När att må bra blir en vana

Foto: Severus Tenenbaum

Vi föds alla med en inre termostat. För vissa av oss är den så pass känslig att den bara inte går att ignorera. Ändå är det just det som så många av oss försöker göra.

En nyckelfras ur föreställningen För sensibelt begåvade. Något av kärnan i dess budskap.

Jag är nämligen övertygad om att anledningen till att en betydande stor andel människor, och kanske då känsligare människor i synnerhet, inte mår så bra som de skulle kunna, inte är vår känslighet. Utan snarare vår brist på att ta in det som vår känslighet försöker säga oss.

Det kan nämligen bli en vana att må bra.

Att bli så van vid att känna lugnet i sig själv att allt det som skapar motsatsen helt enkelt blir något vi till slut väljer bort – även när vi först trodde det var något vi behövde. För att må bra är ju den bästa känslan i hela världen och tack och lov är även den beroendeframkallande!

Att känna i magen att det här är bra för mig, det här vill jag ha mer av. Men det här andra gör mig snarare orolig/stressad/ledsen. Egentligen är det inte så viktigt varför – men det här avlägsnar jag mig från – helt enkelt eftersom det känns så.

Ungefär som leken fågel/fisk eller mittemellan. Varmare, varmare, varmare… kallare, kallare, kallare.

Det är faktiskt lite spännande att börja se på sitt instrument på det här viset, som en metalldetektor, fast för goda reaktioner. Som en sån där v-formad pinne, en slagruta, som Kalle Anka alltid letade vatten med.

Har du dock genom livet hittills fått en alldeles för liten dos av välmående så är det kanske lättare att göra val som snarare dämpar ibland nödvändigt obehag eller smärta som egentligen bör uppmärksammas. Snarare än att göra val som i längden för dig mot välmående. När annat än välmående mest varit normaltillståndet blir det ett ganska förståeligt, om än då ett kanske mindre bra, val.

För här ligger ju en skillnad. Det är en sak att ta en tablett så att något inte längre gör så ont. Något helt annat att vidta åtgärder mot ett läge så att smärtan i så mycket lägre omfattning ens behöver uppstå. I den mån det går.

Men här har vi ju då alla begåvats med världens mest finstämda instrument som talar om för oss när saker är bra och inte bra – våra känslor. Överlag är detta tillförlitligt – så länge du inte erfarit trauman som fått dig att reagera snett på annars positiva saker. Då är naturligtvis situationen en annan. Inte heller är det helt tillförlitligt när det gäller känslan av rädslan för förändring eller bekvämlighet. Men för det mesta är det enkla rådet att göra mer av det som får dig att må bra – i längden – och avlägsna dig från övrigt.

Inte på något sätt menar jag här att man ska låtsas som ingenting när tråkiga saker inträffar genom att hurtfriskt utbrista ”jajemen, foten i kläm”. Inte heller menar jag att man ska ignorera saker som inte är bra.

Men frågan är hur du tänker när sådant inträffar. Mitt förslag är: HUR kan jag må bättre? VILKEN FÖRÄNDRING är nödvändig?

Men mest, bli en magnet för allt härligt och skönt. Helt enkelt – var din egen må-bra-detektor. Du har ju redskapet.

Kanske ligger det till och med fortfarande oupppackat i sin kartong och bara väntar på att få användas. Men det finns fortfarande tid.

Bara kör.

Det här inlägget skrev jag imorse pigg och nyter. Nu sitter jag här rätt utslut efter en intensiv vecka, nervös inför nypremiär och tänker mest – fan vad pinsamt käck jag kan va. Jo, livet är upp och ner även för mig så klart. Men överlag instämmer jag fortfarande med ovanstående inlägg. 🙂 För att följa mitt eget råd tänkte jag därför snart gå och lägga mig – för det vet jag ju att jag alltid mår bra av när det känns så här. Observera dock att inlägget inte syftar till allvarliga medicinska tillstånd eller reaktioner i akut kris. Var gränsen går för dessa lägen måste främst du själv bedöma men gärna i samråd med professionellt stöd. Om du dock misstänker att det för dig precis som för mig finns en hel del att lära sig i ditt val att betrakta världen och hur du hanterar dig själv så tycker jag absolut du ska läsa mer om högkänslighet och komma och se föreställningen För sensibelt begåvade. Här handlar det långt ifrån bara om allvar. Du har ju läst inlägget – vi ska ju må bra, juh! Biljetter till För sensibelt begåvade med nypremiär nästa onsdag den 1 oktober hittar du på Ticnet.

Nypremiär den 1 oktober av För sensibelt begåvade – en vecka kvar!

HÖSTENS VARMASTE FÖRESTÄLLNING! STANS CHARMIGASTE AFTER WORK!

För sensibelt begåvade är föreställningen för dig som upplever dig själv som känsligare än de flesta, för dig som är nyfiken på begreppet högkänslighet eller för dig som vill veta mer om hur en sensibelt begåvad person kan vara funtad. Men kanske mest för alla som vill underhållas, förfäras, inspireras och lämna föreställningen med ett leende på läpparna och något tänkvärt att grunna på.

