Bra ljud för er ljudkänsliga

När man gör en föreställning om högkänslighet så känns det ju i sanning som att man även ska försöka tänka på sinnesintrycken för er som kommer och tittar. Inte för att vi högkänsliga när det gäller ljudet hela tiden måste ha harpor och änglasång. Men rundgång och skarp diskant vill man ju gärna kunna undvika så bra det nu går.

Jag ska vara ärlig. Det är inte alltid så lätt som man tror. Och detta är ju en föreställning jag reglerar helt själv. Därför är förberedelserna helt avgörande.

Redan förr-förra lördagen hade jag ett första ljudcheck med min älskade bror. Då märkte vi att myggan, den lilla mikrofonen jag har tänkt använda, rundade som det heter. Alltså skapar ett vansinnigt otrevligt ljud som man inte behöver vara det minsta känslig för att vilja undvika. Detta gav mig smått panik när jag började överväga andra lösningar.

Sicken service

Så jag gick tillbaka till affären och berättade om mitt problem och blev inbjuden att komma in idag igen. Väl på plats finner jag inte bara min både trevliga och kunniga kontakt David på 4Sound, utan även Bose’s representant Johan i Sverige. Dessa två gossar gav mig en mindre ljudteknikerkurs, den bästa jag nånsin fått,  på nästan två hela timmar, när de visade hur jag ska arbeta för att få bort de känsliga frekvenserna.

Jag är inte dum. Det är så här riktigt bra säljteknik går till. Ja, nu är jag ett fan, så nöjd att jag till och med  bloggar om det. Men ändå! Jag hade ju faktiskt redan betalt. Det är så här service ska va.

Ännu känns det dock inte riktigt som jag vågar ropa hej. Inte förrän jag testat igen i lokalen. Jag är en försiktig general och en klassisk högkänslig ständigt beredd på kris. Men ändock, denna gest betydde allt för mig i läget jag är nu. Vänliga veckan – indeed!

Jag känner verkligen starkt med er som lider av hyperakusi. Själv är det något jag upplevt under mycket hög stress och det är en sann plåga för någon som lever för musik. I vardagen är jag känsligast för ljud i den meningen att de lätt stör min koncentration och jag blir lätt förskräckt av överraskande ljud. Men i mitt jobb som instruktör där jag själv väljer musiken kan jag absolut uppskatta hög volym och puls – en stund. Utanför har jag det dock helst tyst utom när jag själv musicerar. Arbeta eller sova till musik är verkligen ingen hit heller för just mig.

Om det är någon som vill komma på För sensibelt begåvade men som tvekar för att ni  vet med er att ni är extremt känsliga så ska ni veta att jag absolut inte tar illa upp om man vill ha hörselskydd som reserv. Jag om någon förstår. Det lär verkligen inte behövas – det handlar mestadels om ett intimt tilltal. Ändock så kan sånt vara mycket personligt – och det är ju därför jag anstränger mig för att i alla fall förbereda så bra jag kan.

Vill ni dela med mig om på vilket sätt ni är känsliga för ljud så är ni varmt välkomna att skriva så där härligt som ni ofta gör!

PS Nu börjar försäljningen av biljetter komma igång riktigt bra. Så har ni ett favoritdatum i sikte så är det bra att sikta in sig på sitt datum nu! Biljetterna hittar ni smidigt på Ticnet! DS

Scenpodium, gatuskylt och marknadsföring

Packåsna
Är både envis och uthållig som en åsna. Hyfsat lättburet får det ju ändå gärna bli..

Det är visst en liten ambulerande teater jag håller på att skapa.

Mitt mål är en enkel föreställning som kan spelas nästan var som helst och i nära nog vilken lokal som helst. I stad som på landsbygd. Därför har jag skapat en enkel sammansättning som ska gå att flytta.

Till premiären på Vurma har jag dock insett att jag akut behöver ett litet podium till mig och pianot. Gissar väl att det borde vara en 2 x 1,5 meter stort. Har kollat på priser och det är helt vansinnigt dyrt. Så är det någon som vet hur man kan få tag i något rimligt, bättre begagnat eller till juste hyra så är producenttjejen här helt galet tacksam! Funderar annars på att bygga något med hjälp av min händiga syster och mor med lastpallar eller något. Fast lättflyttat blir ju då inte precis förnamnet.

En bra skylt precis vid entrén innan föreställning kanske jag också kan behöva. En sån där med affisch på båda sidor ni vet. Det ska jag nog fråga Vurma om ifall det kan gå.

