelt begåvade – onsdag 3 december

 

 

Foto: Linda Rehlin

”En har ju en del bagage. Och jag tänkte att jag skulle dela med mig. Av lite av det som gör att jag har mage att ställa mig här och påstå att jag är sensibelt begåvad.”

Dina biljetter hittar du på Ticnet.
Läs mer om föreställningen på dess hemsida www.forsensibeltbegavade.com
Kolla gärna in föreställningens trailer och föreställningstrailer.
Du kan även följa För sensibelt begåvade på Facebook.

För sensibelt begåvad är en liten föreställning om högkänslighet och känslighet i allmänhet. Det är föreställningen för dig som upplever dig själv som känsligare än de flesta, för dig som är nyfiken på begreppet högkänslighet eller för dig som vill veta mer om hur en sensibelt begåvad person kan vara funtad. Men kanske mest för alla som vill underhållas, förfäras, inspireras och lämna föreställningen med ett leende på läpparna och något tänkvärt att grunna på.

För sensibelt är ett Stockholms lilla stora succé. Med nära inpå helt utsålda hus trots minimala marknadsföringsresurser har föreställningen spelats på vurma Birger Jarls övervåning 15 gånger. På grund av den stora efterfrågan har det under hösten blivit flera extraföreställningar och NU ONSDAGEN DEN 3 DECEMBER är det dags för den sista för året.

Välkommen till höstens charmigaste och varmaste lilla föreställning i ett föreställningsrum utöver det vanliga. För sensibelt begåvade spelas nämligen mitt bland en ätande och drickande publik i hela det charmigt inredda rummet på vurma Birger Jarl.

Obs. Biljetterna är få och just din plats exklusiv. Så det är nu hög tid att boka din biljett för att kunna få komma i det sällskap du önskar! Eller helt enkelt för bara exklusiva du! För sensibelt begåvade har många singelbesökare!

Varmt välkomna in i värmen!

Med vänlig hälsning Sarah Nilsson och Bonjour Amour

Foto: Linda Rehlin

Foto: Linda Rehlin

 

Vad säger du – egentligen?

 

Det finns en t-shirt med texten: ”I’m responsible for what I say. Not for what you understand.”

Superkaxigt och cool kan man tycka. Eller. Rätt improduktivt. Om man vill kommunicera.

”Man måste kommuniceeeeeera.” Ett av de första påståenden jag fick lära mig angående det här med relationer. Men vad är det att kommunicera? Hur kommunicerar man väl? Och vem bestämmer egentligen vilken sorts kommunikation som är den rätta?

Jag är just nu deltidsanställd några timmar i veckan under titeln Kommunikatör. Det låter ju som om det är något jag ska vara bra på. Ju mer jag lär mig om det här med kommunikation, desto mer inser jag dock att det är inte någon lätt fråga.

Vi kommunicerar helt enkelt olika. Kanske är det så  att vi passar mer eller mindre bra ihop med olika personer inte bara utifrån vad vi har gemensamt utan även utifrån hur vi just kommunicerar.

Det är jättelätt att sätta sig till doms över andras sätt att kommunicera. Men vad uppnår man med det? Inte så himla mycket om målet främst är att nå fram.

Men målet för kommunikation är inte detsamma för alla. Frågan är, vad vill olika människor med sin kommunikation? Vill de nå fram? Eller stöta bort? Bryr de sig om mottagaren? Eller inte? Vågar de stå för det de säger? Eller lindar helst in det så att de kan undslippa eventuella oönskade reaktioner.

Själv gillar jag att kommunicera rakt. Superrakt. Och uppskattar det motsatta tillbaka. Främst för att det minskar risken för onödiga missförstånd.

En annan anledning är dock även att jag avskyr när processer tar längre tid än de måste. Jag växte upp i ett grälklimat som inte var det bästa, där många diskussioner gick i cirkel. Detta påverkade mig starkt. Så mycket tid som gick åt till detta som inte ledde någon vart.

En annan anledning till att jag uppskattar rak kommunikation är att jag som många högkänsliga har så lätt att uppfattas skiftningar i folks kroppsspråk, läsa av stämningar. Ibland dock så till den grad att jag över- eller feltolkar.

