Får talangen dig att ticka?

Det talas fantastiskt mycket om begåvning. Både i skolan och av föräldrar får barn tidigt höra vad de har ”talang” för.

Jag har genom livet funderat mycket på detta med talang och hur vi hittar det vi passar bäst för.

I Elaine Arons bok Den högkänsliga människan står det om hur avgörande det kan vara för en högkänsligs välmående att hitta sitt kall eller sin ”livsuppgift”. Detta eftersom vi ändå aldrig riktigt kan stänga av hur vi känner inför något. Det innebär inte nödvändigtvis att arbeta heltid med det man älskar. Men att i alla fall hitta ett sätt att ge det stor del av sin tid.

Man kan argumentera att detta är viktigt för alla individer. Men personligen tror jag faktiskt inte att det är det. Jag menar, jag tror det är viktigt för många fler än högkänsliga – men absolut inte för alla. Jag vet en hel hoper med människor som arbetar med helt andra saker än det som de älskar och ändå är nöjda på grund av vad de tjänar eller den trygghet jobbet ger. Vidare känner jag till en ytterligare andel som är oerhört talangfulla inom ett specifikt område, ibland mer talangfulla än de som faktiskt är aktiva inom området, men som ändå väljer något annat som sin livsuppgift på grund av mer motiverande faktorer.

Många välmenta människor drar lätt förhastade slutsatser och vill ge goda råd om vad vi skulle passa för. Men det många glömmer är att det handlar inte bara om vad vi är bra på – utan främst vad som driver och motiverar oss.

Du kanske är helt fantastisk på siffror. Det betyder inte att du vill bli revisor.
Du kanske är helt otrolig socialt. Men det betyder inte nödvändigtvis du passar som säljare.

Själv fick jag höra att jag var begåvad som liten. Både i skolan och hemma. Låter förskräckligt skrytigt och anti-Jante att skriva så. Men så var det. Så klart var jag inte bra på allt. Jag var – och är – urusel på att komma i tid, springa snabbt, hoppa längdhopp och att lyssna utan att ge råd. Jag var heller inte något vidare på bollsporter.

Men jag blev bekräftad som intelligent, verbal, kreativ och musikalisk. Dock alltså inte som sportig. Min syster uppmuntrades däremot enormt när det gällde allt från ridning till karate: Hon var den fysiska och jag den mentala bland familjens utdelade alternativ av roller. Det slutade dock med att det var hon som blev högskoleingenjör och jag artist och fitnessinstruktör.

Huruvida detta mer vittnar om vilka kärringar mot strömmen både jag och min syster är (säg aldrig till oss att vi inte kan..) än att våra föräldrar var för snara i sina omdömen kan vi aldrig säkert veta. Men även om jag själv ännu inte fått uppleva glädjen i att vara förälder så kan jag rent logiskt gissa att det är lätt hänt att som förälder bedöma sina barn i relation till varandra. Kanske utan att ens vara medveten om det. Visst är min syster fortfarande något mer fysisk än vad jag är. Visst är jag något mer intresserad av skrift än hon. Skillnaden avgjorde våra föräldrars omdömen och påverkade vår självbild. Tills vi som vuxna började uppmuntra varandra och upptäckte hur otroligt lika vi är.

Talang är en sak. Men vad som får oss att ticka viktigare. Sifferspecialisten som drivs av utmaningar kanske passar bättre som affärsanalytiker och utvecklare än revisor? Den utåtriktade som motiveras mer av ett socialt engagemang passar kanske bättre som psykolog.

Föga spelar det dock roll hur begåvad du är i ett ämne om du ändå inte trivs med de praktiska livsvillkor som yrket relaterat till ämnet också medför. Det är teater- och kulturlivet ett exempel på mer än någon annat.

När det gäller min syster så utbildades hon till miljöingenjör med ett enormt intresse för natur och miljö men upptäckte att hon snarare ville befinna sig i miljön än att arbeta för den i ett kontorslandskap inomhus. Hon sadlade om till trädgårdsdesigner.

Vare sig du är städare, butiksbiträde, säljare eller revisorsassistent: Talang är en sak. Men det viktigaste är att först konstatera vad du är beredd att arbeta för:

Vill du ha trygghet?
Vill du tjäna mycket pengar?
Vill du ha ett arbete med mycket folk omkring dig?
Vill du ha frihet?
Vill du ha regelbundenhet?
Vill du vara fysiskt aktiv?
Vill du sitta vid ett skrivbord?
Vill du ha en förutsägbar uppgift med tydliga mål?
Vill du ha variation som ständigt kräver att du anpassar dig?
Vill du utmanas?

