Hur viktigt är det på en skala?

”Varför måste just jag va en sån som måste välja mellan antingen bröst eller snygg rumpa” kommer jag på mig själv stå och väsa till mig själv i spegeln.

Julens 5 extra kilon har lett till ett mirakel. Hello boobies. Samtidigt är det bara att acceptera. Goodbye tight ass. Men vafan. Hur viktigt är det?

Your body rules

Ja hur viktigt är det? När jag läser om stora inspiratörer som Mikael Andersson som föddes utan armar och ben och som bara maxar sitt liv på möjligheter vill jag ge mig själv en stor fet höger när jag stör mig på såna fantastiska lyxproblem. Visst ska man ta hand om sig själv. Men hur vi ser ut är inte dom vi är och det är vi så många som verkar glömma.

Jag ska  inte kasta sten i glashus. För med den här känsligheten kom ett stort ifrågasättande som under tider, särskilt när jag var yngre, var otroligt påtagligt. Vi försöker se oss själva ur vad vi tror är omvärldens ögon.

Studier indikerar att ätstörningar är vanligare bland högkänsliga personer. Ännu ett bland exemplen på hur symtomen kan se ut för en icke väl omhändertagen känslighet. Själv har jag sluppit någon mer extrem form. Dock har kroppsmedvetenheten alltid varit där och starkt gjort sig till känna och påverkat hur jag tagit hand om mig. På gott och ont har den styrt mina val.

På något märkligt sätt gör många av oss utseendet till området där vi kommer hitta lösningen på våra problem. Det är konkret. Det är nåt att ta på. Lättare än abstrakt oro och svåra val. Inte ovanligt alls, kvinnors störda självuppfattning är ett av de mest markanta signumen av vår tid. För män blir det också allt vanligare. Tyvärr.

Icke desto mindre. Så tomt det alltid blir inombords blir när man märker att den lösningen aldrig varar.

Det som däremot varar är en glädje i det som blivit oss givet. Har man fötts med armar och ben är det banne mig vår förbannade plikt att ta vara på dem och vårda dem. Göra vad vi kan för att de ska fortsätta fungera. Så vi kan springa, hoppa, leka – allt som vi fått möjlighet till.

Så just nu njuter jag av att kroppen är i rörelse igen. Och att jag HAR bröst. Och rumpa. Hurra.

Ut och lek i snöflingorna!

6 thoughts on “Hur viktigt är det på en skala?

  1. Jag gick ner 16 kilo förra året, så hej då till hängbuk och bulliga kinder. Så, när jag kommer från badrummet så ställer jag mig och beundrar mig lite i spegeln. Hmm, kunde varit värre typ! 😉

    Fast det är då min belöning för det hela, har varit en del arbete för att bli lättare. Men det är då bra för knän och andra leder, en annan sak som gläder. Irma har också gjort samma resa, så lite saknar jag hennes rumpa, men även hon har blivit piggare.

    Så, titta du i spegeln, mår man bra då, så mår själen bra. Sen så tycker jag och många killar bättre om det är lite kött på en rumpa. 😉

    • Du har så rätt. För knän och leder är varje kilo en sådan lättnad och det är ovärderligt! Så självklart måste vi ta hand om våra kroppar! På en rimlig sund och hälsosam nivå! 🙂 Utseendet, får komma på köpet..

  2. Skrev en kommentar, vet inte vad som hände med den. Verkar som den försvann ut i stora cyberrymden. Orkar inte skriva om den nu. Gör det senare.

  3. Från att inte varit överviktig, bara normal vikt, gick jag i somras ned nästan tio kilo. Pinnben, mager rumpa och för stor behå är resultatet. Meningen var inte att gå ner i vikt. Det var en massa stress som gjorde detta. Fortfarande har jag inte gått upp, troligtvis har jag gått ner än mer. Får köpa nya kläder för de jag hade är för stora. Suck! Känner mig mest som en fågelskrämma nu, har inte ”växt in” i den nya kroppen… som jag ju inte ville ha.

    Jo, jag är också HSP… och min kropp reagerar så här. Och när det blir så här orkar jag inte äta som jag ska heller. Kallas nog ätstörning… det också.

    Orkar inte ut i kylan och snöfallet. Snorhalt är det också. Ligger på soffan och gottar mig med en bra bok från en kompis. Det är också guld värt!

    • Soffa och bok är banne mig guld värt! Mina bästa kompisar med! Allt har sin tid. Det får man inte glömma. Vi reagerar olika på stress, mycket individuellt. Själv går jag upp. Men vet många andra som går ner. Poängen är att påminna sig om att vi är bra hela tiden och att vårt utseende banne med inte har så stor betydelse som vi ger det. Men hur vi mår däremot, det spelar roll. Handlar om att lära sig vad som är just mina personliga indikatorer på att det blivit för mycket. Hoppas du lyckades få en lugnare tillvaro. Och du ska ju bara njuta av boken. Njuuut! Stor kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s