Slutligen tycker jag att rak kommunikation ofta är empatisk, för den ger den andre personen en ärlig chans till att förhålla sig till relevant information.

Därför säger jag tydligt vad jag vill. Och frågar vad du vill om jag känner att jag blir förvirrad. Ibland säger jag ”jag vet inte”. Då menar jag det också. Men jag använder väldigt sällan omskrivningar som jag hoppas att folk ”ska förstå” mellan raderna. Därför att de gör oftast inte det.

Alla kommunicerar dock inte så här. Antingen för att de medvetet tror på andra vägar. Eller kanske för att de helt enkelt bara vuxit upp i ett annat kommunikationsklimat?

En ny kär god vän till mig och jag fick en minifnurra på tråden tidigare i höstas i samband med att vi skulle ses. Lite olyckligt tyckte vi båda för vi är verkligen så där nyvänkärsförtjust i varandra. Jag skrev nåt i denna stil: ”Du, bara så du vet, inför ikväll, jag är så himla trött och utarbetad så det kommer nog inte bli nån sen kväll för mig.” Då svarade hon: ”Åh, jag fattar, jag orkar egentligen inte heller ses ikväll, vi tar det senare.” När jag fick det meddelandet så bara satt jag där och gapade snopet. Vadå, vill hon inte ses? Jag skrev ju bara att jag ville ta en lugn kväll. Men hon uppfattade det på sin sida som ett diskret sätt från mig att säga att jag egentligen inte orkade ses. Med andra ord fattade hon vinken. Som inte var någon vink.

Ett annat exempel är de som kommunicerar vad de vill göra genom att försöka väcka intresse hos den andra. ”Åh, vilken rolig affär” säger de när de passerar. ”Jaså är den?”, kan jag då säga och fortsätta gå.  Jag ska vara ärlig, numer har jag lärt mig vilka personer som kommunicerar så här och kan då snällt hjälpa dem på traven: ”Ska vi gå in?” De svarar: ”Ja, om du vill?” Men i sanningens namn stör jag mig på att de inte bara kan säga: ”Åh vilken rolig affär, följ med mig in!” för det är ju vad de egentligen menar.

Ett annat exempel är de tillfällen när man en har äran att bli kontaktad på Facebook av en manlig kontakt av mer eller mindre okänd karaktär med ett: ”Tjena. Läget?” Det här är för mig verkligen otydligt.  Men vad jag förstått, rätt vanligt. Det handlar ofta om en person som vill söka romantisk kontakt. På ett sätt som måste beskrivas som att ”känna på temperaturen” men utan att varken behöva anstränga sig så mycket eller behöva stå till svars för sitt intresse. Hur bemöter man det? Vad vill personen?

Sen detta med folk som blir arga på dig men inte vill förlora ansiktet. ”Äh, jag bryr mig ändå inte.” ”Gör vad du vill, jag bestämmer inte över dig.” Fast det är helt uppenbart att de bryr sig otroligt mycket.

Vi är olika – vi gillar olika – och så ska det ju så klart va.

En del vill dock mena att det skulle vara finkänsligt att ”lämna vinkar”. Finkänsligt för vem undrar jag? För personen som gör det möjligtvis – för att den ska slippa vad den tror kan bli en obehaglig reaktion. För att den ska slippa stå för sitt beslut. Men för den andre oftast bara förvirrande och energikrävande. För vem vill dra förhastade slutsatser från vaga uttalanden och tvetydigt beteende? Jo, det kan man göra. Men det kan också bli fel.

En annan ny vän sa till mig i somras att det var lite överraskande och skrämmande när jag så tydligt hörde av mig och ifrågasatte när hon inte meddelande mig när hon inte kunde komma till vårt möte. ”Varför  var det det?”frågade jag. ”Alla undrar väl om man står och väntar och ingen kommer?” ”Ja men alla säger det inte så rakt” meddelade hon.

Kanske gör inte alla det. Men det är dags för ett förtydligande.

