Låt dom inte tämja dig!

Nej, låt dom inte. Banne mig!

När våren kommer vaknar livsandarna och vi kan äntligen ana de bullrande krafter som under det nordiska vinterhalvåret gott i ide. De spritter. De rycker. Det är livet. Och tänk, det är precis ditt, att göra vad du vill med.

Du vet väl att du är född som du är för att du behövs som du är? Jo så är det. Så klart. Naturen har ju med flit ordnat så att 20% av alla människor har en lägre tröskel för sinnesintryck för att bland annat ur ett rent funktionsmässigt perspektiv kunna förutse, varna och värna om resten av gruppen. Och 80 % är lite mindre lättpåverkade för att kunna slutföra just sin funktion. Detta är det rent praktiska och livet är ju så klart så mycket mer än praktik och funktion. Men ändock – vi är olika för att vi ska vara det.

Men konstigt nog är det ju ändå så att det är vi som är sådär mottagliga för omgivningens tankar om oss som lätt börjar krumbukta oss för att passa in. Fast det är precis det som vi inte ska. Visst, det är ingen som kommer att jubla när du kommer med dina iakttagelser och varningar. Är försiktig. Tar lång tid på dig med att ta beslut. Är omständig. Ställer detaljerade frågor. Kanske inte just då i alla fall. Herregud, det fattar man väl. Vi stör ju flödet liksom. Men de gångerna då det spelar roll och faktiskt hjälper, då kan det vara helt avgörande.

Resten av tiden då? Är du en sån som känner att du kan vara ”jobbig” i hela din utstrålning för vissa bara för att du är tydligt känslosam? Att du är för på. Eller sticker ut? Jamen strunta i dom då. Fokusera på dom andra. Det finns ju så många fler.

För tänk vad sorgligt att gå där igenom livet kuvad. Det är väl ingen idé! Blomstra, släpp energierna lös och bara var du, du, du med allt vad det innebär. Jo, jag tror nog att du går att ha i möblerade rum. Yep. Jag tror till och med att du är alldeles ypperlig i vilket rum som helst. För märkligt nog är det oftast de som bekymrar sig mest för hur folk uppfattar dom som borde bekymra sig minst. Enligt min erfarenhet.

Så ställ dig frågan. Vad är det i dig som du inte riktigt släpper fram. Och varför? Finns det en vildhäst där så är det klart att den ska få få flyga över slätterna. JA-MEN!

Släpp fångarna loss – det är VÅR!

Bilden är tagen av min fantastiska vän Malin Sverige – äventyrerskan, sagoberätterskan, konstnären och artisten – som just nu befinner sig på en av sina upptäckarresor, just nu i Rumänien. Våren har sannerligen även kommit dit. Biljetterna till För sensibelt begåvade fortsätter att sälja på! Skaffa din egen till en helt ovanligt charmig liten upplevelse för alla sinnen mitt på Vurmas charmiga övervåning. För sensibelt begåvade spelar en gång i veckan från den 14 mars till den 29 april. Ta din chans!

För sensibelt begåvade på årsmötet för Sveriges förening för högkänsliga

Nu är det offentligt! Jag är inbjuden att med ett utdrag ur min föreställning medverka på årsmötet för Sveriges Förening för Högkänsliga.

När jag påbörjade ansökningarna inför detta projekt hade jag väl aldrig kunnat ana att det skulle bli resultatet. Jag känner mig oerhört ärad, förväntansfull – och nervös!

För att göra För sensibelt begåvade till ett delaktighetsprojekt såg jag tidigt till att ta kontakt med föreningen och fick kontakt med Else Marie Bruhner som är ordförande. Mina förhoppningar var då att få kontakt med föreningen för medverkan vid min referensföreställning och för att kunna ha en objektiv instans att hänvisa till rent informationsmässigt. Min föreställning är ju trots allt en subjektiv upplevelse och för den som är intresserad är det viktigt med tillgång till mer objektiva källor.

När då sedan Else Marie ringde för att fråga om jag ville komma på självaste årsmötet och berätta min historia i ett reducerat föreställningsformat blev jag både överraskad och väldigt glad. Ett förtroende som jag är varmt tacksam för.