BILJETTER HITTAR DU PÅ TICNET! NYPREMIÄR ONS 1 OKTOBER, spelas även tis 7 oktober, ons 15 oktober samt tis 21 oktober! Dörrarna slår upp 18.00, 19.00 börjar föreställningen som är i två akter med paus i mitten. 21.00 är föreställningen klar.

För sensibelt begåvade spelas runt om i rummet, mitt bland en ätande och drickande publik på den hemtrevliga övervåningen på Vurma Birger Jarl. Boka bord och föreställningens egen plocktallrik inklusive ett glas vin eller en öl för 199 SEK utöver biljetten 08-611 00 45. Bokade bord måste intas senast 15 minuter innan föreställningen startar för att inte släppas till annan gäst.

VISSTE DU att upp emot en femtedel av alla människor föds med ett nervsystem som är känsligare än snittet? För sensibelt begåvade är föreställningen som lyfter och hyllar känsligheten och de känsligas betydelse – inte bara för de som kallas högkänsliga – utan för oss alla.

Frågor på tapeten:
-Vad är så bra med att vara känslig? (och är nåt egentligen dåligt?)
-Ska känsliga särbehandlas alltså? (eller hålla tyst och veta hut?)
-När ska man lyssna på sina känslor? (och när inte?)
-Hur drar man nytta av sin känslighet? (hur blir man stolt över den?)
-Hur sjutton begriper man sig på en känslig en? (går det?)
-Hur curlar man sig själv till en nöjd känslig? (så att andra slipper?)

OM SARAH NILSSON:
Sarah Nilsson är skådespelare, sångare och upphovsman med en parallell erfarenhet som licensierat krisstöd i näringslivet. 2010 släppte hon skivan Just like they do in France under alias Once Upon A Girl.

”Det började med en serie note-to-self’s, slutsatser från den samling empiriska experiment vi kallar livet. Så föddes visionen om en föreställning. Jag vill göra underhållning av livet som känslig. Öppna dörren för det intima. Skratta åt det, hylla det, vurma för det! Rent krasst hämta in känsligheten från avbytarbänken och släppa in den i matchen jämte tanke, logik och förnuft.”

PUBLIKENS RÖSTER:

”Egenartad personlig krogshow som berör
Multibegåvade Sarah Nilsson har gjort en lyckad hybridsångteater med mycket musik, allvar och humor. Inledande sången är lika vacker som hela hennes skönt vågade berättande om sina egna erfarenheter av paradoxen att både inte alls vara som alla andra och vara expert på att vara som alla andra. Med mycket närvaro och rörlighet fångar hon publiken och visar en högkänslig personlighets perspektiv på livet. Medryckande och tänkvärt!”

”En känsla av min verklighet
För sensibelt begåvade är en föreställning direkt ur verkliga livet där alla känslor kommer upp i dagen på ett sätt som man känner igen sig i. Med humor, sensualitet och mycket musik kan alla hitta igen sig i de scener Sarah Nilsson visar upp och berättar om ackompanjerat av sin egen musik. Föreställningen rekommenderas varmt, köp biljetter nu för att inte missa en kväll du mår gott i!”

”Underbart gripande riktig feel-good föreställning
Sarah Nilsson är en underbar känslig, humoristisk underhållare med en fantastisk sångröst. Passa på att se den innan den slutar. Jag hoppas och tror att vi kommer få höra mer från Sarah Nilsson.”

Bjud in dina vänner till För sensibelt begåvade med hjälp av evenemanget till För sensibelt begåvade på Facebook.
Få inspiration, kunskap och personliga blogginlägg genom att GILLA sidan För sensibelt begåvade på Facebook.
Läs För sensibelt begåvades blogg

FÅ EN GLIMT AV FÖRESTÄLLNINGEN I FÖR SENSIBELT BEGÅVADES TRAILER!

SÅ HÄR glad blev jag när jag fick veta att Kulturbryggan – och sedemera även Stockholms stad – stöder För sensibelt begåvade. Då skrev jag bloggens första inlägg som beskriver varför det här projektet är så viktigt för mig! LÄS

Foton:
Överst och underst: Anders J Larsson
Mitten: Linda Rehlin

Kur när livet ger en smocka

Livet är ett äventyr. Livet är en spelplats. Fast ibland är livet en boxningsring – fast vi visste inte ens om det förrän vi ligger där knockade.

Det kan kännas lite fånigt. Man går gatan fram på lätta fötter. Njuter av synen av ystra moln och blå himmel. Lutar sig tillbaka och andas ut.

Just då kommer smockan vinande.

Vi kommer inte från det. Det kommer aldrig sluta att vara så. Livet utgörs av överraskningar. Härliga och mindre härliga sådana.

Jag skriver ofta om hur man kan stärka sig som känslig. Hur jag är övertygad om att man genom att behandla sig själv så som man förtjänar kan må så otroligt mycket bättre med sin egenskap och i högre grad få använda den till njutning än till att kurera tråkig överstimulering.

Men när livet kommer med en oväntad högerkrok, då segnar vem som helst ned. Så är det bara.

Sen finns det ju små smockor och rejäla smockor. En del är mest onödigt klumpigt utförda – om än kanske oundvikliga. Andra i form av brutala livshändelser kommer med sådan kraft att de golvar dig totalt och kanske förändrar dig för all framtid.

