Med skräckblandad förtjusning kan jag inte helt låta bli att titta

IiihJag växte upp under tiden då videobandspelarna flyttade in i hemmen. Dock inte i min familj. Mina föräldrar var dessutom noggranna med att se till att jag inte hängde hemma hos kompisar som obevakade fick kolla på video när föräldrarna fortfarande var på jobbet.

Jag minns hur jag och min syster kröp bakom soffan bara för att få en glimt av när ödlorna slukade möss i serien V. Spänning på hög nivå.

I efterhand kan jag  dock bara säga att jag är tacksam för den här noggrannheten. För jag drabbas ju rätt hårt av det jag ser på. Rent våld för våldets skulle pallar jag bara inte, hur hypad regissören än är. Blod bara-för-att känns bara jobbigt.

Däremot har jag alltid haft en dragning till mysterier och även till skräck av den övernaturliga sorten. Fastän den alltid skrämmer skiten ur mig. Och jag vet ju varför.

Mina föräldrar gjorde som sagt vad de kunde för att skydda mitt sinne. Kände väl på sig att jag var känslig.  Dock var ett av argumenten i praktiken att de flesta filmer man kunde se var så dåliga. ”Sarah det där är ingen braaa kvalitet. När du väl är gammal nog då ska du få sen braaaa skräckfilm”.

Vad de då inte tänkte på var att en bra skräckfilm är så oerhört mycket mer skrämmande än en dålig en.

Åh jag känner med mina föräldrar men kan ändå inte låta bli att berätta historien om resultatet av deras strategi, genomförd med ack så gott motiv. Jag kommer aldrig minnas min pappas blick när han insåg hur vanvettigt rädd jag blev av historien kring flickan i min egen ålder som blev besatt av djävulen i den klassiska Exorcisten. Under ett halvår fick min mamma sitta bredvid min säng och sjunga Tryggare kan ingen vara (eller Tryggarekan som vi kallar den) tills jag somnat.  Som de ångrade sig bittert.

Idag tycker jag det är en otroligt komisk historia. Och resultatet blev ändå att jag blev lite sugen på den här sortens skräck även om det är högst sällan jag vågar se den idag. Det måste vara i ett tryggt sällskap.

När jag bodde i Malmö var jag under flera år tillsammans med en kille som på många sätt var väldigt trygg och stark. Vi gillade väldigt mycket att gå på bio båda två och brukade gå på Luciavakan där man fick se tre filmer i rad utav kommande års toppfilmer. En komedi, en action och så en skräckis. Detta året kastades vi in i The ring.

Jag kommer aldrig glömma hur både jag – och han – denna biffiga starka kille var paralyserade av skräck efteråt. Jag hörde hans röst från toaletten medan jag hämtade vatten i mitt kök efter att vi kom hem: ”Sarah. Sarah. SARAH!! Var är du??” Dagen efter kunde han såklart ändå inte låta bli att ringa och viska ”Seven days” i örat innan han la på.

Ni kanske inte har sett den filmen – och inte vet vad som menas med det som han viskade i telefonen. Jag kommer inte förklara, för jag har full förståelse för om ni valt att inte se filmen – och jag tycker inte heller ni ska göra det. För även den förföljde mig i flera år. Men ändå så gav det mig också en kittling i det trygga sällskap jag ändå var.

Värre var det gången jag tvingade en pojkvän som inte gillade skräck att hyra en film med mig och det visade sig att han var ännu räddare än jag. Det var outhärdligt. Vi fick avbryta efter en halvtimme.

Just nu använder jag serien House of Cards som distraktion i denna intensiva arbetsperiod. Det är ingen övernaturlig skräck utan historier om en psykopatisk kongressmans härjanden i vita huset. Men han är verkligen obehaglig och idag tänkte jag för mig själv när jag riktigt förskräckt såg ett dramatiskt avsnitt att jag banne mig blivit känsligare på det här planet.

Jag tror på att hålla sinnet skyddat. Speciellt från allt onödigt skräp som inte får oss att må bra. Men lite kittling behöver vi också i den mån vi klarar av. Så jag ska nog titta vidare. Tror jag. Jo.

Med önskan om en mysig kväll!

Nu skulle jag googla fram en bild till er och sökte på horror. Herreminje. Såklart är det flickan i Exorcisten som först dyker upp. Hjärtat bara stannade. Nä. Det får bli en bild på nåt gölligt. Eller i alla fall snällare. Så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s