Den 22 mars är det dags och jag har redan börjat planera för upplägget. Tänker att jag får vara lite mer noggrann med fakta inför en publik där alla faktiskt är högkänsliga och redan kan rätt mycket. Måste dessutom minnas att jag som den högst extroverta person jag är kommer vara i minoritet som jag ju är med min typ av personlighet. 30 procent sägs vi ju vara av alla högkänsliga. Men, tänker jag, det kanske inte är så konstigt att det är flera utåtriktade högkänsliga som just fört egenskapens talan, det ligger ju i personlighetens natur.

Hursom. Arbetet fortsätter med föreställningen. Den mest intensiva perioden.

Nu är det finslipning som gäller. Än så länge är jag långt ifrån nöjd och jag funderar på var jag kan stryka och vad jag eventuellt hinner lägga till musikaliskt.

Perfektionisten måste dock komma ihåg att bra nog räcker långt. Så länge bara hjärtat är med.

Dags att snacka terapi

Idag när jag var inne på Google råkade jag av en slump ramla på min gamla terapeuts namn. ”Tänk om hon har sett affischerna?” slog det mig. ”Hon om någon vet ju hur otroligt osensibelt begåvad jag kan va!” var komiskt nog min allra första tanke.

Jag bestämde mig på studs för att skriva till henne. Mindes plötsligt att jag inte var säker på hur vi egentligen sagt adjö där för sex år sedan och att jag vill skicka ett hej och ett tack. Insåg ju plötsligt också hur mycket av det hon lärde mig då för ungefär sex år sedan som verkligen fått stor betydelse för hur jag lever idag. Ärligt talat insåg jag det inte då, men nu gör jag ju det, slog det mig. Ibland när jag står inför val, eller hamnar i gamla mönster då dyker verkligen hennes ansikte upp inför mig och hennes utmanande frågor.

En bra terapeut säger inte så mycket utan hjälper oftast patienten att komma fram till sina egna sanningar. N som var min senaste terapeut var precis så, fast en oerhört smart sådan och samtidigt en riktig tuffing. En godhjärtad en, men dock en tuffing som inte lät mig slippa undan. Precis vad jag behövde.

Min senaste terapeut säger jag. Ja, jag har gått i terapi vid två andra tillfällen i livet och det är absolut inte något som jag tycker det är svårt att prata om. Som jag ser det är det inte ett dugg mer konstigt att sinnet precis som kroppen kan behöva vård och träning. Jag tror till och med att många av våra kroppsliga symptom kan stoppas om vi tar hand om vårt sinne. Andra anledningar till att jag alltid varit öppen för terapi är att jag på ett plan är övertygad om att alla människor är rätt galna. Det kan ju låta som ett vidlyftigt uttalande. Men seriöst. Tänk bara vad man skulle få se om man fick titta in i folks huven! Att vara ”galen” är med andra ord rätt normalt. Och eftersom jag har valt ett oerhört öppet förhållningssätt till livet känner jag slutligen att jag har väldigt lite att försöka dölja. Det enda som jag tycker kan vara sorgligt med terapi är att det är så oerhört dyrt och att det kan vara svårt att få subventionerad dito.

Terapi är något som jag tror passar många högkänsliga väldigt bra. Vi tar ju inte bara in stora mängder information utan vi processar den även desto mer noggrant. Kanske för att bringa någon slags reda? Att analysera och se saker ur olika perspektiv är därför många av oss väldigt bra på. Studier har enligt Elaine Arons även visat att högkänsliga kan vara mer mottagliga för psykologiska stödåtgärder än andra.

Personligen har jag dock upptäckt att när det kommer till terapi kan analysförmågan även vara till en sorts nackdel – om man inte har att göra med en mycket intelligent och erfaren terapeut. Plötsligt sitter man där och märker hur en terapeut, som annars kanske mest har med patienter att göra som annars har svårt att se på sig själv utifrån, berömmer en för ens goda analysförmåga: ” Men du ser ju verkligen allt så tydligt själv”. Men ändå så händer inget.

Nu kan man ju söka hjälp terapeutiskt av olika skäl. Jag har sökt mig till terapi i tre omgångar i mitt liv och alla omgångar fick sin funktion. De två första gångerna gick jag i en form som kallas psykosyntes. En form som ganska mycket liknar den traditionella så kallade psykodynamiska terapin där man till stor del samtalar om problemet och bakgrunden till det. Just då var det nog vad jag behövde. Första gången i 21-års-åldern var jag bara en oerhört sårig flicka och hade turen att möta en varm kvinna som hjälpte mig bli starkare igen. Andra gången hade jag blivit rejält utbränd (vilket har varit ett återkommande mönster för mig, baksidan av att ha en stor energi som man inte vet hur man ska dosera) och fick viss hjälp i stresshantering. Men nu började jag uppleva att det blev mer prat och för lite verkstad.