Jag tror inte alls på att vara dumrak, det vill säga vara ärlig för ärlighetens skull. Har du gått till frisören och klippt dig på ett vis som du älskar men inte jag, kommer jag ändå säga att det är härligt spännande med din nya stil! Har du verkligen ansträngt dig och med ett stort leende för första gången lagat mat men det inte blev så himla gott, kommer jag ändå med stor sannolikhet försöka äta med så god aptit jag kan.

För jag vill att du ska må bra.

Men. Inte bara nu. Utan även i längden.

Därför är jag även rak med det tråkiga du behöver veta om jag tror det finns risk att du missuppfattar mig och det därför påverkar ditt liv.

Med kommunikation bygger vi relationer. Och allt handlar väl om vilken sorts relationer vi vill ha.

Därför spelar det för mig egentligen inte så stor roll vad jag tror att jag har sagt om det är uppenbart att du inte förstår.

Säg till i så fall, så provar vi igen.

För alla som är intresserade av en helt suverän kommunikationsmodell i konflikt vill jag varmt rekommendera Imagokommunikation. En metod som går ut på att den andre personen alltid speglar vad den fått höra och får bekräftat att den uppfattat rätt innan kommunikationen fortsätter. 

JA! VI SÅLDE JU SLUT PÅ DE URSPRUNGLIGA FÖRESTÄLLNINGARNA TILL FÖR SENSIBELT BEGÅVADE! SÅ NU ÄR BILJETTER TILL TVÅ NYA FÖRESTÄLLNINGAR SLÄPPTA! Fredagarna 14 och 21 november är det dags! Hitta din biljett på Ticnet.  

Idag är det nypremiär av För sensibelt begåvade!

Foto: Linda REhlin

Varmt välkomna till kvällens föreställning på den allra vackraste av höstdagar!

Är så otroligt tacksam! Åtta näst intill utsålda föreställningar i våras – och nu en nypremiär på denna älskade lilla föreställning – som även har fått förfrågningar från flera andra orter i Sverige och nu senast idag vårt ena grannland!

Ser varmt fram emot att möta er, kära publik ikväll.

Ett fåtal biljetter finns fortfarande kvar för dem som vill inhandla på Ticnet. Närmsta timmen innan går det även för 200 SEK i kontanter i dörren.

Dörrarna öppnar 18.00 och 19.00 kör vi igång!

Varmt, varmt välkomna!

 

Om att lära sig ta kritik

Återkoppling

Det är lätt att störa sig på andra som inte kan ta kritik. Själva är vi dock rätt ofta omedvetna om våra egna begränsningar på samma område. För vi har ju nämligen så klart rätt! Duh..

Vi är många som inte är särskilt bra på att ta kritik. Högkänsliga och normalkänsliga. Jag tror det beror på att vi så lätt förväxlar återkoppling med en anklagelse – synonymt med att vi gjort något fel, att vi ÄR fel.

Bland högkänsliga gissar jag att det finns två sorter: Först den ena som reagerar för emotionellt på kritik för att det gör så attans ont att inte göra ”rätt” (något som kan vara väldigt viktigt för den samvetsgranna högkänslige.) Sedan finns den som kanske tvärtom lyssnar på kritik i allt för hög grad och anpassar sig för mycket – för att den är så bra på att se världen ur andras perspektiv. Själv tillhör jag omväxlande bägge kategorier och det gäller nog de flesta.

Idag tänkte jag dock specifikt tala om att lära sig bli bättre på att ta kritik.

Det finns säkert många vägar att lära sig ta kritik. Men personligen måste jag säga att tränas som skådespelare är den bästa skolan i att lära sig ta kritik. I alla fall om man hade den läraren som jag hade.

Jag minns när jag utbildades på Malmö Musical Academy för en sådär 15 år sen och vår dramalärare Elisabet Sevholt blev smått tokig på hur vi hela tiden skulle förklara oss i fem minuter varenda gång hon föreslog en justering: ”Ja, men jag gjorde så för att..” ”Men du sa ju först att jag skulle ändra så jag försökte.” ”Jo, jag vet meeen..”

Varför förklara sig? Varför argumentera? Det tar tid. Det är irrelevant. Och viktigast – det ändrar knappast uppfattningen från den som framförde kritiken. Inte utvecklas vi heller när vi genast slår bort möjligheten, det avsändaren försöker tala om för oss genom att säga.

