Som en virvelvind genom livet

Har du tid att hålla dina dansklasser nu så här nära inpå premiär frågade någon mig. Jag förstår frågan. För livet är just nu time management på hög nivå. Kom-ihåg- listor och sortering för att vara säker på att allt som behöver förberedas blir gjort. Den här sortens noggrannhet som vi högkänsliga både är suveräna på och som kan driva oss till vanvett om det blir för mycket. Just därför har jag tid.

Tiden på dansgolvet ger mig nämligen bonustid. Ja, så känns det i alla fall. För efter en timmes träning är jag effektivare än någonsin, sover bättre än annars och är lugnare och mer tillfreds än annars.

Det är så märkligt. Ibland kan jag ha svårt att ta mig till klassen – och det beror inte på er kära deltagare om ni läser detta. Tvärtom – ni är moroten! Era glada ansikten och känslan av att få dansa med er – förutom ansvaret att ni faktiskt betalar för att få gå och träna med mig. Men jag är ändå en bekväm jäkel innerst inne som gärna såsar på soffan i kvällningen. Så jag kan därför ibland åma mig lite. Precis så som jag gjorde innan jag blev instruktör – och därmed oftast aldrig kom iväg. Det är sanningen..

Men så kommer jag då till klassen och så händer något magiskt. För varje minut som går är det som om jag blir ett kilo lättare, oron lättar och jag finner mig gå hem från passet som den coola brud jag också är.

Tack för detta kära deltagare. Timmarna med er är guld värda. Just denna veckan har jag varit tvungen att låta bli 3 av 9 klasser, men de andra har jag med värme tagit vara på.

Jag har sagt det förr. Jag tycker verkligen inte alla ska hålla på med Zumba. Älskar man inte rytmisk musik och att dansa då är det nog inte ens grej. Men obs, du behöver inte KUNNA dansa, så länge du gillar det kommer jag hjälpa dig med resten. Men ni andra som mest fnissar åt tv-shopreklamen (vilket även jag gör, får jag erkänna, OMG…) jag HOPPAS verkligen att ni hittat ett annat sätt för att ta vara på kroppens endorfiner.

Träning för mig handlar nämligen numer mindre om kroppen och nästan mer om mitt sinne sedan jag blev medveten om effekten träningen har på mig. När det gäller dans förklaras det så här bra:

”Dance enables you to find yourself and lose yourself at the same time.

Fortfarande nyfiken på vad ni andra har för erfarenheter av detta med träning, just för att det för mig var en sån ögonöppnare för en sådär tre år sedan. Visst hade jag läst om träningens effekter men ändå inte riktigt upplevt – så därför ej fattat.

Hursomhelst hoppas jag att ni alla har ert sätt!

Idag ropar jag TVÅ! Dags för genrep. Iiih! Stryker klänningen. Sätter möbeltassar på skorna (jo hon klampar). Är du nyfiken på vårens charmigaste lilla föreställning så hittar du biljetter här!

Kom ihåg att en mur bara är en bro på högkant

Lyssna. Lyssna. Lyssna. På en av de bästa texter jag vet.

Jag gillar Emil Jensen. Skarpt. Känner ni till honom? Sveriges kanske skarpaste ordsnickrare. Gör underbart fina föreställningar där han blandar musik, poetryslam och tankar på sitt alldeles egna vis. Han har varit en stor inspiration för mig för denna föreställning eftersom jag älskade hur han struntade i former och gjorde vad han ville utifrån sitt eget artisteri. Såg honom tidigt i Malmö i en liten föreställning på Inkonst tror jag det var innan han fått en rejäl plats sådär på den svenska scenen – och blev riktigt tagen.

Vet dock inte säkert om Emil skulle gilla mig. Skämt åsido. Vi har nämligen inte helt lika tro på hur vi politiskt ska gå till väga för att lösa saker. Det är helt ok med mig. Jag är en sån som känner att jag knappt passar in i någon -ism eller något fack. Jag tror på politik som ett sätt att göra världen bättre – och inte bara för sin egen skull. Självklart tror vi på olika sätt – och jag gillar alla som uppenbart arbetar för godhet.

