Spontan ba, en helt vanlig onsdag!

Det finns några, några få platser kvar imorgon ONSDAG DEN 1 OKTOBER på nypremiären av FÖR SENSIBELT BEGÅVADE. Det gör det! Vi vill ha det SMOCKFULLT – så nu har du din chans!

Biljetter säljs på Ticnet ända fram till några timmar in på föreställningens start! Du hittar dem HÄR.

För sensibelt begåvade är ju en liten intim föreställning som drivs med små och effektiva medel. Ja, vi är oerhört stolta över att vi i våras så gott som sålde slut på alla biljetter till åtta offentliga föreställningar. Detta utan så gott som inget stöd alls från reguljär media och en ytterst begränsad budget.

Varje föreställning är en en rar liten upplevelse. Skapad för att upplevas i värme i ett härligt rum knappt utan motstycke i stan. Tillfällena är få och av erfarenhet vet vi nu att de går för snabbt förbi.

Det är NU det gäller.

Fem exklusiva föreställningar i höst. Så du kanske nu upptäcker att det vore ändå roligt att skaka om den här ordinära veckan med en helt ovanlig, vanlig opretentiös liten upplevelse.

Det går hur bra som helst!

Du glider in efter jobbet i en skön lokal mitt i stan, får dig ett gott glas och får slå dig till ro. En stund senare börjar en föreställning i närhet som förutom en lagom paus är färdig i precis lagom tid för att du ska kunna vara alldeles så där lagom klok till nästa dag. I lagom tid för att du till och med ska kunna hinna pussa de något äldre barnen godnatt.

Känner du för att komma ensam – så är du inte ensam. Varje föreställning har alltid ett flertal ensambesökare – kanske för att det för oss högkänsliga faktiskt är ett rätt himla trevligt tillstånd när man ostört kan njuta av det man får sig bjudet.

Ser så fram emot att se er imorgon.

Spontant – eller välplanerat!

VARMT, VARMT VÄLKOMNA!

Själv känner en sig ärligt talat sådär lagom spontan just nu. Har ju repat, repat och repat och tänkt på att vara klok superlänge nu. Det krävs. Vill ju vara i absollut högform för er imorrn. Alldeles nu strax ska jag själv sjunga upp och sen köra mitt sista ensamrep. Jo, det är ju också nervöst. Blandat med en viss förväntan. Det gick ju bra sist ändå. Väldigt, väldigt bra. Och hoppas, hoppas det går minst lika bra nu. För det är ju också så kul att möta er. Vi gör det tillsammans.

Verktyget som öppnar alla dörrar

Taxichaufförer och jag har fått en särdeles speciell relation sedan jag började med föreställningen För sensibelt begåvade i Stockholm. Inför varje rep, varje föreställning fraktar jag ju mitt galet tunga piano och en något smidigare ljudanläggning mellan Södermalm och innerstan. Jo, jag måste nog göra så, eftersom det tyvärr inte finns några vettiga försäkringsvillkor för det här med musikinstrument. Inte vad jag kunnat hitta i alla fall.

Jag minns därför hur jag i början hade panik, särskilt efter ett av de första repen när Taxi Kurir låtit meddela att de ”minsann inte fäller sina säten”. Hur ska det här gå, tänkte jag. Jag visste ju att jag var helt beroende av att bli körd, eftersom jag ensam med egen bil inte skulle kunna klara av att parkera och lasta själv i citys högtrafikerade kvarter.

Jag minns hur jag därför noggrant förberedde min packning inför mitt första möte med mitt nya val, Taxi Stockholm. Minns hur jag ställde den så smidigt jag kunde på trottoaren. Vinklade pianot över trottoarkanten med handtaget riktat mot personen som skulle möta mig. Förberedde hur jag skulle förklara att det var bara pianot jag behövde hjälp med – resten kan jag bära själv!

Och sen när taxin då äntligen rullade in. Då log jag. Log febrilt ända tills chauffören stigit ut och närmat sig mig på lämpligt talavstånd.

Ungefär lika febrilt log jag vid varje nytt möte när jag precis flyttat ned till Malmö för en massa år sen. Jag hade hört hur många föraktade dryga Stockholmare, så det ville jag ju tydligt signalera att jag inte var, innan de hann få för sig något annat. Attans vad jag log.