Oavsett så tar sådant hårt. En känslig ännu mer. Men det som avgör vår återhämtning är hur vi hanterar smällen vi får.

Jag har tidigare skrivit om hur det finns många under-cover-känsliga där ute i livet. De som är precis lika känsliga för både beröring, smärta och intryck som alla vi övriga känsliga – men som med anledning av olika livsomständigheter har fått lära sig att dölja sin egenskap. De som raskt hoppar upp från mattan: ”Ha, det gjorde inge’ ont!”.

Känner du en sådan känslig, som inte ens för sig själv erkänt hur det ligger till, är det inte sannolikt att dennes metod i kris är flykt. Ren fysisk sådan eller flykt via sinnena med hjälp av alkohol ofta och gärna – eller stimulantia av annat slag. Alkohol är ju dock betydligt mer socialt accepterat än lugnande medel – men vari ligger egentligen skillnaden? Själv föredrog jag mat som gav mig sockerrus och lät sinnena njuta och som gjorde stunden till härlig just där och då.

Denna metod av att döva eller fly är rätt behaglig på många sätt och kan få dig själv att under väldigt lång tid tro att du faktiskt har saker under kontroll. För du fortsätter ju. Du är ju ändå uppe på benen. Även om du konstant måste ha tillskott från ditt personligen valda dövande medel.

Det sorgliga är bara att samtidigt skjuter du upp hela processen. Allt som gör ont bara ligger där och väntar på att få överfalla dig igen när du inte är på din vakt. När det sker, kan det då göra väldigt ont både för dig och de runt omkring dig som drabbas.

Det är en utmaning att gå emot det som omedelbart lindrar smärtan när livet ger oss en smocka. Och visst är det inte så farligt att en stund gå in i uppskjutande försvarsreaktioner. Jag tror till och med att det är nästan oundvikligt under själva reaktionsfasen.

Men därefter. Hur vi då väljer att agera avgör helt hur lång vår smärta måste vara.

Idag när livet gör ont så är det precis lika jobbigt för mig som det var förut. Jag blir precis lika förskräckt och gråter precis lika mycket. En stund. Av ren överraskning. Men när man en gång börjat må bra så himla ofta – blir även det en vana. Man vill då inte längre må dåligt mer än man absolut måste. Därför har jag allt mer börjat lyssna på rösten av erfarenhet.

Den rösten ställer numer nämligen alltid frågan: Det du gör mot dig själv idag – kommer det att föra dig framåt?

Det du gör idag – kommer det att hjälpa dig att må bättre inte bara nu – utan även imorgon, i övermorgon och dagen därpå?

Det kanske inte känns så himla lockande när du har en svullen käke eller ett ömmande hjärta att ställa dig upp och gå till jobbet. Att städa hemmet. Att laga ett rejält gott mål mat. Att gå och träffa dina vänner eller din familj – alla de som egentligen inte förstår hur du har det inombords.

Men det är dom och allt det andra som är ditt liv. Inte smockan.

Ge fokus till det du vill ha och det som stärker dig.

Det kan vara det svåraste att göra i stunden.

MEN. Det är det som snabbast kommer se till att du inom nolltid återigen är på benen, fit for fight.

Med kärlek från en förvånat överraskad känslig med ömmande blåtira. Men sånt går över. Snart är det dags för nypremiär! Det är hög tid att införskaffa dina biljetter! Kom och avnjut nypremiären med mig. Jag vill ha dig där! Ja, just dig. Jag vill ha alla där. Biljetter till För sensibelt begåvade hittar du på Ticnet!

En historia om äpplen, livsläxor och bussdramatik

Jag växte upp bredvid en äppellund. Mitt emot Stockmos allmänning i Stenhamra ligger ett rött hus precis vid busshållplatsen där alla på Axvägen, Vetevägen och allt vad de hette, gick av efter att de kom hem från sina jobb inne i stan.

Fast först var huset gult och vägen hette Rapsvägen. En fyrkantig liten låda av 70-talsmodell, inte alls så idylliskt sött som man kan tro.

Men idyllisk var däremot äppellunden.

Äpplen är en frukt som haft ett flertal huvudroller genom historien. Äpplen kommer med symbolik i såväl sagan om Snövit som i självaste Bibeln.

Den förbjudna frukten?

Själv tycker jag väl att om nån frukt borde vara den förbjudan så borde det väl vara en mogen stolt banan – eller varför inte en syndigt, saftig mango? Eller den givna passionsfrukten?

Men ett enkelt hälsosamt äpple? Den käcka frukten som håller doktorn borta? Ja, ärligt talat har jag aldrig varit ett stort fan av färska äpplen – det vill säga innan jag insåg hur bra de kan vara för mig.

Men äppellundar älskar jag. Äppelblom, äppeljuice och såklart varm läcker äppelpaj med tjockt vispad vaniljsås. Inte minst är också äpplen så fantastiskt vackra. Krispiga, glänsande, färgrika – och de ju finns här hos oss i vår egen nordiska natur.

Fast sen råkar jag faktiskt ändå ha en helt egen äppelhistoria. En historia som medförde såväl skam som som förbud. Om än i det lilla formatet.

När jag var liten och bodde vid äppellundarna i Stockmos (kanske nån som druckit saften?) skickade mamma alltid ut mig för att plocka äpplen – och päron: ”Bra att du har i din ryggsäck för mellanmål i skolan.”

