Rörd och berörd efter omtumlande nypremiär!

Plötsligt står man där igen. Inför en full publik. Lyfter ett ämne om det som för många handlar om det allra, allra mest intima. Blottar sina egna egna tillkortakommanden. Skruvar åt dem. Vrider till dem. Förstärker dom.

Så inser man att det historien handlar om, faktiskt blir det som också händer just där och då.

Kärnan i sensibelt begåvade handlar om att du är ok precis som du är. Att vi faktiskt alla behövs med våra olikheter. Att det må finnas de som himlar åt ögonen åt dig, inte förstår dig, tycker du är för mycket, för litet – ja allt.

Första akten inleds därför med att vrida till det extrema i hur just jag ibland kritiserats för att vara och inte vara. Det jag mot bättre medvetande försökt ändra genom att anpassa mig, som den ständigt avläsande person jag är med de känsligaste tentakler. Här tar vi i rejält i föreställningen. För att komma till kärnan av alltihop i andra akten, nämligen: Vad det egentligen rör sig om inombords för alla oss känsligare, oavsett om vi är introverta eller extroverta. Och hur vi bättre kan bemöta oss själva.

Känslighet kan yttra sig på helt olika sätt hos olika personer. Men poängen är att den påverkar oss och många gånger utan att vi riktigt hinner värja oss.

Jag har ju fått helt vanvettigt mycket fint från min härliga publik. Gårdagen slutade med stående ovationer. Bara en sån sak. Men den började med den största nervositet som jag upplevt sen förra perioden.

Helt plötsligt var allt det jag skriver om och så gärna vill ha lämnat bakom mig på besök:

”Tycker dom om mig?” ”Kommer dom som är introverta förstå?” ”Varför ska egentligen just jag stå här?” ”Vem fan tror jag att jag är.”

Arg blir man på sig själv då. Arg för att man idag ju vet bättre, rent intellektuellt. Det står ju så i texten! ”Man kan inte bli älskad av alla”. Men det här är en så gott som en automatisk reaktion – en stund.

Men sen, blev jag arg för att jag tillät denna maniska avläsningsförmåga av rummet störa min härliga upplevelse. Det blev paus. Jag gick ut och laddade om, med en dockscen efter pausen som blev bättre en den någonsin varit och fick rungande applåder. (Ja, bästa Sissi Thorsell, du skulle ha varit så stolt över mig! Jag var attans nästa lika rolig som du!)

Bära pianon och högtalare fram och tillbaka är tungt. Men att spela en föreställning helt ensam i två timmar är ärligt talat ännu tyngre. Bara alla tankar som processas så här dagen efter.

Och just därför är det också så fantastiskt. Det ÄR en känslomässig resa det att spela detta för er! Jag påmindes. Och nu vet jag det, för alltid.

Så därför vilja tydligt härmed uttrycka:

Tack för all er uppskattning! Tack till er som delar med er av värmande ord! Tack till er som öppensinnat lyssnar och tar emot – även om ni själva kanske är helt annorlunda. Tack till er som har mod och distans att skratta åt er själva! Och tack till er som har insikt om att vad vi döms för i det yttre sällan säger tillräckligt mycket om det inre.

Vi må vara introverta eller extroverta. Vi må bli kallade det ena eller det andra. Men inuti är vi alla människor med känslor. Ena jäkligt sensibelt begåvade ena!

Ett särskilt stort tack vill jag återigen så här efter nypremiären ge till de människor som gör den här föreställningen möjlig tillsammans med mig! Tack helt fantastiska Neta, Björn, Julia, Kim, Sophie, Eva och många många fler på fantastiska vurma! För varje föreställning så slipar de till sin egen del i det hela! Bara kolla in den här lilla fina exklusiva menyn som varje besökare möts av. Ni är helt otroliga! Ett stort, stort tack vill jag även ge till min otroliga publikvärdinna Ilona som sköter sin uppgift med sådan känslighet och professionalism! Och tack Tove för ditt löpande stöd som regiöga. Du rockar! Och ni som hjälpt mig under processen.. ni är alltid, alltid med mig i hjärtat! Tusen tack!! Passa på att boka din biljett till nästa föreställning nu på tisdag den 7 oktober! Finns på Ticnet!

Idag är det nypremiär av För sensibelt begåvade!

Varmt välkomna till kvällens föreställning på den allra vackraste av höstdagar!

Är så otroligt tacksam! Åtta näst intill utsålda föreställningar i våras – och nu en nypremiär på denna älskade lilla föreställning – som även har fått förfrågningar från flera andra orter i Sverige och nu senast idag vårt ena grannland!

Ser varmt fram emot att möta er, kära publik ikväll.

Ett fåtal biljetter finns fortfarande kvar för dem som vill inhandla på Ticnet. Närmsta timmen innan går det även för 200 SEK i kontanter i dörren.

Dörrarna öppnar 18.00 och 19.00 kör vi igång!