Jo. Ett leende funkar. Så gott som alltid.

Det finns inget mer avväpnande. Och det menar jag inte ur ett manipulativt perspektiv – även om man kan välja att se det så. För visst går det att betrakta ett leende som ett verktyg: Världens bästa, skulle jag vilja säga, för att öppna alla sorters dörrar.

Men självklart måste det vara äkta.

Själv är jag värdelös på att ljuga – så skådespelare jag är. Så får ni ett leende av mig så kan ni lita på att jag menar det. För lär ni känna mig bättre kommer ni också märka att ni illa kvickt kan få ett rytande om jag finner det befogat.

Men leendet är viktigt. Leendet är bra. Inte minst gör leendet dig själv glad.

I Sverige kan jag tycka att vi är lite rädda för leenden. Detta har jag tänkt på ända sedan jag var riktigt liten eftersom jag är en sån person som naturligt är jättejätteglad när jag är glad. Jag bara är sån.

Men precis som jag säger i föreställningen För sensibelt begåvade ”så lärde jag mig tidigt att i vissa sammanhang är det bättre att vara lite så där lagom glad.”

”Så jävla glad hon är. Det måste vara påklistrat. Och usch, dom där hemska amerikanerna med sina oäkta leenden. Frikyrkligt, det är vad det är!”

Jag har hört alla varianter. Och idag bara garvar jag åt dom.

Jag tror det har lite med den här Jantelagen som jag fortfarande tycker att vi bär med oss i Sverige. Att vi inte ska sticka ut. Inte vara förmer. Vi ska vara lagom. Det är ok, det finns faktiskt fördelar med den också. Att vi alla är lika värde.

Men det ÄR ok att sticka ut. Och gör du det med ett leende då är det fan mer än ok!

Nu kanske du är en mer introvert person, som exempelvis de allra flesta högkänsliga är. En sådan person som har ett spektra likt regnbågen av känslor inombords – men det kanske inte riktigt omvärlden vet för det. Du kanske inte ens har lust att basunera ut det! Jag förstår. Jag har massa vänner av det slaget. Jag är ju lite särskilt förtjust i just er. 🙂

Du ska ju såklart vara som du är!

Men jag vill ändå mest bara påminna. Det är nämligen så att något så litet som en fysisk dragning på läpparna kan öppna upp känslorna hos nästan vem som helst. Det signalerar: Hej, jag ser dig, jag är vänligt inställd och jag respekterar dig. Där börjar varje möte.

Om någon blir arg på dig. Stanna upp. Backa ut från situationen. Se hur löjligt det faktiskt blev. Pröva att le och säga. Hoppsan, nu blev det visst fel. Hur börjar vi om?

Om någon inte förstår och snäser när du stapplar dig fram på din knöggliga franska. Skratta till. Säg. Stopp. Förlåt. Jag talar inte så bra. Skratta. Inte ens den suraste fransman i Paris har här hjärta att avvisa dig.

Om det blir riktigt taffligt och pinsamt vid första intima mötet med din nya käresta, fnissa vänligt och ge hen en stor kyss mitt på munnen.

Livet är inte så allvarligt – även om vi många till mans har lätt att se det så. Även jag. Jag går sannerligen inte omkring och ler jämt.

Men när jag mår bra gör jag det. Och när jag medvetet vill knyta kontakter och bygga broar, då gör jag det. För att jag tycker det är roligt. För att jag är en nyfiken person och då bara blir det så. Och för att jag har lärt mig att det är helt avgörande vad jag signalerar.

Ett mindre antal kommer tycka du är lite tokig. Ett mindre antal kommer titta på dig misstänksamt. Ett mindre antal kommer avskriva dig som oäkta och ytlig.

Det är dom som egentligen behöver leendet allra, allra mest. (Fast. Det kommer de aldrig nånsin erkänna.) Och. Där får du nog ta det i grader. Och kanske minnas – ”you can’t win them all”.

Men de allra, allra flesta blir bara så otroligt glatt överraskade att du kommer med ditt leende där helt oväntat.