Slutligen är marknadsföring fortsatt oumbärlig. Så är det. En föreställning är fin men folk måste också veta att den finns. Det känns galet spännande att nu kunna säga att föreställningen kommer synas på stans ståtliga Kulturtavlor. Det produktionsstöd jag fått från Stockholms stad går nästan ensamt till det. Men sedan är det dags att bemöta tidningar och andra medier kreativt och kostnadseffektivt. Kanske sitter någon på idéer här? Otroligt tacksam är jag också till alla er som delat Facebookeventet och Facebooksidan till alla ni känner!

Sånt där kommer och stör mitt huvud som just nu egentligen bara vill och behöver repa text, programmera piano och spela in nödvändig bakgrund. Men så är livet på en ambulerande teater. Spännande också ju. Problem är till för att lösas (peppar hon sig själv käckt).

Idag är det ett sällsamt vackert ljus över stan och jag tror visst Årsta-viken förtjänar lite deklamerande ur en snart färdig föreställning som heter För sensibelt begåvade.

Spännande tider!

Sätt mig på ett tåg utan internet…

Foto: Sarah Nilsson

..och vips är flera nya scener klara.

Att bli lite uttråkad är rätt bra. Kreativitetens moder skulle jag vilja säga. Man har inte roligare än man gör sig.

Om högkänsliga sägs det att vi är galet bra på att fokusera så länge vi inte utsätts för distraktioner. Vi gillar att ha en miljö som inte stimulerar och tar uppmärksamheten från vår uppgift. Naturligtvis är en diagnosticering för ADHD en process som jag varken har kunskap om eller är kvalificerad att uttala mig om. Men Elaine Aron skriver om hur högkänsliga personer felaktigt fått diagnosen ADHD eftersom överstimulering kan göra att vi blir uppskruvade och får svårt att koncentrera oss.  En skillnad som här har nämnts är att barn med ADHD  kan bli lugnade och få det lättare att fokusera med hjälp av musik under rätt omständigheter medan ett barn känsligt för sinnesintryck snarare behöver tystnad och då inte alls har problem att fokusera i långa stunder.

Jag har i alla fall sjukt kul nu när jag äntligen får arbeta konkret med föreställningen efter en lång tid av research och projektering. Är riktigt pinsam här där jag sitter och skrattar åt mig själv. Och jag hoppas att ni ska få det ännu roligare i vår när det är dags att visa er vad jag klurar på.

Åter i Stockholm, en stad med en helt annan energi. Ser fram emot att få gå in mig och mitt påtande igen. Är galet bra på att leva i kappsäck. Men nu är det skönt med min säng, mitt kylskåp, mina kläder – flera stycken igen.

Mitt hem som kändes uttjatat förra veckan är återigen mysigt välbekant och bekvämt. Kontraster rockar.

PS Snälltåget HAR gratis internet. Men guys, det får ni gärna jobba mer på om det ska gå att använda. Eller alltså då. Kanske inte. DS

Och vi gör det igen

Sarah Nilsson och Rikke Buch Bendtsen

Min vän rödhåriga Rikke från Randers står i köket och kokar grönsaker medan hennes minsting klättrar kring benen och jag anvisar sångstämmor: ”En gång till, tersen är högre.” Det är måndag och hon ska gästa min lilla minispelning på Café Intime i Köpenhamn. Frikadellerna bränns, den lilla vill bli lyft och jag ser stressen växa i Rikkes ögon. Flashback 2004 – hennes äldsta krypandes och vi maniskt repandes föreställningen Avklädd. Här är vi igen. Repandes, mitt i röran och med jäkten på lut. Med föga känslighet från min sida, inser jag. Va fan. Vi börjar skratta.

Projekten vi har gjort. Livet vi har levt. Sexton år.

1997 kom vi båda till musikalutbildningen MMA i Malmö ledd av mannen från New York. ”Tänk om jag kunde få en vän som kan lära mig dansa” minns jag att jag tänkte. Det fick jag. En riktigt smart en, den bästa, som sa att det är ju ingen sak, här har du tricken. Håll ett ägg. Fokusera på armarna. ”Nyd til!” Snäll röstträning, stämsång och musikteori blev presenten tillbaks – och vänskap såklart. Som Askungens elaka styvsystrar hittade vi varann och idag älskar vi det faktum att vi båda alltid har ett hem i grannlandets huvudstad.

Rikke är en fantastisk musikalartist med huvudroller som Roxie i Chicago  och Donna i Mamma Mia på flera av de största danska scenerna på sitt CV. Jag har alltid skapat eget och ofta med Rikke. Både i vår teatergrupp Teater Kärlek och utanför. Hon kan det här med less is more. Rörelsens dimension. Hennes skarpa öga skärper min idé. Hon är projekteringens och föreställningens bollplank för rörelse.