Vet du inte, så kommer det nog i slutänden ändå visa sig. För det är ändå det som engagerar oss mest som vi ger mest tid. Då spelar det ingen roll vem som i början hade mest talang eller inte. Det spelar ingen roll om andra säger ”du skulle kunna göra det och det och det..” Men uppebarligen vill du inte det – tillräckligt – för du gör det ju inte.

Om du som läser detta redan är så himla nöjd där du är: Njut. Fy fan vad bra.
Det är ju där vi alla vill va.

Annars rekommenderar jag varmt, varmt en bok som heter How finding your passion changes everything av Ken Robinson. Läs. Anbefalles.

Få, få, få biljetter kvar till För sensibelt begåvade. En vecka till nästa föreställning den 14 november. Där kan du fortfarande få en biljett! Boka på Ticnet!

Vad håller din fackla brinnande?

Foto: Linda Rehlin

För några år sedan blev jag medveten om att jag i väldigt hög grad tänkte att mitt liv skulle bli lyckligt ”om bara…”

OM BARA jag träffade den stora kärleken.
OM BARA jag fick en egen familj.
OM BARA jag kunde gå i skinny jeans för jämnan utan magvolang som bylsade över.
OM BARA jag fick den och den rollen.

Livet händer. Tråkiga saker händer. Riktigt tråkiga saker. Och plötsligt insåg jag hur bra livet egentligen redan varit, som det var, utan uppfyllda OM BARA-mål. Fast jag hade inte haft vett nog att uppskatta allt det. Det är ju tyvärr ofta inte förrän man mister något bra som man inser dess värde. Det har ni hört förr. Men att det verkligen ÄR så, påminns man om smärtsamt hårt oftast bara vid några få tillfällen i livet.

Egentligen är det en LYX att ha mentalt utrymme för att vara frusterad över OM BARA-målen. För när vi är riktigt utsatta, kämpar för överlevnad, då är vi helt plötsligt glada för så mycket mindre.

Varför den mänskliga hjärnan fungerar så här, att vi bara har förmåga att se saker relativt – det vet jag inte. Men jag har lärt mig själv att så fungerar det och det är något jag numer medvetet använder mig av för att hjälpa mig må bra när jag fastnar i fruktlösa tankemönster.

Igår natt pratade jag länge med en vän som har det riktigt svårt just nu. I det läget när allt känns hopplöst. Vi talade om hur fruktlöst det kan kännas när man tycker att man ”gör allt” och ändå får man inte någon utdelning. När det jobbiga upprepas igen och igen. När man verkligen anstränger sig och ändå verkar det inte ske någon som helst utveckling. Vad ska man då leva för? När har jag fått nog av min beskärda del? När ska just jag bara få må bra?

För OM BARA det och det händer så kommer jag ju må bra. Eller?

Jag kan vara en ganska jobbig vän att ha i ett sånt läge. För jag är inte så bra på att bara säga ”jag förstår”. ”Ja visst är det pest.” Min toleransnivå för martyrskap är osedvanligt låg och till slut blev jag därför tvungen att formulera vad jag egentligen menade – för att enbart inte låta kritisk inför en vän som egentligen bara behövde en axel att luta sig mot:

”OM BARA”- tänkandet är ett tänkande som skjuter upp ett välmående som vi faktiskt kan unna oss redan nu. ”OM BARA”-tänkandet är ett tankesätt som lurar oss att livet kommer bli bättre just för att vi presterar och att vi därför kommer bli belönade.

Jag vill mena att vi blir inte så fantastiskt mycket lyckligare bara för att vi får vår stora kärlek, får jobbet, uppnår målen. Vi vänjer oss snabbt vid det nya läget – och oväntade händelser som inte stod inskrivna i vår plan kommer fortsätta att hända i livet. För de allra flesta.

Livet är liksom inte ett excelark där vi kan sätta upp punkter och bara pricka av. Det kommer alltid komma utmaningar utanför våra planer, de tar aldrig slut. Överraskning på gott och på ont är liksom livets väsen. Också dess charm, tycker jag själv. För mig har det banne mig sällan varit tråkigt.

Det betyder dock inte att det är lätt. Och, av denna anledning kan det vara bra att lära sig, verkligen medvetandegöra vad det är som håller oss brinnande genom det mesta.

Var hittar du energi? Var känns det alltid bra? Vad får dig att brinna även när syret är en bristvara?