Lyftet kom när jag träffade N för sex-sju år sedan, som arbetade med det som kallas kognitiv terapi. Visst gick vi igenom min bakgrund, förmodligen mer än vad kognitiva terapeuter brukar göra. Men främst fick jag lära mig hantera tankar och känslor i stället för att nödvändigtvis alltid analysera dem eller agera på dem. Vidare fick jag lära mig att arbeta mot mina mål och fokusera på dem snarare än orsaken till de utmaningar jag brottades med.

Då började det plötsligt hända saker.

Av denna anledning så är jag idag mer benägen att rekommendera kognitiv terapi till en person som vill ändra beteenden snarare än att söka i sitt förflutna. För vi analytiker kan lätt fastna där – och till syvende och sist är det ju inte där vi lever.

Det kändes bra och viktigt att få skriva till N idag. Inte bara för att jag plötsligt kände mig så generad för att hon skulle se sin patient på affischer över stan med rubriken ”För sensibelt begåvade”. Men också för att jag ville tacka henne. Hör ni några klokheter från mig så är det stor sannolikhet att flera av dem har sitt ursprung i kloka N.

Sedan jag gick hos N har jag heller inte upplevt ett nytt behov av terapi. Jag säger inte att en ny omgång inte är utesluten. Behovet av en objektiv samtalspartner kan ibland vara helt ovärderligt. Men jag känner ju till redskapen nu. Har förstått orsakerna. Nu är det upp till mig att göra jobbet.

Det är ju verkligen inte heller bara terapi som har gjort att mitt liv idag är mycket roligare än vad det var innan. Träning betyder bland annat enormt mycket för mig personligen med den tillgång jag får till kroppens naturliga endorfiner. Kloka människor i mitt liv. Och så klart kunskapen om hur vi högkänsliga fungerar tillsammans med den förvärvade kunskapen om krishantering och insikten om att jag måste lyssna på mig själv i stället för att som tidigare köra över mina signaler.

Men om terapi är något du inte har provat är det något jag varmt skulle vilja rekommendera för det kan ha enorm betydelse. Särskilt om du misstänker att du är präglad i mönster som inte hjälper dig. Det finns många former och även enklare samtalsformer som kan ha stor betydelse. Visst kan en god vän göra mycket. Väldigt mycket. Men det kan vara ovärderligt att få lätta sitt hjärta för någon som inte kommer döma dig eller relatera personligt till det du säger. Ännu mer värdefullt även med en person som har kunskap om hur tankemönster fungerar och hur man kan påverka dem.

Ett enda råd har jag när det gäller att söka sig till en terapeut: Se till att du får förtroende för den person du träffar. Om du inte får det, pröva en ny. Döm inte ut terapi för att det inte fungerar med den du träffade. Förtroendet kan betyda allt.

Det är en och vecka och två dagar till premiär nu. Tiden. Vad hände? Just nu övar jag mig konstant live i stresshantering, prestationsångest och flera av mina värsta djävlar. Så vad gör jag? Jag försöker prata med människor som tror på mig och peppar, jag försöker sova bra, träna bra och äta bra. Nåja. Hyfsat, vad gäller det sistnämnda. Chokladen lockar starkt, så jag har övergett målet ”i topp-trim” till förmån för målet ”mänsklig” rent fysiskt. Men jag kokade ändå bra blomkålssoppa idag – tveksam doft men ljuvlig smak – och bjöd dockspelarfröken på lunch. Biljetterna säljer på bra nu vilket gör mig både överlycklig och nervös på samma gång. Se till att få din. Snart syns vi!

För sensibelt begåvade – Pressmeddelande

Visste du att upp emot en femtedel av alla människor föds med ett nervsystem känsligare än snittet? För sensibelt begåvade är en unik scenupplevelse om högkänslighet med och av sångaren och skådespelaren Sarah Nilsson som utspelas runt om i rummet, mitt bland en ätande och drickande publik i den charmiga miljön på Vurma Birger Jarls övervåning.

