Anpassa livet – inte dig själv

Du är bra precis som du är. Jag lovar. Vad nån än tutat i dig. Du kanske inte ännu har hittat ditt forum. Du kanske fortfarande känner att du bara sticker ut. Att du är gruskornet som skaver. Attans. Jag vill ju vara som fisken i vattnet bara tänker du.

Det finns även fiskar förresten som är högkänsliga. Visste du det? Det är ju inte bara bland oss människor som nästan 20% begåvats med en lägre tröskel för sinnesintryck. Och jag vet inte hur lätt för det är för en fisk att byta miljö. Kanske inte så lätt för oss heller. För många kan det vara otroligt skrämmande. Vi liksom står där man ställt oss. Kanske särskilt om man är en högkänslig med ett särdeles aktivt vaksamhets-system. Då är det lätt att bara känna: Ja, men det är ju så här mitt liv ska va, attans att jag inte ska passa in.

Nu är det ju så här att det finns något som heter slumpen. Vem sjutton var det nu som bestämde var just du skulle dimpa ner och hos vilka föräldrar då? Det kan jag inte svara på. Men jag kan lova dig att det inte alltid är precis där du hamnade som du ska vara. Jag pratar inte bara geografiskt. Jag pratar om den sortens människor du omger dig med. Vad du jobbar med. Hur ditt yrke påverkar hur din dag ser ut.

För otroligt mycket kan vi ändra. Små justeringar som kan ha helt enorm betydelse. Det är märkligt men det fattar vi inte alltid. Det känns liksom alltid att som det är nu så kommer livet alltid vara. Och sen gör vi några småjusteringar för att undanhålla vårt missnöje.

Men jag kan lova dig, att om det inte känns rätt, då finns det möjligheter och det är bara att prova sig fram.

Min resa har inneburit att testa olika sorters jobb. Där har jag kommit fram till att det handlar inte bara om själva ämnet. Det handlar också om hur jobbet är uppbyggt. Jag behöver mycket möjlighet till frihet. Kan jobba enormt hårt, men behöver också kunna ta pauser när jag vill. När det gäller människor. Det finns många fina, men de lyfter dig inte helt. Det behöver du. Sök dom som lyfter dig. När det gäller träning. Hur kan du komma igång? Jag som hatade träning upptäckte tricket att vägra mig själv busskort och började gå. Ja, tills jag upptäckte att jag kunde få betalt för att dansa framför en spegel.

Men det är så där vi bör hålla på. Lägga pusslet, bit för bit, tills vi har ett liv som funkar med vår personlighet.

Det går inte över en natt. För mig har det varit en supertradig väg. Väldigt ofta skrämmande. Men det är så skönt när man vet och man ser skillnaden. För varje liten justering inser man att en liten ändring kan betyda så mycket och det gör hjärtat lätt.

Så, kom ihåg nu. Anpassa sig och läsa av omgivningen är bra att kunna när det är absolut nödvändigt och det passar med vad du vill och önskar. Men inte på ren automatik. Du är bra som du är.

Det är ditt liv du ska forma.

Imorgon är det dags för mitt första publikrep, referensföreställningen. Är så nervös att jag kan kräkas. Hallå, det är ju inte alls färdigt! Men idag fick jag igen ett sånt där fint brev där någon tackade för detta projekt och att de upptäckt detta med högkänslighet och vilka möjligheter det innebär. Då är det ju en plötsligt en mening med allt. Även om jag på nätterna just nu funderar mycket på vilken sorts galning jag egentligen är. Biljetterna säljer nu på här på Ticnet, så passa på att skaffa din. Vi ses!

Världen genom ett förstoringsglas

”Ta inte allt så hårt. Du överreagerar. Du känner efter för mycket.”

Det skulle du inte säga om du såg livet ur mitt perspektiv.

Beskrivningen av begreppet högkänslighet är att vi högkänsliga har en lägre tröskel för sinnesintryck. Vi ser, hör eller känner inte mer än någon annan. Men det är många fler detaljer och nyanser som släpps in. Ibland bombarderas våra sinnen till den grad att vi kan överväldigas. Ur denna definition kan därmed en reaktion sägas vara naturlig i förhållande till upplevelsen.

