Inspiration till blivande entreprenörer

Ända sedan en liten konversation med en Facebook-vän häromveckan om det här med att ”komma fram” som okänd konstnär – av vilket slag det månde vara – har jag funderat på att göra ett peppinlägg till alla er som vill men ännu inte vågat eller ännu kommit till skott med att skapa ett eget projekt. Just för att jag egensinnigt vågat – och kommit till skott – även om jag måhända mest gjort det i ett hittills rätt blygsamt format.

För sensibelt begåvade är en liten, liten föreställning som nästan helt och hållet skapats och drivits av en enda person och som så gott som utan någon som helst täckning i media ändå har sålt slut föreställning efter föreställning.

Det handlar inte om några helt magiska siffror. Ännu. Det handlar hittills om 14 föreställningar med en total beläggning på ca 90%. Ändock är det rätt smått fantastiskt. Det vet jag som har arbetat i massor av fria grupper. Det vet jag som varit anställd i stora etablerade produktioner där ibland antalet skådespelare på scen utgjorde fler än de i publiken. Det vet jag som teaterbesökare själv, både i Stockholm och andra städer. Få produktioner har sådan god beläggning som För sensibelt begåvade har haft.

Jag ska vara ärlig. Jag blev besviken när pressen inte kom för att besöka För sensibelt begåvade i samband med premiären i våras. Här får ett litet, litet produktionsbolag men ändå ansenlig summa av skattebetalarnas pengar för att skapa en föreställning för att informera om något som rör en femtedel av befolkningen. Detta görs med extremt små medel och i ett för Stockholm ovanligt sammanhang – och ändå finns det inte tillräckligt publikt intresse – anser man. Ändå ser jag själv hur samma fria grupper år efter år fortsätter att recenseras i pressen. Grupper som får representera det ”avvikande” i kulturen fast alla utom presskåren själva inser att de ju lyft de här grupperna i omkring tio år och nu kommer det helt nya saker. Jo, sånt här har gjort mig både besviken och frustrerad. Även om jag vet att det bara är att acceptera.

Fast på sätt och vis var jag nog i ärlighetens namn också lite lättad. För jag visste ju att den form av performance-infotainment jag skapat inte görs någon annanstans i Stockholm och jag vet att publiken – och säkerligen recensenter skulle få kämpa lite med att sätta en bekväm klassicifering. Vilket jag var rädd skulle påverka recensionen – som så klart en känslig alltid bävar för. Är det teater? Är det feel-good? Är det stå-upp? Är det föreläsning? Är det information? Är det kommersiellt? Eller, är det inte lite för intimt? Och i en helt vanlig lokal som inte är en teater?

Jag har hela livet omväxlande skytt etiketter och omväxlande försökt passa in i dom. Men i För sensibelt begåvade har jag så gott jag kunnat släppt allt det och bara skapat precis vad jag haft lust till! Och aldrig någonsin tidigare har det fallit så väl ut som det ändå har gjort.

Hur tänker du? Vad driver dig? frågar många som inte själva arbetar med egen konst. På den frågan finns egentligen ett enda svar: LUSTEN. Jag har ju (ännuI inte skapat någon kassavältare. Inte ens försökt. Mina små skapelser har anpassats för de udda lokalerna och de intima sammanhangen. Jag har skapat något av hjärtats lust, för att jag har en idé och jag tycker det är fantastiskt roligt att se hur jag kan förverkliga den med de verktyg jag ser att jag kan förfoga över. Med tiden har jag dock insett att jag om jag vill absolut lika gärna skulle kunna välja att göra det i ett större format. Och kanske blir det så nästa gång. Eller inte? Eftersom det för just mig finns en charm med det rara och det helt unika.

Genom alla mina projekt har jag i alla fall gjort många lärdomar den allra hårdaste vägen. Jag har begått mängder av misstag som nu har blivit kunskap som jag inte skulle vilja vara utan. Punkter som jag alltid checkar av på min mentala lista.

Här har ni slutsatserna jag hittills samlat på mig:

JAG SKA TJÄNA PENGAR PÅ DET JAG GÖR
Det här kan vara rätt provokativt att säga som konstnär. Och om det nu är någon som tror att jag pratar om multum här så missförstår ni helt. Med att tjäna pengar menar jag – att jag ska kunna leva på den tiden jag lägger ner. Så att jag kan fortsätta skapa!

JAG SKA VARA STOLT ÖVER MITT PROJEKT
Projektet ska vara något som jag själv tycker är viktigt och bra. Det spelar ingen roll om alla andra tycker det skulle vore jättelönande att börja producera och skapa schlagershower för företagsfester när jag själv inte tycker det är så kul. Jag måste skapa något som jag själv tycker är roligt att göra. Jag ska liksom sitta där när jag skriver och riktigt fnissa, längta efter att få testa det på min publik. Jag ska känna att det jag gör är viktigt för mig. Vare sig det handlar om pur underhållning eller något med en mer omvärldspåverkande agenda.

JAG SKAPAR MED MEDVETNA MÅL
Vare sig du vill göra något på bred kommersiell nivå eller snarare något riktigt smalt för budskapets skull behöver du sätta mål för att rikta din skapelseprocess. När jag skapade För sensibelt begåvade ville jag göra en intim föreställning eftersom jag ville utsätta mig själv för upplevelsen att arbeta riktigt nära en publik. Det innebar att biljettintäkterna skulle bli mindre än med stor salong och därför var jag tvungen att minska kostnaderna. Ur detta kom även idén att pröva att göra en föreställning där jag verkligen gör allt själv. Det fungerade väl ihop med performance-vinkeln så vi körde på och drev göra-själv-vinkeln till det yttersta. Fördelen med en mindre salong var också att jag skulle få spela föreställningen många gånger när den blev populär. Inför framtiden har jag i stället börjat fundera på hur jag kan använda min kunskap till projekt som kanske når även den bredare massan.

JAG ARBETAR EFTER EN VISION
Det första jag gjorde när jag fick veta att jag fått stödet jag sökt till För sensibelt begåvade var att gå ut och köpa en stor kartong. På den började jag i sann kitschig kreativ anda klistra fast bilder och ord som tillsammans skapade den vision jag såg framför mig. På denna fanns allt från publik som vek sig dubbel av skratt till bilder som indikerade den estetiska stilen jag tänkt mig. Allt för att i huvudet så tidigt som möjligt befästa en bild av det jag ville det skulle bli. Så viktigt både för en nervös skäl som lätt ramlar i rädslotankar, men även för den kreativa som vill hålla en tydlig riktning.