En dag på skolbussen i första klass drog plötsligt den alltid lika sura busschauffören Uffe i bromsen. Hela bussen stannade med ett ryck: ”Vad är det som lukar? Vad är det som luktar?” skrek han.

Alla barnen satt tysta och började förskräckta titta sig omkring. Till slut stannade uppmärksamheten på min ryggsäck – som mycket riktigt stank. Man uppmanade mig att öppna väskan – alla fack – och där längst ned i ena sidofacket fanns en hel hög av gammal frukt som en sjuårig flicka inte tänkt på att tömma.

Aldrig tidigare i livet hade jag känt mig så skamsen.

En oskyldig rätt söt historia idag. Ett helt tillintetgörande upplevelse då. Som faktiskt, inser jag i detta nu, då gav mig vanan att alltid tömma min väska och packa om den, precis varje dag.

Det stämmer. Jag är alltså inte en sån där tjej med en handväska med utrustning som inför ett tredje världskrig. Min väska är alltid fylld med precis det jag behöver för dagen och jag vet alltid precis vad den innehåller. En väska, som än idag faktiskt oftast är en ryggsäck. Ibland även med äpplen i. Även om det ärligt talat tog många år innan jag vågade fylla den med frukt utan tjockt skal igen.

Äpplen dagen till ära denna vackra sensommardag. Äpplen för hälsan, för känslor och för skönheten de ger.

Den här vackra bilden har en helt ny vän till mig fotograferat, Karin Egenaes, som har ett synnerligen trevligt och inspirerande Instagramkonto. Hon bor inte bara idylliskt med äpplen utan har nu utrustningen till ett eget litet hemmamusteri.

För att påminna om något av det härliga med hösten. Och hur glömska, oskuld, okunskap i kombination med hög känslighet kan leda till händelser som formar oss för resten av våra liv.

Vilket ju inte alltid behöver vara helt fel utan också många gånger också ganska bra.
Det är ju i sanning skönt att färdas med lätt bagage!

Med önskan om en riktigt härlig helg!

För sensibelt begåvade har nypremiär onsdagen den 1 oktober och spelas även den 7, 15 och 21 oktober. Biljetter hittar du på Ticnet.

Personer som inte vill säga vad som är fel

Jag tycker ni är superkluriga. Så är det. Det är erfarenheter från såna som ni som får mig att bara vilja umgås med barn och djur för all framtid. I evighet. Amen.

Ni som hellre försvinner än säger vad som är fel. Ni som lever med ert pokerface och på nåt sätt förväntar er att andra är tankeläsare. Ni som bara sluter upp som en mussla och envisas med att ”allt är bara bra”. Ni som har så föga tilltro till er omgivning att ni inte ens tror det är lönt att säga vad som är fel.

Nej, jag pratar inte om er som är tysta av naturen. Många tystlåtna personer som jag mött vet ändå precis när det är värt att öppna munnen.

Talar nog snarare om er som har svårt att säga och prata om sånt som är besvärligt. ”Jaha, duh”, tänker du nu. ”Då kan du väl fatta att man håller tyst.”

Ja, det kan jag fatta.

Och inte.

För när du håller tyst så ger du verkligen inte omgivningen någon som helst chans att ändra på det som är fel. Om du inte säger nåt finns det nämligen verkligen ingen chans alls att denna andra fattar hur den kan göra situationen bättre.

Men du kanske förlitar dig på slumpen? Vad vet jag?

Konstigt, konstigt att jag ändå blivit så förtjust i så många av det här slaget. Så nåt bra måste det ju vara med er. Nåt som ni vet som inte jag gör.

Men tänk om ni då kunde ha öppnat munnen ibland bara lite mer och förklarat. Så jag slapp gissa.

För jag känner ju ändå alltid på mig saker. Ändå.

Kan hon aldrig bestämma sig? Igår skrev hon om folk som pratar för mycket och idag om folk som pratar för lite. Ja-aa – så är det – allt i livet är balans. Och själv är hon perfekt. Så klart inte. Är både och jag med och bjussar på en hel del av det och hoppas fler ska känna igen sig i föreställningen För sensibelt begåvade. Biljetter till den charmigaste föreställningen i stada hittar du på Ticnet. Kom!

För ingen vill ju vara en soptunna

Jag vet inte vad jag hade gjort i livet utan vännerna som finns där och lyssnar. Som stöder. Som kollar upp en lite då och då när de vet att det kan behövas.

När jag var yngre så pratade jag alltid om mina utmaningar och det jag inte förstod. Analyserade. Skruvade itu. Vred och vände på mina känslor i ett fåfängt försök att förstå dem och omständigheterna där de uppstod.

Förstå sina känslor intellektuellt tror jag inte längre man alltid kan. Eller bör. Idag betraktar jag till och med vissa känslor snarare som ett symptom som kommer när jag inte tagit tillräckligt väl hand om mig och undviker att gå in i för mycket analyserande innan jag är i balans igen.

På den tiden hade jag däremot vänner som lyssnade, lyssnade, lyssnade, lyssnade och lyssnade. Och lyssnade, lyssnade, lyssnade och lyssnade igen. Ni minns, det var på den tiden man talade timmar i telefon. Jag lyssnade också, så klart. Men poängen var att jag verkligen hade mycket oregerligt inom mig och det enda sättet jag då kände till för att hantera mina utmaningar var just att prata om dem.