Varmt, varmt välkomna!

Spontan ba, en helt vanlig onsdag!

Det finns några, några få platser kvar imorgon ONSDAG DEN 1 OKTOBER på nypremiären av FÖR SENSIBELT BEGÅVADE. Det gör det! Vi vill ha det SMOCKFULLT – så nu har du din chans!

Biljetter säljs på Ticnet ända fram till några timmar in på föreställningens start! Du hittar dem HÄR.

För sensibelt begåvade är ju en liten intim föreställning som drivs med små och effektiva medel. Ja, vi är oerhört stolta över att vi i våras så gott som sålde slut på alla biljetter till åtta offentliga föreställningar. Detta utan så gott som inget stöd alls från reguljär media och en ytterst begränsad budget.

Varje föreställning är en en rar liten upplevelse. Skapad för att upplevas i värme i ett härligt rum knappt utan motstycke i stan. Tillfällena är få och av erfarenhet vet vi nu att de går för snabbt förbi.

Det är NU det gäller.

Fem exklusiva föreställningar i höst. Så du kanske nu upptäcker att det vore ändå roligt att skaka om den här ordinära veckan med en helt ovanlig, vanlig opretentiös liten upplevelse.

Det går hur bra som helst!

Du glider in efter jobbet i en skön lokal mitt i stan, får dig ett gott glas och får slå dig till ro. En stund senare börjar en föreställning i närhet som förutom en lagom paus är färdig i precis lagom tid för att du ska kunna vara alldeles så där lagom klok till nästa dag. I lagom tid för att du till och med ska kunna hinna pussa de något äldre barnen godnatt.

Känner du för att komma ensam – så är du inte ensam. Varje föreställning har alltid ett flertal ensambesökare – kanske för att det för oss högkänsliga faktiskt är ett rätt himla trevligt tillstånd när man ostört kan njuta av det man får sig bjudet.

Ser så fram emot att se er imorgon.

Spontant – eller välplanerat!

VARMT, VARMT VÄLKOMNA!

Själv känner en sig ärligt talat sådär lagom spontan just nu. Har ju repat, repat och repat och tänkt på att vara klok superlänge nu. Det krävs. Vill ju vara i absollut högform för er imorrn. Alldeles nu strax ska jag själv sjunga upp och sen köra mitt sista ensamrep. Jo, det är ju också nervöst. Blandat med en viss förväntan. Det gick ju bra sist ändå. Väldigt, väldigt bra. Och hoppas, hoppas det går minst lika bra nu. För det är ju också så kul att möta er. Vi gör det tillsammans.

Verktyget som öppnar alla dörrar

Taxichaufförer och jag har fått en särdeles speciell relation sedan jag började med föreställningen För sensibelt begåvade i Stockholm. Inför varje rep, varje föreställning fraktar jag ju mitt galet tunga piano och en något smidigare ljudanläggning mellan Södermalm och innerstan. Jo, jag måste nog göra så, eftersom det tyvärr inte finns några vettiga försäkringsvillkor för det här med musikinstrument. Inte vad jag kunnat hitta i alla fall.

Jag minns därför hur jag i början hade panik, särskilt efter ett av de första repen när Taxi Kurir låtit meddela att de ”minsann inte fäller sina säten”. Hur ska det här gå, tänkte jag. Jag visste ju att jag var helt beroende av att bli körd, eftersom jag ensam med egen bil inte skulle kunna klara av att parkera och lasta själv i citys högtrafikerade kvarter.

Jag minns hur jag därför noggrant förberedde min packning inför mitt första möte med mitt nya val, Taxi Stockholm. Minns hur jag ställde den så smidigt jag kunde på trottoaren. Vinklade pianot över trottoarkanten med handtaget riktat mot personen som skulle möta mig. Förberedde hur jag skulle förklara att det var bara pianot jag behövde hjälp med – resten kan jag bära själv!

Och sen när taxin då äntligen rullade in. Då log jag. Log febrilt ända tills chauffören stigit ut och närmat sig mig på lämpligt talavstånd.

Ungefär lika febrilt log jag vid varje nytt möte när jag precis flyttat ned till Malmö för en massa år sen. Jag hade hört hur många föraktade dryga Stockholmare, så det ville jag ju tydligt signalera att jag inte var, innan de hann få för sig något annat. Attans vad jag log.

Jo. Ett leende funkar. Så gott som alltid.

Det finns inget mer avväpnande. Och det menar jag inte ur ett manipulativt perspektiv – även om man kan välja att se det så. För visst går det att betrakta ett leende som ett verktyg: Världens bästa, skulle jag vilja säga, för att öppna alla sorters dörrar.

Men självklart måste det vara äkta.

Själv är jag värdelös på att ljuga – så skådespelare jag är. Så får ni ett leende av mig så kan ni lita på att jag menar det. För lär ni känna mig bättre kommer ni också märka att ni illa kvickt kan få ett rytande om jag finner det befogat.

