Dom här gångerna när man fick det man inte visste att man ville ha. Jag mottog just musiken till föreställningen som ska användas på olika sätt.

Det är skitjobbigt att ge bort sina barn. Mina låtar. Jag blir som värsta hönsmorsan och kontrollerar och har mig. Jobbig. Asjobbig. Jag vet. Kan oftast inte ta in det jag får först förrän efter ett tag för att jag är så inställd på allt som kan gå fel. Begår alla dom här felen som folk som överbeskyddar sina ungar gör. Varnar, skrämmer upp, tvingar till översäkra vägar – fast man veeeet att de växer mest om de får lära sig flyga fritt!

Sen får man då tillbaka nåt som är nåt helt annat och ändå helt, helt rätt.

När tårarna bara sprutar då vet jag att det slog an. Tack, tack R.