Vad säger du – egentligen?

Det finns en t-shirt med texten: ”I’m responsible for what I say. Not for what you understand.”

Superkaxigt och cool kan man tycka. Eller. Rätt improduktivt. Om man vill kommunicera.

”Man måste kommuniceeeeeera.” Ett av de första påståenden jag fick lära mig angående det här med relationer. Men vad är det att kommunicera? Hur kommunicerar man väl? Och vem bestämmer egentligen vilken sorts kommunikation som är den rätta?

Jag är just nu deltidsanställd några timmar i veckan under titeln Kommunikatör. Det låter ju som om det är något jag ska vara bra på. Ju mer jag lär mig om det här med kommunikation, desto mer inser jag dock att det är inte någon lätt fråga.

Vi kommunicerar helt enkelt olika. Kanske är det så att vi passar mer eller mindre bra ihop med olika personer inte bara utifrån vad vi har gemensamt utan även utifrån hur vi just kommunicerar.

Det är jättelätt att sätta sig till doms över andras sätt att kommunicera. Men vad uppnår man med det? Inte så himla mycket om målet främst är att nå fram.

Men målet för kommunikation är inte detsamma för alla. Frågan är, vad vill olika människor med sin kommunikation? Vill de nå fram? Eller stöta bort? Bryr de sig om mottagaren? Eller inte? Vågar de stå för det de säger? Eller lindar helst in det så att de kan undslippa eventuella oönskade reaktioner.

Själv gillar jag att kommunicera rakt. Superrakt. Och uppskattar det motsatta tillbaka. Främst för att det minskar risken för onödiga missförstånd.

En annan anledning är dock även att jag avskyr när processer tar längre tid än de måste. Jag växte upp i ett grälklimat som inte var det bästa, där många diskussioner gick i cirkel. Detta påverkade mig starkt. Så mycket tid som gick åt till detta som inte ledde någon vart.

En annan anledning till att jag uppskattar rak kommunikation är att jag som många högkänsliga har så lätt att uppfattas skiftningar i folks kroppsspråk, läsa av stämningar. Ibland dock så till den grad att jag över- eller feltolkar.

Slutligen tycker jag att rak kommunikation ofta är empatisk, för den ger den andre personen en ärlig chans till att förhålla sig till relevant information.

Därför säger jag tydligt vad jag vill. Och frågar vad du vill om jag känner att jag blir förvirrad. Ibland säger jag ”jag vet inte”. Då menar jag det också. Men jag använder väldigt sällan omskrivningar som jag hoppas att folk ”ska förstå” mellan raderna. Därför att de gör oftast inte det.

Alla kommunicerar dock inte så här. Antingen för att de medvetet tror på andra vägar. Eller kanske för att de helt enkelt bara vuxit upp i ett annat kommunikationsklimat?

En ny kär god vän till mig och jag fick en minifnurra på tråden tidigare i höstas i samband med att vi skulle ses. Lite olyckligt tyckte vi båda för vi är verkligen så där nyvänkärsförtjust i varandra. Jag skrev nåt i denna stil: ”Du, bara så du vet, inför ikväll, jag är så himla trött och utarbetad så det kommer nog inte bli nån sen kväll för mig.” Då svarade hon: ”Åh, jag fattar, jag orkar egentligen inte heller ses ikväll, vi tar det senare.” När jag fick det meddelandet så bara satt jag där och gapade snopet. Vadå, vill hon inte ses? Jag skrev ju bara att jag ville ta en lugn kväll. Men hon uppfattade det på sin sida som ett diskret sätt från mig att säga att jag egentligen inte orkade ses. Med andra ord fattade hon vinken. Som inte var någon vink.

Ett annat exempel är de som kommunicerar vad de vill göra genom att försöka väcka intresse hos den andra. ”Åh, vilken rolig affär” säger de när de passerar. ”Jaså är den?”, kan jag då säga och fortsätta gå. Jag ska vara ärlig, numer har jag lärt mig vilka personer som kommunicerar så här och kan då snällt hjälpa dem på traven: ”Ska vi gå in?” De svarar: ”Ja, om du vill?” Men i sanningens namn stör jag mig på att de inte bara kan säga: ”Åh vilken rolig affär, följ med mig in!” för det är ju vad de egentligen menar.

Ett annat exempel är de tillfällen när man en har äran att bli kontaktad på Facebook av en manlig kontakt av mer eller mindre okänd karaktär med ett: ”Tjena. Läget?” Det här är för mig verkligen otydligt. Men vad jag förstått, rätt vanligt. Det handlar ofta om en person som vill söka romantisk kontakt. På ett sätt som måste beskrivas som att ”känna på temperaturen” men utan att varken behöva anstränga sig så mycket eller behöva stå till svars för sitt intresse. Hur bemöter man det? Vad vill personen?