Jag släppte i förrgår trailern till min föreställning. En enkel video ackompanjerad av en sång jag skrev för faktiskt mer än tio år sedan under en period då jag hade det riktigt tufft. En sång om livet i den för mig värsta av alla känslor. Nej, den är inte frustrationen, ilskan eller ens sorgen. I min dagbok heter den mest objudna gästen Herr Ångest. Kryddad med en rejäl dos apati. I det läget så är allt ett enda virr-varr inombords och allt vi kan göra är att betrakta världen utanför. Som ändå kan vara nog så vacker. Alla dessa detaljer vi ser men inte nödvändigtvis kan göra nåt åt.

Hur förklarar man bäst begreppet högkänslighet så det lätt förstås? För det är ju det jag nånstans skulle vilja. Så att vi kommer ifrån en allmän uppfattning om betydelsen av ordet känslighet, som ofta baserar sig på upplevelsen av våra reaktioner snarare än själva fenomenet.

Jag skulle vilja att kunskapen om mekanismerna bakom en hög känslighet blir mer kända. Av flera orsaker. Först och främst för att fler högkänsliga ska lära känna sitt drag och därmed få möjlighet att kanske må bättre genom att ta hand om oss själva som sig bör. Men även för att omvärlden lättare ska veta förstå sig på hur vi fungerar.

Förstoringsglaset är min illustration. Därav närbilderna. I dina ögon överreagerar jag. I dina ögon förstorar jag. Men precis så kan världen se ut för mig. På gott. Och på ont.

En snabbguide till bloggens mest uppskattade texter om högkänslighet

Jag skulle vilja välkomna alla nya läsare med en snabbguide till de populäraste inläggen sedan bloggen för För sensibelt begåvade startade.

När jag i höstas fick veta att jag beviljats stöd från Kulturbryggan för förberedelserna inför föreställningen För sensibelt begåvade så inledde jag omedelbart projekteringen som bestod av en fördjupning i ämnet högkänslighet i samband med delaktighetsarbetet med er läsare. Sedan dess har en rad ämnen hunnit hanteras vid sida om utvecklingen av själva teaterproduktionen. Bloggen har liksom fått ett eget liv.

Så, för att göra det smidigt åt er här jag samlat ihop några av de statistiskt mest omtyckta texterna med betoning på de som specifikt rör ämnet högkänslighet.

Vi är fan mer än regnbågar, fjärilar och gråtskrattande känsloclowner

Vi som är olika utanpå men lika inuti

För visst är det onödigt att må dåligt av gammal (o)vana

Tänk inte gör

Varför kameleonten egentligen byter färg

Hur ska du ha det i resten av ditt liv

Styrkan i det subtila

Hellre ensam än med fel person

När dom vi älskar mest inte vet bäst.

Sluta spekulera

Sensation seekers – vi som är easily bored

Med önskan om en fin lördag!

Med kärlek idag och alla andra dar

Kloka ord. Citat. Uppmuntrande tankar. ”Men. Vadå? Menar du att du behöver såna floskler för att må bra?”

Jo, jag är fullt medveten. Inredningsbutikerna dignar av dekorsbokstäver och dekorativt formgivna planscher med kloka ord. Citat i vår vardag har blivit folkligt på hög nivå och på Facebook överöses vi av vackra bilder med upplyftande ord. Med regelbundenhet även på sidan för För sensibelt begåvade, för vilken jag väljer dom med stor omsorg.

”Du är allt bra på att peppa dig själv” skrattade min lillebror till sist när vi fixade med ljud och jag stolt visade upp vad jag lärt mig. Ja, tänkte jag lite generat. Jo, jag gör nog det rätt ofta. Hm. Vem ska liksom annars göra det?

Så när det gäller citat har jag bestämt mig för att inte ge vika för coolhets-maffian. Det står inte Carpe Diem på min vägg. Däremot samlar jag på klokord med särskild innebörd för just mig och låter dom bombardera min hjärna dom dagar mörkret hägrar. För en kreativ och känslig hjärna är både ens bästa vän och ens värsta fiende. Min behöver tränas – och det är så jag använder klokheterna.

