Om ni ser någon gå och prata med sig själv

Gå

…så kan det vara jag.

Ett vänligt litet tips är att aldrig berömma en skådespelare med orden ”men tänk att du kunde lära dig alla orden”. Det är en komplimang jag tror få av oss blir särskilt glada för. Det är ju liksom vår gestaltning som är arbetet.

Med det sagt betyder det inte att orden inte betyder någonting. Och de tar sin tid att få in i kroppen. Men det funkar inte att lära sig utantill. De måste ha en grund.

Just nu repeterar jag hursom text. Konstant. Det innebär att jag går omkring och pratar för mig själv typ för jämnan. Bäst fungerar det medan jag gör något monotont som att diska, cykla, sticka eller promenera.

Jag gillar såna sysslor. Märkligt kan endel tycka – tråkigt, enformigt.

Tråkigt är ju också det värsta jag vet. Men tråkigt är det aldrig när hjärnan ges utrymme och det får den vid fysisk monotoni. Det är något i denna typen av aktiviteter som stimulerar och hjälper för att skriva sånger, memorera text och processa tankar. Bra för vilken högkänslig som helst med andra ord.

Tjej med huva, pärm under armen, mun som rör sig och blick långt i fjärran.
Det kan va jag. Säg hej!

Två veckor kvar till första publikgenomdraget med referenspublik. Fem och en halv vecka till premiär. Biljetterna hittar ni på Ticnet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s