Sen detta med folk som blir arga på dig men inte vill förlora ansiktet. ”Äh, jag bryr mig ändå inte.” ”Gör vad du vill, jag bestämmer inte över dig.” Fast det är helt uppenbart att de bryr sig otroligt mycket.

Vi är olika – vi gillar olika – och så ska det ju så klart va.

En del vill dock mena att det skulle vara finkänsligt att ”lämna vinkar”. Finkänsligt för vem undrar jag? För personen som gör det möjligtvis – för att den ska slippa vad den tror kan bli en obehaglig reaktion. För att den ska slippa stå för sitt beslut. Men för den andre oftast bara förvirrande och energikrävande. För vem vill dra förhastade slutsatser från vaga uttalanden och tvetydigt beteende? Jo, det kan man göra. Men det kan också bli fel.

En annan ny vän sa till mig i somras att det var lite överraskande och skrämmande när jag så tydligt hörde av mig och ifrågasatte när hon inte meddelande mig när hon inte kunde komma till vårt möte. ”Varför var det det?”frågade jag. ”Alla undrar väl om man står och väntar och ingen kommer?” ”Ja men alla säger det inte så rakt” meddelade hon.

Kanske gör inte alla det. Men det är dags för ett förtydligande.

Jag tror inte alls på att vara dumrak, det vill säga vara ärlig för ärlighetens skull. Har du gått till frisören och klippt dig på ett vis som du älskar men inte jag, kommer jag ändå säga att det är härligt spännande med din nya stil! Har du verkligen ansträngt dig och med ett stort leende för första gången lagat mat men det inte blev så himla gott, kommer jag ändå med stor sannolikhet försöka äta med så god aptit jag kan.

För jag vill att du ska må bra.

Men. Inte bara nu. Utan även i längden.

Därför är jag även rak med det tråkiga du behöver veta om jag tror det finns risk att du missuppfattar mig och det därför påverkar ditt liv.

Med kommunikation bygger vi relationer. Och allt handlar väl om vilken sorts relationer vi vill ha.

Därför spelar det för mig egentligen inte så stor roll vad jag tror att jag har sagt om det är uppenbart att du inte förstår.

Säg till i så fall, så provar vi igen.

För alla som är intresserade av en helt suverän kommunikationsmodell i konflikt vill jag varmt rekommendera Imagokommunikation. En metod som går ut på att den andre personen alltid speglar vad den fått höra och får bekräftat att den uppfattat rätt innan kommunikationen fortsätter.

JA! VI SÅLDE JU SLUT PÅ DE URSPRUNGLIGA FÖRESTÄLLNINGARNA TILL FÖR SENSIBELT BEGÅVADE! SÅ NU ÄR BILJETTER TILL TVÅ NYA FÖRESTÄLLNINGAR SLÄPPTA! Fredagarna 14 och 21 november är det dags! Hitta din biljett på Ticnet.

Kravlös beröring i konstform – The NON-MASSAGE DANCE

Det är ganska fascinerande att för många av oss analytiskt lagda personer, med en ständigt pågående mental process, så är det endast något så konkret och handgripligt som fysisk beröring som kan försätta oss i ett närmast meditativt sinnestillstånd.

Jag har inte vad de flesta skulle kalla helt vanliga arbetsdagar. Så otroligt ovanliga är de väl heller inte. Men en dag på mitt mer vanliga arbete fick jag häromveckan ett mejl av helt klart något mer ovanlig karraktär. Det var en inbjudan:

THE NON-MASSAGE DANCE – A Performative treatment by Cecilia Lisa Eliceche and Manon Santkin

Några timmar varje vecka arbetar jag denna termin som kommunikatör på Stockholms Konstnärliga högskola, närmare bestämt DOCH, Dans och Cirkushögskolan. Jag har ju ett förflutet som marknadsansvarig, något som det ibland är både bra och roligt att få dra nytta av. Särskilt i en så härligt kreativ miljö som DOCH bland de mest innovativa, talangfulla studenter. Det var ju från en sådan inbjudan kom:

”In this Edition, The Non-Massage Dance will take the form of an individual performative treatment , performed by the two artists onto one person at the time: you. As the word ”non-massage” may suggest it, the proposal will involve touch and physical manipulation of your body, performed with care and attention for the singularity of each guest. The ”Non-” and the ”Dance” part of it is what you can discover by reserving your own session.”

Sensibelt begåvad OCH sensationslysten – detta kunde jag bara inte motstå och bokade min tid.