Emil har skrivit en helt fantastisk sång som är en av mina absoluta favoriter. ”Inte vackrast i världen” talar om alla som gör något för att göra världen till en bättre plats. I klippet ovan ser ni en underbar version med en yngre, lite blygare, Edda Magnason långt innan hon blev Monica Z med hela svenska folket.

Jag ser oroväckande tider i Sverige och Europa och blir väldigt illa berörd av de brott som begåtts mot människor på grund av deras bakgrund, hudfärg eller andra olikheter, nu senast i Malmö.

Det här är liksom det jag brinner för som människa. Att det finns en plats för alla. Vi inte bara är, utan SKA vara olika.

Det är lätt att tappa hoppet när man ser så mycket obefogat ont. Och bli oroad på allvar när man ser tendenser av att media tonar ner allvarliga händelser.

Likväl tror jag starkt på att fokusera på det man vill åstadkomma.

Vi har alla en sån enorm makt i våra liv i allt från det minsta – hur vi hälsar på, bemöter och välkomnar en okänd människa – till att vi faktiskt aktivt hjälper till.

Poängen är – vi kan. Potentialen är enorm. Det är viktigt att vi alla kommer ihåg det och fortsätter arbeta för den värld vi vill leva i – i stort och smått. Istället för att ge enskilda idioter en betydelse de inte förtjänar.

Vi andra är många fler och det måste vi minnas.

Jag tror starkt på att hålla tyst är samma sak som att hålla med. Civilkurage är inte alltid lätt, men ovärderligt. Sen fungerar vi såklart olika i hur vi bidrar och det är helt ok. Men det viktiga är att minnas att allt betyder något.

Vi är alla viktiga. Du är viktig. Och vi kan få den där muren att bli en bro.

Idag skriker jag TRE! Ja, premiären är pirrande nära och imorgon är det minsann genrep. Kom precis hem från Vurma där jag klistrat markeringar på mixerbordet och bäddat in ljuspelaren med skumgummi för huvudvänliga ändar. Två föreställningar är nu helt slutsålda redan innan premiär. Kan knappt tro det är sant. Du hittar dina biljetter till För sensibelt begåvade här.

Jag vill ha ett hus vid havet – tills dess städar jag min kära lya

I ett flertal texter om högkänsliga hittar jag kopplingen till naturen. Jag vill ju gärna göra mig lite rolig över den mediebild som görs av oss känsliga. Kan liksom inte låta bli när jag ser hur varje artikel illustreras av blåa himlar, flygande fåglar och regnbågar. Fast jag själv egentligen också är så himla guilty as charged.

Påståendet om naturens läkande effekt för alla människors välbefinnande har till och med styrkts i vetenskapliga studier. Och med högkänsliga är det ju lite så att vi mår bra av allt som alla mår bra av – i lite mer noggrann och regelbunden dos – enkelt uttryckt.

Jag är uppvuxen med en väldigt naturintresserad pappa som egentligen helst ville bli biolog. Varje sommar var vi i fjällen och varje helg tog han dessutom med oss ut i skogen till min systers stora glädje. Hon var en rar liten trädapa med gyllene lockar medan jag egentligen mest ville vara inne och rita. Jo, lite så var det. Jag har alltid varit pysslig och gillat att sitta med mina projekt. Men det tyckte inte mina föräldrar var så bra för mig i för stor omfattning. Därför var det så klart jag som nödvändigtvis skulle gå med i scouterna. Sjöscouterna i Färingsö Sjöscoutkår blev det. Om det inte hade varit för mina galet roliga vänner som jag fann där vet jag inte hur det skulle gått. Ingen ville ju paddla med mig för jag var svagast.

Men på något sätt smittade det av sig och idag älskar jag att tillbringa veckor i vårt ingenmansland på Öland eller var som helst där det är sol, vind, vatten, skog och ängar.

Drömmen är det där huset vid havet. Ja, jag vet, jag förfördes av Marie Fredrikssons låt tidigt. ”Där jag kan höra alla måsarna och göra som jag vill.”

Men så är det inte – än. Jag bor i en älskad pyttig lägenhet på Söder i världens bästa hus med fantastiska grannar. Bästa alternativet just nu. Men jag har siktet inställt och njuter tills dess natur så mycket jag kan i livet som jag har nu.