Som den här sopgubben (eller killen, snarare) som mötte mitt leende med ett stort tillbaka här i veckan när det öste ner som allra mest och jag gick under mitt paraply med en sjukt bra låt i öronen och trots höstens rusk och rispat hjärta ändå inte kunde låta bli att bara känna mig så HIMLA glad.

Vill ni se mig le live så kom på NYPREMIÄR AV FÖR SENSIBELT BEGÅVADE NU PÅ ONSDAG DEN 1 OKTOBER! Den kvällen är något alldeles extra! Jag har ju längtat! Några biljetter finns kvar och dom vill jag ju att DU ska knipa så att det blir SMOCKFULLT! Vi kommer inte bara le under kvällen. Men ganska mycket. Ärligt talat. För även åt livets allvar får man skratta. Jag lovar. Biljetterna till För sensibelt begåvade på vurma hittar du här på Ticnet!

Det är de små, små detaljerna som gör det

Ett glas blev föremålet för dagens längsta diskussion på teknikrepet. Något så enkelt kan vara så avgörande.

Att detaljer spelade roll blev jag även varse när jag väl på plats tidigt i morse upptäckte att jag fått med mig allt utom myggan – det vill säga den lilla mikrofonen – jag använder i föreställningen. Det man inte har i huvet..

Samma sak gjorde sig påmint när allt var ikopplat och det ändå inte blev mer än ett burrande ljud. Allt såg så rätt ut, men inte lät det för det. Inte förrän jag drog ut och satte in alla sladdarna igen.

En är sannerligen inte bara skådespelare i en enmansföreställning. En är producent, ljud- och ljustekniker även. Och inte minst är man pianobärare.

Är därför så galet tacksam för det helt underbara mottagandet jag får av personalen på vurma varenda gång jag är där. Även för alla de taxichaufförer som vid det här laget burit mitt piano och berättat sina livshistorier.

Idag har jag lärt mig:

– Att jo, jag behöver göra checklistor när jag har mycket att tänka på
– Att taxichaufförer gillar osminkade tjejer med glada leeenden – även om de kommer med snortunga pianon
– Att hur jag väljer att höja mitt glas till skål kan göra stor skillnad

Detaljer. Vi högkänsliga är bra på det här med detaljer. Både att uppfatta dem, uppmärksamma dem och inte minst att se dess värde.

När vi är i balans.

Nu är jag lite trött. Nervös. Men också spelsugen. Står här och sparkar i spiltan. Ser fram emot att få möta min publik på nypremiären nu på onsdag.

Därför ska jag bara mysa lite ikväll och ladda för de återstående detaljer jag i dagarna måste slipa på för att ge min publik en upplevelser som flyter.

Men det blir bra. Mitt regiöga Tove är nöjt. (Kolla bilden nedan, liksom.) Och jag har till och med lyckats hitta en ny granne som vill bära piano.

Men önskan om en härlig lördagkväll!

JA! Nypremiär nu på onsdag den 1 oktober av För sensibelt begåvade! Dina biljetter hittar du på Ticnet! Några få platser kvar! Hugg dem nu! Fler chanser finns även 7, 15 & 21 oktober! Varmt välkomna!

Välkommen hösten – jag är redo!

Foto: Sarah Nilsson

Jag bor på 29 ynka, men högt älskade, kvadratmeter. Kan man bo så? Jadå, det går alldeles utmärkt. Särskilt när man får bo i det område man vill, har lärt sig att inte samla på sig allt för mycket och är hyfsad på att hålla ordning.

Ordning är något som många högkänsliga är bra på enligt studier. Vi sorterar ju som bekant de här intrycken som vi får ett överflöd av, för att hantera dem. Mentalt främst, men visst underlättar motsvarande av en liknande reglering i praktiken. Vidare så uppskattar många högkänsliga en etablerad ordning för att det liksom inte stimulerar massa förändringar som vi måste ta in och förhålla oss till.

Själv har jag alltid hållt på att sortera allt från ord till papper – och människor i mitt huvud.

Så att varje vår och höst behöva sortera om garderoberna för att få in det som behövs på det högt begränsade utrymmet är en rutin som vid det här laget känns ganska självklar. Här följer samtidigt en naturlig utrensning.

