Mitt hem är min borg

Foto: Severus Tenenbaum

”Du kan inte hålla på att koka sylt och sy gardiner hela dagarna om du ska bli artist” sa den rödhåriga vackra danskan till mig i köket i den ståtliga gamla fyran på St Knuts väg i Malmö där jag bodde med min man sedan någon månad tillbaka. Jag var fortfarande gift, hade precis börjat på musikalartistutbildningen Malmö Musical Academy och Rikke var min nya bästa vän och klasskamrat.

Rikke, hade precis lämnat år av turnerande bakom sig med ett platinasäljande danskt pop-band, hade pojkvän på andra sidan sundet och delade lägenhet med två coola dansare från Skånes Dansteater på andra sidan korsningen vid Folkets Park på Monbijougatan.

”Det kan man väl visst det!” minns jag att jag svarade sårat.

Jag tror inte man bara kan skylla på det där att jag tidigt hade mycket ansvar hemma som anledning till att jag gillade allt husligt. ”Kvinnliga” fick jag igår av ny härlig vän höra att mina intressen är, till min förvåning. Men det är nog sant – enligt stereotyp värdering. Följde i sanning min mormor i hasorna på alla loven i Umeå och hon lärde mig tidigt sticka, virka, stoppa strumpor och baka allt från klassisk radiokaka till klenäter – och mamma lärde mig att sy.  Jag gillar’t!

Nostalgisk, snarare än kvinnlig, tror jag snarare att jag är. Jag har ett bra minne och gillar att besöka det med sysslor som låter mig minnas igen. Helst med händerna som kan göra så mycket fint, något motoriskt som får det intellektuella att stiga åt sidan.

Men Rikke hade en poäng, insåg jag. Det handlar ju om var vi väljer att lägga vår tid och våra pengar. Vi kan göra nästan vad vi vill, men inte samtidigt.

Jag började betrakta mina föräldrar och vad jag lärt in automatiskt via min uppfostran med nya ögon och insåg plötsligt att man faktiskt inte måste satsa på att renovera jämt. Att man inte måste ha en stor perfekt skött trädgård. Att man inte måste bo jättestort eller perfekt. Att ju mer saker man har desto mer tid tar de att ta hand om.

Så var vill jag verkligen lägga min energi? frågade jag mig.

Inte på saker. Inte på pengar.

På människor. På upplevelser.

Nu kanske du argumenterar att det behövs pengar för att få upplevelser. Ja, i viss mån. Men om du medvetet börjar titta på vad du lägger din tid på så inser du också att det är dessa områden som växer. Med mindre pengar men mer tid och högre medvetenhet tvingas du fokusera dina resurser dit du verkligen vill i stället för att strössla obetänksamt.

Inspirerades vidare gjorde jag av mina vänner i Frankrike. Trots att de hade det gott ställt höll inte de på att renovera hemma och fixa hela dagarna. De umgicks. Mycket! (Mer än vad jag vill – ärligt talat..) Men det slog mig plötsligt hur märkligt det är att vi Sverige allmänt lägger så otroligt mycket tid på våra hem och saker – ofta mer än på våra relationer.

Därför valde jag att pröva att minimera mitt materiella för att se hur mycket energi och kraft jag kunde frigöra till att uppfylla andra drömmar än den vardag jag innan närt nästan på ren automatik. Jag gjorde mig av med 30 flyttkartonger. Bara det nödvändigaste fick flytta in. Sex fat och sex glas. Böcker som ska läsas om. Kläder som älskas.

Jag gillar också saker! Men inte längre – för sakernas skull. Det har jag sett för mycket av och för mig gav inte det något gott.

Nuförtiden frågar jag mig därför alltid: Behöver jag detta? Vill jag lägga energi på detta? Är detta det som verkligen är viktigt för mig? Är det så att svaret är ja, är det ofta en möbel med ett minne, något jag vill skapa eller något jag verkligen vill använda.

”Vi lever så olika liv. Jag har ett hus jag måste ta hand om. Du förstår, imorgon måste jag kratta. ” Så glamouröst blev jag nobbad – insåg jag i efterhand – av en person senast. ”Kratta på du” minns jag att jag svarade – och jag tänkte: Du vet sannerligen ingenting om mig. Hur många hus jag har målat. Hur många gårdar jag krattat. Och förmodligen kommer kratta – flera veckor varje sommar – och ännu mer i framtiden.

För ett fint hus med trädgård vet jag att jag kommer ha. Klart man kan ha ett hur fint hus som helst och ändå vara konstnär. Det har ju mina världens bästa vänner frilansande konstnärsparet jag älskar att bo hos i Malmö bevisat för länge sen.

Men det har varit SÅ skönt – och nödvändigt –  att leva med lätt bagage efter så många år med det motsatta. Ett lätt bagage gör det så smidigt att föreställa sig och anpassa sig till helt nya möjligheter – en tanke jag älskar.

Allt har sin tid. Så även min lilla Amelie De Montmartre-lägenhet. Just nu är den det bästa med sina fönster i två riktningar, ljuvlig balkong och trots sin begränsade plats för saker – ändå plats att äta för fem personer. Vad mer måste man ha? Men så kommer det inte vara alltid.

Men nu är nu och juletid är bästa ursäkten för att plocka fram hon som mormor lärde upp – vare sig hon befinner sig i slott eller koja.

Det är ju så jag i hjärtat laddar om. Lagar mat, stickar, virkar, städar – för skojs skull – och inte bara för att underhålla det vanliga.

Känslig behöver tryggt. Och i hemmets vrå är det just vad det är.

Appropå hemmakatt ser ni på bilden min länge trogne livskamrat Tiger som flög till grönare ängar för tre år sedan. ”Jag ska inte vara en sån hemmakatt mer”, ”jag behöver komma ut mer”,”om jag inte har en gosig katt eller hund hemma blir jag nog mer en utetjej” minns jag att jag tänkte när han kändes oersättlig. Därför har det inte blivit någon ny djurvän. Ännu. Fast. Är ju i sanningens namn en hemmakatt ändå.. Bilden är tagen av Severus Tenenbaum. Vill ni förresten veta nåt kul? Bara omkring fem år efter att den vackra danskan sa som hon sa till mig var jag hemma i hennes kök på Amager i Köpenhamn där hon höggravid sydde pudetraek (örngott) och lagade morotspuré. Vi bytte liv för ett tag. Jomensåatt. Allt har sin tid, ni vet. För oss alla.

 

2 reaktioner på ”Mitt hem är min borg

  1. God Jul! Från en som inte firar något särskilt mycket. Vi kommer äta lite prinskorv och köttbullar, men sedan skall jag vara mest huslig. Har en del tavlor att sätta upp, vi flyttade in till lägenhet vid månadsskiftet oktober-november. Gjorde av med en del flyttkartonger, fast vi har fortfarande för mycket! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s