Vi som helst skriver när nåt viktigt ska bli sagt

Brevet

”Du skriver väl på en bok hoppas jag” var kommentaren jag fick som ett kvickt glimten-i-ögat-tillägg när jag skickade ett vad jag tyckte var en snabb notis till en kille jag hade kontakt med.

För vissa av oss är inte det här med orden så mycket av en ansträngning. De är tvärtom ventilen, lättnaden, utloppet. Jag är glad för jag fick tidigt höra att det måste inte vara bra. Bara skriv. Det är ju grunden till allt man lär sig. Att inte stoppa processen, utan att bara fortsätta göra så att man utvecklas, i allt.

Igår hade jag ett samtal med min mamma efter att hon sett föreställningen. Slogs av det som jag inte tänkt på innan: Att plötsligt får närstående höra mig själv sätta ord på hur jag ser på det här med min känslighet. Mycket har de förstått men kanske inte allt. Och visst vet de att även om föreställningen är personlig och sann så är ändå det mest intima alltid mitt.

I samtalet med min mor sa jag att jag antog att jag väl var rätt mycket arg och kanske blev högljudd när jag var liten. ”Nej, inte så” sa min mamma. ”Du skrev brev.” ”När du blev riktigt sårad, då låste du in dig på ditt rum länge helt själv och efter ett tag kom det ut ett brev genom glipan mellan tröskeln och dörren.”

Det här hade jag totalt glömt bort. Plötsligt insåg jag att som jag gör idag har jag faktiskt gjort hela livet.

Skicka inte det där brevet du skrev när du var arg, säger dom. Nej, det gör jag inte längre. Idag sover jag på det, redigerar det. Men det finns fördelar med brev för oss känsliga. Vi får en möjlighet att med ord  och tid i kombination formulera våra känslor på ett sätt som är mer förståeligt än vad en upprörd reaktion är.

Som jag sörjt de där tillfällena då känslorna bara runnit över och jag egentligen inte alls fått något vettigt sagt. Det enda personen på andra sidan ser är massa tårar och kanske ilska. Men den förstår ju inte varför. Det leder sällan till något gott. I värsta fall förskräckelse eller i många fall att man kanske inte ens blir tagen på allvar utan kanske till och med helt avfärdad.

Därför har jag tyckt om brevet. Jag tycker också om att jag i mitt brev har en förmåga att stå fast vid mitt ord i lugn och ro, stadigt och konkret. Något som kanske tyvärr inte alltid är fallet i en svår konversation öga mot öga med någon vars egna reaktioner kan överväldiga och distrahera från det som behöver bli sagt.

Ändå slår sällan brevet det sistnämnda när en dialog är det som är nödvändigt. Trots allt. Förhoppningsvis kan brevet dock bli en start på en fortsatt konversation. För även när man tror att man sagt allt så ändrar sällan orden känslorna. Det som liksom bara är. Oavsett hur genomtänkta orden var. Och fortsättningen på det kan bara livet ge.

Imorgon är det dags för föreställning nummer två. Åh, jo, jag är pirrig. Detta är ju bara början än så länge. Värmer gör det dock enormt att få veta att flera stycken som såg premiären- och som jag inte ens känner – har bestämt sig för att gå igen för att kunna ta med sig andra personer de tycker skulle ha glädje av den. Så fint. Några enstaka biljetter finns kvar till imorgon. Lägg vantarna på dem på Ticnet, eller på ett par några andra någon annan dag! Nästa vecka är det dock utsålt – så imorrn eller om två veckor är det som gäller. Läs gärna dom fina recensionerna som betyder massor! Varmast välkomna! 

4 thoughts on “Vi som helst skriver när nåt viktigt ska bli sagt

  1. Det du skriver är nästan som att läsa om mig själv. När jag var liten stängde jag också in mig på mitt rum och skrev och skrev och skrev. Brev. Särskilt när det var något jag ville berätta eller förmedla till mina föräldrar. Något som var svårt att säga med munnen. Likadant har jag gjort
    vid några tillfällen som vuxen. Jag har till och med illustrerat breven till mina föräldrar. Numera har jag blivit bättre på att uttrycka det svåra muntligt. Men har alltid sett skrivandet som en räddning och fristad!

    • Då vet du precis.. Dagboken var också min bästa vän. Skriva ger ordning på virriga tankar. För varje ny tanke inser jag att jag kunde haft en så lång föreställning. Detta är nämligen inte med – men skulle ha kunnat varit!

  2. Förr skrev jag inte, men nu gör jag det. Jag har några jag har dialog med på Whatsapp, men ibland det mer diskussion än dialog. Ja, jag kan bli riktigt förbannad på en av dem som jag förväntar mig mer av. Numera när jag blir ledsen, och senare arg, så skriver jag ett långt inlägg till henne där jag skriver min tolkning av skeendet. Men jag skickar det inte direkt, utan jag ”räknar” ett tag först. Inte till tio utan längre än så. Sedan läser jag igenom vad jag skrivit och gör en del redigeringar. Det händer även att jag refuserar mig själv. 🙂 Sedan räknar jag en gång till, betydligt kortare, och därefter en sista korrigering om så behövs. Därefter är det skicka som gäller. Mottagaren vet vilken process jag har gjort, jag har även förklarat varför jag gör detta mot henne. Som hon sa en gång när jag hade skrivit, jag trodde du tyckte om mig. Ja, det är därför jag skriver till dig. Om jag inte tyckte om dig, så skulle jag inte bry mig. Det var ett argument hon köpte. Vi har numera en bra dialog kring det mesta och hon kan ändra sig när hon håller med om det jag skrivit. Ibland tycker hon däremot att jag överreagerat och övertolkat vad som hände. Ja, är man HSP gör man ju sånt också. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s