Visst sjutton har vi potential

Foto: Anders J LarssonPå min födelsedag kom min pappa med en artikel om högkänslighet som han rivit ur till mig ur från Insidan på DN. Som person lovordar han främst logiken, är rationell och konkret – och är medvetet väldigt resistent mot sånt han uppfattar som ”flum”. Hans gränsdragning är betydligt hårdare än min – som ändå också betecknar mig själv som hyfsat konkret och rationell. Att få den artikeln ur hans hand kändes därför riktigt bra och ett stort tecken på engagemang och intresse för kunskapen om högkänslighet.

För just mig och min familj har det här med kunskapen om högkänslighet varit något bra. Alla har liksom fattat och är rätt tacksamma för att jag själv lärt mig mer om hur jag funkar. Eller snarare – att vi alla – lärt oss mer om hur vi funkar. Ska vi vara ärliga – så är jag nog inte den enda högkänsliga i min familj.

I artikeln var det en läsare som ställde frågan ”Hur ska jag hantera min högkänslighet på bästa sätt?”. Samtidigt skrev hon ”Bilden av de ”högkänsliga” människorna är idag idealiserad” och hon fortsatte ”få talar om nackdelarna”.

Jag kunde inte hjälpa att jag började undra om hon kanske kommit i kontakt med den här bloggen och min föreställning. För så kanske min attityd kan uppfattas om man bara lyssnar på brottstycken.

Mitt mål med min föreställning och denna blogg är förutom att skapa igenkänning och förståelse främst att lyfta vår potential. Att ge oss en morot, något att sträva efter, en möjlighet till att må så fantastiskt bra precis som vi är och kunna dela fördelarna med vår person med vår omvärld.

Min uppfattning var nämligen den helt motsatta jämfört med den här läsarens. Jag är fullkomligt överens med läsaren att om att det kan vara för jäkla jobbigt att vara högkänslig – om man inte lärt känna sig själv och hur man bör ta hand om sig. Och vägen till nya beteenden kan vara riktigt lång.

Men för övrigt tycker jag att de flesta texter om högkänsliga domineras av de symptom på överstimulering vi kan råka ut för och hur svårt det kan vara att vara känslig. Det motiverar inte mig så mycket.

Jag anser att vi högkänsliga och alla emotionella personer behöver stärkas och uppmuntras snarare än att putti-nuttas. Hitta motivation för att ta oss ur offerträsket där vi lätt placeras – även innan vi kände till begreppet högkänslighet. Som jag ser det är känslighet och känslosamhet egenskaper som det västerländska samhället lätt räknar bort som irrationellt och ineffektivt fast det i själva verket är något så oumbärligt i en medmänsklig samlevnad. Så när vi får en sådan stämpel av vår omgivning då räknas vi lätt bort som ”krävande”, ”svaga”, ”speciella” och överhuvudtaget personer som kräver särbehandling.

I det facket trivs inte jag.

Skrattade gott när Gemma i Sons of Anarchy (jo, jag blundade sjukt mycket om nån nu undrar hur jag stod ut med den blodiga serien – men ni vet ju att jag också har en faiblesse för spänning)  i slutet av serien väste till den krisande karaktären Juice ”Theres no room for vulnerability in this world!” MC-gängens filosofi är verkligen inget jag vill promota, goes without saying. Men hon lyfte en traditionell syn på känslighet som är så vansinnigt grund, så felaktig – och så sorgligt vanlig!

Att vara högkänslig är verkligen inte nödvändigtvis att vara mer sårbar. Allt det som vi bedömer som svagt är i själva verket symptom på en människa som inte är i balans, vem den människan är. Vi högkänsliga kan absolut lära oss vara i balans om vi lär oss vad vår personlighet behöver och ger oss rätt omständigheter. Om vi måste kan vi också maskera vår känslighet – hur skulle annars alla dessa ”stålmän” kunna finnas om som så väl beskrivs i ”Drunkna inte i dina känslor”, kvinnor – men mestadels män – som fått lära sig att det finns inte någon plats för känslighet och som därför lärt sig kompensera det med ett än hårdare skal. Det var ju en sådan jag själv var.