JAG GÖR EN NOGGRANN BUDGET
Det är vidrigt att göra en riktigt bra användbar budget. Supersvårt. Jättejobbigt. Jag tänker inte ljuga. Det tar mycket tid. Men det är något som man får tillbaka om och om igen efteråt. Något som dessutom motiverar som inget annat. Fördelen med att göra ett projekt som det går att söka kulturpengar till (du behöver kunna motivera varför det är viktigt ur ett samhälleligt plan och varför det behöver stöd) är att du tvingas göra en omfattande beskrivning av din plan, inklusive budget. Detta var något jag tidigare hatade – men som jag nu älskar. Eftersom jag har lärt mig att när jag har gjort detta så är i princip hela planen gjord och sen är det bara att njuta av att vara den do:er man är och pricka av punkt efter punkt. En budget måste ta in alla eventualiteter. Du måste kontrollera att du har säkra intäkter nog för att täcka alla de oundvikliga kostnaderna. Inget önsketänkande vad gäller biljettförsäljning. 60% beläggning kan vara klokt att räkna med även om målet är 100%.

JAG SKAPAR MED GOD FRAMFÖRHÅLLNING
Tid och god planering är ALLT för att kunna genomföra projekt. Detta har jag verkligen fått lära mig den hårda vägen. Mina första projekt genomförde jag på tre månader och brände ut mig totalt, ville efteråt aldrig ta i den färdiga föreställningen/skivan med tång efter att den var klar eftersom jag var så slutkörd. Att söka stöd, att göra en realistisk budget, att skaffa samarbetspartners, att väcka intresse för projektet – det tar TID. Aldrig mer kommer jag snåla med det. För det är inge kul och det blir inge bra.

JAG GÖR NOGGRANN RESEARCH
Vill jag pröva något nytt så måste jag testa mina idéer på någon. Jag ville pröva att göra en föreställning på vardagkvällar. Går det? Jag crowdsurfade bland vänner och bekanta på Facebook ett år innan jag tog mitt beslut. NÄR är folk mest benägna att gå på teater under året? Hur lång ska en föreställning vara? När vill folk kunna gå hem? Hur mycket får det kosta och i relation till vad? Hur förbereder jag publiken på ett annorlunda upplägg? Frågor som dessa och ännu fler spaltar jag upp på rad, jag ignorerar inte någon, och sedan försöker jag besvara dom en och en i god tid.

JAG FÖRBEREDER MIG NOGA, NOGA, NOGA
Jag visste att jag från början skulle vara galet nervös. Så jag byggde utmaningen i steg. Började spela piano med ryggen mot mina vänner i mitt eget rum. Utökade det till en familjär liten pianokonsert gånger två innan det var dags för föreställningen. Varje gång jag ska spela föreställningen drar jag igenom den hemma samma morgon. Nej, så har jag aldrig gjort med någon annan föreställning. Men jag ha å andra sidan innan aldrig spelat en tvåtimmars-föreställning med så många små tekniska moment helt ensam.

JAG ÄR MÅN OM ATT VARA PROFESSIONELL
Så gott jag kan. En del tror att proffsigt syns i dyr utrustning, stora scener och kända namn. Det tror inte jag. Jag tror att kvalitet kan synas än mer i en enkel inramning. Men då är det viktigt att göra sitt bästa för att förbereda allt från publikbemötande till minsta lilla tekniska eventualitet i själva föreställningen. Jag tänker mycket på eventuella klagomål som kan inkomma och hur jag kan hantera dem. Lyckas naturligtvis inte förekomma allt, men mycket. Likaså försöker jag vara riktigt noggrann i min dialog med samarbetspartners för att undvika alla typer av missförstånd.

JAG ARBETAR MED MÄNNISKOR JAG TRIVS MED
Jag vet, en del säger att man inte ska blanda ”business with pleasure”. Jag tycker tvärtom. Klart man ska! Särskilt när man gör något som skrämmer livet ur en. Då är det fantastiskt att ha roliga människor att få skratta med på vägen. Duktiga människor, naturligtvis. Men att de är trevliga och pålitliga är minst lika viktigt.

JAG ÄR REALIST
Gör jag en föreställning om känslighet i performance-anda så går jag inte omkring och tror att det väcker samma intresse som melodifestivalen – även om jag själv personligen tycker att det borde det. Det är viktigt att se saker som det är för att ha ett realistiskt utgångsläge. Jag tänker därför mycket på vilka som kan bli nyfikna på föreställningen helt naturligt – och vilka som tvärtom inte alls känner sig attraherade av temat. Lika mycket som jag funderar på hur jag i min marknadsföring kan tilltala min målgrupp – lika mycket funderar jag på hur även den andra delen ändå motvilligt kan bli nyfikna. Jag lurar aldrig mig själv med tankar som att ”jo, det här borde alla gilla.” Nej, jag försöker vara insiktsfull från start med alla sätt på hur budskap kan uppfattas, just för att hitta vägar fram.

NÄR JAG SKAPAR FÅR INGEN STÖRA OCH TYCKA TILL
En del personer verkar tro att man skapar för att få andra att gilla det man gör. Att andra ska säga att det är gott nog. Att det har existensberättigande. Så tänkte jag själv länge och då blev det verkligen inget gjort. Det går inte att skapa om man recenserar sig själv samtidigt. Så är det! Det var först när jag hittade tillbaka till den här kraften jag hade som liten flicka när jag hittade på av hjärtats lust som det började hända saker. Jag började inse att jag (och förmodligen alla) har en outsinlig källa i oss och det är bara att släppa fram det. Låt det födas, så som det är. Ingen kritik förrän grundstommen i verket är klart. Skapa fritt, utvärdera efteråt.