Skönast är det dock helt klart EFTER att jag har burit alla kartongerna upp och ner från vinden och ånyo staplat dem så att allt får rum. Här i min lilla etta ligger nu höstkläder, vantar och stövlar i en enda röra i soffan – som jag får ordna upp imorgon. För nu ska jag ut och ha kul!

Men känns ändå lite gött att se den där snygga jackan med fuskpälskragen. Just det, den har jag. De snygga höga stövlarna. Kanske man ska ta på dom idag?

Höst, vi behöver inte hyckla. Du ÄR tyvärr inte min favoritårstid.

Men. Du har din charm. Och nu är jag redo!

NYPREMIÄR ÄR DET PÅ ONSDAG 1 OKTOBER! Biljetter till För sensibelt begåvade på Ticnet! Lönen kom ju just, så passa på och hugg en av de få återstående biljetterna medan tid är! Endast fem exklusiva föreställningar i höst. Varmt, varmt välkomna! Imöra kör jag teknikrep – håll tummarna för att allt går så bra som det är tänkt!

När att må bra blir en vana

Foto: Severus Tenenbaum

Vi föds alla med en inre termostat. För vissa av oss är den så pass känslig att den bara inte går att ignorera. Ändå är det just det som så många av oss försöker göra.

En nyckelfras ur föreställningen För sensibelt begåvade. Något av kärnan i dess budskap.

Jag är nämligen övertygad om att anledningen till att en betydande stor andel människor, och kanske då känsligare människor i synnerhet, inte mår så bra som de skulle kunna, inte är vår känslighet. Utan snarare vår brist på att ta in det som vår känslighet försöker säga oss.

Det kan nämligen bli en vana att må bra.

Att bli så van vid att känna lugnet i sig själv att allt det som skapar motsatsen helt enkelt blir något vi till slut väljer bort – även när vi först trodde det var något vi behövde. För att må bra är ju den bästa känslan i hela världen och tack och lov är även den beroendeframkallande!

Att känna i magen att det här är bra för mig, det här vill jag ha mer av. Men det här andra gör mig snarare orolig/stressad/ledsen. Egentligen är det inte så viktigt varför – men det här avlägsnar jag mig från – helt enkelt eftersom det känns så.

Ungefär som leken fågel/fisk eller mittemellan. Varmare, varmare, varmare… kallare, kallare, kallare.

Det är faktiskt lite spännande att börja se på sitt instrument på det här viset, som en metalldetektor, fast för goda reaktioner. Som en sån där v-formad pinne, en slagruta, som Kalle Anka alltid letade vatten med.

Har du dock genom livet hittills fått en alldeles för liten dos av välmående så är det kanske lättare att göra val som snarare dämpar ibland nödvändigt obehag eller smärta som egentligen bör uppmärksammas. Snarare än att göra val som i längden för dig mot välmående. När annat än välmående mest varit normaltillståndet blir det ett ganska förståeligt, om än då ett kanske mindre bra, val.

För här ligger ju en skillnad. Det är en sak att ta en tablett så att något inte längre gör så ont. Något helt annat att vidta åtgärder mot ett läge så att smärtan i så mycket lägre omfattning ens behöver uppstå. I den mån det går.

Men här har vi ju då alla begåvats med världens mest finstämda instrument som talar om för oss när saker är bra och inte bra – våra känslor. Överlag är detta tillförlitligt – så länge du inte erfarit trauman som fått dig att reagera snett på annars positiva saker. Då är naturligtvis situationen en annan. Inte heller är det helt tillförlitligt när det gäller känslan av rädslan för förändring eller bekvämlighet. Men för det mesta är det enkla rådet att göra mer av det som får dig att må bra – i längden – och avlägsna dig från övrigt.

Inte på något sätt menar jag här att man ska låtsas som ingenting när tråkiga saker inträffar genom att hurtfriskt utbrista ”jajemen, foten i kläm”. Inte heller menar jag att man ska ignorera saker som inte är bra.

Men frågan är hur du tänker när sådant inträffar. Mitt förslag är: HUR kan jag må bättre? VILKEN FÖRÄNDRING är nödvändig?