”Nej, Sarah” säger hon. ”That’s been done”. ”Förutsägbart blir det där. Passar bättre med ryggen mot väggen”. Såklart, inser jag. Igen.

BILJETTERNA ÄR SLÄPPTA! VILKEN VECKA!

FOTO: Anders J  Larsson

Från och med IDAG kan du köpa biljetter på Ticnet till För sensibelt begåvade!  Passa på att redan nu säkra din plats för en härlig kväll i form av klok-underhållning i charmigt skön miljö. Ett perfekt häng för en grupp vänner eller varför inte den mest omtänksamma julklappen som varar långt efter bjällerklang!

Vet ni. Den här veckan har faktiskt tagit priset. Har sällan sovit så lite, utsatt mig för så många utmaningar och ändå lyckats behålla mig själv på hyfsat gott humör. För jag är glad. Nära nog speedad. Så många intryck, så mycket spännande utveckling. Otroligt roligt för en konstnär. Och samtidigt därför otroligt viktigt med lite återhämning nu. Snart.

Jag har i sanning fått hårdöva på att släppa taget och det har lett till saker jag inte kunde föreställa mig men som verkar bli så.. rätt.

Liiite rädd är jag nu att dra på för höga växlar. Känner mig trots allt efter allt som hänt som en uppskruvad Zombie och vill därför vänta till jag smält alla intryck något. Då ska jag igen titta på det skapade materialet ännu en gång.

Det har varit mycket experiment med teknisk media. Jag har spelat in mig själv med piano – något jag aldrig trott jag skulle göra. Jag har bestämt mig för att släppa taget och ge fria tyglar. Nästan aldrig hänt med en sån som mig. Fast jag vet att det är tid för det och jag litar därför på min intuition när det gäller de jag samarbetar med och ser vad som det leder till. Ärligt talat har jag sällan haft så kul..!

Filmexperimenterat har jag också gjort och utsatt mig både för spöklika närbilder och återigen pianot under dokumentation. Är lycklig för mitt fina röda piano börjar bli en del av mig som fortsätter där jag slutar. Känns fantastiskt fint. Märkligt – innan så tror man inte att det ska bli så – men skam den som ger sig.

Producent, konstnär och upphovsman. Allt i ett. Roligt och rätt intensivt. Är så galet glad för de jag samarbetar som ger mig ny energi och fräscha influenser. Imorgon reser jag till södern för att arbeta med resterande del av min konstnärliga arbetsgrupp.

Just nu känns det mest som om jag kommer sova där jag är. Det behövs. Men först blir det lite fira av.

Trevlig helg på er kära vänner!

Regiögat gör entré

Foto: Sarah Nilsson

Idag har jag flera timmar funnit mig i ren FLOW. Jag har varit i THE ZONE. Och jag var inte där ensam.

Det här läget när kreativiteten sprutar har av någon anledning fått engelska beteckningar som mitt kritiska naturvetar-jag diskret hostar ”F-LUM” åt. Men upplevelsen är allt annat än flummig  och diffus. Den är påtaglig, ljuvlig och alldeles, alldeles underbar. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att den är enda skälet till att helt normalt funtade människor väljer dessa jobb som kräver full insats med ofta så lite tillbaka. Utom då denna upplevelse, då. Den är ett berusande stoff, en ljuvlig tillåten drog som inte har några bieffekter alls – utöver möjligtvis de rent materiella.

När jag ansökte om stödet till För sensibelt begåvade berättade jag att jag har en Konstnärlig arbetsgrupp som jag kommer bolla mina idéer mot. Scenografen presenterade jag för er igår. Nu är det dags att presentera regiögat, det vill säga den person som jag bollar gestaltningen av mitt manus mot och som hjälper mig att se saker utifrån.

Tove Hellkvist är en av de absolut snyggaste och coolaste människorna jag känner. Vad är det för ände att börja i? VA? Ska en kvinna återigen presenteras via sitt utseende? Ja, för att det var via sin kreativa estetik trots små medel hon först fångade min uppmärksamhet. 2006 hade både Tove och jag lämnat våra hemorter sedan tio år tillbaka och blivit uttagna att presentera oss som skådespelare i projektet Showcase på Stadsteatern här i Stockholm. Jag hade lämnat Malmö och flyttat in i systers källare medan jag letade lägenhet. Tove hade allt som hon hade att röra sig med i en resväska medan övrigt fanns kvar i London. Trots det lyckades hon från sensommar till tidig vinter klä sig både personligt, vackert och roligt på ett sätt som fångade min uppmärksamhet. Utöver det visade hon sig vara övergrym på improvisation, fysisk teater, med en iakttagelse- och analysförmåga av högsta klass och därtill omtänksam och snäll. Det här är en finurlig tjej tänkte jag. En smart tjej! Henne vill jag va vän med!