JAG BEHÖVER NÅGON SOM RÅDBRÅKAR MITT MATERIAL
Efter min uppsättning BrudJävlar i Malmö sa en av mina bästa mentorer till mig att: ”Du måste börja släppa in människor i din process. Först då kan det bli riktigt bra.” Med För sensibelt begåvade har jag gjort det för första gången och aldrig hade väl jag, kontrollfreaket, anat hur kul och bra det skulle göra saker. Som vanligt så släppte jag inte in folk förrän jag kommit en bra bit på väg. Men när så var fallet, då lät jag många läsa manus. Jag hade flera referensföreställningar (HU!). Jag bollade idéer i månader med en konstnärlig arbetsgrupp innan jag fastslog dem. Det bästa jag gjort och så kommer jag alltid göra framöver. Tack Thomas för att du sa till mig på skarpen den där gången!

JAG TÄNKER MASSA PÅ MARKNADSFÖRING
Jag tycker marknadsföring är kul! Det är psykologi! Det är kommunikation! Det är konstnärligt – men med ett kommersiellt syfte. Redan när jag börjar med min idé tänker jag på hur den kan sticka ut. Jag tror alltid på en viss ”edge” i det man gör. Det väcker intresse. Att våga provocera lite. Samtidigt är jag inte ett dugg tveksam till att göra material som tilltalar visuellt – gärna den breda massan. Ännu hellre om ämnet är smalt. Jag funderar massor, massor på detta.

JAG SATSAR PÅ BRA BILDER OCH SOCIALA MEDIER
En bild säger mer än tusen ord. Här satsar jag alltid på rejält. Snålar aldrig. Försöker skapa bilder som inte bara motiverar min publik utan även mig! Som jag själv blir taggad av! Och sociala medier har enorma möjligheter och låga omkostnader, så naturligtvis är det vad jag främst satsar på.

Jag hoppas du som går och klurar på en bra idé förverkligar den! Vi behöver mer ny spännande konst! Stockholm har inget West End eller Broadway. Därför har vi knappt ens ett OFF-Broadway. Själv tycker jag att den alternativa scenen, eller den som i alla fall vågar tassa utanför de mest traditionella vägarna är alldeles, alldeles för liten för Stockholm – om man jämför med exempelvis Berlin, Paris och London.

Du kan göra nästan vad du vill. Men det tar tid. Engagemang. Passion. Du måste älska det du gör. Annars lika gärna låta bli.

Men att du kan – om du vill – det är jag säker på.

Ni som kan läsa mellan raderna ser säkert hur den högkänsliga personligheten kommer till nytta i ett sånt här projekt! Den är oumbärlig även om det måhända är sensationssökaren i mig som eldar på. FÖR SENSIBELT BEGÅVADE har nu fått TVÅ EXTRAINSATTA FÖRESTÄLLNINGAR FREDAGARNA 14 & 21 NOVEMBER. Köp dina biljetter på Ticnet! Åh vad jag visualiserar fulla salonger igen. Det är så jäkla kul då! Hjälp gärna, gärna till genom att dela det här Facebookevenemanget till vänner. Det vill säga, dela det inte bara i din logg, utan gå in och KRYSSA FÖR namn till vänner!

HÄR kan ni förresten se hur jag såg ut när jag som 27-åring genomförde min första större produktion i Lund och tidningen Hennes gjorde ett reportage. Oj vad fina recensioner vi fick. Men oj vad många misstag vi gjorde. Här lärde jag mig massor.

Vad säger du – egentligen?

Det finns en t-shirt med texten: ”I’m responsible for what I say. Not for what you understand.”

Superkaxigt och cool kan man tycka. Eller. Rätt improduktivt. Om man vill kommunicera.

”Man måste kommuniceeeeeera.” Ett av de första påståenden jag fick lära mig angående det här med relationer. Men vad är det att kommunicera? Hur kommunicerar man väl? Och vem bestämmer egentligen vilken sorts kommunikation som är den rätta?

Jag är just nu deltidsanställd några timmar i veckan under titeln Kommunikatör. Det låter ju som om det är något jag ska vara bra på. Ju mer jag lär mig om det här med kommunikation, desto mer inser jag dock att det är inte någon lätt fråga.

Vi kommunicerar helt enkelt olika. Kanske är det så att vi passar mer eller mindre bra ihop med olika personer inte bara utifrån vad vi har gemensamt utan även utifrån hur vi just kommunicerar.

Det är jättelätt att sätta sig till doms över andras sätt att kommunicera. Men vad uppnår man med det? Inte så himla mycket om målet främst är att nå fram.

Men målet för kommunikation är inte detsamma för alla. Frågan är, vad vill olika människor med sin kommunikation? Vill de nå fram? Eller stöta bort? Bryr de sig om mottagaren? Eller inte? Vågar de stå för det de säger? Eller lindar helst in det så att de kan undslippa eventuella oönskade reaktioner.

Själv gillar jag att kommunicera rakt. Superrakt. Och uppskattar det motsatta tillbaka. Främst för att det minskar risken för onödiga missförstånd.

En annan anledning är dock även att jag avskyr när processer tar längre tid än de måste. Jag växte upp i ett grälklimat som inte var det bästa, där många diskussioner gick i cirkel. Detta påverkade mig starkt. Så mycket tid som gick åt till detta som inte ledde någon vart.

En annan anledning till att jag uppskattar rak kommunikation är att jag som många högkänsliga har så lätt att uppfattas skiftningar i folks kroppsspråk, läsa av stämningar. Ibland dock så till den grad att jag över- eller feltolkar.

Slutligen tycker jag att rak kommunikation ofta är empatisk, för den ger den andre personen en ärlig chans till att förhålla sig till relevant information.

Därför säger jag tydligt vad jag vill. Och frågar vad du vill om jag känner att jag blir förvirrad. Ibland säger jag ”jag vet inte”. Då menar jag det också. Men jag använder väldigt sällan omskrivningar som jag hoppas att folk ”ska förstå” mellan raderna. Därför att de gör oftast inte det.

Alla kommunicerar dock inte så här. Antingen för att de medvetet tror på andra vägar. Eller kanske för att de helt enkelt bara vuxit upp i ett annat kommunikationsklimat?