Om du är högkänslig så är chansen stor att du redan nu är en sådan som uppskattar naturen mycket. Om inte, så prova långa, långa promenader i skog och mark. När jag var yngre tyckte jag det var tråkigt. Nu gör det mig stark.

Sen kan man ju alltid surfa natur. Dog nästan när jag ramlade på den här sidan på Facebook under namnet Earth Porn. Tack Lena. Bara älskar det.

Allså, bästa tiden är nu, nu, nu. Det blir bara ljusare och ljusare. Jag njuter så in i. Hoppas ni gör det med!

Eufori!

Idag börjar jag räkna ned. FYRA skriker jag! Yep. På fredag är det PREMIÄR! HALLELUJA! Tänker just nu på vad en person ta till mig när jag fick stödet till föreställningen och jag stressat sa ”nu måste det här bli så himla bra”. Då sa han: ”Nej, men nu ska du ju bara passa på att ha så himla kul!”. Det ska jag. Det är så coolt detta! Faktiskt. Biljetter hittar ni här! Hugg dom som är kvar! Välkomna!

Låt dom inte tämja dig!

Foto: Malin Sverige

Nej, låt dom inte. Banne mig!

När våren kommer vaknar livsandarna och vi kan äntligen ana de bullrande krafter som under det nordiska vinterhalvåret gott i ide. De spritter. De rycker. Det är livet. Och tänk, det är precis ditt, att göra vad du vill med.

Du vet väl att du är född som du är för att du behövs som du är? Jo så är det. Så klart. Naturen har ju med flit ordnat så att 20% av alla människor har en lägre tröskel för sinnesintryck för att bland annat ur ett rent funktionsmässigt perspektiv kunna förutse, varna och värna om resten av gruppen. Och 80 % är lite mindre lättpåverkade för att kunna slutföra just sin funktion. Detta är det rent praktiska och livet är ju så klart så mycket mer än praktik och funktion. Men ändock – vi är olika för att vi ska vara det.

Men konstigt nog är det ju ändå så att det är vi som är sådär mottagliga för omgivningens tankar om oss som lätt börjar krumbukta oss för att passa in. Fast det är precis det som vi inte ska. Visst, det är ingen som kommer att jubla när du kommer med dina iakttagelser och varningar. Är försiktig. Tar lång tid på dig med att ta beslut. Är omständig. Ställer detaljerade frågor. Kanske inte just då i alla fall. Herregud, det fattar man väl. Vi stör ju flödet liksom. Men de gångerna då det spelar roll och faktiskt hjälper, då kan det vara helt avgörande.

Resten av tiden då? Är du en sån som känner att du kan vara ”jobbig” i hela din utstrålning för vissa bara för att du är tydligt känslosam? Att du är för på. Eller sticker ut? Jamen strunta i dom då. Fokusera på dom andra. Det finns ju så många fler.

För tänk vad sorgligt att gå där igenom livet kuvad. Det är väl ingen idé! Blomstra, släpp energierna lös och bara var du, du, du med allt vad det innebär. Jo, jag tror nog att du går att ha i möblerade rum. Yep. Jag tror till och med att du är alldeles ypperlig i vilket rum som helst. För märkligt nog är det oftast de som bekymrar sig mest för hur folk uppfattar dom som borde bekymra sig minst. Enligt min erfarenhet.

Så ställ dig frågan. Vad är det i dig som du inte riktigt släpper fram. Och varför? Finns det en vildhäst där så är det klart att den ska få få flyga över slätterna. JA-MEN!

Släpp fångarna loss – det är VÅR!

Bilden är tagen av min fantastiska vän Malin Sverige – äventyrerskan, sagoberätterskan, konstnären och artisten – som just nu befinner sig på en av sina upptäckarresor, just nu i Rumänien. Våren har sannerligen även kommit dit. Biljetterna till För sensibelt begåvade fortsätter att sälja på! Skaffa din egen till en helt ovanligt charmig liten upplevelse för alla sinnen mitt på Vurmas charmiga övervåning. För sensibelt begåvade spelar en gång i veckan från den 14 mars till den 29 april. Ta din chans!