Men leendet är viktigt. Leendet är bra. Inte minst gör leendet dig själv glad.

I Sverige kan jag tycka att vi är lite rädda för leenden. Detta har jag tänkt på ända sedan jag var riktigt liten eftersom jag är en sån person som naturligt är jättejätteglad när jag är glad. Jag bara är sån.

Men precis som jag säger i föreställningen För sensibelt begåvade ”så lärde jag mig tidigt att i vissa sammanhang är det bättre att vara lite så där lagom glad.”

”Så jävla glad hon är. Det måste vara påklistrat. Och usch, dom där hemska amerikanerna med sina oäkta leenden. Frikyrkligt, det är vad det är!”

Jag har hört alla varianter. Och idag bara garvar jag åt dom.

Jag tror det har lite med den här Jantelagen som jag fortfarande tycker att vi bär med oss i Sverige. Att vi inte ska sticka ut. Inte vara förmer. Vi ska vara lagom. Det är ok, det finns faktiskt fördelar med den också. Att vi alla är lika värde.

Men det ÄR ok att sticka ut. Och gör du det med ett leende då är det fan mer än ok!

Nu kanske du är en mer introvert person, som exempelvis de allra flesta högkänsliga är. En sådan person som har ett spektra likt regnbågen av känslor inombords – men det kanske inte riktigt omvärlden vet för det. Du kanske inte ens har lust att basunera ut det! Jag förstår. Jag har massa vänner av det slaget. Jag är ju lite särskilt förtjust i just er. 🙂

Du ska ju såklart vara som du är!

Men jag vill ändå mest bara påminna. Det är nämligen så att något så litet som en fysisk dragning på läpparna kan öppna upp känslorna hos nästan vem som helst. Det signalerar: Hej, jag ser dig, jag är vänligt inställd och jag respekterar dig. Där börjar varje möte.

Om någon blir arg på dig. Stanna upp. Backa ut från situationen. Se hur löjligt det faktiskt blev. Pröva att le och säga. Hoppsan, nu blev det visst fel. Hur börjar vi om?

Om någon inte förstår och snäser när du stapplar dig fram på din knöggliga franska. Skratta till. Säg. Stopp. Förlåt. Jag talar inte så bra. Skratta. Inte ens den suraste fransman i Paris har här hjärta att avvisa dig.

Om det blir riktigt taffligt och pinsamt vid första intima mötet med din nya käresta, fnissa vänligt och ge hen en stor kyss mitt på munnen.

Livet är inte så allvarligt – även om vi många till mans har lätt att se det så. Även jag. Jag går sannerligen inte omkring och ler jämt.

Men när jag mår bra gör jag det. Och när jag medvetet vill knyta kontakter och bygga broar, då gör jag det. För att jag tycker det är roligt. För att jag är en nyfiken person och då bara blir det så. Och för att jag har lärt mig att det är helt avgörande vad jag signalerar.

Ett mindre antal kommer tycka du är lite tokig. Ett mindre antal kommer titta på dig misstänksamt. Ett mindre antal kommer avskriva dig som oäkta och ytlig.

Det är dom som egentligen behöver leendet allra, allra mest. (Fast. Det kommer de aldrig nånsin erkänna.) Och. Där får du nog ta det i grader. Och kanske minnas – ”you can’t win them all”.

Men de allra, allra flesta blir bara så otroligt glatt överraskade att du kommer med ditt leende där helt oväntat.

Som den här sopgubben (eller killen, snarare) som mötte mitt leende med ett stort tillbaka här i veckan när det öste ner som allra mest och jag gick under mitt paraply med en sjukt bra låt i öronen och trots höstens rusk och rispat hjärta ändå inte kunde låta bli att bara känna mig så HIMLA glad.

Vill ni se mig le live så kom på NYPREMIÄR AV FÖR SENSIBELT BEGÅVADE NU PÅ ONSDAG DEN 1 OKTOBER! Den kvällen är något alldeles extra! Jag har ju längtat! Några biljetter finns kvar och dom vill jag ju att DU ska knipa så att det blir SMOCKFULLT! Vi kommer inte bara le under kvällen. Men ganska mycket. Ärligt talat. För även åt livets allvar får man skratta. Jag lovar. Biljetterna till För sensibelt begåvade på vurma hittar du här på Ticnet!

När att må bra blir en vana

Foto: Severus Tenenbaum

Vi föds alla med en inre termostat. För vissa av oss är den så pass känslig att den bara inte går att ignorera. Ändå är det just det som så många av oss försöker göra.

En nyckelfras ur föreställningen För sensibelt begåvade. Något av kärnan i dess budskap.

Jag är nämligen övertygad om att anledningen till att en betydande stor andel människor, och kanske då känsligare människor i synnerhet, inte mår så bra som de skulle kunna, inte är vår känslighet. Utan snarare vår brist på att ta in det som vår känslighet försöker säga oss.

