Djungelvrålsklubbor och scenografiidéer på Vurma

Vurma Birger Jarl

Idag var det dags att ta projektets scenografibollplank Lena Berglund till föreställningslokalen för att enligt projekteringens handlingsplan vidare diskutera För sensibelt begåvades eventuella behov av scenografiska inslag.

Lena är ju inte bara scenograf, utan även övergrym dekoratör för Mio Möbler – och min mamma. En slår så många flugor i en smäll en bara kan.

Att äntligen ta Lena till lokalen var ett troligt klokt beslut känner jag nu. Hon bekräftade nämligen min uppfattning av lokalens möjligheter och nu är jag ännu mer glad över mitt beslut än tidigare. Sånt känns ju bra! Innan har vi arbetat med idéer om scenografi utifrån vad som ska berättas. Nu blev det att specifikt applicera dessa idéer på Vurmas övervåning.

Lokalen i sig ropar inte efter mycket mer än den redan har att ge, det var vi båda överens om. Den bara är, så att säga. Fast det är inte så bara. Lite skarpa idéer fick vi dock som även kom till att bidra till mitt val i hur jag kommer berätta denna historia.

Jag är av uppfattningen att scenografi ska tillföra något, säga något eller alternativt – visst – dekorera, vara ögonfägnad om man är inne på den vägen. Men realistiska bakgrunder bara för sakens skulle är inte min bag.

Ett av de viktigaste målen för mig är att flytta ut scenkonst i lokaler där folk redan är. Vurma är i sanning ett sånt ställe.

Tack snälla Neta för ännu en Djungelvrålsklubba. Med såna med notan ökar frekvensen på mina besök i lokalen i avsevärd omfattning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s