Om vänliga och mindre vänliga själar

Hurra för grymma samarbetspartners (kudos i bukett till Vurma!). Hurra för fantastiska musikkollegor som råkar gå förbi när man ska släpa sitt evinnerliga piano och som spontant ger ett handtag. Hurra för grymmaste regi-ögat – nära nog regissör får jag nog snart säga – som fattar att skådisen behöver lika mycket pepp som korrigering – och levererar det med bravur. Hurra för snälla taxi-chaufförer som tar emot kvinnan med 9 kollin varav ett är ett piano med ett leende – och till och med dristar till sig att fråga om jag inte ska ha hjälp in i huset. Hurra för fantastiska coolaste Familjen Q som bott i huset i evigheter vars snart alla barn hjälpt mig med att bära, sätta upp affischer och annat som annars grannar bara gör i tv-serier och i rosaskimrande drömmar. Hurra för Taxi Stockholm som självklart säger att de kan fälla sätet för ett piano.

BU BU BU för Taxi Kurir som har fraktat fröken med transport sjuttiotolvgånger, intygat att det går bra via telefon. Men som sen plötsligt ringer och hävdar att de har en policy som säger att de inte får fälla säten. Jaha? Och de kommer de på när man står mitt på stan med alla åtta kollin. Men det är DÅ man ringer Taxi Stockholm och i stället blir räddad av raraste chauffören. Nästan så att jag vill starta blockad mot Kurir för den urusla attityden och bristen på empati hos den person jag talade med – när man faktiskt innan har kollat. Nu blir det för all framtid de dyrare – men uppenbarligen proffsigare Taxi Stockholm.

Och jaaa!! Hurra idag på internationella kvinnodagen för alla kvinnor – och även män tycker jag – som lever i värderingar där vi alla är individer med lika rättigheter.

Och jaaa. Hurra även för mig som faktiskt idag genomfört en hel föreställning med så gott som all teknik. Liiite för lång ännu. Liiite snubbel här och var. Någon fil som ska justera. Lite mer öva på pianot. Men nu är vi på väg. Ska vila från den attans texten en dag nu. Den får det liksom just nu att koka lite i huvet. Ska på bio – såklart – säger hon med guldkortet på SF. Vill se den där ändå som fått alla Oscars, Dallas Buyers Club ni vet. Själv ska jag gå. Yep. Bio är hur bra som helst allena. Då vill jag ju inte prata. Enda sällskapet som kan förhöja i vissa lägen väl eventuellt en hålla-handen-person. Eller en som man kan fika med efteråt. Men idag går det så bra utan, så.

Jäkligt många hurra blev det. Och endast ett bu, ett STORT sådant, men ändock.

En rätt bra dag alltså!

Med önskan om en fin lördagkväll!

Välkomna på fest i mitt huvud – en vecka till premiär!

Om precis en vecka är det premiär på För sensibelt begåvade. Kan knappt tro det är sant. En föreställning som började förberedas mentalt för nu så länge sedan ska äntligen få liv.

Jag har tidigare nämnt min coola Twitter-kontakt @sent70-tal som häver ur sig citat på citat av högsta hsp-rang. Lyssna bara på detta: ”Sitter på tradigt möte och har en rolig fest i mitt huvud.”

Precis så är det. Många av oss högkänsliga har ju många gånger ett mer aktivt inre liv än ett yttre. Nu ska ni få ta del av en del av mitt.

I detta nu är det repdagarna långa. Imorgon blir det till att kånka piano och ljudanläggning till riktiga lokalen för lite rep av den absolut äkta varan med alla knapptryckningar inkluderade. Det är mycket praktiskt som ska klaffa.

Materialet är i kroppen. Nu skare bara till lite flyt också.

Du som inte har skaffat biljetter ännu, passa på om det är någon särskild dag du har i åtanke. Ett tio-tal biljetter finns kvar till andra föreställningen, men bara enstaka till den tredje. Sen finns det ju även ytterligare fem som fortsätter fyllas upp. Du som har biljett, kom ihåg att boka ditt bord på 08-6110045 om du har tänkt att äta. Det rekommenderas varmt! 199 SEK kostar måltiden med dryck och då bör du vara på plats redan vid 18.00 för att kunna ordna i lugn och ro. Varmast välkomna!