Vänner som lyssnar har jag fortfarande – i sanning – dock på ett helt annat sätt. Idag kör jag snarare mer intensiva fakta-updates med de närmaste då och då och eller när det är extra klur, något jag verkligen behöver hjälp med att ”lösa”. Idag försöker jag dessutom mer medvetet att variera personerna. Och när jag mår bättre försöker jag (även om jag inte alltid lyckas) uppdatera de som funnits där och lyssnat under det jobbiga, så de också får ta del av den goda vändningen.

För ingen vill ju bara vara en soptunna.

En person där det onda lastas av. Lättad blir den som hivat av sig, men tyngd blir den andra. Den lättade kan kanske till och med fortsätta med ett liv, ett liv med val som kanske inte är så bra, för att ångesten ju lättas när vi får prata.

Det är så klart bra med lättad ångest. Men det kan också göra att vi ej känner ett tillräckligt starkt behov av att tvingas ta itu med det vi måste.

Jag lärde mig tidigt den hårda vägen att det inte alls alltid är bäst att lyssna på människor och låta dem gråta ut. Jag förstår att det är kontroversiellt att skriva så här, för detta är självklart ett avvägande. Men jag har flera gånger i livet fått se hur personer som mår dåligt om och om ältar sin situation för sina närmaste men undlåter att ta tag i den. De som lyssnar blir här medberoende, i sina välvilliga försök att hjälpa, eftersom personen får sin tillfälliga ångest dämpad och därmed kraft att ”stå ut” ett tag till utan att ändra något.

För det är läskigt att ändra sin situation. Det är skrämmande att möta rädslorna som en nödvändigt förändring innebär. Och vi gör det tyvärr oftast inte förrän vi absolut måste. När vi inte längre står ut. Därför kan det ibland faktiskt finnas anledning att strypa ventilen..

Hursomhelst är det ju naturligt att ha olika funktion för olika människor i sitt liv.

För väldigt många är jag den som är mottagaren och tröstaren. Likaså i jobbet som krisstöd. Kanske inte en tyst sådan, men personen som fokuserar på den andre och peppar ur ett lösningsorienterat perspektiv. Jag tycker om det – för jag gillar att hjälpa och jag är bra på att se potential.

Men sen har jag ju då andra i mitt liv som helt klart lyssnar mycket, mycket mer på mig (ni vet vilka ni är) än jag på dom. Min barndomsvän Ellie till exempel är den absolut bästa lyssnerskan jag vet och jag har ärligt talat alltid lite dåligt samvete när jag lämnar henne för att hon är så fantastiskt bra på att ge råd utan att döma.

Summa summarum – man får inte alltid tillbaka av samma personer som man ger till. Och så är det nog bara.

Men jag tror det i alla fall kan vara bra att ibland titta på sig själv utifrån och fundera över hur man dryftar sina utmaningar med sina närmaste:

1) Luftar jag upprepat samma sak – ältar – fast problemet egentligen redan är konstaterat?
2) Är det alltid jag som pratar om mina problem? Eller är det alltid jag som lyssnar? Och vill jag ha det så?
3) Tänker jag på att även bidra med annan sorts energi i relationen så att den kan fortsätta frodas?

och viktigast

4) Arbetar jag på att förändra min situation? Istället för att bara prata om den..?

Vi högkänsliga är högriskare såväl som soptunnare och som iskyfflare. Bara att fundera på vilken kategori du eventuellt lättast hamnar i? Kanske i båda? Känner du dig för mycket som en soptunna i en relation är det dags att sätta en gräns. Är det tvärtom du som märker att folk tar avstånd på grund av att det blir för mycket prat om ditt bagage så är det också dags att fundera. Självklart kan man tycka att folk ska stödja en. Men det kan man göra på olika sätt och oftast bäst bara genom att vara. Till syvende och sist behöver vi våra relationer och lika mycket som vi behöver vårda oss själva behöver vi värna om de som finns där för oss.

OM JAG nu ändå ska va en soptunna då och då så vill jag i alla fall gärna vara en sån som komposterar avfallet så blommor kan växa ur det. Blir det i lagom mängd så ska det nog gå bra.

Massa kärlek till er denna vackra septembermorgon!

EXAKT TRE VECKOR TILL NYPREMIÄR AV FÖR SENSIBELT BEGÅVADE! Nu har biljettförsäljningen börjat rusa! Häng på och skaffa biljett på Ticnet precis till den dagen du vill! Föreställningen spelas den 1, 7, 15 & 21:a oktober. Jag har haft hela försäkringsbolag, skådespelare, känsliga, okänsliga, roliga, oroliga, ja alla sorter i publiken. Väldigt många kommer tillbaka. Så ja, detta är en föreställning som liksom berör något som är så allmänmänskligt och som i sanning förtjänar en helt egen afton! Härliga vurma på Birger Jarlsgatan erbjuder fantastisk mat och dryck – charmigaste afterworken i stan helt enkelt. Planerad så att allt är klart kl 21 så att du till och med hinner hem och natta barn. Bra va? Välkommen!