En ny kär god vän till mig och jag fick en minifnurra på tråden tidigare i höstas i samband med att vi skulle ses. Lite olyckligt tyckte vi båda för vi är verkligen så där nyvänkärsförtjust i varandra. Jag skrev nåt i denna stil: ”Du, bara så du vet, inför ikväll, jag är så himla trött och utarbetad så det kommer nog inte bli nån sen kväll för mig.” Då svarade hon: ”Åh, jag fattar, jag orkar egentligen inte heller ses ikväll, vi tar det senare.” När jag fick det meddelandet så bara satt jag där och gapade snopet. Vadå, vill hon inte ses? Jag skrev ju bara att jag ville ta en lugn kväll. Men hon uppfattade det på sin sida som ett diskret sätt från mig att säga att jag egentligen inte orkade ses. Med andra ord fattade hon vinken. Som inte var någon vink.

Ett annat exempel är de som kommunicerar vad de vill göra genom att försöka väcka intresse hos den andra. ”Åh, vilken rolig affär” säger de när de passerar. ”Jaså är den?”, kan jag då säga och fortsätta gå. Jag ska vara ärlig, numer har jag lärt mig vilka personer som kommunicerar så här och kan då snällt hjälpa dem på traven: ”Ska vi gå in?” De svarar: ”Ja, om du vill?” Men i sanningens namn stör jag mig på att de inte bara kan säga: ”Åh vilken rolig affär, följ med mig in!” för det är ju vad de egentligen menar.

Ett annat exempel är de tillfällen när man en har äran att bli kontaktad på Facebook av en manlig kontakt av mer eller mindre okänd karaktär med ett: ”Tjena. Läget?” Det här är för mig verkligen otydligt. Men vad jag förstått, rätt vanligt. Det handlar ofta om en person som vill söka romantisk kontakt. På ett sätt som måste beskrivas som att ”känna på temperaturen” men utan att varken behöva anstränga sig så mycket eller behöva stå till svars för sitt intresse. Hur bemöter man det? Vad vill personen?

Sen detta med folk som blir arga på dig men inte vill förlora ansiktet. ”Äh, jag bryr mig ändå inte.” ”Gör vad du vill, jag bestämmer inte över dig.” Fast det är helt uppenbart att de bryr sig otroligt mycket.

Vi är olika – vi gillar olika – och så ska det ju så klart va.

En del vill dock mena att det skulle vara finkänsligt att ”lämna vinkar”. Finkänsligt för vem undrar jag? För personen som gör det möjligtvis – för att den ska slippa vad den tror kan bli en obehaglig reaktion. För att den ska slippa stå för sitt beslut. Men för den andre oftast bara förvirrande och energikrävande. För vem vill dra förhastade slutsatser från vaga uttalanden och tvetydigt beteende? Jo, det kan man göra. Men det kan också bli fel.

En annan ny vän sa till mig i somras att det var lite överraskande och skrämmande när jag så tydligt hörde av mig och ifrågasatte när hon inte meddelande mig när hon inte kunde komma till vårt möte. ”Varför var det det?”frågade jag. ”Alla undrar väl om man står och väntar och ingen kommer?” ”Ja men alla säger det inte så rakt” meddelade hon.

Kanske gör inte alla det. Men det är dags för ett förtydligande.

Jag tror inte alls på att vara dumrak, det vill säga vara ärlig för ärlighetens skull. Har du gått till frisören och klippt dig på ett vis som du älskar men inte jag, kommer jag ändå säga att det är härligt spännande med din nya stil! Har du verkligen ansträngt dig och med ett stort leende för första gången lagat mat men det inte blev så himla gott, kommer jag ändå med stor sannolikhet försöka äta med så god aptit jag kan.

För jag vill att du ska må bra.

Men. Inte bara nu. Utan även i längden.

Därför är jag även rak med det tråkiga du behöver veta om jag tror det finns risk att du missuppfattar mig och det därför påverkar ditt liv.

Med kommunikation bygger vi relationer. Och allt handlar väl om vilken sorts relationer vi vill ha.

Därför spelar det för mig egentligen inte så stor roll vad jag tror att jag har sagt om det är uppenbart att du inte förstår.

Säg till i så fall, så provar vi igen.

För alla som är intresserade av en helt suverän kommunikationsmodell i konflikt vill jag varmt rekommendera Imagokommunikation. En metod som går ut på att den andre personen alltid speglar vad den fått höra och får bekräftat att den uppfattat rätt innan kommunikationen fortsätter.

JA! VI SÅLDE JU SLUT PÅ DE URSPRUNGLIGA FÖRESTÄLLNINGARNA TILL FÖR SENSIBELT BEGÅVADE! SÅ NU ÄR BILJETTER TILL TVÅ NYA FÖRESTÄLLNINGAR SLÄPPTA! Fredagarna 14 och 21 november är det dags! Hitta din biljett på Ticnet.

Kravlös beröring i konstform – The NON-MASSAGE DANCE

Det är ganska fascinerande att för många av oss analytiskt lagda personer, med en ständigt pågående mental process, så är det endast något så konkret och handgripligt som fysisk beröring som kan försätta oss i ett närmast meditativt sinnestillstånd.

Jag har inte vad de flesta skulle kalla helt vanliga arbetsdagar. Så otroligt ovanliga är de väl heller inte. Men en dag på mitt mer vanliga arbete fick jag häromveckan ett mejl av helt klart något mer ovanlig karraktär. Det var en inbjudan:

THE NON-MASSAGE DANCE – A Performative treatment by Cecilia Lisa Eliceche and Manon Santkin

Några timmar varje vecka arbetar jag denna termin som kommunikatör på Stockholms Konstnärliga högskola, närmare bestämt DOCH, Dans och Cirkushögskolan. Jag har ju ett förflutet som marknadsansvarig, något som det ibland är både bra och roligt att få dra nytta av. Särskilt i en så härligt kreativ miljö som DOCH bland de mest innovativa, talangfulla studenter. Det var ju från en sådan inbjudan kom:

”In this Edition, The Non-Massage Dance will take the form of an individual performative treatment , performed by the two artists onto one person at the time: you. As the word ”non-massage” may suggest it, the proposal will involve touch and physical manipulation of your body, performed with care and attention for the singularity of each guest. The ”Non-” and the ”Dance” part of it is what you can discover by reserving your own session.”

Sensibelt begåvad OCH sensationslysten – detta kunde jag bara inte motstå och bokade min tid.