Om man däremot bara lyssnar och förutsättningslöst provar förslaget, då är chansen stor att uppnå något nytt. När det gäller teater sa denna kloka lärare att ”mina förslag är inte den enda sanningen, men jag har som regissör uppgiften att leda er i skapandet av föreställningen som jag tänkt berätta den och därför följer vi mig”. Det kunde jag acceptera. Medgivandet om att hennes ord inte på något sätt var en ultimat sanning, utan en väg att gå, fick revolutionären i mig att tystna och vilja prova på.

Så är det egentligen alltid. Den återkoppling – kritik – vi får är aldrig en ultimat sanning. Icke desto mindre är det något som den som uttalar uppenbarligen uppfattar. Och det kan vara värt att prova dennes tanke, utan att för den sakens skull se den som den enda möjligheten. För något sådant finns såklart inte.

Denna träning har jag gjort att jag idag i många sammanhang i yrkeslivet lärt mig att i alla fall utåt tysta min inre dialog och arbeta på. Det har så klart även smittat av sig på det övriga livet, där jag även försöker tänka på kritik på det sättet: Något som någon säger för den tror att det har en potential att göra en situation bättre. Vare sig personen har rätt eller fel så tror den det och det är värt att respektera. Istället för att uppfatta budskapet som att jag personligen är dum, fel, klumpig, okunnig.

Icke desto mindre finns dialogen kvar som en enveten följeslagare än idag när jag får kritik. Så är det. Det är ju så attans viktigt för mig att göra rätt  – av nån anledning – och det kan kännas väldigt jobbigt i mig när jag inte gör det. Väldigt, väldigt jobbigt.

Igår gästade jag som träningsinstruktör på en stor känd camping, ett ställe som jag verkligen gillar att besöka för de härliga deltagarna och suveräna platsen. Det var som vanligt härligt med underbara människor som dansade och gav järnet! Med kort om tid att ställa in musiken och mitt adrenalin som kompanjon lyckades jag dock vrida upp musiken alldeles för högt. Så till den grad att en person från personalen fick komma och vrida ner den. En bagatell tänker nog de flesta och en normalcool person tänker förmodligen bara: ”Oj, hoppsan, förlåt, jag gör om och gör rätt nästa gång.” Så tränar jag mig också på att tänka.

Men inuti sätter ändå reflexmässigt en dialog igång som på rutin som växlar mellan försvar och anklagelse: ”Fast sååå lågt kan man väl ändå inte ha?” ”Attans att det inte blev perfekt, dom som har gillat mig så mycket.” ”Fan, också, jag vill ju de ska tycka jag är bäst!” Denna gång argumenterade jag också med uppdragsgivaren. Det gjorde jag.

Men det som slår mig i hela situationen, bortsett från min egen utmaning, är mest hur stor plats den här lilla händelsen tar tag i mig när det samtidigt ute i världen dödas oskyldiga kvinnor och barn ute i de sorgligaste konfliktsitutationer. En sån tanke lyfter proportioner.

Summa summarum: Lär dig ta kritik. Var ödmjuk. Lär dig lyssna, prova. Se det som en gåva från givaren genom möjligheten att uppnå situationens potential. Möjligheten att förbättra samarbetet, resultatet. Men SLÄPP sen, för sjutton! Så himla allvarligt är det nämligen sällan, fast vi på nåt märkligt sätt tror det. Ofta är det nämligen sällan mer än ”en världslig sak”. *

Nu ska jag öva på detta själv idag för uppenbarligen behöver jag det fortfarande. Observera att detta inlägg gäller konstruktiv kritik, det vill säga återkoppling som syftar till att förbättra en situation, prestation. När det gäller all annan form tycker jag ni ska vända ryggen till och i värsta fall lyfta långfingret. Får man också göra. Förresten är redan försäljningen av höstens föreställningar av För sensibelt begåvade i full gång! I semestertider och allt. Se till att i tid få dina biljetter till höstens fyra exklusiva föreställningar!

*Citat från Karlsson på taket av Astrid Lindgren, någon som var obehagligt bra på att låta saker rinna av honom..