Så lite vi ändå vet

”Are humans more concerned with having than being?”

Förra torsdagen var jag på bio (för er som inte vet – jag ÄLSKAR att gå på bio) och såg Lucy, den senaste filmen av Luc Besson. Mellanstadierecensionen av filmen kommer här: Den var JÄTTEBRA! Kortfattat, för främst handlar det om underhållning för oss som gillar genren och stilen.

Frasen ovan förflyttade mig dock omedelbart till yoga-salen där det främsta målet är att nå sitt högre medvetande, något som rätt få nog går och funderar på under kaffepausen.

Lucy handlar i alla fall om en ung kvinna som ofrivilligt dras in i droghandel med ett ämne som hon av misstag får i sig och som visar sig öka hennes hjärnas kapacitet. I filmen kastas vi mellan en föreläsning av professorn (Morgan Freeman) som har teorier vad det skulle innebära om människan kunde ha tillgång till mer än de 10 % av sin hjärna som hon har tillgång till nu.

NU VISAR DET SIG DOCK TYVÄRR att hela den här ”lilla detaljen” om utnyttjandet av hjärnkapaciteten – som Lucy bygger på – tyvärr är en modern myt. Enligt Vetenskapsradions intervju med hjärnforskare Klas Kullander så nyttjar vi visst hela vår hjärna.

Ändå påminner mig denna film om mina tankar om vetenskapen och hur lite vi faktiskt ändå vet.

Under gymnasiet valde jag Naturvetenskaplig linje – för att man efteråt kunde studera vidare typ allt (slippa välja, hello högkänslig), för att jag var tokig i hajar och då kanske ville bli marinbiolog OCH för att jag innerst inne nog hade någon slags fåfäng dröm om att kunna kanske kunna bidra till att lösa i alla fall nån av livets gåtor.

Kan låta som hybris, men egentligen handlade det väl bara om tonårig nyfikenhet och en tilltro till livets möjligheter utan gränser. Hungern efter mer kunskap inom detta område dödades dock snabbt av att allt för mycket tid av fysiken och matematiken gick åt till att lära sig formler utantill som någon annan redan kommit fram till. Inte var det mycket upptäckarlust eller tid för att diskutera svarta hål eller annat spännande i gränslandet till det vi verkligen vet. Sen var det väl också helt enkelt inte tillräckligt mycket min grej.

Den här naturvetenskapliga grunden jag nu har med mig i bagaget gör ändå att jag alltid är skeptisk till saker som det inte finns objektiva undersökningar kring.

Denna, vad jag anser, sunda skepticim hindrar dock i sin tur inte mig från att vara minst lika kritisk till de blint vetenskapstroende som inte ser vetenskapens begränsningar.

Vetenskapen mäter enbart det vi bestämt oss för att mäta och inom de normer som vi är kapabla till att förstå. Bara för att något inte är studerat innebär det inte att det inte finns svar som vi ännu inte har tillgång till. Vilket det genom historien har bevisats gång på gång.

Ja, för en gång trodde vi ju att jorden var platt.

Exempel på konsekvenserna av en blind tro till vetenskapen och dess upptäckter har jag mötts av flera gånger denna sommar då vi med anledning av sjukdom i familjen försökt få svar på saker som läkarna själv erkänner att vetenskapen inte haft ekonomiskt intresse av att undersöka. Betyder det då att det inte finns lösningar utanför de områden man valt att forska om? Naturligtvis inte.

Viktigt är exempelvis att minnas att det dröjde länge innan det fanns något som helst intresse av att ordentligt vetenskapligt undersöka egenskapen känslighet. Det är inte förrän nu, med hjälp av bland annat magnetröntgen, som det verkligen har kunnat visas att högkänsligas hjärnor mäter större reaktioner på samma mängd stimuli som en ”normalkänslig” person.

Känslighet, en hög sinnesmottaglighet, är inget flummigt hittepå. Det är en reell verklighet för nästan 20% av både människor och många djur.

Lucy. En tankeväckande film. Massa grymma associationsklipp som jag bara älskar. Och så Scarlett, då så klart.

Varför inte fundera på om du själv är mer ”concerned with having than being?”

Lite existentialism på en tisdag, bara så där.

Det är alldeles för lite filosoferande om vår existens i För sensibelt begåvade. Det kan ni däremot få få filosofera med mig om efter föreställningen om ni är på det humöret. 1 oktober är det nypremiär! Biljetter hittar du på Ticnet.

Skräddarsy livet som du vill ha det

Idag är det en solig söndag för väldigt många. En härlig dag att ta igen sig, träffa vänner, vara ute i naturen och helt enkelt bara va. För mig är det dock en solig måndag. En vacker start på veckan som inleds med två grupper barn som vill dansa med mig medan deras föräldrar kanske tar en kopp kaffe på ett folkstinnt Medborgarplatsen.

Fredag är min lördag och lördag är min söndag. På torsdagkvällen tänker jag: ”Bra jobbat Sarah, heja, nu ska du vila.” I alla fall så ofta det bara går.