Med en parallell yrkeserfarenhet som licensierat krisstöd i ryggsäcken varvas vid och kring pianot egna erfarenheter från livet som högkänslig med iakttagelser av känslighetens plats i vårt samhälle.

”Allt började med en serie note-to-self’s, slutsatser från den samling empiriska experiment vi kallar livet. Jag vill öppna dörren för det intima. Skratta åt det, hylla det, vurma för det! Rent krasst hämta in känsligheten från avbytarbänken och släppa in den i matchen jämte tanke, logik och förnuft.”

Detta är föreställningen för dig som upplever dig som känsligare än de flesta, för dig som är nyfiken på begreppet högkänslighet, men kanske mest för alla som vill underhållas, förfäras, inspireras och lämna föreställningen med något tänkvärt i bagaget. En föreställning rätt in i hjärtat.

För sensibelt begåvade har premiär den 14 mars 2014 och spelas därefter även den 19 & 26 mars samt den 2, 8, 15, 23 & 29 april. Föreställningen startar kl 19.00, insläpp kl 18.00 för beställning av mat och dryck. Bord bokas på Vurma 08-611 00 45. Biljetter säljs via Ticnet.

Trailer till För sensibelt begåvade på Youtube.

Röster om Sarah Nilssons tidigare föreställningar:

”Med Sarah Nilsson i spetsen har Teater Kärlek på kort tid vuxit till något av det mest intressanta och vitala i Malmös fria teatervärld.” / Skånska Dagbladet om förställningen BrudJävlar

”Sarah Nilsson träffar helt rätt i sin mimik och sin sångstil (…) Hennes slängiga jargong och den underliggande krampaktigheten förefaller vara perfekta teckningar ur vardagslivets relationskaos. Hon ålar omkring med fullt sensuellt pådrag i sin röda klänning, och hon har även ögon som kan förgöra och förföra.”

/ Sydsvenskan om föreställningen Venus biktar sig

För sensibelt begåvade genomförs med stöd från Stockholms stad. Projekteringen och förberedelserna inför skapandet av föreställningen För sensibelt begåvade genomfördes med stöd av Kulturbryggan.

Följ föreställningens uppskattade blogg och läs mer om högkänslighet på www.forsensibeltbegavade.com

Vill du hjälpa till att sprida information om föreställningen För sensibelt begåvade? Känner du en journalist? På denna länk har du ett pressmeddelande i PDF-format som smidigt går att skicka vidare!

PRESSMEDDELANDE FÖR SENSIBELT BEGÅVADE

Lika många män som kvinnor är högkänsliga

”Det där med högkänslighet, är inte det lite av en kvinnogrej” är en av de reaktioner jag fått när jag berättat om ämnet.

Vet ni, jag kan faktiskt förstå att frågan ställs. För vilka är det som till största del i Sverige har lyft kunskapen om högkänslighet? Jo, vecko- och månadspressen – riktad mot kvinnor. Inget fel med det. Men luras vi att tro att detta är något som har att göra med vår könstillhörighet så har det blivit lite fel på vägen.

Anledningen till att det blivit så, att det är media med kvinnor som målgrupp som skriver om högkänslighet, det är jag ärligt talat inte ett dugg förvånad över. Sverige omskrivs som ett av världens mest jämställda länder, men vi har ännu en bra bit kvar. Även i vårt land betraktas av vana vissa egenskaper som traditionellt kvinnliga och manliga vare sig vi vill eller inte. Därav vill säkert få män benämnas så som känsliga av på rutin ofta omtalas: Ömtåligare, skörare.

Fast ni som vid det här laget hängt med ett tag vet ju att högkänslighet egentligen inte alls nödvändigtvis är synonymt med orden jag skrev ovan! Visst, dessa lägen kan vara symptom när man överrumplas av intryck och utsätter sig för ett liv som inte passar vår personlighet. Men inte alltid annars.

Högkänslig innebär att ha en lägre tröskel för sinnesintryck. Att vara mottaglig för det subtila. Det kort och gott. Allt annat är sedan beroende av en kombination av vår övriga personlighet och egenskaper.

Inte för att det heller är något fel att också vara skör, svag och ömtålig, även om det kan vara tungt för individen själv. Men att förväxla högkänslighet med dessa schabloner, det är bara inte korrekt.