Jag har alltid trott att vi kommer jobba ihop. Men vi visste inte riktigt hur och när det skulle bli. Vi vet nämligen båda väl med oss att vi båda är känsliga OCH drivande själar på samma gång. Då kan det krocka – om man inte är insiktsfull och påminner sig om att man faktiskt är i samma lag. Fast när vi nu har börjat jobba har det snarare visat sig att det fungerar så fantastiskt bra att där den ena av oss slutar tar den andra vid och allt mynnar ut i en enda ljuvlig kreativitetsflod..

Ni får fnissa. Är lite euforisk idag. Helt enkelt. Detta är bara början, men vi hann långt på dagens lördagshäng på Vurma.

Så himla kul vi ska ha. Fy fan vad vi är bra.

Djungelvrålsklubbor och scenografiidéer på Vurma

Vurma Birger Jarl

Idag var det dags att ta projektets scenografibollplank Lena Berglund till föreställningslokalen för att enligt projekteringens handlingsplan vidare diskutera För sensibelt begåvades eventuella behov av scenografiska inslag.

Lena är ju inte bara scenograf, utan även övergrym dekoratör för Mio Möbler – och min mamma. En slår så många flugor i en smäll en bara kan.

Att äntligen ta Lena till lokalen var ett troligt klokt beslut känner jag nu. Hon bekräftade nämligen min uppfattning av lokalens möjligheter och nu är jag ännu mer glad över mitt beslut än tidigare. Sånt känns ju bra! Innan har vi arbetat med idéer om scenografi utifrån vad som ska berättas. Nu blev det att specifikt applicera dessa idéer på Vurmas övervåning.

Lokalen i sig ropar inte efter mycket mer än den redan har att ge, det var vi båda överens om. Den bara är, så att säga. Fast det är inte så bara. Lite skarpa idéer fick vi dock som även kom till att bidra till mitt val i hur jag kommer berätta denna historia.

Jag är av uppfattningen att scenografi ska tillföra något, säga något eller alternativt – visst – dekorera, vara ögonfägnad om man är inne på den vägen. Men realistiska bakgrunder bara för sakens skulle är inte min bag.

Ett av de viktigaste målen för mig är att flytta ut scenkonst i lokaler där folk redan är. Vurma är i sanning ett sånt ställe.

Tack snälla Neta för ännu en Djungelvrålsklubba. Med såna med notan ökar frekvensen på mina besök i lokalen i avsevärd omfattning.

Så det blir skönt att lyssna på

Foto: Lisa Lindkvist
Foto: Lisa Lindkvist

Det är mycket tekniskt-praktiskt i ett sånt här projekt. Just nu är det mycket ljud i mitt huvud  (och då pratar jag inte bara om min egen inre eviga monolog). Så är det ju när man både är upphovsman och producent.

Var häromdagen och hälsade på grabbarna på 4 Sound. Det skulle kunna vara så att jag är rätt måttligt populär där ibland vissa mindre ambitiösa själar skulle jag kunna tänka. För jag frågar ju tills jag förstår. Denna dag hittade jag dock ännu ett guldkorn bland personalen, David, som gärna satte sig in i vad jag behöver lösa och förklarade med stor pedagogik och entusiasm. Tack David. Jag gillar dig!

Har länge funderat på om det skulle vara värt för mig att investera i ett live-system från Bose. Det är ett galet smart ljudsystem. En enda hög pelare med ljud som transporteras på ett sätt så att volymen blir nära nog lika hög oavsett var man i rummet befinner sig nära nog. Särskilt bra sägs det vara för just musik av akustisk touch. Det gillar man ju när man vill sjunga så där mjukt och nära. Också.

Sen bara en sån sak att man slipper tänka på att ordna med medhörning. Medhörning innebär att jag som musiker får en chans att höra vad som faktiskt går ut i högtalarna så att jag kan relatera till vad jag sjunger och spelar på ett realistiskt sätt. I vanliga fall är ju oftast högtalarna framför mig, annars, för om micken befinner sig framför, blir det rundgång. Men med detta system som sträcker sig runt om i rummet får jag höra samma sak som publiken. Ovärderligt i en föreställning som utspelar sig i hela rummet.

