Musik är svaret

När jag är ledsen -musik. När jag är arg -musik. När jag är glad – musik.

Musik är den minsta gemensamma nämnaren i mitt liv. Det enda jag kan säga att jag alltid, alltid gjort, njutit, älskat. För mig är musik allt.

Jag kommer inte från nån supermusikalisk familj. De bara gillar musik liksom och så kan faktiskt både mamma och pappa sjunga. Fast de aldrig gått i kör eller så. Särskilt mamma sjöng mycket för mig som liten. Alltid Tryggaräkan när jag skulle sova.

Och pappa det var han som hade blandbanden med 60-talsmusik och som tog med mig på Flashdance när jag var tio. Minns hur jag satt och vred mig som en ål i stolen när dom hånglade loss  på vita duken och jag hade pappa bredvid. ”Take your passion and make it happen!” Men han fortsatte ta med mig på än det ena, än det andra. Frågade vad musiken lät som, höll på att spricka av stolthet när jag sa ”nån som går” till the Baby Elephant walk. I tonåren blev både jag och min syster kär i Doug från Colorado som vi träffade på stranden. Efter det var det The White Album konstant i många år amen.

Sången är det som alltid har varit helt naturligt och självklart. Älskar vibrationerna av att sjunga. Känslan av vad det gör med min kropp. Jag tror att alla kan sjunga och alla ska sjunga som vill. Strunt i jurys som talar om vem som får och inte får. Struntprat. Det charmigaste jag vet är folk som bara släpper loss och sjunger som dom vill. Bara gör!

Men sen är ju då musik för mig också det som hjälper mig att processa saker. Och processa, det är ju vad vi högkänsliga gör och behöver. Medvetet eller omedvetet. Själv går jag helst ut på timslånga promenader. Går, går och går med lurarna i öronen. Musik som stärker det jag behöver känna tills jag har känt klart. Eller så dansar jag ut det. Fuldansar som min kompis Jenny säger.

Så jag tänkte bjussa lite på mina piller-låtar. Har gjort tre Spotifylistor i olika stil som jag lämnar öppna. Och jag tänkte – ni får gärna fylla på! Med det ni gillar. Musik är ju galet personligt och när det gäller processlyssnadet är jag verkligen ingen gourmet. Känns det så känns det. Och det som känns för mig känns kanske inte för dig. Men kanske?

Självklart jag har jag lagt in ett par av mina egna här och var. Once Upon A Girl, det är jag det.

Låt mig få presentera första listan:
Känn för sensibelt begåvade

Detta är listan med det sentimentala, det härliga, sorgliga, bitter-ljuva.

Enjoy!

Foto: Sarah Nilsson

PS Och gillar ni inte musik så får jag glädja er med nåt annat nån annan dag. Alla gör ju faktiskt inte det. Trot eller ej. Min älskade mormor, till exempel, skomakardottern från Byske i Västerbotten som är upplärd på Husmodersskolan där man fick hugga huvet av sin egen kyckling. Hon hade bara en sak att säga när jag dagarna i ända satt med hörlurna efter mastringssessionerna i Umeå: ”Va ska he va bra för?” Ja. Va ska he va bra för? 🙂 DS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s