För sensibelt begåvade på årsmötet för Sveriges förening för högkänsliga

Nu är det offentligt! Jag är inbjuden att med ett utdrag ur min föreställning medverka på årsmötet för Sveriges Förening för Högkänsliga.

När jag påbörjade ansökningarna inför detta projekt hade jag väl aldrig kunnat ana att det skulle bli resultatet. Jag känner mig oerhört ärad, förväntansfull – och nervös!

För att göra För sensibelt begåvade till ett delaktighetsprojekt såg jag tidigt till att ta kontakt med föreningen och fick kontakt med Else Marie Bruhner som är ordförande. Mina förhoppningar var då att få kontakt med föreningen för medverkan vid min referensföreställning och för att kunna ha en objektiv instans att hänvisa till rent informationsmässigt. Min föreställning är ju trots allt en subjektiv upplevelse och för den som är intresserad är det viktigt med tillgång till mer objektiva källor.

När då sedan Else Marie ringde för att fråga om jag ville komma på självaste årsmötet och berätta min historia i ett reducerat föreställningsformat blev jag både överraskad och väldigt glad. Ett förtroende som jag är varmt tacksam för.

Den 22 mars är det dags och jag har redan börjat planera för upplägget. Tänker att jag får vara lite mer noggrann med fakta inför en publik där alla faktiskt är högkänsliga och redan kan rätt mycket. Måste dessutom minnas att jag som den högst extroverta person jag är kommer vara i minoritet som jag ju är med min typ av personlighet. 30 procent sägs vi ju vara av alla högkänsliga. Men, tänker jag, det kanske inte är så konstigt att det är flera utåtriktade högkänsliga som just fört egenskapens talan, det ligger ju i personlighetens natur.

Hursom. Arbetet fortsätter med föreställningen. Den mest intensiva perioden.

Nu är det finslipning som gäller. Än så länge är jag långt ifrån nöjd och jag funderar på var jag kan stryka och vad jag eventuellt hinner lägga till musikaliskt.

Perfektionisten måste dock komma ihåg att bra nog räcker långt. Så länge bara hjärtat är med.

Dags att snacka terapi

Idag när jag var inne på Google råkade jag av en slump ramla på min gamla terapeuts namn. ”Tänk om hon har sett affischerna?” slog det mig. ”Hon om någon vet ju hur otroligt osensibelt begåvad jag kan va!” var komiskt nog min allra första tanke.

Jag bestämde mig på studs för att skriva till henne. Mindes plötsligt att jag inte var säker på hur vi egentligen sagt adjö där för sex år sedan och att jag vill skicka ett hej och ett tack. Insåg ju plötsligt också hur mycket av det hon lärde mig då för ungefär sex år sedan som verkligen fått stor betydelse för hur jag lever idag. Ärligt talat insåg jag det inte då, men nu gör jag ju det, slog det mig. Ibland när jag står inför val, eller hamnar i gamla mönster då dyker verkligen hennes ansikte upp inför mig och hennes utmanande frågor.

En bra terapeut säger inte så mycket utan hjälper oftast patienten att komma fram till sina egna sanningar. N som var min senaste terapeut var precis så, fast en oerhört smart sådan och samtidigt en riktig tuffing. En godhjärtad en, men dock en tuffing som inte lät mig slippa undan. Precis vad jag behövde.

Min senaste terapeut säger jag. Ja, jag har gått i terapi vid två andra tillfällen i livet och det är absolut inte något som jag tycker det är svårt att prata om. Som jag ser det är det inte ett dugg mer konstigt att sinnet precis som kroppen kan behöva vård och träning. Jag tror till och med att många av våra kroppsliga symptom kan stoppas om vi tar hand om vårt sinne. Andra anledningar till att jag alltid varit öppen för terapi är att jag på ett plan är övertygad om att alla människor är rätt galna. Det kan ju låta som ett vidlyftigt uttalande. Men seriöst. Tänk bara vad man skulle få se om man fick titta in i folks huven! Att vara ”galen” är med andra ord rätt normalt. Och eftersom jag har valt ett oerhört öppet förhållningssätt till livet känner jag slutligen att jag har väldigt lite att försöka dölja. Det enda som jag tycker kan vara sorgligt med terapi är att det är så oerhört dyrt och att det kan vara svårt att få subventionerad dito.

