En vandrande paradox

Foto: Anders J Larsson

”Du är en vandrande paradox” sa min pappa till mig idag i ett pepp-samtal vi hade och precis så har jag känt mig hela dagen.

Gen-repet är på något sätt en början på ett slut för en upphovsman. Fast för skådespelaren är det egentligen bara början. Upphovsmannen vill hålla kvar, fila, vill egentligen aldrig släppa taget. Skådespelaren vill se vad som händer när materialet får liv – och det får det ju med hjälp av publiken.

En paradox har jag känt mig som i mångt och mycket livet genom och det var här kännedomen om högkänslighet kom till mig som en välkommen förklaring. Förklaringen till den sociala ensamvargen, den anpassningsbara revolutionären, den inkännande utåtagerade, förutseende paranoida, rädda modiga.

Vaknade idag helt slut. Proppen på väg att dras ut, ni vet. Bestämde mig då för att försöka vara sådär klok som jag låtsas att jag konstant är gentemot er bloggläsare. Men idag var jag faktiskt det. Jag gick på massage och fick försvinna bort en timme och därefter vandra ut på Söders soliga gator. Om inte som en ny människa, så i alla fall lite mer som en människa mer i sin kropp i stället för bara i sin knopp.

Har sent omsider förstått att den här föreställningen är lite mer nära än vad jag velat inse. På alla sätt och vis. Så är det. Och så ska det nog vara.

Imorgon får den liv.

ETT! Japp. Imorgon är det alltså premiär!! Din egen biljett till För sensibelt begåvade hittar du här!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s