I texter om högkänslighet diskuteras ofta även inverkan av vår kultur. Det lyfts hur exempelvis en viss sorts känslighet värderas högre i flera asiatiska kulturer medan den inte alls värderas i flera i västvärlden. På så sätt kan det absolut även ha betydelse för hur vi lär oss handskas med vår egenskap, även i relation till vårt kön och de förväntningar det finns på detta.

Så låt oss i alla fall göra detta klart: Lika många män som kvinnor är genetiskt högkänsliga. Fler må få lära sig dölja sin känslighet, men lika många föds högkänsliga som kvinnor.

Läs mer om högkänsliga män texten Känsliga män kan rädda världen från Sveriges Förening för Högkänsliga.

Men, våga le då

Jag är en del av den ironiska generationen. Född precis mitt i det ålderspann som definitionen omfattar. Uppvuxen med den måttligt kärleksfulla kommentaren ”Anteckna, anteckna” när någon ville signalera sitt ointresse. Är en av dom som automatiskt utgår från att kommentaren ”jättekul” för det mesta betyder det motsatta.

Jag uppskattar ironi som humor – till och med älskar det. Galet mycket. Kan till och med komma på mig själv att tänka att de som inte hänger med i jargongen inte är riktigt lika fiffiga som vi andra. Motsatt ser jag upp till de som brukar konstarten med finess.

Icke desto mindre är det något som följt i den ironiska generationens bakvatten som jag inte tycker om. När blev det egentligen så coolt att va nonchalant? Oberörd? Nästan otrevlig?

Minns hur jag som liten skrattade åt gamla svartvita filmer, typ Anderssonskans Kalle, där det var ”Tjena, tjena” hit och dit, käcka hälsningsfraser med glimten i ögat och kepsen på svaj. Men hur pallar dom? minns jag att jag tänkte. Så tillkämpat! När egentligen det motsatta kan bli minst lika krystat.

Många av de bloggar som går bäst, eller twitterkonton. Det är dom som klagar, spyr galla eller gör sig roliga på andras bekostnad. Jo, jag gör också det. I detta nu. Men känner att det är tid att börja ta ställning för lite öppen hjärtlighet bland allt konstlat coolt – och då får man ju lyfta rösten.

Veronica Maggio är nu en av våra största artister och jag själv tillhör absolut en av dom som skruvar upp volymen när vissa låtar kommer på radion. Suveräna moderna pop-dängor med snits. Verkligen. Men jag kan ändå inte låta bli att trött på artistens egna attityd. Den, när man aldrig ler, knappt ens när man tar emot sin grammis. Åh vad coolt. Inte.

Visst, vi människor finns och ska finnas av alla slag, men detta är alltså en av de mest säljande artisterna nu. Hon attraherar, så detta är ju de facto något som uppskattas ur något perspektiv. Och det är ju inte bara hon. Stora delar av kultur-kollot präglas av denna tillkämpade nonchighet. Kolla in bilderna för vilket up-and-coming rock- eller popband som helst. Tillbakalutat. Blick i fjärran. Sur snits på munnen. Svart-vitt. Åh, jag är så allvarlig.

Seriöst. Växte vi inte ur ”jag-är-cool-så-jag-är-sur”-stadiet i högstadiet?

Folk som konstant plockar poäng på att göra sig roliga på andras bekostnad. Folk som tror att intelligent alltid är lika med elakt sarkastisk.

Jag blir bara så trött.

Jag skrattar gärna som fan åt mitt galna liv och dess sjuka ironi. Driver gärna med mig själv till max.

Men jag tror verkligen också på att vara snäll när man kan och orkar. Tillmötesgående. Uppskattande. Generös. Ur hjärtat så klart. Det är hur coolt som helst och vittnar om något om styrka och självkänsla.

Vi behöver inte gå omkring konstant med tillkämpat leende munnar konstant. Det är inte det jag menar. Och vi ska verkligen inte trycka ner det som är svårt. Men att våga bjuda på lite mer öppen värme i vardagen i stället för denna tillkämpade butterhet som för sjutton borde börja bli omodern snart – det skulle verkligen vara varmt välkommet. Livet är väl ofta surt nog som det är ändå?

Så därför. Ni som vågar vara oförblommerat entusiastiska, lyriska, begeistrade – jag älskar er. För jag tycker ni behövs. Desperat!