Idag på Alla hjärtans vill jag ösa kärlek över mig och er. All sorts kärlek. Romantisk kärlek, vänskapskärlek och egenkärlek. Omnia vincit amor, idag och alla andra dar. Visst, kommersiella jippon ger jag egentligen inte så mycket för. Men ger det oss anledning att vara lite rarare – och det kan man ju vara helt utan att det kostar – då hänger jag gärna på.

Med kärlek släpper jag idag också trailern till För sensibelt begåvade. Idag är det nämligen precis en månad kvar till premiär!

Varsågoda, vänner. En sång om att lägga märke till detaljerna.

En scenupplevelse för alla sinnen på vurma birger jarl

Nu är ni många som fått er en biljett. Ni som kommer redan på premiären den 14 mars hoppas jag verkligen redan har börjat boka bord och planera för att komma redan klockan 18.00 för att beställa mat och dryck inför föreställningen av För sensibelt begåvade.

Det är ju en helhetsupplevelse jag planerat för er! En charmig after work. En intellektuell krogshow. En varm föreställning. Ja, kalla det vad ni vill. Det blir mat, dryck, musik och finurligheter under en kväll i känslans tecken mitt i en lokal som andas charmigt engelskt bibliotek och skön lokal i Berlin på samma gång.

Denna scenupplevelse skapas för att kunna spelas mitt i den miljö där publiken befinner sig. Och vi börjar på vurma Birger Jarl! Har ni varit där? Det ligger mitt emot biografen Zita på Birger Jarlsgatan och är ständigt fullsmockat med människor tack vare sin goda mat och charmiga miljö.

Det var texten på baksidan på en tavla till en släkting till Neta som gav restaurangen sitt namn. Ja, eller restaurangerna är mer korrekt. Det som började med ett café är nu flera stycken och restaurangen på Birger Jarlsgatan är allt min favorit. Neta är alltså vurmas ägare och grundare och i texten stod om ett brödrecept som släktingen vurmade för.

Vurma, brinna för. Vad passar bättre för en föreställning om sensibelt begåvade, högkänsliga?

Under föreställningen serveras för 199 SEK en varmrätt och ett glas vin eller öl. Det finns en ordinarie att välja på, en vegetarisk och därtill en plocktallrik.

Premiären den 14e mars är slutsåld. Men det finns fortfarande biljetter att köpa på Ticnet till den 29 & 26 mars samt till den 2, 8, 15, 23 & 29 april. Boka bord direkt hos Vurma på 08-611 00 45 och kom ihåg att ni måste komma till er plats senast en kvart innan föreställningen börjar 19.00.

Varmt välkomna!

För mycket kan vara precis lagom

Föddes jag i fel land? Eller gjorde nån i släkten ett felsteg längre bak? Alltså kan det vara så att nåt eldigare blod faktiskt flyter i mina ådror? Tanken har slagit mig både en, två och tre gånger. Men nej. Är alltså norrländska. Utan dialekt. Men ändock. Norrländska från Västerbotten och Nordnorge!

Passionerad, sprudlande, energisk, levande har de sagt. Intensiv och kanske till och med för mycket säger andra. Värderingen ligger i betraktarens öga.

Jag är ju av den här utåtriktade högkänsliga typen. Den här tjejen på vilken känslorna verkligen syns utanpå. Nästan hur jag än försöker dölja dem.

Men varför ska man försöka dölja dem? För det har jag ju sannerligen försökt och försöker ibland fortfarande. Jo. Av samma gamla vanliga skäl som för de flesta: Man vill vara med. Kanske inte passa in. Men vara med.

Fast. Hur mycket ett bord än försöker kan det ju aldrig bli en stol. Ju.

Min största utmaning i livet har varit att bara att acceptera mig själv och vara som jag är. Det är nåt jag knappast är ensam om enligt studierna om högkänsliga. Som vi vrider och vänder på oss för att antingen försöka vara till lags eller kanske ibland bara för att vi kan? Med våra vassa känslospröt märker vi ju genast av när vi sticker ut. Så ska vi göra det, då måste vi mentalt sätta på oss en rustning, ta beslutet att: ”Ja, jag sticker ut och det är bra. Det finns tider när det kan vara galet svårt. Tonåren är den klassiska tiden. Men det finns fler.

