BILJETTERNA ÄR SLÄPPTA! VILKEN VECKA!

FOTO: Anders J  Larsson

Från och med IDAG kan du köpa biljetter på Ticnet till För sensibelt begåvade!  Passa på att redan nu säkra din plats för en härlig kväll i form av klok-underhållning i charmigt skön miljö. Ett perfekt häng för en grupp vänner eller varför inte den mest omtänksamma julklappen som varar långt efter bjällerklang!

Vet ni. Den här veckan har faktiskt tagit priset. Har sällan sovit så lite, utsatt mig för så många utmaningar och ändå lyckats behålla mig själv på hyfsat gott humör. För jag är glad. Nära nog speedad. Så många intryck, så mycket spännande utveckling. Otroligt roligt för en konstnär. Och samtidigt därför otroligt viktigt med lite återhämning nu. Snart.

Jag har i sanning fått hårdöva på att släppa taget och det har lett till saker jag inte kunde föreställa mig men som verkar bli så.. rätt.

Liiite rädd är jag nu att dra på för höga växlar. Känner mig trots allt efter allt som hänt som en uppskruvad Zombie och vill därför vänta till jag smält alla intryck något. Då ska jag igen titta på det skapade materialet ännu en gång.

Det har varit mycket experiment med teknisk media. Jag har spelat in mig själv med piano – något jag aldrig trott jag skulle göra. Jag har bestämt mig för att släppa taget och ge fria tyglar. Nästan aldrig hänt med en sån som mig. Fast jag vet att det är tid för det och jag litar därför på min intuition när det gäller de jag samarbetar med och ser vad som det leder till. Ärligt talat har jag sällan haft så kul..!

Filmexperimenterat har jag också gjort och utsatt mig både för spöklika närbilder och återigen pianot under dokumentation. Är lycklig för mitt fina röda piano börjar bli en del av mig som fortsätter där jag slutar. Känns fantastiskt fint. Märkligt – innan så tror man inte att det ska bli så – men skam den som ger sig.

Producent, konstnär och upphovsman. Allt i ett. Roligt och rätt intensivt. Är så galet glad för de jag samarbetar som ger mig ny energi och fräscha influenser. Imorgon reser jag till södern för att arbeta med resterande del av min konstnärliga arbetsgrupp.

Just nu känns det mest som om jag kommer sova där jag är. Det behövs. Men först blir det lite fira av.

Trevlig helg på er kära vänner!

Regiögat gör entré

Foto: Sarah Nilsson

Idag har jag flera timmar funnit mig i ren FLOW. Jag har varit i THE ZONE. Och jag var inte där ensam.

Det här läget när kreativiteten sprutar har av någon anledning fått engelska beteckningar som mitt kritiska naturvetar-jag diskret hostar ”F-LUM” åt. Men upplevelsen är allt annat än flummig  och diffus. Den är påtaglig, ljuvlig och alldeles, alldeles underbar. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att den är enda skälet till att helt normalt funtade människor väljer dessa jobb som kräver full insats med ofta så lite tillbaka. Utom då denna upplevelse, då. Den är ett berusande stoff, en ljuvlig tillåten drog som inte har några bieffekter alls – utöver möjligtvis de rent materiella.

När jag ansökte om stödet till För sensibelt begåvade berättade jag att jag har en Konstnärlig arbetsgrupp som jag kommer bolla mina idéer mot. Scenografen presenterade jag för er igår. Nu är det dags att presentera regiögat, det vill säga den person som jag bollar gestaltningen av mitt manus mot och som hjälper mig att se saker utifrån.

Tove Hellkvist är en av de absolut snyggaste och coolaste människorna jag känner. Vad är det för ände att börja i? VA? Ska en kvinna återigen presenteras via sitt utseende? Ja, för att det var via sin kreativa estetik trots små medel hon först fångade min uppmärksamhet. 2006 hade både Tove och jag lämnat våra hemorter sedan tio år tillbaka och blivit uttagna att presentera oss som skådespelare i projektet Showcase på Stadsteatern här i Stockholm. Jag hade lämnat Malmö och flyttat in i systers källare medan jag letade lägenhet. Tove hade allt som hon hade att röra sig med i en resväska medan övrigt fanns kvar i London. Trots det lyckades hon från sensommar till tidig vinter klä sig både personligt, vackert och roligt på ett sätt som fångade min uppmärksamhet. Utöver det visade hon sig vara övergrym på improvisation, fysisk teater, med en iakttagelse- och analysförmåga av högsta klass och därtill omtänksam och snäll. Det här är en finurlig tjej tänkte jag. En smart tjej! Henne vill jag va vän med!