Jag möttes upp av Cecilia och Manon, både moderna dansare med bas i Bryssel – även om Manon just nu studerar masterprogrammet i nya performativa praktiker på DOCH. Väl framme i studion, där en stor fyrkant var markerad i ena delen av rummet, frågade man om jag hade några fysiska utmaningar som det behövdes tas hänsyn till. Jag informerades om att jag skulle komma att bli berörd och fysiskt flyttad från liggande till stående under ett förlopp av 40 minuter. De båda dansarnas kroppsvikter skulle möta min, jag skulle berörd men också buren, till och med upp ocn ned stundtals. Hela tiden ombads jag att hålla ögonen öppna. Allt var enormt väl förberett och även om jag ett ögonblick funderade på vad jag gett mig in på kände jag mig verkligen trygg.

Sedan började den här upplevelsen som jag nu ska försöka sätta ord på. Om man nu ens kan eller ska det? Det här med beröring är ju en helt annan dimension som varken kan eller egentligen behöver jämföras.

Att vara känslig för sinnesintryck handlar för mig i högsta grad om beröring. Inget kan lugna mig så som en kram från någon jag tycker om. Inget kan försätta mig i trance som en öm hand genom mitt hår.

Men närhet som vuxen – eller man och kvinna – handlar väldigt ofta om det sexuella. Så behöver det inte vara. Men jag blev medveten om hur sällan jag upplevt beröring av detta slag som jag nu fick uppleva under detta koncentrerade ögonblick.

Min kropp passiv och två andra som flyttar på den, värmer den, trycker på den. Inte som när en massör ska massera och utföra en uppgift. Ändå minst lika dedikerat, om inte mer. Här upplevde jag starkast den konstnärliga aspekten i upplevelsen. En artists närvaro är en stark kraft och att som ensam individ få den riktad mot sig gånger två var i sanning en helt unik upplevelse.

Vad kändes det som? Kanske som när jag var en liten flicka och somnade med mina syskon. Lekte med mina lekiskompisar i kuddrummet. Eller, kanske, om man nu kan minnas det, hur man som människa en gång blev buren av sin mor.

Kravlöst och omsorgsfullt och allt i en meditativ vakenhet.

Det här var en fantastisk upplevelse. Intimt och nära. Ändå professionellt och med tydliga ramar.

Det KAN kanske vara så att det är det lättare för mig som tränad skådespelare att släppa in någon så nära, lätta på det som för många är ett naturligt personligt revir, minns jag att jag tänkte efter processen. Kanske något lättare för alla oss med mer vana att träna att möta andras kroppar på annat än det nära-relationsmässiga planet. Kanske lättare för mig personligen för att jag vet hur mycket jag tycker om att bara vara fysisk – och mötas utanför det verbala – fast det så sällan görs möjligt i en situation som är så totalt befriad från allt romantiskt. Tanken slog mig – att detta är nog väldigt nära för en del personer.

Balsam för både kropp och själ var det dock för mig. ”Vi ska ta hand om dig” sa Cecilia och Manon. ”Du ska också ta väl hand om dig själv.”

Precis så är det ju.

Jag tycker THE NON MASSAGE DANCE TREATMENT borde kunna ges på ordination.

Håll ögonen öppna. För vem vet?

I tisdags genomfördes höstens femte föreställning som egentligen var planerad som den sista. En helt makalös afton! Stående ovationer igen som jag ännu inte hunnit smälta. Så rörd. Föreställningarna såldes ju ut på ett kick. NI bad om fler. Så därför är vi så otroligt glada att kunna erbjuda två nya tillfällen fredagarna den 14 och 21 november. Biljetterna hittar du nu på Ticnet och det är nog klokt att passa på genast. Tillhör du någon av de som redan sett höstens föreställningar så får du gärna gå in på Ticnet och berätta om din upplevelse! Vi är så tacksamma för de ord ni sprider!

Alla vill inte prata känslor

Det är ett faktum. Ingen värdering i detta påstående. Bara en iakttagelse som jag igår blev påmind om och som är en av anledningarna till att För sensibelt begåvade behövs.

Inte ens jag vill alltid prata känslor. Jag umgås mycket med många som helst inte gör det alls. Men i just För sensibelt begåvade fokuserar vi ju på att lyfta ämnet känslighet och sjlälvklart är då det och känslorna och känslosamhet som är i fokus.

Jag har berättat mycket om det varma mottagande För sensibelt begåvade har fått. Och det stämmer. Lovorden har haglat. Särskilt från många som upplever att ett ämne som ofta sopas under mattan plötsligt får ta plats. Människor som känt sig ensamma med svåra känslor som inte bara får dela dem utan även får möjlighet att skratta åt dem – kanske till och med tillsammans med anhöriga som känner igen sig.

Men självklart är jag medveten om att det finns individer som inte alls har uppskattat föreställningen lika mycket, även bland högkänsliga. Det finns de som tycker närheten till publiken är skrämmande. De som föredrar mer traditionell teater. Och. De som tycker att det här med att lyfta känslor är jobbigt och för intimt.

Innerligt säger många. Påträngande tycker en del.

