Denna morgon tog mig med varm och hjärtlig storm. Trots att regnet strilar utanför och jag vaknade klockan 5 mot ett becksvart plaskande yttre så blev det på nåt sätt bästa morgonen på länge. Min vän bildkonstnären och sagoberättaren Malin Sverige hade lagt upp ännu en av dessa magiska bilder som lyckas trycka på mina knappar.

Malins konst har kommit att betyda mycket för mig. En av hennes målningar ”She left a good job in the city” hänger över min säng och var en av de triggers som till slut fick mig att välja bort min väg i näringslivet. Det låter kanske helt galet? Att göra som en målning säger? Så är det naturligtvis inte. Det är snarare så att konst kan bli en yttre manifestation av det vi redan känner inom oss.

Malin var en av de personer jag bollade mina tankar med innan jag tog mitt beslut. Hon bad mig faktiskt att tänka mig för och sa att jag nog skulle vara rädd om den trygghet jobbet gav. Jag fick en sammanfattning om hennes dagliga slit – som med facit i hand tydligen inte avskräckte tillräckligt.

Målningen Malin  lade upp i morse gjorde att jag spontant skrev till henne för att berätta hur fantastiskt det var att hon och jag hittat varandra. Att jag, även om jag inte vet om hon gillar kategorier och så, förmodligen också är en sensibelt begåvad utifrån hur hon beskrivit sig själv. Malin svar: ”Sensibelt begåvade låter fint. Ja, vi har en liten duo, en tankesmedja: Vid våra sinnens fulla bruk.”

Precis så är det ju. Vid våra sinnens fulla bruk.

Så här skriver Malin om min morgons ljuspunkt,  sitt jultryck:
”She said goodbye to her lovers”

”De va så rädda om henne. Så ömsinta.
Men så var det dags. Alla vilda lekar.
Nätterna på höskullar och i lingonris.

En herre hade kallat. En make in spe.
En främling. En tilltänkt, tillräknelig herre
med kärleksbrev som postats och rop
som hörsammats.”