När man arbetar med träning, så som jag gör nästan en fjärdedels heltid, då arbetar man när andra är lediga. Så är det bara. I början tänkte jag inte så mycket på det. Jag älskade mitt nya uppdrag och till slut jobbade jag mest varje dag. Det är hur lätt som helst om man är en hyfsat omtyckt instruktör. SMS:en virvlar in löpande: ”Kan du ta 12-passet på Sturebadet idag?” ”Kan du köra 10 i morgon på Högdalen?”. Sjukt smickrande och roligt när man älskar jobbet. Men vi behöver ju också vila. Därför bestämde jag mig till slut för att även jag måste ju ha en tydlig helg – så ofta det i alla fall går. Det är ok att jobba andra tider än andra, för träningsjobbet får mig verkligen att må bra. Men en helg vill jag också ha.

I samhället skapas strukturer. För att få det att fungera. Det är lättare att välja en väg för många. Arbeta 9-17, äta lunch 13-14 och vara ledig lördag och söndag. Men detta gäller inte bara arbetstider. Det gäller maten vi hittar på hyllorna i våra livsmedelsbutiker. Kläderna som finns att handla. Fordornen vi väljer att köra. Det lättaste är att tacka ja till det som erbjuds.

Men det är inte alltid nödvändigtvis vad som är bäst för just dig.

Det kan vara värt att ta sig en tankeställare då och då och fråga dig själv om ditt liv ser ut som det gör för att du vill det eller om det bara blev så? Mår du bra och trivs behöver du egentligen inte fundera alls. Men om du inte gör det, desto mer.

Mår du bra av att arbeta heltid? Eller mår du kanske bättre av att jobba ännu mer än heltid i perioder och i stället vara mer ledig andra? Eller kanske skulle du må bäst att alltid arbeta deltid – och hur kan du då anpassa din levnadssituation så att du har råd?

Mår du bra av maten du äter och är det säkert den maten du gillar bäst? Eller tror du det bara att det är den bästa maten för dig och att inget annat skulle vara godare bara för att det är den du alltid fått dig serverad?

Mår du bra av att ha så många bekanta som du har? Eller får det kanske bli så att vissa vänner till slut får lov att ”falla av” så att du hinner spendera mer tid med de allra närmaste?

Mår du bra av att bo i ett villaområde med dina barn? Eller skulle det faktiskt kunna fungera att bo mycket, mycket mindre inne i staden för att slippa lägga så mycket tid på pendling.

Detta är bara några exempel. Frågorna kan ställas på precis vilket område som helst. Poängen är att minnas, att i långt mycket större utsträckning än vad vi tror kan vi skapa vårt eget liv så som vi vill ha det – innanför eller utanför mallarna.

Ett sätt att bli lyckligare i sitt liv med känsligheten som en ständig kompanjon är nämligen just att använda den för att komma fram till vad som fungerar och vad som inte fungerar. Svaren kommer inte omedelbart och det mesta måste man undersöka över tid. Men med åren kan jag pricka av faktorer som verkligen fungerar och fortsätta justera andra. Ett ständigt ”work in progress” som di så snitsigt säger på engelska.

Om idag är din måndag precis som för mig, så kan du ju klura lite på det här.

Men är det – som för de allra flesta – en enkel härlig söndag – tycker jag nu du bara ska fortsätta va!

Sol på er!

Nypremiär av den stora lilla succéföreställningen FÖR SENSIBELT BEGÅVADE på vurma Birger Jarl i Stockholm den 1 Oktober! Endast fyra exklusiva föreställningar! Läs mer om föreställningen på denna hemsida! Köp biljetter på Ticnet här. Bjud in dina vänner på Facebook med hjälp av detta evenemang.

Ibland behöver man bara ligga på rygg

Hallå där! Är du på väg upp? Ut på morgonpromenaden innan frukost? Ut på brunchen med vännen? Hepp, hepp, hepp!

Stopp.

Alltså du måste inte. Du får ligga kvar. Jag lovar.

Det är så undervärderat att bara spendera en dag i sängen.
Men så välgörande.

För oss känsligare individer är det här med återhämtning absolut nummer ett för att hålla oss i balans.
Mycket. Ofta. Regelbundet.

Bara släpp. Lägg dig. Vila.

Om du känner dig som jag just nu, härligt slapp och tillbakalutad orkar du väl inte tänka på detta ens. Men för dig som nästan inte vågar tillåta dig att vila kan jag berätta en hemlighet: Du kommer vara dubbelt så effektiv imorrn. Jo. Så är det.

Finns så mycket knäppgökar som vill uppmuntra oss till att ständigt göra: ”No excuses!” ”Det är bara att bestämma sig!” ”Gör!”. Men vi som lyssnar för mycket på detta är vi som EGENTLIGEN borde lyssna på en annan röst. Den kommer här:

SLÄPP. BARA VA. NJUT. DET LÖSER SIG. ALLT BLIR BRA. FRID.

Så massa kärlek här från huvudkudden. Själv ligger jag här med en flaska ren blåbärsjuice (!) och en hög böcker. (Visst har jag berättat om min fantastiska granne ungerska Melinda som utsett sig till min välgörare och som med jämna mellanrum kommer med mat som hon tror jag behöver? Det var hon som just nu kom med blåbärsjuicen. Gudasänd. Så är det.) Häng gärna med mig här idag. Gör dig bara gott!

Tre sorters mat som gör dig glad!

Pröva tre nya saker! Mat som gör dig glad! Länge!