Jag har alltid trott att vi kommer jobba ihop. Men vi visste inte riktigt hur och när det skulle bli. Vi vet nämligen båda väl med oss att vi båda är känsliga OCH drivande själar på samma gång. Då kan det krocka – om man inte är insiktsfull och påminner sig om att man faktiskt är i samma lag. Fast när vi nu har börjat jobba har det snarare visat sig att det fungerar så fantastiskt bra att där den ena av oss slutar tar den andra vid och allt mynnar ut i en enda ljuvlig kreativitetsflod..

Ni får fnissa. Är lite euforisk idag. Helt enkelt. Detta är bara början, men vi hann långt på dagens lördagshäng på Vurma.

Så himla kul vi ska ha. Fy fan vad vi är bra.

Pam-pa-ra-ram-pam-pam! Premiär 14 mars på Vurma Birger Jarl!

Foto: Anders J LarssonFör en passionerad och euforisk sensibelt begåvad känns det helt fantastiskt att ett projekt som hyllar sinnestryck och känslor av alla de slag får sin premiär på ett ställe med det träffsäkra namnet VURMA!

Mitt i citykvarteren på Birger Jarlsgatan i Stockholm finns ett av mina absoluta favoritställen i stan. Det är färg, det är värme, det är lekfull kitsch. Där finns en galet mysig övervåning inredd med charmiga vackra gamla möbler, precis som ett stort härligt vardagsrum eller nästan bibliotek av slaget man tänker sig skulle passa perfekt i exempelvis Berlin. En lång fin bar och så ett piano på det, som kronan på verket.

Här, mitt bland en ätande och drickande publik kommer För sensibelt begåvas att spelas i rummets alla hörn. En intim upplevelse som i sig kittlar alla de sinnen som kvällen hyllar.

Det återstår nu fortfarande några få veckor på projekteringen. Ett par av målen var att undersöka en faktisk produktions reella tidsplan samt minimikraven för föreställningens tekniska och praktiska behov. Denna tidsplan säger att även om föreställningen själv fortfarande ännu bara är i sin linda här i projekteringsfasen, så är det ändå redan nu dags att berätta för er när ni bör reservera plats i kalendern för en faktisk föreställning.

REDAN NÄSTA VECKA, PÅ SJÄLVASTE LUCIA SLÄPPS BILJETTERNA VIA TICNET!
Årets julklapp säger vi!

Endast 60 biljetter finns tillgängliga för varje föreställning. Åtta stycken är i dagsläget planerade. Därför kan det vara en god idé att redan nu fundera på när du ska gå.

Fredag 14 mars PREMIÄR

Onsdag 19 mars
Onsdag 26 mars
Onsdag 2 april
Tisdag 8 april
Tisdag 15 april
Onsdag 23 april
Tisdag 29 april

Kl 18:00, perfekt för en After Work, är det insläpp för att du som besökare ska hinna slå dig till ro, hitta din plats och ta en matbit och ett gott glas i den sköna miljön. Klockan 19:00 börjar föreställningen.

Mer information följer. Nu vet ni NÄR.

Jag kommer här i projekteringen att fortsätta undersöka HUR.

 

Drattar på röva och improviserar armbågsstyle

s34ed57rft68gyuboinpomkååXhvjlbkönäk

Precis så såg det ut i mitt worddokument efter att jag nyss med hjälpa av halkiga raggisar drattat på röva och drämt till brickbordet med datorn på.

Det bara är en sån dag. Är lätt frustrerad. Jag sitter och skriver ett pressmeddelande. Väger varje litet ord på en våg. Fast jag egentligen bara vill spela piano och skriva manus.

Ska det vara nödvändigt? Jo, det är liksom så marknadsföring funkar. Man måste göra den. I tid. Och det ska va kort, koncist och slagkraftigt.

Det är ju lite fult med ord som marknadsföring och reklam i konstens värld. Fortfarande. Iiiiih. Sälja. Ooooh.

Men vad är det för mening med en föreställning som ingen hittar till?