Det kan nämligen bli en vana att må bra.

Att bli så van vid att känna lugnet i sig själv att allt det som skapar motsatsen helt enkelt blir något vi till slut väljer bort – även när vi först trodde det var något vi behövde. För att må bra är ju den bästa känslan i hela världen och tack och lov är även den beroendeframkallande!

Att känna i magen att det här är bra för mig, det här vill jag ha mer av. Men det här andra gör mig snarare orolig/stressad/ledsen. Egentligen är det inte så viktigt varför – men det här avlägsnar jag mig från – helt enkelt eftersom det känns så.

Ungefär som leken fågel/fisk eller mittemellan. Varmare, varmare, varmare… kallare, kallare, kallare.

Det är faktiskt lite spännande att börja se på sitt instrument på det här viset, som en metalldetektor, fast för goda reaktioner. Som en sån där v-formad pinne, en slagruta, som Kalle Anka alltid letade vatten med.

Har du dock genom livet hittills fått en alldeles för liten dos av välmående så är det kanske lättare att göra val som snarare dämpar ibland nödvändigt obehag eller smärta som egentligen bör uppmärksammas. Snarare än att göra val som i längden för dig mot välmående. När annat än välmående mest varit normaltillståndet blir det ett ganska förståeligt, om än då ett kanske mindre bra, val.

För här ligger ju en skillnad. Det är en sak att ta en tablett så att något inte längre gör så ont. Något helt annat att vidta åtgärder mot ett läge så att smärtan i så mycket lägre omfattning ens behöver uppstå. I den mån det går.

Men här har vi ju då alla begåvats med världens mest finstämda instrument som talar om för oss när saker är bra och inte bra – våra känslor. Överlag är detta tillförlitligt – så länge du inte erfarit trauman som fått dig att reagera snett på annars positiva saker. Då är naturligtvis situationen en annan. Inte heller är det helt tillförlitligt när det gäller känslan av rädslan för förändring eller bekvämlighet. Men för det mesta är det enkla rådet att göra mer av det som får dig att må bra – i längden – och avlägsna dig från övrigt.

Inte på något sätt menar jag här att man ska låtsas som ingenting när tråkiga saker inträffar genom att hurtfriskt utbrista ”jajemen, foten i kläm”. Inte heller menar jag att man ska ignorera saker som inte är bra.

Men frågan är hur du tänker när sådant inträffar. Mitt förslag är: HUR kan jag må bättre? VILKEN FÖRÄNDRING är nödvändig?

Men mest, bli en magnet för allt härligt och skönt. Helt enkelt – var din egen må-bra-detektor. Du har ju redskapet.

Kanske ligger det till och med fortfarande oupppackat i sin kartong och bara väntar på att få användas. Men det finns fortfarande tid.

Bara kör.

Det här inlägget skrev jag imorse pigg och nyter. Nu sitter jag här rätt utslut efter en intensiv vecka, nervös inför nypremiär och tänker mest – fan vad pinsamt käck jag kan va. Jo, livet är upp och ner även för mig så klart. Men överlag instämmer jag fortfarande med ovanstående inlägg. 🙂 För att följa mitt eget råd tänkte jag därför snart gå och lägga mig – för det vet jag ju att jag alltid mår bra av när det känns så här. Observera dock att inlägget inte syftar till allvarliga medicinska tillstånd eller reaktioner i akut kris. Var gränsen går för dessa lägen måste främst du själv bedöma men gärna i samråd med professionellt stöd. Om du dock misstänker att det för dig precis som för mig finns en hel del att lära sig i ditt val att betrakta världen och hur du hanterar dig själv så tycker jag absolut du ska läsa mer om högkänslighet och komma och se föreställningen För sensibelt begåvade. Här handlar det långt ifrån bara om allvar. Du har ju läst inlägget – vi ska ju må bra, juh! Biljetter till För sensibelt begåvade med nypremiär nästa onsdag den 1 oktober hittar du på Ticnet.

Nypremiär den 1 oktober av För sensibelt begåvade – en vecka kvar!

HÖSTENS VARMASTE FÖRESTÄLLNING! STANS CHARMIGASTE AFTER WORK!

För sensibelt begåvade är föreställningen för dig som upplever dig själv som känsligare än de flesta, för dig som är nyfiken på begreppet högkänslighet eller för dig som vill veta mer om hur en sensibelt begåvad person kan vara funtad. Men kanske mest för alla som vill underhållas, förfäras, inspireras och lämna föreställningen med ett leende på läpparna och något tänkvärt att grunna på.

BILJETTER HITTAR DU PÅ TICNET! NYPREMIÄR ONS 1 OKTOBER, spelas även tis 7 oktober, ons 15 oktober samt tis 21 oktober! Dörrarna slår upp 18.00, 19.00 börjar föreställningen som är i två akter med paus i mitten. 21.00 är föreställningen klar.