Och. I mina ögon så är ni coolast.

Den 14 mars kommer ni i sanning höra mig själv raljera och driva med mig själv på högsta nivå. Är så klart cool som fan, men nonchalant – inte så mycket.. Köp din biljett på Ticnet idag så syns vi.

Jo men allt cirklar väl kring mig

En av de saker jag älskar och hatar mest med min höganalytiska hjärna är att jag verkligen har förmåga att se saker ur så många perspektiv. Det jag älskar med det är att det kan hjälpa mig att rätt sätt snabbt se en mening med saker. Det kan också hjälpa mig att få förståelse för andra människors motiveringsgrunder för sina handlingar. Det kan också hjälpa mig att vara förutseende och därmed beredd för olika vändningar i livet.

Det jag hatar är att jag har så lätt att föreställa mig andras åsikter. Vissa av föreställningarna är säkert korrekta eller i alla fall fullt möjliga. Medan andra är rena fantasifoster som inte hjälper mig någonstans utan bara tar energi.

Jo, ni gissar rätt. Jag ger er idag ett live-exempel på hur min hjärna fungerar i en situation maxad av stress. Det är dags för att för första gången visa mitt arbete för en grupp människor och jag har inte kunnat tänka på något annat de senaste fem dagarna.

Bredvid min säng ligger tre söndertummade A4-papper där jag skrivit affirmationer i delvis vattenupplöst röd tusch. Det var min kloka syster som sa till mig: ”Sarah, nu får du sluta ge de där andra gamla tankarna så stor plats. Det är bara gamla mönster du vet. Du får träna nu.” Jag visste att hon hade rätt. Stressfyllda situationer, utmaningar utanför vår bekvämlighetszon tar fram alla automatiska reaktioner och tankar. Det är ju precis då vi behöver öva. Inte när det är sol, vi är på stranden och äter glass. Ni fattar.

Så det är då jag måste prata med mig själv och säga. Hallå, fröken. Du vet ju att så här är det bara. Tankarna. Ja, dom är här, det kan du inte förneka. Men exakt vad de säger ska du inte bry dig så mycket om. Iaktta dem, det räcker. Du har ju hört det förr? Eller hur?

Varför delar jag det här med er? För att ni ska tycka synd om mig? Nej, det är det sista jag vill. Det här är ju något jag verkligen vet att jag kan lära mig hantera och därför går jag igenom den här pinan. Igen. Men jag känner att det är ändå rätt hycklande att som högkänslig göra ett sånt här projekt och ändå inte vara ärlig med vilken effekt det har på mig. Det fungerar ju inte så att vi en dag kommer till rätta med vår egenskap och sen fungerar vi som ”alla dom där andra” som vi tror att ”alla andra” är. Nej. Vi har ett drag som gör att vi har en otroligt välutvecklad förmåga att tänka i många steg, vara förutseende, se detaljer, förutse utgångar, vara uppmärksamma för människors reaktioner – något som ofta också är väldigt bra. Och bara för att vi insett att det också kan fälla krokben för oss så upphör det ju liksom inte.

Det är därför jag delar det med er. Så funkar det för mig mitt i en utmaning.

För dig kanske det handlar om något helt annat än presentationen av en egen pjäs som får det att väcka illamåendet i magen och höra visionen av alla andras röster påstådda omkring dig. ”Alla andra” är för övrigt ett väldigt intressant begrepp som jag även tar upp i min föreställning. Men nu är det alltså så, att jag har här min lilla baby som jag har haft kul med i flera månader. Och nu ska någon in och peta i den. Tycka om den. Alltså. Jaha.

Hursomhelst. Det jag just nu stör mig mest på är att jag är så fullt medveten om att för andra är det som sker ikväll nån timme av deras liv. Men för mig är det så fasansfullt stort. Så stort att det påverkar mig totalt just nu och ett bra tag framöver. Det får mig att känna mig så galet självuppfylld. Och så tänker jag då till alla som må tänka att jag är det: ”Ja, jag veeeeeet att världen inte cirklar omkring mig.” Fast inne i mig är det ju så det känns.