Lite avis är jag på er av det mer introverta slaget. Jag föreställer mig liksom att ni är bättre på att inte alltid ha känslorna ”på display”. Jag föreställer mig också att omgivningen lättare accepterar att ni får det utrymme och den egentid ni behöver. Kan det vara så? Eller är det bara en ”gräset-är-grönare”vision? Är jag helt ute och cyklar?

Det är i alla fall alls ingen slump att majoriteten av mina kärlekar har haft sydländskt blod. ”Jaså hon är svensk Victors nya flickvän” sa en väninna till mamman till mitt ex från Bolivia. ”Neeej, hon är inte svensk…” svarade då hans mamma.

Så är det. Bland sydamerikaner och fransmän passar jag väldigt bra in och där är jag på nåt sätt lagom. Det kan va skönt. Inte är det någon som gnäller för att jag avbryter. Engagerad kallas det där. Inte är det någon som drar öronen åt sig för att jag argumenterar med passion eller säger ifrån. ”Vilken kvinna” säger dom. Och vet ni. DET om något får mig att mjukna.

Idag är jag hur glad som helst över att vara jag. Var jag än är. Älskar massa saker med min svenskhet – så länge jag får göra lite utflykter. Här är jag i en av mina favoritländer i en härligt utflippad hyllning till det passionerade levernet.

Just precis idag fick jag dessutom en komplimang just för att jag är passionerad. Tack för det Maryam. Det värmde. Right back atcha!

Känslor utanpå eller inuti. Var dom än är, är dom mest härliga bara. Jo det tycker jag.
Puss på er.

Observera, jag är fullt medveten om att det finns människor av alla sorter även inom andra kulturer. Men att olika kulturer olika tendenser är ändå tydligt. Hurra för det, säger jag. Ge oss mer olika. Det här med känslighetens plats inom olika kulturer är något jag också har tänkt komma tillbaka till. Påminn mig om jag glömmer..!

Bra ljud för er ljudkänsliga

När man gör en föreställning om högkänslighet så känns det ju i sanning som att man även ska försöka tänka på sinnesintrycken för er som kommer och tittar. Inte för att vi högkänsliga när det gäller ljudet hela tiden måste ha harpor och änglasång. Men rundgång och skarp diskant vill man ju gärna kunna undvika så bra det nu går.

Jag ska vara ärlig. Det är inte alltid så lätt som man tror. Och detta är ju en föreställning jag reglerar helt själv. Därför är förberedelserna helt avgörande.

Redan förr-förra lördagen hade jag ett första ljudcheck med min älskade bror. Då märkte vi att myggan, den lilla mikrofonen jag har tänkt använda, rundade som det heter. Alltså skapar ett vansinnigt otrevligt ljud som man inte behöver vara det minsta känslig för att vilja undvika. Detta gav mig smått panik när jag började överväga andra lösningar.

Så jag gick tillbaka till affären och berättade om mitt problem och blev inbjuden att komma in idag igen. Väl på plats finner jag inte bara min både trevliga och kunniga kontakt David på 4Sound, utan även Bose’s representant Johan i Sverige. Dessa två gossar gav mig en mindre ljudteknikerkurs, den bästa jag nånsin fått, på nästan två hela timmar, när de visade hur jag ska arbeta för att få bort de känsliga frekvenserna.

Jag är inte dum. Det är så här riktigt bra säljteknik går till. Ja, nu är jag ett fan, så nöjd att jag till och med bloggar om det. Men ändå! Jag hade ju faktiskt redan betalt. Det är så här service ska va.

Ännu känns det dock inte riktigt som jag vågar ropa hej. Inte förrän jag testat igen i lokalen. Jag är en försiktig general och en klassisk högkänslig ständigt beredd på kris. Men ändock, denna gest betydde allt för mig i läget jag är nu. Vänliga veckan – indeed!

Jag känner verkligen starkt med er som lider av hyperakusi. Själv är det något jag upplevt under mycket hög stress och det är en sann plåga för någon som lever för musik. I vardagen är jag känsligast för ljud i den meningen att de lätt stör min koncentration och jag blir lätt förskräckt av överraskande ljud. Men i mitt jobb som instruktör där jag själv väljer musiken kan jag absolut uppskatta hög volym och puls – en stund. Utanför har jag det dock helst tyst utom när jag själv musicerar. Arbeta eller sova till musik är verkligen ingen hit heller för just mig.