För sensibelt begåvade spelas runt om i rummet, mitt bland en ätande och drickande publik på den hemtrevliga övervåningen på Vurma Birger Jarl. Boka bord och föreställningens egen plocktallrik inklusive ett glas vin eller en öl för 199 SEK utöver biljetten 08-611 00 45. Bokade bord måste intas senast 15 minuter innan föreställningen startar för att inte släppas till annan gäst.

VISSTE DU att upp emot en femtedel av alla människor föds med ett nervsystem som är känsligare än snittet? För sensibelt begåvade är föreställningen som lyfter och hyllar känsligheten och de känsligas betydelse – inte bara för de som kallas högkänsliga – utan för oss alla.

Frågor på tapeten:
-Vad är så bra med att vara känslig? (och är nåt egentligen dåligt?)
-Ska känsliga särbehandlas alltså? (eller hålla tyst och veta hut?)
-När ska man lyssna på sina känslor? (och när inte?)
-Hur drar man nytta av sin känslighet? (hur blir man stolt över den?)
-Hur sjutton begriper man sig på en känslig en? (går det?)
-Hur curlar man sig själv till en nöjd känslig? (så att andra slipper?)

OM SARAH NILSSON:
Sarah Nilsson är skådespelare, sångare och upphovsman med en parallell erfarenhet som licensierat krisstöd i näringslivet. 2010 släppte hon skivan Just like they do in France under alias Once Upon A Girl.

”Det började med en serie note-to-self’s, slutsatser från den samling empiriska experiment vi kallar livet. Så föddes visionen om en föreställning. Jag vill göra underhållning av livet som känslig. Öppna dörren för det intima. Skratta åt det, hylla det, vurma för det! Rent krasst hämta in känsligheten från avbytarbänken och släppa in den i matchen jämte tanke, logik och förnuft.”

PUBLIKENS RÖSTER:

”Egenartad personlig krogshow som berör
Multibegåvade Sarah Nilsson har gjort en lyckad hybridsångteater med mycket musik, allvar och humor. Inledande sången är lika vacker som hela hennes skönt vågade berättande om sina egna erfarenheter av paradoxen att både inte alls vara som alla andra och vara expert på att vara som alla andra. Med mycket närvaro och rörlighet fångar hon publiken och visar en högkänslig personlighets perspektiv på livet. Medryckande och tänkvärt!”

”En känsla av min verklighet
För sensibelt begåvade är en föreställning direkt ur verkliga livet där alla känslor kommer upp i dagen på ett sätt som man känner igen sig i. Med humor, sensualitet och mycket musik kan alla hitta igen sig i de scener Sarah Nilsson visar upp och berättar om ackompanjerat av sin egen musik. Föreställningen rekommenderas varmt, köp biljetter nu för att inte missa en kväll du mår gott i!”

”Underbart gripande riktig feel-good föreställning
Sarah Nilsson är en underbar känslig, humoristisk underhållare med en fantastisk sångröst. Passa på att se den innan den slutar. Jag hoppas och tror att vi kommer få höra mer från Sarah Nilsson.”

Bjud in dina vänner till För sensibelt begåvade med hjälp av evenemanget till För sensibelt begåvade på Facebook.
Få inspiration, kunskap och personliga blogginlägg genom att GILLA sidan För sensibelt begåvade på Facebook.
Läs För sensibelt begåvades blogg

FÅ EN GLIMT AV FÖRESTÄLLNINGEN I FÖR SENSIBELT BEGÅVADES TRAILER!

SÅ HÄR glad blev jag när jag fick veta att Kulturbryggan – och sedemera även Stockholms stad – stöder För sensibelt begåvade. Då skrev jag bloggens första inlägg som beskriver varför det här projektet är så viktigt för mig! LÄS

Foton:
Överst och underst: Anders J Larsson
Mitten: Linda Rehlin

Kur när livet ger en smocka

Livet är ett äventyr. Livet är en spelplats. Fast ibland är livet en boxningsring – fast vi visste inte ens om det förrän vi ligger där knockade.

Det kan kännas lite fånigt. Man går gatan fram på lätta fötter. Njuter av synen av ystra moln och blå himmel. Lutar sig tillbaka och andas ut.

Just då kommer smockan vinande.

Vi kommer inte från det. Det kommer aldrig sluta att vara så. Livet utgörs av överraskningar. Härliga och mindre härliga sådana.

Jag skriver ofta om hur man kan stärka sig som känslig. Hur jag är övertygad om att man genom att behandla sig själv så som man förtjänar kan må så otroligt mycket bättre med sin egenskap och i högre grad få använda den till njutning än till att kurera tråkig överstimulering.

Men när livet kommer med en oväntad högerkrok, då segnar vem som helst ned. Så är det bara.

Sen finns det ju små smockor och rejäla smockor. En del är mest onödigt klumpigt utförda – om än kanske oundvikliga. Andra i form av brutala livshändelser kommer med sådan kraft att de golvar dig totalt och kanske förändrar dig för all framtid.