På gårdagens födelsedagsfest fick jag för första gången spela för en grupp där majoriteten inte alls var förberedda på vad de skulle möta och inte hade sökt sig till föreställningen av intresse för ämnet. Då påmindes jag för första gången på ett tag om hur detta ämne kan tendera att flytta människor ur deras bekvämlighetszon.

Alla personlighetstyper behövs ju. Men För sensibelt begåvade är ju skapad eftersom känsligheten får en så oförtjänt liten plats i vår kultur. Vi pratar logik. Vi pratar förnuft. Men vi kan ofta alldeles för lite om det verktyg vi alla uppfattar världen genom och hur det påverkar oss.

Vi kan välja att ignorera känslor. Fly från jobbiga situationer. Sticka huvudet i sanden. Dämpa våra reaktioner med distraktion eller stimulantia.

Eller, så kan vi lära känna vårt verktyg och oss själva bättre och börja använda det till vår fördel.

Mitt val behöver inte vara ditt val.

Men att För sensibelt begåvade väcker känslor, det står nu i alla fall helt klart. Är så oerhört tacksam för gårdagens upplevelse som för mig blev en helt ny en med en publik av ett bredare slag. Är tacksam för både beröm, skratt och starka åsikter och reaktioner av alla slag. Som faktiskt stärkt mig i min uppfattning att det här med känslor och hanteringen av dem är ett område som är alldeles för outforskat och alldeles för lite bemött i vår kultur i allmänhet.

Och. Bara för att det handlar om känslor behöver det väl inte vara så himla allvarligt?
Kan jag tycka.

Maxa hösten

Det finns sätt att få ut det mer av varje dag. Jo, så är det. Här får ni mina tre bästa metoder:

1) Ta vara på de förutsättningar du har just nu
Svär inte över solen som gömt sig. Passa på att gör det som passar vädret som är nu. Svär inte över den tomma plånboken. Se vilka utmaningar som döljer sig i det hindret – förmodligen aktiviteter du annars inte skulle tänkt dig att prova på. Sluta snegla på lyckliga par – njut av att du som singel kan dra vart du vill, göra precis vad vill, närsomhelst och varsomhelst!

2) Variation förnöjer
Det spelar ingen roll hur mycket du älskar att göra en sak. Det är med hjälp av omväxling du uppskattar allt mer! Så om du tycker bäst om att läsa och se på film. Då kan det faktiskt vara så att du då och behöver kasta dig ut i det sociala för att återigen riktigt få känna hur fantastiskt härligt det är att få umgås bara med dig själv och din inre drömvärld – och vice versa!

3) Aktivera dig
Har man ett jobb som sliter hårt är det lätt att bara falla ihop när helgen väl kommer och drunkna i lättjans facebooksurfning, serietittande eller annat som kräver absolut noll av dig. Det är bra till en viss del. Men stimulans kan i många fall också stressa av. Därför kan ett miljöombyte eller en enkel annorlunda syssla ge dig energi trots att du först tänkte att det var en syssla du inte ens hade ork för.

Nu är det ju höst – inte alls en av mina favoritårstider. Det har jag knappast kunnat dölja. Men nu är den ju liksom här! Då är det liksom lika bra att passa på att ge oss det bästa hösten har att ge. Enligt mig är det just detta:

-Promenader i färgrika landskap – föreviga skönheten, eller bara insup den
-Regnpromenader i färgglada gummistövlar och hemtrevligt paraply – ännu härligare när man får värma sig efteråt
-Njutningen av en skön mössa och ett par härliga vantar när de bara känns sköna – och inte absolut tvungna
-Polotröjor, underställ och raggisar – jo jag är en sån knas som tycker det är skönt att vara riktigt varm
-Varm vetekudde i sängen – jo, jag älskar verkligen värme
-Varma duschar och varma bad – när är det härligare än om hösten och vintern?
-Sticka och virka – det kan man göra hur enkelt som helst och det finns ingen bättre meditation
-Goda soppor – googla eller köp en ny rolig receptbok och börja utforska
-Matpajer och efterrättspajer – praktiskt och sjukt gott, man kan även göra dem med rårisbotten för dig skippar mjöl
-Bra böcker – så himla passande tid att verkligen gå in i dem
-Bra filmer och serier – skippa det dåliga samvetet över att du bör vara ute, kura ihop dig och mys
-Träna – det må va kallt ute, men i träningssalen blir det varmt
-Hemmahäng – billigt och trevligt så väl i middag på tuman hand som i form av hemmafest
-Njut av eld – inte på pyromansätt, så klart :). Men brasa om det går, vedeldad bastu om du vet var det finns eller varför inte bara grilla i naturen – fast följ regler och släck ordentligt så klart! Men värme är mysigt i kontrast till kyla – och det luktar gott!