Bilden ovan togs igår av Fotograf Linda Rehlin som var med och skildrade mitt arbete som dansträningsinstruktör. Som jag nämnt så upptäckte jag för omkring fyra år sedan hur stor påverkan regelbunden träning har även för mitt psykiska välmående. Det är som en god cirkel: Jag mår bra av att få leka till musik, därför är jag glad och passen verkar bli rätt bra, jag fortsätter tycka det är kul, deltagarna verkar tycka det är kul, därför blir det ännu mer roligt att träna rejält regelbundet och jag får därmed en jämn stark ström av endorfiner som ger mig kraft till fler pass och mer liv.

Utöver det hämtar jag min energi hos familjen. De som är lika högljudda som jag när de diskuterar, har sjuk humor och häver ur sig popcorn som hade de grävmaskiner till nävar. Miljön där jag kan känna mig trygg. Naturen, att vara i den, att fotografera den, stärker mig också.

Andra jag känner gräver i trädgården. Boxas ett pass. Hänger med vänner. Tröstätning och en rejäl fylla är heller inte att förakta vid sina tillfällen. Ibland kan det vara precis vad man behöver.

I tider när allt blir fel får man helt enkelt strama åt sin värld och ägna sig åt det som man vet får en att brinna oavsett hur syrefattigt övrigt kan te sig.

Fokusera på allt det där som bara stärker tills man igen är redo att titta ut och ta sig an resten.

Kom noga ihåg vad som håller din fackla brinnande. Oavsett.

Låt dom inte tämja dig!

Foto: Malin Sverige

Nej, låt dom inte. Banne mig!

När våren kommer vaknar livsandarna och vi kan äntligen ana de bullrande krafter som under det nordiska vinterhalvåret gott i ide. De spritter. De rycker. Det är livet. Och tänk, det är precis ditt, att göra vad du vill med.

Du vet väl att du är född som du är för att du behövs som du är? Jo så är det. Så klart. Naturen har ju med flit ordnat så att 20% av alla människor har en lägre tröskel för sinnesintryck för att bland annat ur ett rent funktionsmässigt perspektiv kunna förutse, varna och värna om resten av gruppen. Och 80 % är lite mindre lättpåverkade för att kunna slutföra just sin funktion. Detta är det rent praktiska och livet är ju så klart så mycket mer än praktik och funktion. Men ändock – vi är olika för att vi ska vara det.

Men konstigt nog är det ju ändå så att det är vi som är sådär mottagliga för omgivningens tankar om oss som lätt börjar krumbukta oss för att passa in. Fast det är precis det som vi inte ska. Visst, det är ingen som kommer att jubla när du kommer med dina iakttagelser och varningar. Är försiktig. Tar lång tid på dig med att ta beslut. Är omständig. Ställer detaljerade frågor. Kanske inte just då i alla fall. Herregud, det fattar man väl. Vi stör ju flödet liksom. Men de gångerna då det spelar roll och faktiskt hjälper, då kan det vara helt avgörande.

Resten av tiden då? Är du en sån som känner att du kan vara ”jobbig” i hela din utstrålning för vissa bara för att du är tydligt känslosam? Att du är för på. Eller sticker ut? Jamen strunta i dom då. Fokusera på dom andra. Det finns ju så många fler.

För tänk vad sorgligt att gå där igenom livet kuvad. Det är väl ingen idé! Blomstra, släpp energierna lös och bara var du, du, du med allt vad det innebär. Jo, jag tror nog att du går att ha i möblerade rum. Yep. Jag tror till och med att du är alldeles ypperlig i vilket rum som helst. För märkligt nog är det oftast de som bekymrar sig mest för hur folk uppfattar dom som borde bekymra sig minst. Enligt min erfarenhet.

Så ställ dig frågan. Vad är det i dig som du inte riktigt släpper fram. Och varför? Finns det en vildhäst där så är det klart att den ska få få flyga över slätterna. JA-MEN!

Släpp fångarna loss – det är VÅR!

Bilden är tagen av min fantastiska vän Malin Sverige – äventyrerskan, sagoberätterskan, konstnären och artisten – som just nu befinner sig på en av sina upptäckarresor, just nu i Rumänien. Våren har sannerligen även kommit dit. Biljetterna till För sensibelt begåvade fortsätter att sälja på! Skaffa din egen till en helt ovanligt charmig liten upplevelse för alla sinnen mitt på Vurmas charmiga övervåning. För sensibelt begåvade spelar en gång i veckan från den 14 mars till den 29 april. Ta din chans!