Är du som jag en eftersläntrare som ännu inte provat följande saker så vill jag därför bara varmt, varmt rekommendera dig att prova nu, ögonabums! Gör! Nedan följer mina senaste upptäckter som hädanefter nu ingår i manualen till mig själv.

Chia-frön

Massvis med Omega-3, järn och kalcium. Jag vet, dom här påsarna med Raw-mat ser dyra ut. Men vet du hur lite frön man behöver för att få i sig lika mycket välgörande gladfett som i en laxbit? Omega-3 har visat sig i många mindre studier att minska depressioner och är även en av de mest naturliga botemedlen för PMS. Det här har jag – och säkert även ni vetat länge. Men hur många av er ökar verkligen medvetet mängden Omega-3 i er kost under tuffare perioder eller veckan innan mens? Pröva! Så värt!

Många blandar chiafrön i gröten, en del i smoothien. För att få sin fulla effekt ska de blötläggas i alla fall 15 minuter. Förbered gärna genom att alltid ha blötlagda chia i en burk i kylen. Blöter du länge vinner du på om du vill utnyttja frönas gelé-aktiga effekt och göra en pudding! Blanda då 3 msk med 2 dl mandel- eller annan nötmjölk, lite vaniljpulver och låt det stå över natten. Bombardera med färska bär!

Det här med chiafrön var långt mycket godare än jag trodde (jag ska vara ärlig, jag provade för hälsans skull och inte för smakens eftersom jag har pinsamt svårt för just gelékonsistens..). Men det bästa är den behagliga mättnadskänslan och energin fröna ger länge. Inte att undra på att Tarahumaraindianerna som det går att läsa om i Born to run kunde springa så långt och länge med denna kost (tack Stefan för tipset!). Utöver detta ger drycken ett långsammare blodsockerpåslag vilket i längden smickrar även midjan.

Havregrynsgröt

Ännu ett livsmedel som ger ett långsammare blocksockerpåslag – förutsatt att du äter den som den är och inte med massa raffinerat socker. Själv väljer jag en variant med sesamfrön, solrosfrön och mandlar som jag hittat i Janesh Vaidyas bok Maten är min medicin. Tillsammans tar jag ett skivat äpple och mandelmjölk som jag precis upptäckt och älskar.

Är otroligt lycklig över just det receptet eftersom jag dessförinnan aldrig kunde äta havregrynsgröt, eller de flesta andra gröter heller för den delen. (Känslig för gelé och slemkonsitens som sagt..) Men, med lite frön som tuggmotstånd blir det en hel annan sak. Sedan jag började välja gröten som frukost har jag en helt annan ork som räcker hela vägen till mina pass. Sötsuget försvinner och jag blir så himla glad.

Du som är väldigt känslig för gluten eller absolut aldrig vill äta gluten kanske inte hugger direkt på detta tips eftersom det trots Havre i sig är glutenfritt kan finnas spårämnen från produktionen av annat. Själv håller jag också på att minska mitt glutenintag. Men. Med anledning av hur bra jag mår av havre samt att jag inte är glutenintolerant så satsar jag definitivt ändå på gröt framöver trots spårämnena!

Den här uppfinningen är bara genialisk!

Grön Smoothie med Havtorn

Är du superkreativ så kan du ju blanda vad helst som låter bra. Men jag tycker raw-foodkocken Josefine Jägers Hello Green Smoothie är heelt suverän med tanke på vad den innehåller för nyttigheter, hur enkel den är att göra och hur otroligt gott den smakar! Om du enbart börjar dricka denna smoothie som tillägg i din kost så ökar du automatiskt ditt intag av många viktiga vitaminer. Ingredienserna må se många ut, men när du väl börjat ha dem hemma allting – så är det ju ingen sak!

En viktig ingrediens i Josefins dryck är Havtornsbär. Även Havtorn har massa Omega 3 i sig och dessutom Omega 6 och dessutom massa vitaminer. C-vitaminhalten i ett enda havtornsbär motsvarar halten i en hel apelsin! Ibland blandar jag i lite chia-frön och toppar antingen med kokos eller Hampafrön som är supergoda.

Du kanske tycker att du har lite tid och det finns så mycket annat att göra än att pilla med kosten. Men den har ENORMT stor betydelse för hur du mår. Som högkänslig – ännu mer.

Så introducera minst en ny sak en vecka. Sedan en till. Och en till. (Kanske har du förresten redan prövat min fantastiska mungbönsoppa? Om inte – gör! Perfekt i höstrusket!)

Jag börjar mer och mer bli medveten om att det sätt jag ätit på tidigare i livet är mer ett resultat av kultur än vad jag verkligen tycker är godast. Därför krävs det lite nyintroduktion för att få uppleva och lära sig vad man också tycker om och mår bra av.

Om du någon skulle invända – är det bara glädje som är den mest åtråvärda känslan? Nej då, enligt mig har alla känslor sin plats. Men det är ju en rätt trevlig en får man väl säga, därav rubriken. Både glad och känslosam hoppas jag att du blir av För sensibelt begåvade som har nypremiär den 1 oktober. På självaste nypremiärskvällen skulle det kännas superbra att ha massa peppiga människor i publiken. Så är du peppig och sugen – jamen kom gärna då! Biljetterna hittar du på Ticnet!