Men mest, bli en magnet för allt härligt och skönt. Helt enkelt – var din egen må-bra-detektor. Du har ju redskapet.

Kanske ligger det till och med fortfarande oupppackat i sin kartong och bara väntar på att få användas. Men det finns fortfarande tid.

Bara kör.

Det här inlägget skrev jag imorse pigg och nyter. Nu sitter jag här rätt utslut efter en intensiv vecka, nervös inför nypremiär och tänker mest – fan vad pinsamt käck jag kan va. Jo, livet är upp och ner även för mig så klart. Men överlag instämmer jag fortfarande med ovanstående inlägg. 🙂 För att följa mitt eget råd tänkte jag därför snart gå och lägga mig – för det vet jag ju att jag alltid mår bra av när det känns så här. Observera dock att inlägget inte syftar till allvarliga medicinska tillstånd eller reaktioner i akut kris. Var gränsen går för dessa lägen måste främst du själv bedöma men gärna i samråd med professionellt stöd. Om du dock misstänker att det för dig precis som för mig finns en hel del att lära sig i ditt val att betrakta världen och hur du hanterar dig själv så tycker jag absolut du ska läsa mer om högkänslighet och komma och se föreställningen För sensibelt begåvade. Här handlar det långt ifrån bara om allvar. Du har ju läst inlägget – vi ska ju må bra, juh! Biljetter till För sensibelt begåvade med nypremiär nästa onsdag den 1 oktober hittar du på Ticnet.

Nypremiär den 1 oktober av För sensibelt begåvade – en vecka kvar!

HÖSTENS VARMASTE FÖRESTÄLLNING! STANS CHARMIGASTE AFTER WORK!

För sensibelt begåvade är föreställningen för dig som upplever dig själv som känsligare än de flesta, för dig som är nyfiken på begreppet högkänslighet eller för dig som vill veta mer om hur en sensibelt begåvad person kan vara funtad. Men kanske mest för alla som vill underhållas, förfäras, inspireras och lämna föreställningen med ett leende på läpparna och något tänkvärt att grunna på.

BILJETTER HITTAR DU PÅ TICNET! NYPREMIÄR ONS 1 OKTOBER, spelas även tis 7 oktober, ons 15 oktober samt tis 21 oktober! Dörrarna slår upp 18.00, 19.00 börjar föreställningen som är i två akter med paus i mitten. 21.00 är föreställningen klar.

För sensibelt begåvade spelas runt om i rummet, mitt bland en ätande och drickande publik på den hemtrevliga övervåningen på Vurma Birger Jarl. Boka bord och föreställningens egen plocktallrik inklusive ett glas vin eller en öl för 199 SEK utöver biljetten 08-611 00 45. Bokade bord måste intas senast 15 minuter innan föreställningen startar för att inte släppas till annan gäst.

VISSTE DU att upp emot en femtedel av alla människor föds med ett nervsystem som är känsligare än snittet? För sensibelt begåvade är föreställningen som lyfter och hyllar känsligheten och de känsligas betydelse – inte bara för de som kallas högkänsliga – utan för oss alla.

Frågor på tapeten:
-Vad är så bra med att vara känslig? (och är nåt egentligen dåligt?)
-Ska känsliga särbehandlas alltså? (eller hålla tyst och veta hut?)
-När ska man lyssna på sina känslor? (och när inte?)
-Hur drar man nytta av sin känslighet? (hur blir man stolt över den?)
-Hur sjutton begriper man sig på en känslig en? (går det?)
-Hur curlar man sig själv till en nöjd känslig? (så att andra slipper?)

OM SARAH NILSSON:
Sarah Nilsson är skådespelare, sångare och upphovsman med en parallell erfarenhet som licensierat krisstöd i näringslivet. 2010 släppte hon skivan Just like they do in France under alias Once Upon A Girl.

”Det började med en serie note-to-self’s, slutsatser från den samling empiriska experiment vi kallar livet. Så föddes visionen om en föreställning. Jag vill göra underhållning av livet som känslig. Öppna dörren för det intima. Skratta åt det, hylla det, vurma för det! Rent krasst hämta in känsligheten från avbytarbänken och släppa in den i matchen jämte tanke, logik och förnuft.”

