Skam på torra land. Har inte uppdaterat bloggen på över en månad! Ser nu ingen annan väg än att ger er ett blogginlägg av slaget jag annars försöker undvika: Nämligen ett allmänt ”det-här-händer”-, ”det-här-har-jag-gjort”-inlägg.

Det här är ju i grunden en blogg om högkänslighet – ur ett högst subjektivt perspektiv. Definitionen på högkänslighet är just att man som person har en lägre tröskel för sinnesintryck än gemene man och därmed behöver lite mer tid för att processa den större mängden information. Inte så att man är långsam tankemässigt, nej vi är ofta snabba som katten, men snarare emotionellt vill jag mena.

Så, det är en sån process jag har befunnit mig i/befinner mig i.

Det finns de som har sett föreställningen och undrar hur jag kan skriva om så personliga ting. Men. Det då dessa individer inte förstår, är att det jag skriver om är ju redan finito. Bearbetat. Klart!

När det däremot händer saker här och nu – ja då blir jag eremiten. Hon som likt professor Bathazar (minns ni den härliga då jugoslaviska (tror jag) tecknade serien?) går och tänker och tänker och tänker tills hon har en.. IDÉ!

Ja riktigt så går det kanske inte till. Snarare så kanske jag gråter, ältar, försöker förtränga, försöker förutse, försöker planera, försöker förstå. Eller nåt. Beroende på vad som händer. Tid tar det i alla fall.

Men kortfattat kan vi väl säga att starten 2015 har inneburit massa nytt för mig! Massor helt fantastiskt sker inombords som jag själv försöker hinna med att omfamna i den takt det går! Dock för tidigt att uttrycka.

Det har gjort att jag valt att lägga om mina planer. Jag har haft ett behov av att vara mer introvert. Därför får föreställningar för ögonblicket pausa lite. Däremot är hjärnan igång i sin mer kreativa fas – i tider som dessa – det är då nytt skapas! Inte så spännande för er – men desto roligare för mig. (Party i mitt huvud, ni vet.)

Samtidigt på det rent praktiska planet har jag levt en utmaning i och med renovering av mitt badrum. Roligt är att det blir mycket finare och säkrare. Men. Vem har någonsin varit med om en smidig renovering? Inte jag och tyvärr blev detta sannerligen inget undantag. En sann utmaning som jag hoppas ska lösas sig snart. Jag längtar så tills jag får flytta hem igen efter nu snart fyra veckor i kappsäck. Då har jag i alla fall förhoppningsvis ett ännu bättre badrum. Tack snälla ni som delar sina hem med mig nu – i synnerhet syster och svåger som haft mig på plats i snart tre veckor…

Spännande saker som för mig i alla fall är på gång:

-Jag skriver på en tv-serie. Vi är i extremt tidigt stadium men det får vara så! Kommer bli så spännande och jag längtar tills vi känner oss redo att pitcha. Men just nu har vi det bara sköj. Ni som gillar min iakttagelse- och självrannsakningshumor från föreställningen kommer känna igen er. Ja!

-Jag arbetar mer och mer med film för andra – men också mig själv. Film är liksom inspelad musik så KUL för att det kan nå ut till så MÅNGA. Den sortens medie längtar jag till nu igen efter att jag lekt med det ytterst intima (som jag även kommer fortsätta med.)

-Jag HAR fått ett ökat självförtroende efter att ha kunna ha skapa brödföda för mig själv på heltid under mer än ett år bara på en idé och helt egen mycket god marknadsföring. Det innebär att jag har tillit till mig själv och mitt omdöme. Det vill jag använda nu!

-Jag har insett att mitt privatliv är mycket viktigare för mig själv än vad jag velat erkänna innan. Därför får det leda vägen i år. Ta sin tid. Känns helt rätt, naturligt och på tiden! Jag har mina drömmar och nu får de förtur och blir verklighet.

-Jag har blivit utsedd till officiell föreläsare om högkänslighet för Sveriges Högkänsligas Förening! OTROLIGT stolt är jag och tar uppgiften på stort allvar. En föreläsning finns nu som jag finputsar på. Jag vet, ni har sett mig skämta om ämnet i föreställningen utifrån mina personliga erfarenheter. Men allt är grundat på väl eftersökt fakta – och den befästa faktan anser jag det är enormt viktigt att utgå ifrån när man vill lära omvärlden mer om detta personlighetsdrag. Detta kommer jag återkomma mer till framöver! (Funderar på en liten HSP-ordlista i menyn för alla nytillkomna läsare!)

-Jag är ju musikaltjej också, alltid. Det är ju så! Så jag är så exalterad över att jag får vara en liten del av utvecklandet av Staffan Aspegrens och Jan-Erik Sääfs första workshop för Camera – musikalen om Ingrid Bergman.  Tillsammans med några av våra bästa musikalartister Sverige har, har jag en pytteroll att representera under workshopen och sjunger kör. Men mest exalterad är jag över att få följa min mentors hittills största projekt. Ännu en häftig effekt av det där samarbetet som började vid Bo01 i Malmö för idag 13 år sedan!

För övrigt så är jag så glad över att jag blivit stark nog att prioritera fantastiska som stärker och finns där villkorslöst. Oj, oj, oj vad jag för varje år mer inser ert värde. Just nu kanske jag inte visar det tillräckligt i denna intro-fas, men allt har sin tid. Någonstans handlar det om att vilja sig själv gott. När man gör det då väljer man andra som visar att de konsekvent vill detsamma.

Sen, det allra bästa till sist! VÅREN ÄR HÄR!! Har ju inte ens hunnit jubla tillräckligt för er! För ni som följt mig vet ju att jag är hon som firar Vintersolståndet nästan mer än Nyårsafton. Mer ljus för varje dag! Som yngre tyckte jag dock även mars var urtråkigt. Men, idag som äldre vet jag ju att det går så fort, så fort. Så jag njuter av varje litet vårtecken och är glad över att ge våren den tid den behöver. Förr eller senare brister knopparna och hur ljuvligt det än är gör det ju också lite ont. Ni vet. Den smärtsamma skönheten. Mellan hägg och syrén – då gråter jag av lycka.

Ja, ni ser. Jag är lite euforisk just nu, för jag börjar känna mina krafter kommer åter. Till detta nya spännande år som nu går in i sin bästa tid.

Hurra! För livet! För våren! För oss!

Vi syns snart igen! Alldeles, alldeles supersnart!

Blir förresten alldeles varm i hjärtat när jag kollar in statistiken över den tid jag inte har skrivit något nytt alls och upptäcker hur många som ändå läser bloggen helt utan något nytt. Jag tolkar det som om jag måste skriva saker som är värt att läsas även tidlöst. Som jag ville. Det värmer.