Vad har jag glömt fyll på?

Själv har jag i helgen börjat läsa min vän och mentor Johanne Hildebrandts nya bok Sigrid i Sagan om Valhalla. Läs! Underbar verklighetsflykt av bästa slag med både massor av natur och sensibel sensualitet helt i min smak. Jo, jag har behövt variera min egen hjärna för att gagna min egen energi! Ändå märker jag efter helgen att biljetterna till höstens föreställningar nu börjar ta slut! Särskilt de till de två sista föreställningarna! Flest är det alltså kvar nu på tisdag den 7 oktober så passa på att få din biljett! Du hittar dem på Ticnet!

Rörd och berörd efter omtumlande nypremiär!

Plötsligt står man där igen. Inför en full publik. Lyfter ett ämne om det som för många handlar om det allra, allra mest intima. Blottar sina egna egna tillkortakommanden. Skruvar åt dem. Vrider till dem. Förstärker dom.

Så inser man att det historien handlar om, faktiskt blir det som också händer just där och då.

Kärnan i sensibelt begåvade handlar om att du är ok precis som du är. Att vi faktiskt alla behövs med våra olikheter. Att det må finnas de som himlar åt ögonen åt dig, inte förstår dig, tycker du är för mycket, för litet – ja allt.

Första akten inleds därför med att vrida till det extrema i hur just jag ibland kritiserats för att vara och inte vara. Det jag mot bättre medvetande försökt ändra genom att anpassa mig, som den ständigt avläsande person jag är med de känsligaste tentakler. Här tar vi i rejält i föreställningen. För att komma till kärnan av alltihop i andra akten, nämligen: Vad det egentligen rör sig om inombords för alla oss känsligare, oavsett om vi är introverta eller extroverta. Och hur vi bättre kan bemöta oss själva.

Känslighet kan yttra sig på helt olika sätt hos olika personer. Men poängen är att den påverkar oss och många gånger utan att vi riktigt hinner värja oss.

Jag har ju fått helt vanvettigt mycket fint från min härliga publik. Gårdagen slutade med stående ovationer. Bara en sån sak. Men den började med den största nervositet som jag upplevt sen förra perioden.

Helt plötsligt var allt det jag skriver om och så gärna vill ha lämnat bakom mig på besök:

”Tycker dom om mig?” ”Kommer dom som är introverta förstå?” ”Varför ska egentligen just jag stå här?” ”Vem fan tror jag att jag är.”

Arg blir man på sig själv då. Arg för att man idag ju vet bättre, rent intellektuellt. Det står ju så i texten! ”Man kan inte bli älskad av alla”. Men det här är en så gott som en automatisk reaktion – en stund.

Men sen, blev jag arg för att jag tillät denna maniska avläsningsförmåga av rummet störa min härliga upplevelse. Det blev paus. Jag gick ut och laddade om, med en dockscen efter pausen som blev bättre en den någonsin varit och fick rungande applåder. (Ja, bästa Sissi Thorsell, du skulle ha varit så stolt över mig! Jag var attans nästa lika rolig som du!)

Bära pianon och högtalare fram och tillbaka är tungt. Men att spela en föreställning helt ensam i två timmar är ärligt talat ännu tyngre. Bara alla tankar som processas så här dagen efter.

Och just därför är det också så fantastiskt. Det ÄR en känslomässig resa det att spela detta för er! Jag påmindes. Och nu vet jag det, för alltid.

Så därför vilja tydligt härmed uttrycka:

Tack för all er uppskattning! Tack till er som delar med er av värmande ord! Tack till er som öppensinnat lyssnar och tar emot – även om ni själva kanske är helt annorlunda. Tack till er som har mod och distans att skratta åt er själva! Och tack till er som har insikt om att vad vi döms för i det yttre sällan säger tillräckligt mycket om det inre.

Vi må vara introverta eller extroverta. Vi må bli kallade det ena eller det andra. Men inuti är vi alla människor med känslor. Ena jäkligt sensibelt begåvade ena!

Ett särskilt stort tack vill jag återigen så här efter nypremiären ge till de människor som gör den här föreställningen möjlig tillsammans med mig! Tack helt fantastiska Neta, Björn, Julia, Kim, Sophie, Eva och många många fler på fantastiska vurma! För varje föreställning så slipar de till sin egen del i det hela! Bara kolla in den här lilla fina exklusiva menyn som varje besökare möts av. Ni är helt otroliga! Ett stort, stort tack vill jag även ge till min otroliga publikvärdinna Ilona som sköter sin uppgift med sådan känslighet och professionalism! Och tack Tove för ditt löpande stöd som regiöga. Du rockar! Och ni som hjälpt mig under processen.. ni är alltid, alltid med mig i hjärtat! Tusen tack!! Passa på att boka din biljett till nästa föreställning nu på tisdag den 7 oktober! Finns på Ticnet!