Terapi är något som jag tror passar många högkänsliga väldigt bra. Vi tar ju inte bara in stora mängder information utan vi processar den även desto mer noggrant. Kanske för att bringa någon slags reda? Att analysera och se saker ur olika perspektiv är därför många av oss väldigt bra på. Studier har enligt Elaine Arons även visat att högkänsliga kan vara mer mottagliga för psykologiska stödåtgärder än andra.

Personligen har jag dock upptäckt att när det kommer till terapi kan analysförmågan även vara till en sorts nackdel – om man inte har att göra med en mycket intelligent och erfaren terapeut. Plötsligt sitter man där och märker hur en terapeut, som annars kanske mest har med patienter att göra som annars har svårt att se på sig själv utifrån, berömmer en för ens goda analysförmåga: ” Men du ser ju verkligen allt så tydligt själv”. Men ändå så händer inget.

Nu kan man ju söka hjälp terapeutiskt av olika skäl. Jag har sökt mig till terapi i tre omgångar i mitt liv och alla omgångar fick sin funktion. De två första gångerna gick jag i en form som kallas psykosyntes. En form som ganska mycket liknar den traditionella så kallade psykodynamiska terapin där man till stor del samtalar om problemet och bakgrunden till det. Just då var det nog vad jag behövde. Första gången i 21-års-åldern var jag bara en oerhört sårig flicka och hade turen att möta en varm kvinna som hjälpte mig bli starkare igen. Andra gången hade jag blivit rejält utbränd (vilket har varit ett återkommande mönster för mig, baksidan av att ha en stor energi som man inte vet hur man ska dosera) och fick viss hjälp i stresshantering. Men nu började jag uppleva att det blev mer prat och för lite verkstad.

Lyftet kom när jag träffade N för sex-sju år sedan, som arbetade med det som kallas kognitiv terapi. Visst gick vi igenom min bakgrund, förmodligen mer än vad kognitiva terapeuter brukar göra. Men främst fick jag lära mig hantera tankar och känslor i stället för att nödvändigtvis alltid analysera dem eller agera på dem. Vidare fick jag lära mig att arbeta mot mina mål och fokusera på dem snarare än orsaken till de utmaningar jag brottades med.

Då började det plötsligt hända saker.

Av denna anledning så är jag idag mer benägen att rekommendera kognitiv terapi till en person som vill ändra beteenden snarare än att söka i sitt förflutna. För vi analytiker kan lätt fastna där – och till syvende och sist är det ju inte där vi lever.

Det kändes bra och viktigt att få skriva till N idag. Inte bara för att jag plötsligt kände mig så generad för att hon skulle se sin patient på affischer över stan med rubriken ”För sensibelt begåvade”. Men också för att jag ville tacka henne. Hör ni några klokheter från mig så är det stor sannolikhet att flera av dem har sitt ursprung i kloka N.

Sedan jag gick hos N har jag heller inte upplevt ett nytt behov av terapi. Jag säger inte att en ny omgång inte är utesluten. Behovet av en objektiv samtalspartner kan ibland vara helt ovärderligt. Men jag känner ju till redskapen nu. Har förstått orsakerna. Nu är det upp till mig att göra jobbet.

Det är ju verkligen inte heller bara terapi som har gjort att mitt liv idag är mycket roligare än vad det var innan. Träning betyder bland annat enormt mycket för mig personligen med den tillgång jag får till kroppens naturliga endorfiner. Kloka människor i mitt liv. Och så klart kunskapen om hur vi högkänsliga fungerar tillsammans med den förvärvade kunskapen om krishantering och insikten om att jag måste lyssna på mig själv i stället för att som tidigare köra över mina signaler.