Oavsett så tar sådant hårt. En känslig ännu mer. Men det som avgör vår återhämtning är hur vi hanterar smällen vi får.

Jag har tidigare skrivit om hur det finns många under-cover-känsliga där ute i livet. De som är precis lika känsliga för både beröring, smärta och intryck som alla vi övriga känsliga – men som med anledning av olika livsomständigheter har fått lära sig att dölja sin egenskap. De som raskt hoppar upp från mattan: ”Ha, det gjorde inge’ ont!”.

Känner du en sådan känslig, som inte ens för sig själv erkänt hur det ligger till, är det inte sannolikt att dennes metod i kris är flykt. Ren fysisk sådan eller flykt via sinnena med hjälp av alkohol ofta och gärna – eller stimulantia av annat slag. Alkohol är ju dock betydligt mer socialt accepterat än lugnande medel – men vari ligger egentligen skillnaden? Själv föredrog jag mat som gav mig sockerrus och lät sinnena njuta och som gjorde stunden till härlig just där och då.

Denna metod av att döva eller fly är rätt behaglig på många sätt och kan få dig själv att under väldigt lång tid tro att du faktiskt har saker under kontroll. För du fortsätter ju. Du är ju ändå uppe på benen. Även om du konstant måste ha tillskott från ditt personligen valda dövande medel.

Det sorgliga är bara att samtidigt skjuter du upp hela processen. Allt som gör ont bara ligger där och väntar på att få överfalla dig igen när du inte är på din vakt. När det sker, kan det då göra väldigt ont både för dig och de runt omkring dig som drabbas.

Det är en utmaning att gå emot det som omedelbart lindrar smärtan när livet ger oss en smocka. Och visst är det inte så farligt att en stund gå in i uppskjutande försvarsreaktioner. Jag tror till och med att det är nästan oundvikligt under själva reaktionsfasen.

Men därefter. Hur vi då väljer att agera avgör helt hur lång vår smärta måste vara.

Idag när livet gör ont så är det precis lika jobbigt för mig som det var förut. Jag blir precis lika förskräckt och gråter precis lika mycket. En stund. Av ren överraskning. Men när man en gång börjat må bra så himla ofta – blir även det en vana. Man vill då inte längre må dåligt mer än man absolut måste. Därför har jag allt mer börjat lyssna på rösten av erfarenhet.

Den rösten ställer numer nämligen alltid frågan: Det du gör mot dig själv idag – kommer det att föra dig framåt?

Det du gör idag – kommer det att hjälpa dig att må bättre inte bara nu – utan även imorgon, i övermorgon och dagen därpå?

Det kanske inte känns så himla lockande när du har en svullen käke eller ett ömmande hjärta att ställa dig upp och gå till jobbet. Att städa hemmet. Att laga ett rejält gott mål mat. Att gå och träffa dina vänner eller din familj – alla de som egentligen inte förstår hur du har det inombords.

Men det är dom och allt det andra som är ditt liv. Inte smockan.

Ge fokus till det du vill ha och det som stärker dig.

Det kan vara det svåraste att göra i stunden.

MEN. Det är det som snabbast kommer se till att du inom nolltid återigen är på benen, fit for fight.

Med kärlek från en förvånat överraskad känslig med ömmande blåtira. Men sånt går över. Snart är det dags för nypremiär! Det är hög tid att införskaffa dina biljetter! Kom och avnjut nypremiären med mig. Jag vill ha dig där! Ja, just dig. Jag vill ha alla där. Biljetter till För sensibelt begåvade hittar du på Ticnet!

Två veckor till nypremiär!

Tick, tack tiden går och onsdag den 1 oktober är det återigen dags för FÖR SENSIBELT BEGÅVADE på vurma Birger Jarl!

Det är mycket nu. En miniversion av förra våren.

Fast då kunde jag förstås jobba med detta heltid och det kan jag inte nu. Så förutom vanliga extrauppdrag om nästan 75% just nu av en heltid, ska jag dessutom repa in en föreställning, att marknadsföra den – och inte minst – att vara NERVÖS!

En är ju sensibelt begåvad. Som ni vet..

Skillnaden är ändå att den här gången är jag också förväntansfull! Vilket ger härliga kickar energi mellan varven!

För jag vet ju nu att FÖR SENSIBELT BEGÅVADE är en föreställning som väldigt, väldigt många tycker om.

En del så mycket att de har sett den både 2, 3 och 4 gånger. En del så mycket att de till och med väljer att fira sin 60-årsdag genom att köpa hela föreställningen till alla sina vänner. Jo det är sant. Jag är så otroligt rörd.

Biljetter finns dock fortfarande kvar – och märkligt nog lite mer just till premiären! Så passa gärna på att boka den dagen och fira öppningen med mig!