PUBLIKENS RÖSTER:

”Egenartad personlig krogshow som berör
Multibegåvade Sarah Nilsson har gjort en lyckad hybridsångteater med mycket musik, allvar och humor. Inledande sången är lika vacker som hela hennes skönt vågade berättande om sina egna erfarenheter av paradoxen att både inte alls vara som alla andra och vara expert på att vara som alla andra. Med mycket närvaro och rörlighet fångar hon publiken och visar en högkänslig personlighets perspektiv på livet. Medryckande och tänkvärt!”

”En känsla av min verklighet
För sensibelt begåvade är en föreställning direkt ur verkliga livet där alla känslor kommer upp i dagen på ett sätt som man känner igen sig i. Med humor, sensualitet och mycket musik kan alla hitta igen sig i de scener Sarah Nilsson visar upp och berättar om ackompanjerat av sin egen musik. Föreställningen rekommenderas varmt, köp biljetter nu för att inte missa en kväll du mår gott i!”

”Underbart gripande riktig feel-good föreställning
Sarah Nilsson är en underbar känslig, humoristisk underhållare med en fantastisk sångröst. Passa på att se den innan den slutar. Jag hoppas och tror att vi kommer få höra mer från Sarah Nilsson.”

Bjud in dina vänner till För sensibelt begåvade med hjälp av evenemanget till För sensibelt begåvade på Facebook.
Få inspiration, kunskap och personliga blogginlägg genom att GILLA sidan För sensibelt begåvade på Facebook.
Läs För sensibelt begåvades blogg

FÅ EN GLIMT AV FÖRESTÄLLNINGEN I FÖR SENSIBELT BEGÅVADES TRAILER!

SÅ HÄR glad blev jag när jag fick veta att Kulturbryggan – och sedemera även Stockholms stad – stöder För sensibelt begåvade. Då skrev jag bloggens första inlägg som beskriver varför det här projektet är så viktigt för mig! LÄS

Foton:
Överst och underst: Anders J Larsson
Mitten: Linda Rehlin

Kur när livet ger en smocka

Livet är ett äventyr. Livet är en spelplats. Fast ibland är livet en boxningsring – fast vi visste inte ens om det förrän vi ligger där knockade.

Det kan kännas lite fånigt. Man går gatan fram på lätta fötter. Njuter av synen av ystra moln och blå himmel. Lutar sig tillbaka och andas ut.

Just då kommer smockan vinande.

Vi kommer inte från det. Det kommer aldrig sluta att vara så. Livet utgörs av överraskningar. Härliga och mindre härliga sådana.

Jag skriver ofta om hur man kan stärka sig som känslig. Hur jag är övertygad om att man genom att behandla sig själv så som man förtjänar kan må så otroligt mycket bättre med sin egenskap och i högre grad få använda den till njutning än till att kurera tråkig överstimulering.

Men när livet kommer med en oväntad högerkrok, då segnar vem som helst ned. Så är det bara.

Sen finns det ju små smockor och rejäla smockor. En del är mest onödigt klumpigt utförda – om än kanske oundvikliga. Andra i form av brutala livshändelser kommer med sådan kraft att de golvar dig totalt och kanske förändrar dig för all framtid.

Oavsett så tar sådant hårt. En känslig ännu mer. Men det som avgör vår återhämtning är hur vi hanterar smällen vi får.

Jag har tidigare skrivit om hur det finns många under-cover-känsliga där ute i livet. De som är precis lika känsliga för både beröring, smärta och intryck som alla vi övriga känsliga – men som med anledning av olika livsomständigheter har fått lära sig att dölja sin egenskap. De som raskt hoppar upp från mattan: ”Ha, det gjorde inge’ ont!”.

Känner du en sådan känslig, som inte ens för sig själv erkänt hur det ligger till, är det inte sannolikt att dennes metod i kris är flykt. Ren fysisk sådan eller flykt via sinnena med hjälp av alkohol ofta och gärna – eller stimulantia av annat slag. Alkohol är ju dock betydligt mer socialt accepterat än lugnande medel – men vari ligger egentligen skillnaden? Själv föredrog jag mat som gav mig sockerrus och lät sinnena njuta och som gjorde stunden till härlig just där och då.