Idag är det nypremiär av För sensibelt begåvade!

Varmt välkomna till kvällens föreställning på den allra vackraste av höstdagar!

Är så otroligt tacksam! Åtta näst intill utsålda föreställningar i våras – och nu en nypremiär på denna älskade lilla föreställning – som även har fått förfrågningar från flera andra orter i Sverige och nu senast idag vårt ena grannland!

Ser varmt fram emot att möta er, kära publik ikväll.

Ett fåtal biljetter finns fortfarande kvar för dem som vill inhandla på Ticnet. Närmsta timmen innan går det även för 200 SEK i kontanter i dörren.

Dörrarna öppnar 18.00 och 19.00 kör vi igång!

Varmt, varmt välkomna!

Spontan ba, en helt vanlig onsdag!

Det finns några, några få platser kvar imorgon ONSDAG DEN 1 OKTOBER på nypremiären av FÖR SENSIBELT BEGÅVADE. Det gör det! Vi vill ha det SMOCKFULLT – så nu har du din chans!

Biljetter säljs på Ticnet ända fram till några timmar in på föreställningens start! Du hittar dem HÄR.

För sensibelt begåvade är ju en liten intim föreställning som drivs med små och effektiva medel. Ja, vi är oerhört stolta över att vi i våras så gott som sålde slut på alla biljetter till åtta offentliga föreställningar. Detta utan så gott som inget stöd alls från reguljär media och en ytterst begränsad budget.

Varje föreställning är en en rar liten upplevelse. Skapad för att upplevas i värme i ett härligt rum knappt utan motstycke i stan. Tillfällena är få och av erfarenhet vet vi nu att de går för snabbt förbi.

Det är NU det gäller.

Fem exklusiva föreställningar i höst. Så du kanske nu upptäcker att det vore ändå roligt att skaka om den här ordinära veckan med en helt ovanlig, vanlig opretentiös liten upplevelse.

Det går hur bra som helst!

Du glider in efter jobbet i en skön lokal mitt i stan, får dig ett gott glas och får slå dig till ro. En stund senare börjar en föreställning i närhet som förutom en lagom paus är färdig i precis lagom tid för att du ska kunna vara alldeles så där lagom klok till nästa dag. I lagom tid för att du till och med ska kunna hinna pussa de något äldre barnen godnatt.

Känner du för att komma ensam – så är du inte ensam. Varje föreställning har alltid ett flertal ensambesökare – kanske för att det för oss högkänsliga faktiskt är ett rätt himla trevligt tillstånd när man ostört kan njuta av det man får sig bjudet.

Ser så fram emot att se er imorgon.

Spontant – eller välplanerat!

VARMT, VARMT VÄLKOMNA!

Själv känner en sig ärligt talat sådär lagom spontan just nu. Har ju repat, repat och repat och tänkt på att vara klok superlänge nu. Det krävs. Vill ju vara i absollut högform för er imorrn. Alldeles nu strax ska jag själv sjunga upp och sen köra mitt sista ensamrep. Jo, det är ju också nervöst. Blandat med en viss förväntan. Det gick ju bra sist ändå. Väldigt, väldigt bra. Och hoppas, hoppas det går minst lika bra nu. För det är ju också så kul att möta er. Vi gör det tillsammans.

Verktyget som öppnar alla dörrar

Taxichaufförer och jag har fått en särdeles speciell relation sedan jag började med föreställningen För sensibelt begåvade i Stockholm. Inför varje rep, varje föreställning fraktar jag ju mitt galet tunga piano och en något smidigare ljudanläggning mellan Södermalm och innerstan. Jo, jag måste nog göra så, eftersom det tyvärr inte finns några vettiga försäkringsvillkor för det här med musikinstrument. Inte vad jag kunnat hitta i alla fall.

Jag minns därför hur jag i början hade panik, särskilt efter ett av de första repen när Taxi Kurir låtit meddela att de ”minsann inte fäller sina säten”. Hur ska det här gå, tänkte jag. Jag visste ju att jag var helt beroende av att bli körd, eftersom jag ensam med egen bil inte skulle kunna klara av att parkera och lasta själv i citys högtrafikerade kvarter.

Jag minns hur jag därför noggrant förberedde min packning inför mitt första möte med mitt nya val, Taxi Stockholm. Minns hur jag ställde den så smidigt jag kunde på trottoaren. Vinklade pianot över trottoarkanten med handtaget riktat mot personen som skulle möta mig. Förberedde hur jag skulle förklara att det var bara pianot jag behövde hjälp med – resten kan jag bära själv!

Och sen när taxin då äntligen rullade in. Då log jag. Log febrilt ända tills chauffören stigit ut och närmat sig mig på lämpligt talavstånd.