Jag möttes upp av Cecilia och Manon, både moderna dansare med bas i Bryssel – även om Manon just nu studerar masterprogrammet i nya performativa praktiker på DOCH. Väl framme i studion, där en stor fyrkant var markerad i ena delen av rummet, frågade man om jag hade några fysiska utmaningar som det behövdes tas hänsyn till. Jag informerades om att jag skulle komma att bli berörd och fysiskt flyttad från liggande till stående under ett förlopp av 40 minuter. De båda dansarnas kroppsvikter skulle möta min, jag skulle berörd men också buren, till och med upp ocn ned stundtals. Hela tiden ombads jag att hålla ögonen öppna. Allt var enormt väl förberett och även om jag ett ögonblick funderade på vad jag gett mig in på kände jag mig verkligen trygg.

Sedan började den här upplevelsen som jag nu ska försöka sätta ord på. Om man nu ens kan eller ska det? Det här med beröring är ju en helt annan dimension som varken kan eller egentligen behöver jämföras.

Att vara känslig för sinnesintryck handlar för mig i högsta grad om beröring. Inget kan lugna mig så som en kram från någon jag tycker om. Inget kan försätta mig i trance som en öm hand genom mitt hår.

Men närhet som vuxen – eller man och kvinna – handlar väldigt ofta om det sexuella. Så behöver det inte vara. Men jag blev medveten om hur sällan jag upplevt beröring av detta slag som jag nu fick uppleva under detta koncentrerade ögonblick.

Min kropp passiv och två andra som flyttar på den, värmer den, trycker på den. Inte som när en massör ska massera och utföra en uppgift. Ändå minst lika dedikerat, om inte mer. Här upplevde jag starkast den konstnärliga aspekten i upplevelsen. En artists närvaro är en stark kraft och att som ensam individ få den riktad mot sig gånger två var i sanning en helt unik upplevelse.

Vad kändes det som? Kanske som när jag var en liten flicka och somnade med mina syskon. Lekte med mina lekiskompisar i kuddrummet. Eller, kanske, om man nu kan minnas det, hur man som människa en gång blev buren av sin mor.

Kravlöst och omsorgsfullt och allt i en meditativ vakenhet.

Det här var en fantastisk upplevelse. Intimt och nära. Ändå professionellt och med tydliga ramar.

Det KAN kanske vara så att det är det lättare för mig som tränad skådespelare att släppa in någon så nära, lätta på det som för många är ett naturligt personligt revir, minns jag att jag tänkte efter processen. Kanske något lättare för alla oss med mer vana att träna att möta andras kroppar på annat än det nära-relationsmässiga planet. Kanske lättare för mig personligen för att jag vet hur mycket jag tycker om att bara vara fysisk – och mötas utanför det verbala – fast det så sällan görs möjligt i en situation som är så totalt befriad från allt romantiskt. Tanken slog mig – att detta är nog väldigt nära för en del personer.

Balsam för både kropp och själ var det dock för mig. ”Vi ska ta hand om dig” sa Cecilia och Manon. ”Du ska också ta väl hand om dig själv.”

Precis så är det ju.

Jag tycker THE NON MASSAGE DANCE TREATMENT borde kunna ges på ordination.

Håll ögonen öppna. För vem vet?

I tisdags genomfördes höstens femte föreställning som egentligen var planerad som den sista. En helt makalös afton! Stående ovationer igen som jag ännu inte hunnit smälta. Så rörd. Föreställningarna såldes ju ut på ett kick. NI bad om fler. Så därför är vi så otroligt glada att kunna erbjuda två nya tillfällen fredagarna den 14 och 21 november. Biljetterna hittar du nu på Ticnet och det är nog klokt att passa på genast. Tillhör du någon av de som redan sett höstens föreställningar så får du gärna gå in på Ticnet och berätta om din upplevelse! Vi är så tacksamma för de ord ni sprider!

Boosta dig själv på ren automatik

Jag vet något som du gör så gott som varje dag. Något som du regelbundet behöver kunna utantill och upprepa vare sig du vill eller inte.

Ditt lösenord.

Så varför inte se till att göra det till något som du mår bra av att upprepa för dig själv? Självklart ska nyckeln till dina skyddade regioner vara något helt fantastiskt skönt.

Det här med affirmationer. Jag veeet hur löjligt endel tycker att det kan vara. Att berömma sig själv. Rent vansinne i Jante-land och hur ocoolt som helst. Bara till för några flummiga new-age-töntar. Så kan man tänka.

Eller så kan man tänka att det handlar om att trigga nervbanor i hjärnans vanecentrum.

Det här vet alla idrottare på elitnivå. Lika mycket som de tränar på sitt faktiska utövande tränar de på hur de tänker. Det är något som jag länge har låtit mig inspireras av.

Kan dom, så kan jag!

Det finns en forskning om hur det här med hur affirmationer – det vill säga positiva påståenden om oss själva – påverkar oss. Mer om dessa studier kan den intresserade läsa om här. De har visat att de har effekt – tillsammans med andra åtgärder. De är dock viktigt att de också är möjliga att ta till sig för personen – får inte ligga för långt från individens självuppfattning.

Så. Fundera på något trevligt att säga om dig själv. En beskrivning av dig som du gillar. Något du vet att du är. Något som kommer vara ett nöje att upprepa varje dag.

Gör sedan detta till ditt lösenord.

För du kanske som sagt inte är New-Age-bönan som står framför spegeln och upprepar dessa bra meningar inför dig själv (även om det sannerligen kanske inte skadar att prova? 😉 ). Det kanske allt för sällan blir av att du upprepar de här bra meningarna du ändå kunnat komma överens med dig själv om att du faktiskt är.

Så därför skjuts tanketräningen alltid upp.

Men om du gör den till ditt lösenord och – voilà – självpepp på ren automatik.

Kom ihåg att det är viktigt att i affirmationer undvika negationer. Så bara raka påståenden. Vidare ska de formuleras i nutid, något som är.

Ska vi prata lösenord, ska vi dock nog ändå också prata säkerhet också när vi ändå är igång.