Om det är någon som vill komma på För sensibelt begåvade men som tvekar för att ni vet med er att ni är extremt känsliga så ska ni veta att jag absolut inte tar illa upp om man vill ha hörselskydd som reserv. Jag om någon förstår. Det lär verkligen inte behövas – det handlar mestadels om ett intimt tilltal. Ändock så kan sånt vara mycket personligt – och det är ju därför jag anstränger mig för att i alla fall förbereda så bra jag kan.

Vill ni dela med mig om på vilket sätt ni är känsliga för ljud så är ni varmt välkomna att skriva så där härligt som ni ofta gör!

PS Nu börjar försäljningen av biljetter komma igång riktigt bra. Så har ni ett favoritdatum i sikte så är det bra att sikta in sig på sitt datum nu! Biljetterna hittar ni smidigt på Ticnet! DS

Annars är man bara en liten lort

Så sa Jonatan till Skorpan i Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren. Då handlade det om att samla mod för att bekämpa en ondskefull makt. En mycket stor och viktig anledning för att ta sig ur sin bekvämlighetszon. Men det är ändå en fras jag brukar använda på mig själv för att peppa mig genom nästan vilka rädslor som helst.

Jag har ofta blivit kallad modig. När jag gjort ovanliga val och som det heter ”följt mitt hjärta”. Märkligt nog har jag själv svårt att ta det som en komplimang. Min mer paranoida, snarare än vaksamma högkänslighetssida tänker nämligen genast: ”Jaha, dom tycker alltså att jag är en komplett idiot som bara gör det ingen annan nånsin skulle få för sig att göra”.

Skämt åsida. Det här med rädsla är ett ämne som fascinerat mig ända sedan jag var liten. Jag har många minnen av hur rädd jag var som liten. Men på just den punkten var mina föräldrar många gånger fantastiska. De lugnande nämligen inte bara ner mig utan gav mig även redskap att själv hantera min rädslor. Sällan fick jag slippa undan för att jag var rädd. Jag fick i stället hjälp att våga – och vinna. Bara en sån sak som när jag under en tid var vanvettigt rädd för Riddar Kato i Mio min Mio och min pappa kom in till mig med en kavel. ”Slå honom i huvet om han kommer!”.

Under en väldigt lång tid i livet levde jag dock ändå för att undvika rädslor. Ett beteende som ledde till den värsta av alla känslor enligt mig. Ångest. Det är märkligt. Här gör man allt för att låta bli att få vara rädd och så kommer det då en ÄNNU värre känsla!

Det finns inget så plågsamt som ett liv i undvikande av rädslor enligt mig. Därför gör jag idag, så mycket jag i alla fall bara kan, tvärtom. Det vill säga. Jag gör det jag längtar efter även när det skrämmer skiten ur mig. Som den här föreställningen. Idag fem veckor innan premiär får jag stunder där jag tänker: ”Men vad är jag för en jävla idiot egentligen? Vem fan tror jag att jag är?”. Men den här idéen har ju levt i mig så länge och den ger sig inte. Då är det bara att fortsätta.

Samma sak var det den gången jag ville bryta mig ur ett förhållande. Den gången jag ville lämna ett tryggt jobb. Omständigheter som på pappret var bra men som mitt inte var tillfredställt med. På den tiden tog det flera år för mig att lyssna, en gång till den grad att jag under en två-årsperiod totalt fastnade i min ångest i ett stadium av handlingsförlamning och 20 kilos övervikt som resultat. Den värsta tiden i mitt liv.

När det sen inte går längre. När man äntligen agerar. Det är ju då man märker att själva rädslan är så otroligt mycket mer skrämmande än vad verkligheten någonsin är.

Med andra ord. Det finns rädsla som är bra och nödvändig. Men det finns också en rädsla för förändring och det okända som gör oss mindre gott. Den som kommer som en kritisk tanke efter att vi fått en en rolig lustfylld idé. Den sortens drakar behöver motstånd.