Men smakar det så kostar det. Det är inte något jag budgeterat och vet om jag kan skrapa ihop till, för men med tanke på att det ger mig möjlighet att sätta upp föreställningen med likvärdigt resultat in nästan vilken lokal som helst så funderar jag nu på det. Starkt.

Sen detta med mickar. Som musikalartist har man ofta myggor, men för att reglera volymen ska man då helst ha en ljudtekniker. Jag behöver ju enligt min budget klara detta själv. Ett av målen för mig i projektet är att undersöka hur jag kan göra ett projekt som faktiskt är ekonomiskt försvarbart att flytta runt även för något mindre publikantal och då är det så klart bäst om jag själv klarar grejen. Så då gäller det att arbeta fysiskt i själva föreställningen med en mick konstant i ena handen – som då dock helst bör vara trådlös.

Grunnar vidare..

Pam-pa-ra-ram-pam-pam! Premiär 14 mars på Vurma Birger Jarl!

Foto: Anders J LarssonFör en passionerad och euforisk sensibelt begåvad känns det helt fantastiskt att ett projekt som hyllar sinnestryck och känslor av alla de slag får sin premiär på ett ställe med det träffsäkra namnet VURMA!

Mitt i citykvarteren på Birger Jarlsgatan i Stockholm finns ett av mina absoluta favoritställen i stan. Det är färg, det är värme, det är lekfull kitsch. Där finns en galet mysig övervåning inredd med charmiga vackra gamla möbler, precis som ett stort härligt vardagsrum eller nästan bibliotek av slaget man tänker sig skulle passa perfekt i exempelvis Berlin. En lång fin bar och så ett piano på det, som kronan på verket.

Här, mitt bland en ätande och drickande publik kommer För sensibelt begåvas att spelas i rummets alla hörn. En intim upplevelse som i sig kittlar alla de sinnen som kvällen hyllar.

Det återstår nu fortfarande några få veckor på projekteringen. Ett par av målen var att undersöka en faktisk produktions reella tidsplan samt minimikraven för föreställningens tekniska och praktiska behov. Denna tidsplan säger att även om föreställningen själv fortfarande ännu bara är i sin linda här i projekteringsfasen, så är det ändå redan nu dags att berätta för er när ni bör reservera plats i kalendern för en faktisk föreställning.

REDAN NÄSTA VECKA, PÅ SJÄLVASTE LUCIA SLÄPPS BILJETTERNA VIA TICNET!
Årets julklapp säger vi!

Endast 60 biljetter finns tillgängliga för varje föreställning. Åtta stycken är i dagsläget planerade. Därför kan det vara en god idé att redan nu fundera på när du ska gå.

Fredag 14 mars PREMIÄR

Onsdag 19 mars
Onsdag 26 mars
Onsdag 2 april
Tisdag 8 april
Tisdag 15 april
Onsdag 23 april
Tisdag 29 april

Kl 18:00, perfekt för en After Work, är det insläpp för att du som besökare ska hinna slå dig till ro, hitta din plats och ta en matbit och ett gott glas i den sköna miljön. Klockan 19:00 börjar föreställningen.

Mer information följer. Nu vet ni NÄR.

Jag kommer här i projekteringen att fortsätta undersöka HUR.

 

Drattar på röva och improviserar armbågsstyle

s34ed57rft68gyuboinpomkååXhvjlbkönäk

Precis så såg det ut i mitt worddokument efter att jag nyss med hjälpa av halkiga raggisar drattat på röva och drämt till brickbordet med datorn på.

Det bara är en sån dag. Är lätt frustrerad. Jag sitter och skriver ett pressmeddelande. Väger varje litet ord på en våg. Fast jag egentligen bara vill spela piano och skriva manus.

Ska det vara nödvändigt? Jo, det är liksom så marknadsföring funkar. Man måste göra den. I tid. Och det ska va kort, koncist och slagkraftigt.

Det är ju lite fult med ord som marknadsföring och reklam i konstens värld. Fortfarande. Iiiiih. Sälja. Ooooh.

Men vad är det för mening med en föreställning som ingen hittar till?

Att mitt i projekteringen, själva förberedelserna, då försöka beskriva en föreställning som jag ännu inte är klar med exakt vad den är, det har sina begränsningar. Men jag vet definitivt vad jag vill, det är vad jag fått kulturstöd för och det är välan det jag försöker formulera. Och det ska jag väl kunna klämma ihop nåt om till di däringa månadstidningarna som har typ en 4 månaders pressläggning..

Sen ska man hitta rätt personer att skicka till också. Alla tips och kontakter mottages tacksamt. 🙂

Ja, ja. När det här är klart kommer jag bli litta trevligare.