-Ditt lösenord bör vara av det längre slaget 10-12 tecken
-Ska innehålla både versaler och gemener
-Siffror ska vara med
-Minst ett specialtecken ska också ingå
-Undvik alla typer av personliga kopplingar som är lätta att gissa sig till
-Undvik delar från tidigare lösenord
-Undvik hela ord

Och lösenord heter det. Men. Vem säger förresten att lösenordet måste vara just ett ord? Varje bokstav kan istället vara första bokstaven i en himla härlig, och ovanlig mening.

Med önskan om en mysig lördag!

Appropå boost. Ni skriver helt fantastiska tackmejl till mig. Kommentarer. Mess har jag också fått! Med HELT otroliga ord om föreställningen. Ja, föreställningen i onsdags var underbar. Mycket tack vare er! Jag blir så rörd! Gå gärna in och skriv samma sak eller vad ni vill på Ticnet så andra nyfikna får veta! En till föreställning kvar, slutsåld. Vi klurar fortfarande på möjligheten att släppa fler..!

Alla vill inte prata känslor

Det är ett faktum. Ingen värdering i detta påstående. Bara en iakttagelse som jag igår blev påmind om och som är en av anledningarna till att För sensibelt begåvade behövs.

Inte ens jag vill alltid prata känslor. Jag umgås mycket med många som helst inte gör det alls. Men i just För sensibelt begåvade fokuserar vi ju på att lyfta ämnet känslighet och sjlälvklart är då det och känslorna och känslosamhet som är i fokus.

Jag har berättat mycket om det varma mottagande För sensibelt begåvade har fått. Och det stämmer. Lovorden har haglat. Särskilt från många som upplever att ett ämne som ofta sopas under mattan plötsligt får ta plats. Människor som känt sig ensamma med svåra känslor som inte bara får dela dem utan även får möjlighet att skratta åt dem – kanske till och med tillsammans med anhöriga som känner igen sig.

Men självklart är jag medveten om att det finns individer som inte alls har uppskattat föreställningen lika mycket, även bland högkänsliga. Det finns de som tycker närheten till publiken är skrämmande. De som föredrar mer traditionell teater. Och. De som tycker att det här med att lyfta känslor är jobbigt och för intimt.

Innerligt säger många. Påträngande tycker en del.

På gårdagens födelsedagsfest fick jag för första gången spela för en grupp där majoriteten inte alls var förberedda på vad de skulle möta och inte hade sökt sig till föreställningen av intresse för ämnet. Då påmindes jag för första gången på ett tag om hur detta ämne kan tendera att flytta människor ur deras bekvämlighetszon.

Alla personlighetstyper behövs ju. Men För sensibelt begåvade är ju skapad eftersom känsligheten får en så oförtjänt liten plats i vår kultur. Vi pratar logik. Vi pratar förnuft. Men vi kan ofta alldeles för lite om det verktyg vi alla uppfattar världen genom och hur det påverkar oss.

Vi kan välja att ignorera känslor. Fly från jobbiga situationer. Sticka huvudet i sanden. Dämpa våra reaktioner med distraktion eller stimulantia.

Eller, så kan vi lära känna vårt verktyg och oss själva bättre och börja använda det till vår fördel.

Mitt val behöver inte vara ditt val.

Men att För sensibelt begåvade väcker känslor, det står nu i alla fall helt klart. Är så oerhört tacksam för gårdagens upplevelse som för mig blev en helt ny en med en publik av ett bredare slag. Är tacksam för både beröm, skratt och starka åsikter och reaktioner av alla slag. Som faktiskt stärkt mig i min uppfattning att det här med känslor och hanteringen av dem är ett område som är alldeles för outforskat och alldeles för lite bemött i vår kultur i allmänhet.

Och. Bara för att det handlar om känslor behöver det väl inte vara så himla allvarligt?
Kan jag tycka.

Ikväll är För sensibelt begåvade en födelsedagsfest!

Du kan boka För sensibelt begåvade till ditt evenemang. Så är det!

Det har en helt fantastisk kvinna gjort som såg föreställningen i våras och bestämde sig för att den ville hon bjuda sina vänner på för att fira sin 60-årsdag. Sagt och gjort – hon köpte en hel föreställning.

En helt fantastiskt komplimang och en stor, stor ära som jag kommer göra det allra bästa för att förvalta.

En festkväll med För sensibelt begåvade blir ju inte särskilt mycket UNTZ, UNTZ, UNTZ. (Vilket ju också definitivt har en plats i livet för oss som ibland gillar det.) Däremot är det en möjlighet att bjuda på en helt unik upplevelse med både skratt och allvar som kan öppna upp för fortsatta samtal och tankar av ett annat slag än det vanliga.

Som det ser ut just nu i skrivande stund finns det en biljett kvar till höstens planerade föreställningar. EN biljett. Självklart får det oss att fundera.

Men först vill vi berätta för dig om möjligheten att skapa din egen För sensibelt begåvade afton. Föreställningen står precis som vanligt i centrum, men i övrigt bistår dig vurma med ett menyupplägg som passar dina önskemål. Ikväll kommer det bli trerättersmiddag och fördrink. Bara en sån sak.

Så är ni omkring en 60 personer så går det hur bra som helst att höra av sig till info(at)bonjouramour.se för ett sammanhang som i princip står färdigt och väntar just nu.

För sensibelt begåvade kan ju självklart även komma till dig. Hittills har vi fått förfrågningar från orter både i Sverige och i grannlandet Finland som vi undersöker hur vi kan lösa.

Men redan nu har vi på vurma detta färdiga upplägg för dig som är nyfiken.

Det ska bli oerhört spännande att ikväll spela föreställningen för en publik varav en stor del kanske inte ens känner till vad det är de kommer till. Oerhört spännande.

Jo. Så ni får GÄRNA hålla tummarna för mig.

Stor kram och trevlig helg från Sarah

Den där ynka ensamma biljetten jag nämnde till den 21 oktober. Den hittar ni här på Ticnet. Och är det någon som förtvivlat gärna vill ha ytterligare än så kanske det inte är heelt omöjligt. Mejla mig i så fall på samma adress som ovan.

Dags för lägeskontroll

Jo, det är nu det är dags. Nu när du förmodligen har som minst lust att börja göra förnuftiga, smarta saker. Men det är precis nu det då är dags att börja mota Olle (en del kallar honom höstdepp) i grind.