Ungefär lika febrilt log jag vid varje nytt möte när jag precis flyttat ned till Malmö för en massa år sen. Jag hade hört hur många föraktade dryga Stockholmare, så det ville jag ju tydligt signalera att jag inte var, innan de hann få för sig något annat. Attans vad jag log.

Jo. Ett leende funkar. Så gott som alltid.

Det finns inget mer avväpnande. Och det menar jag inte ur ett manipulativt perspektiv – även om man kan välja att se det så. För visst går det att betrakta ett leende som ett verktyg: Världens bästa, skulle jag vilja säga, för att öppna alla sorters dörrar.

Men självklart måste det vara äkta.

Själv är jag värdelös på att ljuga – så skådespelare jag är. Så får ni ett leende av mig så kan ni lita på att jag menar det. För lär ni känna mig bättre kommer ni också märka att ni illa kvickt kan få ett rytande om jag finner det befogat.

Men leendet är viktigt. Leendet är bra. Inte minst gör leendet dig själv glad.

I Sverige kan jag tycka att vi är lite rädda för leenden. Detta har jag tänkt på ända sedan jag var riktigt liten eftersom jag är en sån person som naturligt är jättejätteglad när jag är glad. Jag bara är sån.

Men precis som jag säger i föreställningen För sensibelt begåvade ”så lärde jag mig tidigt att i vissa sammanhang är det bättre att vara lite så där lagom glad.”

”Så jävla glad hon är. Det måste vara påklistrat. Och usch, dom där hemska amerikanerna med sina oäkta leenden. Frikyrkligt, det är vad det är!”

Jag har hört alla varianter. Och idag bara garvar jag åt dom.

Jag tror det har lite med den här Jantelagen som jag fortfarande tycker att vi bär med oss i Sverige. Att vi inte ska sticka ut. Inte vara förmer. Vi ska vara lagom. Det är ok, det finns faktiskt fördelar med den också. Att vi alla är lika värde.

Men det ÄR ok att sticka ut. Och gör du det med ett leende då är det fan mer än ok!

Nu kanske du är en mer introvert person, som exempelvis de allra flesta högkänsliga är. En sådan person som har ett spektra likt regnbågen av känslor inombords – men det kanske inte riktigt omvärlden vet för det. Du kanske inte ens har lust att basunera ut det! Jag förstår. Jag har massa vänner av det slaget. Jag är ju lite särskilt förtjust i just er. 🙂

Du ska ju såklart vara som du är!

Men jag vill ändå mest bara påminna. Det är nämligen så att något så litet som en fysisk dragning på läpparna kan öppna upp känslorna hos nästan vem som helst. Det signalerar: Hej, jag ser dig, jag är vänligt inställd och jag respekterar dig. Där börjar varje möte.

Om någon blir arg på dig. Stanna upp. Backa ut från situationen. Se hur löjligt det faktiskt blev. Pröva att le och säga. Hoppsan, nu blev det visst fel. Hur börjar vi om?

Om någon inte förstår och snäser när du stapplar dig fram på din knöggliga franska. Skratta till. Säg. Stopp. Förlåt. Jag talar inte så bra. Skratta. Inte ens den suraste fransman i Paris har här hjärta att avvisa dig.

Om det blir riktigt taffligt och pinsamt vid första intima mötet med din nya käresta, fnissa vänligt och ge hen en stor kyss mitt på munnen.

Livet är inte så allvarligt – även om vi många till mans har lätt att se det så. Även jag. Jag går sannerligen inte omkring och ler jämt.

Men när jag mår bra gör jag det. Och när jag medvetet vill knyta kontakter och bygga broar, då gör jag det. För att jag tycker det är roligt. För att jag är en nyfiken person och då bara blir det så. Och för att jag har lärt mig att det är helt avgörande vad jag signalerar.

Ett mindre antal kommer tycka du är lite tokig. Ett mindre antal kommer titta på dig misstänksamt. Ett mindre antal kommer avskriva dig som oäkta och ytlig.

Det är dom som egentligen behöver leendet allra, allra mest. (Fast. Det kommer de aldrig nånsin erkänna.) Och. Där får du nog ta det i grader. Och kanske minnas – ”you can’t win them all”.

Men de allra, allra flesta blir bara så otroligt glatt överraskade att du kommer med ditt leende där helt oväntat.

Som den här sopgubben (eller killen, snarare) som mötte mitt leende med ett stort tillbaka här i veckan när det öste ner som allra mest och jag gick under mitt paraply med en sjukt bra låt i öronen och trots höstens rusk och rispat hjärta ändå inte kunde låta bli att bara känna mig så HIMLA glad.