Fortsätt gärna, gärna också att berätta för era vänner och alla ni kan komma på. I våras hade jag även en marknadsföringsbudget bakom mig som lät mig tapetsera stan med affischer! Det är lite blygsammare nu vilket gör att era mun-till-mun-metoder betyder ännu mer så att föreställningarna fylls med alla som vill!

I lördags började jag repetitionerna med mitt demonregiöga. Jo, vi kallar henne så för att det låter så härligt och maktfullkomligt! Tove Hellkvist får det att pirra i hela min kropp när vi arbetar tillsammans för det är något med oss två ihop som skapar något tredje, något vi aldrig skulle ha kunnat skapa på egen hand.

Så du som kommer och ser föreställningen igen, lite nya små saker är det sannerligen inte otroligt att du kommer få se. Det ska ju hända lite grejer!

TVÅ VECKOR! TVÅ VECKOR! Sitter nu och klipper en liten trailer som har målet att återge den här känslan som vi som upplevt föreställningen ihop har haft. Men allra bäst är det så klart i verkligheten!

Varmt varmt välkomna!

Biljetter till För sensibelt begåvade hittar du på Ticnet!

Foto: Anders J Larsson, Sarah Nilsson och Linda Rehlin

Så lite vi ändå vet

”Are humans more concerned with having than being?”

Förra torsdagen var jag på bio (för er som inte vet – jag ÄLSKAR att gå på bio) och såg Lucy, den senaste filmen av Luc Besson. Mellanstadierecensionen av filmen kommer här: Den var JÄTTEBRA! Kortfattat, för främst handlar det om underhållning för oss som gillar genren och stilen.

Frasen ovan förflyttade mig dock omedelbart till yoga-salen där det främsta målet är att nå sitt högre medvetande, något som rätt få nog går och funderar på under kaffepausen.

Lucy handlar i alla fall om en ung kvinna som ofrivilligt dras in i droghandel med ett ämne som hon av misstag får i sig och som visar sig öka hennes hjärnas kapacitet. I filmen kastas vi mellan en föreläsning av professorn (Morgan Freeman) som har teorier vad det skulle innebära om människan kunde ha tillgång till mer än de 10 % av sin hjärna som hon har tillgång till nu.

NU VISAR DET SIG DOCK TYVÄRR att hela den här ”lilla detaljen” om utnyttjandet av hjärnkapaciteten – som Lucy bygger på – tyvärr är en modern myt. Enligt Vetenskapsradions intervju med hjärnforskare Klas Kullander så nyttjar vi visst hela vår hjärna.

Ändå påminner mig denna film om mina tankar om vetenskapen och hur lite vi faktiskt ändå vet.

Under gymnasiet valde jag Naturvetenskaplig linje – för att man efteråt kunde studera vidare typ allt (slippa välja, hello högkänslig), för att jag var tokig i hajar och då kanske ville bli marinbiolog OCH för att jag innerst inne nog hade någon slags fåfäng dröm om att kunna kanske kunna bidra till att lösa i alla fall nån av livets gåtor.

Kan låta som hybris, men egentligen handlade det väl bara om tonårig nyfikenhet och en tilltro till livets möjligheter utan gränser. Hungern efter mer kunskap inom detta område dödades dock snabbt av att allt för mycket tid av fysiken och matematiken gick åt till att lära sig formler utantill som någon annan redan kommit fram till. Inte var det mycket upptäckarlust eller tid för att diskutera svarta hål eller annat spännande i gränslandet till det vi verkligen vet. Sen var det väl också helt enkelt inte tillräckligt mycket min grej.

Den här naturvetenskapliga grunden jag nu har med mig i bagaget gör ändå att jag alltid är skeptisk till saker som det inte finns objektiva undersökningar kring.

Denna, vad jag anser, sunda skepticim hindrar dock i sin tur inte mig från att vara minst lika kritisk till de blint vetenskapstroende som inte ser vetenskapens begränsningar.

Vetenskapen mäter enbart det vi bestämt oss för att mäta och inom de normer som vi är kapabla till att förstå. Bara för att något inte är studerat innebär det inte att det inte finns svar som vi ännu inte har tillgång till. Vilket det genom historien har bevisats gång på gång.

Ja, för en gång trodde vi ju att jorden var platt.

Exempel på konsekvenserna av en blind tro till vetenskapen och dess upptäckter har jag mötts av flera gånger denna sommar då vi med anledning av sjukdom i familjen försökt få svar på saker som läkarna själv erkänner att vetenskapen inte haft ekonomiskt intresse av att undersöka. Betyder det då att det inte finns lösningar utanför de områden man valt att forska om? Naturligtvis inte.

Viktigt är exempelvis att minnas att det dröjde länge innan det fanns något som helst intresse av att ordentligt vetenskapligt undersöka egenskapen känslighet. Det är inte förrän nu, med hjälp av bland annat magnetröntgen, som det verkligen har kunnat visas att högkänsligas hjärnor mäter större reaktioner på samma mängd stimuli som en ”normalkänslig” person.