Med åren har min självbevarelsedrift ökat. Mest i positiv bemärkelse. För jag var ärligt talat inte särskilt varsam om mig själv som yngre. Jag hade tyngre perioder, deppiga vintrar och svårare händelser och på nåt sätt tänkte jag alltid. Ja, så är är det ju.

Så tänker jag inte längre. För jag är urless på att må dåligt. Har gjort det för mycket i livet. Och när man börjar må bättre då vill man ju fortsätta göra det.

Nu när hösten börjar rugga till sig ordentligt är det dags för lägeskontroll. Det är nu de här dåliga vanorna börjar sätta sig. Som alltid. För mig med. Många av dessa är vanor som faktiskt bara dämpar smärta för stunden, som inte gör din morgondag bättre och ibland till och med sämre. Så vill vi ju inte ha det. Inte jag i alla fall.

Om du som jag märker att du börjat bo in dig i soffan framför tv:n mest varje kväll, knappt får något dagsljus, ökat kolhydraterna i din kost utan att öka träningen – ja då är det faktiskt inte så himla konstigt om du just nu inte mår tipp-topp vare sig du är högkänslig eller ej.

Då kan det vara bra att göra lägeskontroll.

För egen del visste jag det var dags. Jag har föreställningsperiod (lika med nervöst nästan för jämnan), det har börjat bli mörkt (påverkar mitt humör något enormt), det är kallt (fryser lätt) och de gamla vanorna kommer som ett brev på posten.

”Bara idag.” ”För att jag kämpar på så bra.” ”Ibland måste man mysa”. Inte klokt så många vettiga förklaringar jag har till mitt beteende i stunden. Det låter ju inte så farligt, tycker säkert nån.

Men det blir faktiskt inte något kul i längden om hela det mörka halvåret ska gå i halvfart.

Så varför inte göra en liten checklist?

Så här ser min lista ut just nu:

STOLT ÖVER
Himla bra relationer med vänner och familj
Lyckats sälja ut mina föreställningar
Genomför dom med all nervositet och allt hårt arbete det innebär utöver glädjen

JUSTERA
Öka regelbundenheten med bokföringen så den inte blir för tung i doser
Öka fokusen må egen matlagning
Lägga mig innan 22-23 oftare

FÅ MER AV
Egenträning; yoga, annan dans och styrka – för jag mår bra och behöver det som motvikt
Mat med Omega 3; lax och chiafrön, gladmat helt enkelt
Dagsljus – lunchpromenader!
Stickning och virkning när jag väl ser på film
Hemmaspa, pyssla om mig själv MINST lika mycket som på sommaren
Upplevelser av ovanliga slag som knuffar till vardagen på ett roligt sätt
Människor med jävlaranamma som får mig att skratta
Kramar

MINSKA
Tröstätande
Tillfällen med alkohol till typ.. få.. jag blir ju så jäkla trött efteråt av bara ett par glas!
Serietittande

Bara för att öka medvetenheten. Öppna ögonen för vad jag faktiskt gör och inte gör. Sluta inbilla mig själv att hur jag just nu mår bara är något som bara ÄR. Sluta skjuta upp det till imorgon eller nästa månad. Jag har nämligen väldigt stor möjlighet att påverka.

Varma goa höstkramar från en Sarah som just tog sig själv i nackskinnet.

Det är inte klokt. De två kommande föreställningarna av För sensibelt begåvade är redan slutsålda. Och den sista har bara enstaka biljetter kvar. Boka dom här på Ticnet. Förresten. Jag vore så varmt tacksam om du som har sett föreställningen ville gå in och skriva något om din upplevelse på Ticnet. Gör så gärna det! Betyder enormt mycket för en enmansföretagare med små resurser. Och ni som märker att ni inte har möjlighet denna omgång men gärna vill se den – skriv till mig så vet jag något om intresset som finns!

Maxa hösten

Det finns sätt att få ut det mer av varje dag. Jo, så är det. Här får ni mina tre bästa metoder:

1) Ta vara på de förutsättningar du har just nu
Svär inte över solen som gömt sig. Passa på att gör det som passar vädret som är nu. Svär inte över den tomma plånboken. Se vilka utmaningar som döljer sig i det hindret – förmodligen aktiviteter du annars inte skulle tänkt dig att prova på. Sluta snegla på lyckliga par – njut av att du som singel kan dra vart du vill, göra precis vad vill, närsomhelst och varsomhelst!

2) Variation förnöjer
Det spelar ingen roll hur mycket du älskar att göra en sak. Det är med hjälp av omväxling du uppskattar allt mer! Så om du tycker bäst om att läsa och se på film. Då kan det faktiskt vara så att du då och behöver kasta dig ut i det sociala för att återigen riktigt få känna hur fantastiskt härligt det är att få umgås bara med dig själv och din inre drömvärld – och vice versa!

3) Aktivera dig
Har man ett jobb som sliter hårt är det lätt att bara falla ihop när helgen väl kommer och drunkna i lättjans facebooksurfning, serietittande eller annat som kräver absolut noll av dig. Det är bra till en viss del. Men stimulans kan i många fall också stressa av. Därför kan ett miljöombyte eller en enkel annorlunda syssla ge dig energi trots att du först tänkte att det var en syssla du inte ens hade ork för.

Nu är det ju höst – inte alls en av mina favoritårstider. Det har jag knappast kunnat dölja. Men nu är den ju liksom här! Då är det liksom lika bra att passa på att ge oss det bästa hösten har att ge. Enligt mig är det just detta:

-Promenader i färgrika landskap – föreviga skönheten, eller bara insup den
-Regnpromenader i färgglada gummistövlar och hemtrevligt paraply – ännu härligare när man får värma sig efteråt
-Njutningen av en skön mössa och ett par härliga vantar när de bara känns sköna – och inte absolut tvungna
-Polotröjor, underställ och raggisar – jo jag är en sån knas som tycker det är skönt att vara riktigt varm
-Varm vetekudde i sängen – jo, jag älskar verkligen värme
-Varma duschar och varma bad – när är det härligare än om hösten och vintern?
-Sticka och virka – det kan man göra hur enkelt som helst och det finns ingen bättre meditation
-Goda soppor – googla eller köp en ny rolig receptbok och börja utforska
-Matpajer och efterrättspajer – praktiskt och sjukt gott, man kan även göra dem med rårisbotten för dig skippar mjöl
-Bra böcker – så himla passande tid att verkligen gå in i dem
-Bra filmer och serier – skippa det dåliga samvetet över att du bör vara ute, kura ihop dig och mys
-Träna – det må va kallt ute, men i träningssalen blir det varmt
-Hemmahäng – billigt och trevligt så väl i middag på tuman hand som i form av hemmafest
-Njut av eld – inte på pyromansätt, så klart :). Men brasa om det går, vedeldad bastu om du vet var det finns eller varför inte bara grilla i naturen – fast följ regler och släck ordentligt så klart! Men värme är mysigt i kontrast till kyla – och det luktar gott!