Vill ni se mig le live så kom på NYPREMIÄR AV FÖR SENSIBELT BEGÅVADE NU PÅ ONSDAG DEN 1 OKTOBER! Den kvällen är något alldeles extra! Jag har ju längtat! Några biljetter finns kvar och dom vill jag ju att DU ska knipa så att det blir SMOCKFULLT! Vi kommer inte bara le under kvällen. Men ganska mycket. Ärligt talat. För även åt livets allvar får man skratta. Jag lovar. Biljetterna till För sensibelt begåvade på vurma hittar du här på Ticnet!

Det är de små, små detaljerna som gör det

Ett glas blev föremålet för dagens längsta diskussion på teknikrepet. Något så enkelt kan vara så avgörande.

Att detaljer spelade roll blev jag även varse när jag väl på plats tidigt i morse upptäckte att jag fått med mig allt utom myggan – det vill säga den lilla mikrofonen – jag använder i föreställningen. Det man inte har i huvet..

Samma sak gjorde sig påmint när allt var ikopplat och det ändå inte blev mer än ett burrande ljud. Allt såg så rätt ut, men inte lät det för det. Inte förrän jag drog ut och satte in alla sladdarna igen.

En är sannerligen inte bara skådespelare i en enmansföreställning. En är producent, ljud- och ljustekniker även. Och inte minst är man pianobärare.

Är därför så galet tacksam för det helt underbara mottagandet jag får av personalen på vurma varenda gång jag är där. Även för alla de taxichaufförer som vid det här laget burit mitt piano och berättat sina livshistorier.

Idag har jag lärt mig:

– Att jo, jag behöver göra checklistor när jag har mycket att tänka på
– Att taxichaufförer gillar osminkade tjejer med glada leeenden – även om de kommer med snortunga pianon
– Att hur jag väljer att höja mitt glas till skål kan göra stor skillnad

Detaljer. Vi högkänsliga är bra på det här med detaljer. Både att uppfatta dem, uppmärksamma dem och inte minst att se dess värde.

När vi är i balans.

Nu är jag lite trött. Nervös. Men också spelsugen. Står här och sparkar i spiltan. Ser fram emot att få möta min publik på nypremiären nu på onsdag.

Därför ska jag bara mysa lite ikväll och ladda för de återstående detaljer jag i dagarna måste slipa på för att ge min publik en upplevelser som flyter.

Men det blir bra. Mitt regiöga Tove är nöjt. (Kolla bilden nedan, liksom.) Och jag har till och med lyckats hitta en ny granne som vill bära piano.

Men önskan om en härlig lördagkväll!

JA! Nypremiär nu på onsdag den 1 oktober av För sensibelt begåvade! Dina biljetter hittar du på Ticnet! Några få platser kvar! Hugg dem nu! Fler chanser finns även 7, 15 & 21 oktober! Varmt välkomna!

Välkommen hösten – jag är redo!

Foto: Sarah Nilsson

Jag bor på 29 ynka, men högt älskade, kvadratmeter. Kan man bo så? Jadå, det går alldeles utmärkt. Särskilt när man får bo i det område man vill, har lärt sig att inte samla på sig allt för mycket och är hyfsad på att hålla ordning.

Ordning är något som många högkänsliga är bra på enligt studier. Vi sorterar ju som bekant de här intrycken som vi får ett överflöd av, för att hantera dem. Mentalt främst, men visst underlättar motsvarande av en liknande reglering i praktiken. Vidare så uppskattar många högkänsliga en etablerad ordning för att det liksom inte stimulerar massa förändringar som vi måste ta in och förhålla oss till.

Själv har jag alltid hållt på att sortera allt från ord till papper – och människor i mitt huvud.

Så att varje vår och höst behöva sortera om garderoberna för att få in det som behövs på det högt begränsade utrymmet är en rutin som vid det här laget känns ganska självklar. Här följer samtidigt en naturlig utrensning.

Skönast är det dock helt klart EFTER att jag har burit alla kartongerna upp och ner från vinden och ånyo staplat dem så att allt får rum. Här i min lilla etta ligger nu höstkläder, vantar och stövlar i en enda röra i soffan – som jag får ordna upp imorgon. För nu ska jag ut och ha kul!

Men känns ändå lite gött att se den där snygga jackan med fuskpälskragen. Just det, den har jag. De snygga höga stövlarna. Kanske man ska ta på dom idag?

Höst, vi behöver inte hyckla. Du ÄR tyvärr inte min favoritårstid.

Men. Du har din charm. Och nu är jag redo!

NYPREMIÄR ÄR DET PÅ ONSDAG 1 OKTOBER! Biljetter till För sensibelt begåvade på Ticnet! Lönen kom ju just, så passa på och hugg en av de få återstående biljetterna medan tid är! Endast fem exklusiva föreställningar i höst. Varmt, varmt välkomna! Imöra kör jag teknikrep – håll tummarna för att allt går så bra som det är tänkt!