Att mitt i projekteringen, själva förberedelserna, då försöka beskriva en föreställning som jag ännu inte är klar med exakt vad den är, det har sina begränsningar. Men jag vet definitivt vad jag vill, det är vad jag fått kulturstöd för och det är välan det jag försöker formulera. Och det ska jag väl kunna klämma ihop nåt om till di däringa månadstidningarna som har typ en 4 månaders pressläggning..

Sen ska man hitta rätt personer att skicka till också. Alla tips och kontakter mottages tacksamt. 🙂

Ja, ja. När det här är klart kommer jag bli litta trevligare.

Lycka är en ny sång

Yej!

En sån som bara kommer. Jag vet. Det låter magiskt. Och det är magiskt.

Det är som om alla tankar som gått och bubblat inombords plötsligt manifesterar sig i något konkret.

För mig är pop-sånger den ultimata konsten. Det är kort, det är koncist. Vi utvecklar en tanke på tre minuter. Och sedan en annan.

Just dagens tanke var mitt i prick för föreställningen. En nyckelsång. Och fort gick det. Text, melodi, ackord och hyfsat komp på ett par timmar.

Så nu är jag så otroligt nöjd med sig själv och ska unna mig både promenad i ljuset och en portion Palak Paneer. Jag tror till och med jag ska slå till på ett vitlöks-naan. Alltså, banne mig, idag blir får det till och med bli lite Papadams!

Vi ska väl inte ta i. Meeeen.. det är nog bästa låten jag skrivit på länge.

Ni som älskar mig, påminn mig om den här dagen någon av de där andra.

Bubbel! Kvitter! Pirr!

Hur man äter en elefant

Se bara till att balansera den där elefanten.
Allt börjar med en idé och väldigt mycket vilja. En vilja som kan försätta berg. Men ibland på bekostnad av ens eget välmående. Det har jag upplevt både en, två och tre gånger. Hur gör jag det annorlunda nu?

Bara tanken att  återigen ta mig an ett stort projekt efter förra gångens totala härdsmälta energimässigt har tett sig skrämmande. Det är härligt att brinna. Men inte att brinna ut.

Fast det är bara att inse. Det är skapandet och mina projekt som får mig att blomstra. Så det är bara att lära sig hantera sig själv. Nyckelordet är tid – som i förberedelse och en dag i sänder. En bit i taget äter vi elefanten ( i högst symbolisk mening, tillägger pescatorianen här på andra sidan tangentbordet.)

Allt det här vet vi och hör om i teorin. Men få av oss genomför det i praktiken. Väldigt få genomför stora projekt från scratch överhuvudtaget, faktiskt. Fast de mycket väl skulle kunna. Tanken på allt som kan gå fel och hur jobbigt det kommer vara kan skrämma livet hur vem som helst. Men observera, detta är en klassisk tankefälla! Det är självklart helt omöjligt att i detalj föreställa sig i huvudet hur ett flerdimensionellt projekt i praktiken exakt kommer att låta sig genomföras. Så då väljer man i stället att skrämma upp sig själv med ett abstrakt avfärdande grundat på – ingenting.

Det är då det är dags att bli konkret. Handling och konkreta mål är de bästa vapnen mot vilket tankespöke som helst. Sluta tänk. Gör – men med gott om tid!

Mina allra första projekt genomförde jag med tre månaders förberedelsetid. Tre månader! När jag tänker på det nu  i efterhand vill jag bara ta upp mig själv i famnen och säga: Snälla lilla du. Vad tänker du med? Och är du på allvar FÖRVÅNAD över att du nu ligger här som en annan våt filt och gråter?

Nu för tiden låter jag därför idéer först gro. Länge. När beslutet om ett genomförande är taget är det dags att sätta upp personliga mål. För även om du i dina kulturansökningar inte inleder ditt projekt förrän det datum du har rätt till så MÅSTE du ju självklart göra ett digert arbete av förberedelser för att kunna skapa de vetenskapliga uppsatser som kulturstödsansökningar i praktiken är.

Jag ska vara ärlig, visst är jag smärtsamt medveten om riskerna med att flippa ur, få ett återfall och knarka mig hög på detta ljuvliga projekt, så att jag återigen måste backa. Verktygen mot målet är därför disciplin, mycket ensamtid och en hel del tvångsvila. Tvångsvila. Yep, det ska vi återkomma till vid ett annat tillfälle.

En bit i taget. En bit i taget. Och snarare än att äta elefanten – eller att låta den äta dig – låt den balansera.

Så.