Hur man äter en elefant

Se bara till att balansera den där elefanten.
Allt börjar med en idé och väldigt mycket vilja. En vilja som kan försätta berg. Men ibland på bekostnad av ens eget välmående. Det har jag upplevt både en, två och tre gånger. Hur gör jag det annorlunda nu?

Bara tanken att  återigen ta mig an ett stort projekt efter förra gångens totala härdsmälta energimässigt har tett sig skrämmande. Det är härligt att brinna. Men inte att brinna ut.

Fast det är bara att inse. Det är skapandet och mina projekt som får mig att blomstra. Så det är bara att lära sig hantera sig själv. Nyckelordet är tid – som i förberedelse och en dag i sänder. En bit i taget äter vi elefanten ( i högst symbolisk mening, tillägger pescatorianen här på andra sidan tangentbordet.)

Allt det här vet vi och hör om i teorin. Men få av oss genomför det i praktiken. Väldigt få genomför stora projekt från scratch överhuvudtaget, faktiskt. Fast de mycket väl skulle kunna. Tanken på allt som kan gå fel och hur jobbigt det kommer vara kan skrämma livet hur vem som helst. Men observera, detta är en klassisk tankefälla! Det är självklart helt omöjligt att i detalj föreställa sig i huvudet hur ett flerdimensionellt projekt i praktiken exakt kommer att låta sig genomföras. Så då väljer man i stället att skrämma upp sig själv med ett abstrakt avfärdande grundat på – ingenting.

Det är då det är dags att bli konkret. Handling och konkreta mål är de bästa vapnen mot vilket tankespöke som helst. Sluta tänk. Gör – men med gott om tid!

Mina allra första projekt genomförde jag med tre månaders förberedelsetid. Tre månader! När jag tänker på det nu  i efterhand vill jag bara ta upp mig själv i famnen och säga: Snälla lilla du. Vad tänker du med? Och är du på allvar FÖRVÅNAD över att du nu ligger här som en annan våt filt och gråter?

Nu för tiden låter jag därför idéer först gro. Länge. När beslutet om ett genomförande är taget är det dags att sätta upp personliga mål. För även om du i dina kulturansökningar inte inleder ditt projekt förrän det datum du har rätt till så MÅSTE du ju självklart göra ett digert arbete av förberedelser för att kunna skapa de vetenskapliga uppsatser som kulturstödsansökningar i praktiken är.

Jag ska vara ärlig, visst är jag smärtsamt medveten om riskerna med att flippa ur, få ett återfall och knarka mig hög på detta ljuvliga projekt, så att jag återigen måste backa. Verktygen mot målet är därför disciplin, mycket ensamtid och en hel del tvångsvila. Tvångsvila. Yep, det ska vi återkomma till vid ett annat tillfälle.

En bit i taget. En bit i taget. Och snarare än att äta elefanten – eller att låta den äta dig – låt den balansera.

Så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s