Men om terapi är något du inte har provat är det något jag varmt skulle vilja rekommendera för det kan ha enorm betydelse. Särskilt om du misstänker att du är präglad i mönster som inte hjälper dig. Det finns många former och även enklare samtalsformer som kan ha stor betydelse. Visst kan en god vän göra mycket. Väldigt mycket. Men det kan vara ovärderligt att få lätta sitt hjärta för någon som inte kommer döma dig eller relatera personligt till det du säger. Ännu mer värdefullt även med en person som har kunskap om hur tankemönster fungerar och hur man kan påverka dem.

Ett enda råd har jag när det gäller att söka sig till en terapeut: Se till att du får förtroende för den person du träffar. Om du inte får det, pröva en ny. Döm inte ut terapi för att det inte fungerar med den du träffade. Förtroendet kan betyda allt.

Det är en och vecka och två dagar till premiär nu. Tiden. Vad hände? Just nu övar jag mig konstant live i stresshantering, prestationsångest och flera av mina värsta djävlar. Så vad gör jag? Jag försöker prata med människor som tror på mig och peppar, jag försöker sova bra, träna bra och äta bra. Nåja. Hyfsat, vad gäller det sistnämnda. Chokladen lockar starkt, så jag har övergett målet ”i topp-trim” till förmån för målet ”mänsklig” rent fysiskt. Men jag kokade ändå bra blomkålssoppa idag – tveksam doft men ljuvlig smak – och bjöd dockspelarfröken på lunch. Biljetterna säljer på bra nu vilket gör mig både överlycklig och nervös på samma gång. Se till att få din. Snart syns vi!

För sensibelt begåvade – Pressmeddelande

Visste du att upp emot en femtedel av alla människor föds med ett nervsystem känsligare än snittet? För sensibelt begåvade är en unik scenupplevelse om högkänslighet med och av sångaren och skådespelaren Sarah Nilsson som utspelas runt om i rummet, mitt bland en ätande och drickande publik i den charmiga miljön på Vurma Birger Jarls övervåning.

Med en parallell yrkeserfarenhet som licensierat krisstöd i ryggsäcken varvas vid och kring pianot egna erfarenheter från livet som högkänslig med iakttagelser av känslighetens plats i vårt samhälle.

”Allt började med en serie note-to-self’s, slutsatser från den samling empiriska experiment vi kallar livet. Jag vill öppna dörren för det intima. Skratta åt det, hylla det, vurma för det! Rent krasst hämta in känsligheten från avbytarbänken och släppa in den i matchen jämte tanke, logik och förnuft.”

Detta är föreställningen för dig som upplever dig som känsligare än de flesta, för dig som är nyfiken på begreppet högkänslighet, men kanske mest för alla som vill underhållas, förfäras, inspireras och lämna föreställningen med något tänkvärt i bagaget. En föreställning rätt in i hjärtat.

För sensibelt begåvade har premiär den 14 mars 2014 och spelas därefter även den 19 & 26 mars samt den 2, 8, 15, 23 & 29 april. Föreställningen startar kl 19.00, insläpp kl 18.00 för beställning av mat och dryck. Bord bokas på Vurma 08-611 00 45. Biljetter säljs via Ticnet.

Trailer till För sensibelt begåvade på Youtube.

Röster om Sarah Nilssons tidigare föreställningar:

”Med Sarah Nilsson i spetsen har Teater Kärlek på kort tid vuxit till något av det mest intressanta och vitala i Malmös fria teatervärld.” / Skånska Dagbladet om förställningen BrudJävlar

”Sarah Nilsson träffar helt rätt i sin mimik och sin sångstil (…) Hennes slängiga jargong och den underliggande krampaktigheten förefaller vara perfekta teckningar ur vardagslivets relationskaos. Hon ålar omkring med fullt sensuellt pådrag i sin röda klänning, och hon har även ögon som kan förgöra och förföra.”

/ Sydsvenskan om föreställningen Venus biktar sig

För sensibelt begåvade genomförs med stöd från Stockholms stad. Projekteringen och förberedelserna inför skapandet av föreställningen För sensibelt begåvade genomfördes med stöd av Kulturbryggan.