Så det är därför jag idag lever som jag gör.

Pratar med mig själv liksom så här:
”Jaha. Vad vill jag?
Jaha, det! Det låter kul!
Men åh, vad läskigt, vad ska alla tänka? Det spelar ingen roll. Kör!
Du vet ju nu att det är långt värre det du går och tänker när du inte gör.
Så GÖR. Annars är du bara en liten lort.”

Och vänner. Att vara en liten lort är helt ok också. Det är vi alla till mans. Men om det gör oss mer illa än väl. Då kan det vara dags att prova nåt nytt. Bara så. Ok?

Scenpodium, gatuskylt och marknadsföring

Är både envis och uthållig som en åsna. Hyfsat lättburet får det ju ändå gärna bli..

Det är visst en liten ambulerande teater jag håller på att skapa.

Mitt mål är en enkel föreställning som kan spelas nästan var som helst och i nära nog vilken lokal som helst. I stad som på landsbygd. Därför har jag skapat en enkel sammansättning som ska gå att flytta.

Till premiären på Vurma har jag dock insett att jag akut behöver ett litet podium till mig och pianot. Gissar väl att det borde vara en 2 x 1,5 meter stort. Har kollat på priser och det är helt vansinnigt dyrt. Så är det någon som vet hur man kan få tag i något rimligt, bättre begagnat eller till juste hyra så är producenttjejen här helt galet tacksam! Funderar annars på att bygga något med hjälp av min händiga syster och mor med lastpallar eller något. Fast lättflyttat blir ju då inte precis förnamnet.

En bra skylt precis vid entrén innan föreställning kanske jag också kan behöva. En sån där med affisch på båda sidor ni vet. Det ska jag nog fråga Vurma om ifall det kan gå.

Slutligen är marknadsföring fortsatt oumbärlig. Så är det. En föreställning är fin men folk måste också veta att den finns. Det känns galet spännande att nu kunna säga att föreställningen kommer synas på stans ståtliga Kulturtavlor. Det produktionsstöd jag fått från Stockholms stad går nästan ensamt till det. Men sedan är det dags att bemöta tidningar och andra medier kreativt och kostnadseffektivt. Kanske sitter någon på idéer här? Otroligt tacksam är jag också till alla er som delat Facebookeventet och Facebooksidan till alla ni känner!

Sånt där kommer och stör mitt huvud som just nu egentligen bara vill och behöver repa text, programmera piano och spela in nödvändig bakgrund. Men så är livet på en ambulerande teater. Spännande också ju. Problem är till för att lösas (peppar hon sig själv käckt).

Idag är det ett sällsamt vackert ljus över stan och jag tror visst Årsta-viken förtjänar lite deklamerande ur en snart färdig föreställning som heter För sensibelt begåvade.

Spännande tider!

Om ni ser någon gå och prata med sig själv

…så kan det vara jag.

Ett vänligt litet tips är att aldrig berömma en skådespelare med orden ”men tänk att du kunde lära dig alla orden”. Det är en komplimang jag tror få av oss blir särskilt glada för. Det är ju liksom vår gestaltning som är arbetet.

Med det sagt betyder det inte att orden inte betyder någonting. Och de tar sin tid att få in i kroppen. Men det funkar inte att lära sig utantill. De måste ha en grund.

Just nu repeterar jag hursom text. Konstant. Det innebär att jag går omkring och pratar för mig själv typ för jämnan. Bäst fungerar det medan jag gör något monotont som att diska, cykla, sticka eller promenera.

Jag gillar såna sysslor. Märkligt kan endel tycka – tråkigt, enformigt.

Tråkigt är ju också det värsta jag vet. Men tråkigt är det aldrig när hjärnan ges utrymme och det får den vid fysisk monotoni. Det är något i denna typen av aktiviteter som stimulerar och hjälper för att skriva sånger, memorera text och processa tankar. Bra för vilken högkänslig som helst med andra ord.

Tjej med huva, pärm under armen, mun som rör sig och blick långt i fjärran.
Det kan va jag. Säg hej!

Två veckor kvar till första publikgenomdraget med referenspublik. Fem och en halv vecka till premiär. Biljetterna hittar ni på Ticnet!