Känslighet, en hög sinnesmottaglighet, är inget flummigt hittepå. Det är en reell verklighet för nästan 20% av både människor och många djur.

Lucy. En tankeväckande film. Massa grymma associationsklipp som jag bara älskar. Och så Scarlett, då så klart.

Varför inte fundera på om du själv är mer ”concerned with having than being?”

Lite existentialism på en tisdag, bara så där.

Det är alldeles för lite filosoferande om vår existens i För sensibelt begåvade. Det kan ni däremot få få filosofera med mig om efter föreställningen om ni är på det humöret. 1 oktober är det nypremiär! Biljetter hittar du på Ticnet.

Skräddarsy livet som du vill ha det

Idag är det en solig söndag för väldigt många. En härlig dag att ta igen sig, träffa vänner, vara ute i naturen och helt enkelt bara va. För mig är det dock en solig måndag. En vacker start på veckan som inleds med två grupper barn som vill dansa med mig medan deras föräldrar kanske tar en kopp kaffe på ett folkstinnt Medborgarplatsen.

Fredag är min lördag och lördag är min söndag. På torsdagkvällen tänker jag: ”Bra jobbat Sarah, heja, nu ska du vila.” I alla fall så ofta det bara går.

När man arbetar med träning, så som jag gör nästan en fjärdedels heltid, då arbetar man när andra är lediga. Så är det bara. I början tänkte jag inte så mycket på det. Jag älskade mitt nya uppdrag och till slut jobbade jag mest varje dag. Det är hur lätt som helst om man är en hyfsat omtyckt instruktör. SMS:en virvlar in löpande: ”Kan du ta 12-passet på Sturebadet idag?” ”Kan du köra 10 i morgon på Högdalen?”. Sjukt smickrande och roligt när man älskar jobbet. Men vi behöver ju också vila. Därför bestämde jag mig till slut för att även jag måste ju ha en tydlig helg – så ofta det i alla fall går. Det är ok att jobba andra tider än andra, för träningsjobbet får mig verkligen att må bra. Men en helg vill jag också ha.

I samhället skapas strukturer. För att få det att fungera. Det är lättare att välja en väg för många. Arbeta 9-17, äta lunch 13-14 och vara ledig lördag och söndag. Men detta gäller inte bara arbetstider. Det gäller maten vi hittar på hyllorna i våra livsmedelsbutiker. Kläderna som finns att handla. Fordornen vi väljer att köra. Det lättaste är att tacka ja till det som erbjuds.

Men det är inte alltid nödvändigtvis vad som är bäst för just dig.

Det kan vara värt att ta sig en tankeställare då och då och fråga dig själv om ditt liv ser ut som det gör för att du vill det eller om det bara blev så? Mår du bra och trivs behöver du egentligen inte fundera alls. Men om du inte gör det, desto mer.

Mår du bra av att arbeta heltid? Eller mår du kanske bättre av att jobba ännu mer än heltid i perioder och i stället vara mer ledig andra? Eller kanske skulle du må bäst att alltid arbeta deltid – och hur kan du då anpassa din levnadssituation så att du har råd?

Mår du bra av maten du äter och är det säkert den maten du gillar bäst? Eller tror du det bara att det är den bästa maten för dig och att inget annat skulle vara godare bara för att det är den du alltid fått dig serverad?

Mår du bra av att ha så många bekanta som du har? Eller får det kanske bli så att vissa vänner till slut får lov att ”falla av” så att du hinner spendera mer tid med de allra närmaste?

Mår du bra av att bo i ett villaområde med dina barn? Eller skulle det faktiskt kunna fungera att bo mycket, mycket mindre inne i staden för att slippa lägga så mycket tid på pendling.

Detta är bara några exempel. Frågorna kan ställas på precis vilket område som helst. Poängen är att minnas, att i långt mycket större utsträckning än vad vi tror kan vi skapa vårt eget liv så som vi vill ha det – innanför eller utanför mallarna.

Ett sätt att bli lyckligare i sitt liv med känsligheten som en ständig kompanjon är nämligen just att använda den för att komma fram till vad som fungerar och vad som inte fungerar. Svaren kommer inte omedelbart och det mesta måste man undersöka över tid. Men med åren kan jag pricka av faktorer som verkligen fungerar och fortsätta justera andra. Ett ständigt ”work in progress” som di så snitsigt säger på engelska.

Om idag är din måndag precis som för mig, så kan du ju klura lite på det här.

Men är det – som för de allra flesta – en enkel härlig söndag – tycker jag nu du bara ska fortsätta va!

Sol på er!

Nypremiär av den stora lilla succéföreställningen FÖR SENSIBELT BEGÅVADE på vurma Birger Jarl i Stockholm den 1 Oktober! Endast fyra exklusiva föreställningar! Läs mer om föreställningen på denna hemsida! Köp biljetter på Ticnet här. Bjud in dina vänner på Facebook med hjälp av detta evenemang.