Låt oss då ta den tanken ännu ett steg längre. För det är lite roligt det här med att vara rädd för att göra bort sig. Egentligen är det ju en sån galet ironiskt rolig tanke att man tror att alla går och tänker så mycket på vad man gör och inte gör. För det är ju på nåt sätt så man tänker när man är rädd. Men hur tänker vi egentligen om andra? Inte alls så mycket. En obetänksamt fälld kommentar må påverka mottagaren enormt, särskilt om denne är högkänslig. Men för den som sa det kanske det bara var ett yttrande i förbigående, inte alls så viktigt.

Det jag tänker mest på när det gäller själva innehållet i min föreställning är i alla fall att ju mer jag läser om ämnet högkänslighet så förstår jag ju hur vanvettigt olika vi alla är som upplever sig vara högkänsliga. Hur det yttrar sig i våra liv i praktiken, våra historier är ju så vitt skilda. Och jag funderar mycket på hur andra kommer kunna relatera till mina upplevelser. Kommer de kunna det?

Det jag i alla fall varmt hoppas på är att även om man kanske inte har samma stötestenar som just jag har, så kan man överföra det på sina egna och om inte annat känna värme med att det att det finns fler därute som kämpar. Det kan vara rätt hårt att vara en känslig i vissa situationer. Men i efterhand är det faktiskt ofta rätt roligt också. Man får skratta åt sig själv. Det är ju det jag ofta gör. Med kärlek. Och ni får gärna skratta med.

Stor kram och kärlek till er alla!

Ikväll ska vi försöka få ihop ljudet också för första gången. Må universum vara med oss! Är så galet glad för att jag nu strax ska gå väg och hålla en Zumbaklass för de anställda på ett företag. De vill ju bara dansa och jag är så glad att de ser till att jag också gör det idag!

Anpassa livet – inte dig själv

Du är bra precis som du är. Jag lovar. Vad nån än tutat i dig. Du kanske inte ännu har hittat ditt forum. Du kanske fortfarande känner att du bara sticker ut. Att du är gruskornet som skaver. Attans. Jag vill ju vara som fisken i vattnet bara tänker du.

Det finns även fiskar förresten som är högkänsliga. Visste du det? Det är ju inte bara bland oss människor som nästan 20% begåvats med en lägre tröskel för sinnesintryck. Och jag vet inte hur lätt för det är för en fisk att byta miljö. Kanske inte så lätt för oss heller. För många kan det vara otroligt skrämmande. Vi liksom står där man ställt oss. Kanske särskilt om man är en högkänslig med ett särdeles aktivt vaksamhets-system. Då är det lätt att bara känna: Ja, men det är ju så här mitt liv ska va, attans att jag inte ska passa in.

Nu är det ju så här att det finns något som heter slumpen. Vem sjutton var det nu som bestämde var just du skulle dimpa ner och hos vilka föräldrar då? Det kan jag inte svara på. Men jag kan lova dig att det inte alltid är precis där du hamnade som du ska vara. Jag pratar inte bara geografiskt. Jag pratar om den sortens människor du omger dig med. Vad du jobbar med. Hur ditt yrke påverkar hur din dag ser ut.

För otroligt mycket kan vi ändra. Små justeringar som kan ha helt enorm betydelse. Det är märkligt men det fattar vi inte alltid. Det känns liksom alltid att som det är nu så kommer livet alltid vara. Och sen gör vi några småjusteringar för att undanhålla vårt missnöje.

Men jag kan lova dig, att om det inte känns rätt, då finns det möjligheter och det är bara att prova sig fram.

Min resa har inneburit att testa olika sorters jobb. Där har jag kommit fram till att det handlar inte bara om själva ämnet. Det handlar också om hur jobbet är uppbyggt. Jag behöver mycket möjlighet till frihet. Kan jobba enormt hårt, men behöver också kunna ta pauser när jag vill. När det gäller människor. Det finns många fina, men de lyfter dig inte helt. Det behöver du. Sök dom som lyfter dig. När det gäller träning. Hur kan du komma igång? Jag som hatade träning upptäckte tricket att vägra mig själv busskort och började gå. Ja, tills jag upptäckte att jag kunde få betalt för att dansa framför en spegel.

Men det är så där vi bör hålla på. Lägga pusslet, bit för bit, tills vi har ett liv som funkar med vår personlighet.

Det går inte över en natt. För mig har det varit en supertradig väg. Väldigt ofta skrämmande. Men det är så skönt när man vet och man ser skillnaden. För varje liten justering inser man att en liten ändring kan betyda så mycket och det gör hjärtat lätt.