Följ föreställningens uppskattade blogg och läs mer om högkänslighet på www.forsensibeltbegavade.com

Vill du hjälpa till att sprida information om föreställningen För sensibelt begåvade? Känner du en journalist? På denna länk har du ett pressmeddelande i PDF-format som smidigt går att skicka vidare!

PRESSMEDDELANDE FÖR SENSIBELT BEGÅVADE

Nej, du är inte ensam.

Du är inte ensam om att ha ett hjärta som lätt värker. Även om det ibland kan kännas så. Du är inte ensam om att ha tårar som ofta rinner över. Du är heller inte ensam om att sitta där med allt som rör upp inombords och ett skriande behov av time out. Visst är det inte så alltid. Men då och då. Oftare än för de flesta. Det har du märkt.

Nu, nära två veckor innan premiär, har jag utlyst en tävling på Kulturdirekt där personer får uppge varför de ska vinna biljetter till min föreställning För sensibelt begåvade. Redan ett dygn efter att den är utlyst strömmar motiveringarna in. Motiveringar som rör mitt hjärta på djupet och påminner mig om varför det här projektet är så viktigt för mig. Det är lätt att glömma när man själv försvinner i allt från stress till prestationsångest. Men nu minns jag. Tack för det!

När vi mår bra är det ju så lätt att glömma. Allt väl så långt. Klart vi ska må bra när vi kan! Men efter sjuttiotolfte gången, när jag återigen fick stiga upp från botten av ett avgrundsdjup så lovade jag mig själv att jag skulle minnas. För att inte bli lika förvånad nästa gång. Överrumplad. Och för att kunna förebygga, kunna uppskatta och vara glad för livets goda. Vi tar ju det så lätt för givet, alla vi människor! Vi känsligare vi kan där faktiskt ha ett litet försteg när det gäller att hantera det svåra, har studier visat, vana som många av oss faktiskt är med upp- och nergångar. Särskilt i den senare delen av våra liv vill jag tro. Vi har fått öva oss och lär oss att ta oss upp. Igen och igen. Och förhoppningsvis blir vi även bättre på att undvika groparna som inte är nödvändiga.

Jag ska inte avslöja motiveringarna som inkommit från tävlingsdeltagarna – det är ju ännu långt kvar till datument gått ut – fast jag bra gärna skulle vilja. De berör nämligen i sanning i hjärtat! Men jag kan berätta att de har påmint mig om den egentliga anledningen till den här föreställningen: Att bygga broar.

Flera skriver om hur de själva vill gå för igenkänningen och helst ta med sig någon som fungerar annorlunda som man gärna skulle vilja förklara lite för. Precis så hoppades jag ju att det skulle bli.

Det är så lätt för en person som avviker från normen att hamna utanför. Det är så lätt att räkna bort en person man inte förstår sig på. Och lika lätt är det att avfärda alla de som fungerar annorlunda än vad man själv gör. Detta är kärnan av all sorts mångfaldsproblematik. Men det är också det som är syftet med att lyfta en föreställningen om oss av det känsligare slaget.

Särskilt eftersom vi känsliga har så många tillgångar som kan förbli dolda om vi inte lär oss vårda det vi har.

Så många fantastiska människor har de senaste åren lyft ämnet känslighet med ämnet högkänslighet i fronten. Elaine Arons studier har betytt enormt mycket för mängder av människor världen över. En liten föreställning i Sverige kan verka liten i jämförelse. Men jag hoppas att jag via igenkänningens kraftfulla verktyg ska få ge ett praktiskt litet exempel som berör på ett kompletterande sätt bredvid information och statisk fakta.

Jag bjuder in till en kväll i formen charmig stiliserad fest av den sorten där vi kan få lov att både skratta åt eländet och fälla lyckotårar över det fina. Låter pretentiöst. Men det är det sista det är. Tvärtom.

Ja, jag vet inte om jag lyckas med allt jag skulle vilja uppnå – vi är ju trots allt också rätt olika vi högkänsliga, finns av alla sorter. Jag är ju bara en sort – och det är den ni får möta. Men under kvällen För sensibelt begåvade så är du i alla fall i vänners lag, det kan jag lova. Det ska du veta.

Du är inte ensam.