Vad har jag glömt fyll på?

Själv har jag i helgen börjat läsa min vän och mentor Johanne Hildebrandts nya bok Sigrid i Sagan om Valhalla. Läs! Underbar verklighetsflykt av bästa slag med både massor av natur och sensibel sensualitet helt i min smak. Jo, jag har behövt variera min egen hjärna för att gagna min egen energi! Ändå märker jag efter helgen att biljetterna till höstens föreställningar nu börjar ta slut! Särskilt de till de två sista föreställningarna! Flest är det alltså kvar nu på tisdag den 7 oktober så passa på att få din biljett! Du hittar dem på Ticnet!

Rörd och berörd efter omtumlande nypremiär!

Plötsligt står man där igen. Inför en full publik. Lyfter ett ämne om det som för många handlar om det allra, allra mest intima. Blottar sina egna egna tillkortakommanden. Skruvar åt dem. Vrider till dem. Förstärker dom.

Så inser man att det historien handlar om, faktiskt blir det som också händer just där och då.

Kärnan i sensibelt begåvade handlar om att du är ok precis som du är. Att vi faktiskt alla behövs med våra olikheter. Att det må finnas de som himlar åt ögonen åt dig, inte förstår dig, tycker du är för mycket, för litet – ja allt.

Första akten inleds därför med att vrida till det extrema i hur just jag ibland kritiserats för att vara och inte vara. Det jag mot bättre medvetande försökt ändra genom att anpassa mig, som den ständigt avläsande person jag är med de känsligaste tentakler. Här tar vi i rejält i föreställningen. För att komma till kärnan av alltihop i andra akten, nämligen: Vad det egentligen rör sig om inombords för alla oss känsligare, oavsett om vi är introverta eller extroverta. Och hur vi bättre kan bemöta oss själva.

Känslighet kan yttra sig på helt olika sätt hos olika personer. Men poängen är att den påverkar oss och många gånger utan att vi riktigt hinner värja oss.

Jag har ju fått helt vanvettigt mycket fint från min härliga publik. Gårdagen slutade med stående ovationer. Bara en sån sak. Men den började med den största nervositet som jag upplevt sen förra perioden.

Helt plötsligt var allt det jag skriver om och så gärna vill ha lämnat bakom mig på besök:

”Tycker dom om mig?” ”Kommer dom som är introverta förstå?” ”Varför ska egentligen just jag stå här?” ”Vem fan tror jag att jag är.”

Arg blir man på sig själv då. Arg för att man idag ju vet bättre, rent intellektuellt. Det står ju så i texten! ”Man kan inte bli älskad av alla”. Men det här är en så gott som en automatisk reaktion – en stund.

Men sen, blev jag arg för att jag tillät denna maniska avläsningsförmåga av rummet störa min härliga upplevelse. Det blev paus. Jag gick ut och laddade om, med en dockscen efter pausen som blev bättre en den någonsin varit och fick rungande applåder. (Ja, bästa Sissi Thorsell, du skulle ha varit så stolt över mig! Jag var attans nästa lika rolig som du!)

Bära pianon och högtalare fram och tillbaka är tungt. Men att spela en föreställning helt ensam i två timmar är ärligt talat ännu tyngre. Bara alla tankar som processas så här dagen efter.

Och just därför är det också så fantastiskt. Det ÄR en känslomässig resa det att spela detta för er! Jag påmindes. Och nu vet jag det, för alltid.

Så därför vilja tydligt härmed uttrycka:

Tack för all er uppskattning! Tack till er som delar med er av värmande ord! Tack till er som öppensinnat lyssnar och tar emot – även om ni själva kanske är helt annorlunda. Tack till er som har mod och distans att skratta åt er själva! Och tack till er som har insikt om att vad vi döms för i det yttre sällan säger tillräckligt mycket om det inre.

Vi må vara introverta eller extroverta. Vi må bli kallade det ena eller det andra. Men inuti är vi alla människor med känslor. Ena jäkligt sensibelt begåvade ena!

Ett särskilt stort tack vill jag återigen så här efter nypremiären ge till de människor som gör den här föreställningen möjlig tillsammans med mig! Tack helt fantastiska Neta, Björn, Julia, Kim, Sophie, Eva och många många fler på fantastiska vurma! För varje föreställning så slipar de till sin egen del i det hela! Bara kolla in den här lilla fina exklusiva menyn som varje besökare möts av. Ni är helt otroliga! Ett stort, stort tack vill jag även ge till min otroliga publikvärdinna Ilona som sköter sin uppgift med sådan känslighet och professionalism! Och tack Tove för ditt löpande stöd som regiöga. Du rockar! Och ni som hjälpt mig under processen.. ni är alltid, alltid med mig i hjärtat! Tusen tack!! Passa på att boka din biljett till nästa föreställning nu på tisdag den 7 oktober! Finns på Ticnet!

Idag är det nypremiär av För sensibelt begåvade!

Varmt välkomna till kvällens föreställning på den allra vackraste av höstdagar!

Är så otroligt tacksam! Åtta näst intill utsålda föreställningar i våras – och nu en nypremiär på denna älskade lilla föreställning – som även har fått förfrågningar från flera andra orter i Sverige och nu senast idag vårt ena grannland!

Ser varmt fram emot att möta er, kära publik ikväll.

Ett fåtal biljetter finns fortfarande kvar för dem som vill inhandla på Ticnet. Närmsta timmen innan går det även för 200 SEK i kontanter i dörren.

Dörrarna öppnar 18.00 och 19.00 kör vi igång!

Varmt, varmt välkomna!