Så, kom ihåg nu. Anpassa sig och läsa av omgivningen är bra att kunna när det är absolut nödvändigt och det passar med vad du vill och önskar. Men inte på ren automatik. Du är bra som du är.

Det är ditt liv du ska forma.

Imorgon är det dags för mitt första publikrep, referensföreställningen. Är så nervös att jag kan kräkas. Hallå, det är ju inte alls färdigt! Men idag fick jag igen ett sånt där fint brev där någon tackade för detta projekt och att de upptäckt detta med högkänslighet och vilka möjligheter det innebär. Då är det ju en plötsligt en mening med allt. Även om jag på nätterna just nu funderar mycket på vilken sorts galning jag egentligen är. Biljetterna säljer nu på här på Ticnet, så passa på att skaffa din. Vi ses!

Världen genom ett förstoringsglas

”Ta inte allt så hårt. Du överreagerar. Du känner efter för mycket.”

Det skulle du inte säga om du såg livet ur mitt perspektiv.

Beskrivningen av begreppet högkänslighet är att vi högkänsliga har en lägre tröskel för sinnesintryck. Vi ser, hör eller känner inte mer än någon annan. Men det är många fler detaljer och nyanser som släpps in. Ibland bombarderas våra sinnen till den grad att vi kan överväldigas. Ur denna definition kan därmed en reaktion sägas vara naturlig i förhållande till upplevelsen.

Jag släppte i förrgår trailern till min föreställning. En enkel video ackompanjerad av en sång jag skrev för faktiskt mer än tio år sedan under en period då jag hade det riktigt tufft. En sång om livet i den för mig värsta av alla känslor. Nej, den är inte frustrationen, ilskan eller ens sorgen. I min dagbok heter den mest objudna gästen Herr Ångest. Kryddad med en rejäl dos apati. I det läget så är allt ett enda virr-varr inombords och allt vi kan göra är att betrakta världen utanför. Som ändå kan vara nog så vacker. Alla dessa detaljer vi ser men inte nödvändigtvis kan göra nåt åt.

Hur förklarar man bäst begreppet högkänslighet så det lätt förstås? För det är ju det jag nånstans skulle vilja. Så att vi kommer ifrån en allmän uppfattning om betydelsen av ordet känslighet, som ofta baserar sig på upplevelsen av våra reaktioner snarare än själva fenomenet.

Jag skulle vilja att kunskapen om mekanismerna bakom en hög känslighet blir mer kända. Av flera orsaker. Först och främst för att fler högkänsliga ska lära känna sitt drag och därmed få möjlighet att kanske må bättre genom att ta hand om oss själva som sig bör. Men även för att omvärlden lättare ska veta förstå sig på hur vi fungerar.

Förstoringsglaset är min illustration. Därav närbilderna. I dina ögon överreagerar jag. I dina ögon förstorar jag. Men precis så kan världen se ut för mig. På gott. Och på ont.

En snabbguide till bloggens mest uppskattade texter om högkänslighet

Jag skulle vilja välkomna alla nya läsare med en snabbguide till de populäraste inläggen sedan bloggen för För sensibelt begåvade startade.

När jag i höstas fick veta att jag beviljats stöd från Kulturbryggan för förberedelserna inför föreställningen För sensibelt begåvade så inledde jag omedelbart projekteringen som bestod av en fördjupning i ämnet högkänslighet i samband med delaktighetsarbetet med er läsare. Sedan dess har en rad ämnen hunnit hanteras vid sida om utvecklingen av själva teaterproduktionen. Bloggen har liksom fått ett eget liv.

Så, för att göra det smidigt åt er här jag samlat ihop några av de statistiskt mest omtyckta texterna med betoning på de som specifikt rör ämnet högkänslighet.

Vi är fan mer än regnbågar, fjärilar och gråtskrattande känsloclowner

Vi som är olika utanpå men lika inuti

För visst är det onödigt att må dåligt av gammal (o)vana

Tänk inte gör

Varför kameleonten egentligen byter färg

Hur ska du ha det i resten av ditt liv

Styrkan i det subtila

Hellre ensam än med fel person

När dom vi älskar mest inte vet bäst.

Sluta spekulera

Sensation seekers – vi som är easily bored

Med önskan om en fin lördag!