Men så klart ska vi  inte behöva skaffa oss ett hårt skal varken av attityd eller avtrubbande mediciner för att kunna vara starka i vår egenskap. Jag är övertygad om att däremot en förebyggande livsstil som bygger styrka, rätt hantering av oss själva efter våra behov, kan göra under för en person.

Såklart behöver man inte vara stark heller jämt. Om ens alls – om man inte vill. Jag vägrar bara bli behandlad efter en begränsande missuppfattning. Så.

Jag säger det igen. Definitionen av högkänslighet är att en person har en lägre tröskel för sinnesintryck. Med andra ord har den ett större antal intryck som den vare sig den vill eller inte tar in, och därmed också behöver längre tid för att processa. Ungefär som om man hade ett durkslag med rätt stora hål omkring sig som filtrerar i stället för det mer finmaskiga nät som den största andelen människor och djur har.

Högkänslig är med andra ord inte synonymt med den ofta gängse tolkningen av ordet känslig: Svag, skör, gråtig, överdramatisk.

En rätt hantering av alla intryck kan lika gärna innebära njutningslysten, intuitiv, noggrann, uppmärksam, vaksam, förutseende, försigkommen, organisatorisk och inte minst empatisk. Egenskaper som är helt suveräna för både samhället och en själv i mängder av sammanhang.

Appropå beskyllningen överdramatisk upplever jag själv att vi i min extroverta familj haft stor nytta av att lära oss skillnaden på en reaktion – något som kommer mer eller mindre ofrivilligt i ett ögonblick av mycket hög stimulering av ens nervsystem – och ens medvetna val. När man lärt sig känna igen känslan av en reaktion kan man också lära sig att hantera den annorlunda. Att undvika beslut just då. Att söka ensamhet till sinnesintrycksanstormningen ebbat ut – både för sin egen och andras skull. Att inte bli så ledsen över sin egen reaktion, för erfarenheten har lärt en att den är mer eller mindre automatisk – och går över.

Så summa summarum. Allt detta har gjort att jag har valt den vinkel jag har valt att lyfta ämnet högkänslighet. Som jag ser det finns det redan så många tidningsartiklar som talar om de symptom som obalanserad högkänslig personlighet kan uppvisa. I forumen jag besökt är det också främst våra utmaningar som diskuteras snarare än våra möjligheter. Det är jättebra och säkerligen nödvändigt.

Men det just jag vill göra – och det som jag tror jag gör bäst – är att stärka oss och lyfta vår potential så att vi motiveras till att ta hand om oss själva som vi behöver.

Jag tror nämligen faktiskt att vi som ger oss den på att försöka förstå vår högkänslighet till slut kan bli väldigt kloka individer. Personer som faktiskt också kan vara till stort stöd för andra individer när de råkar ut för samma upplevelser – om man vill. Att känna och reagera är mänskligt och något vi ALLA upplever – även om det kanske för de flesta krävs mer yttre stiumuli än för oss. Men då kanske man å andra sidan också är mindre förberedd – vilket forskningen också har visat: Högkänsliga är mer mottagliga för psykologiska stödåtgärder än andra. Och det bara gissar jag beror på att vi redan är så vana vid dessa utmaningar.

Så, för dig som har det riktigt svårt i ditt liv som högkänslig så hoppas jag att du söker den hjälp du behöver och även får lufta det du har behov. Du får en hel del tips här hos mig även i denna blogg.

Men här hos mig tycker vi inte synd om. Här lyfter jag det som är bra och möjligheter – för det mesta. Här går vi framåt.

Kramar och förståelse finns det ju såklart alltid plats för också.

Själv går jag igenom en hel del just nu. Herreminje. Men är nu i stadiet att jag blivit så less på allt att jag bara vill ha kul. Det är ett rätt skönt stadium. Gå igenom är ett bra ord. För det är just det man gör när det är jobbigt. Igenom det jobbiga och ut på andra sidan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s