Denna metod av att döva eller fly är rätt behaglig på många sätt och kan få dig själv att under väldigt lång tid tro att du faktiskt har saker under kontroll. För du fortsätter ju. Du är ju ändå uppe på benen. Även om du konstant måste ha tillskott från ditt personligen valda dövande medel.

Det sorgliga är bara att samtidigt skjuter du upp hela processen. Allt som gör ont bara ligger där och väntar på att få överfalla dig igen när du inte är på din vakt. När det sker, kan det då göra väldigt ont både för dig och de runt omkring dig som drabbas.

Det är en utmaning att gå emot det som omedelbart lindrar smärtan när livet ger oss en smocka. Och visst är det inte så farligt att en stund gå in i uppskjutande försvarsreaktioner. Jag tror till och med att det är nästan oundvikligt under själva reaktionsfasen.

Men därefter. Hur vi då väljer att agera avgör helt hur lång vår smärta måste vara.

Idag när livet gör ont så är det precis lika jobbigt för mig som det var förut. Jag blir precis lika förskräckt och gråter precis lika mycket. En stund. Av ren överraskning. Men när man en gång börjat må bra så himla ofta – blir även det en vana. Man vill då inte längre må dåligt mer än man absolut måste. Därför har jag allt mer börjat lyssna på rösten av erfarenhet.

Den rösten ställer numer nämligen alltid frågan: Det du gör mot dig själv idag – kommer det att föra dig framåt?

Det du gör idag – kommer det att hjälpa dig att må bättre inte bara nu – utan även imorgon, i övermorgon och dagen därpå?

Det kanske inte känns så himla lockande när du har en svullen käke eller ett ömmande hjärta att ställa dig upp och gå till jobbet. Att städa hemmet. Att laga ett rejält gott mål mat. Att gå och träffa dina vänner eller din familj – alla de som egentligen inte förstår hur du har det inombords.

Men det är dom och allt det andra som är ditt liv. Inte smockan.

Ge fokus till det du vill ha och det som stärker dig.

Det kan vara det svåraste att göra i stunden.

MEN. Det är det som snabbast kommer se till att du inom nolltid återigen är på benen, fit for fight.

Med kärlek från en förvånat överraskad känslig med ömmande blåtira. Men sånt går över. Snart är det dags för nypremiär! Det är hög tid att införskaffa dina biljetter! Kom och avnjut nypremiären med mig. Jag vill ha dig där! Ja, just dig. Jag vill ha alla där. Biljetter till För sensibelt begåvade hittar du på Ticnet!

Två veckor till nypremiär!

Tick, tack tiden går och onsdag den 1 oktober är det återigen dags för FÖR SENSIBELT BEGÅVADE på vurma Birger Jarl!

Det är mycket nu. En miniversion av förra våren.

Fast då kunde jag förstås jobba med detta heltid och det kan jag inte nu. Så förutom vanliga extrauppdrag om nästan 75% just nu av en heltid, ska jag dessutom repa in en föreställning, att marknadsföra den – och inte minst – att vara NERVÖS!

En är ju sensibelt begåvad. Som ni vet..

Skillnaden är ändå att den här gången är jag också förväntansfull! Vilket ger härliga kickar energi mellan varven!

För jag vet ju nu att FÖR SENSIBELT BEGÅVADE är en föreställning som väldigt, väldigt många tycker om.

En del så mycket att de har sett den både 2, 3 och 4 gånger. En del så mycket att de till och med väljer att fira sin 60-årsdag genom att köpa hela föreställningen till alla sina vänner. Jo det är sant. Jag är så otroligt rörd.

Biljetter finns dock fortfarande kvar – och märkligt nog lite mer just till premiären! Så passa gärna på att boka den dagen och fira öppningen med mig!

Fortsätt gärna, gärna också att berätta för era vänner och alla ni kan komma på. I våras hade jag även en marknadsföringsbudget bakom mig som lät mig tapetsera stan med affischer! Det är lite blygsammare nu vilket gör att era mun-till-mun-metoder betyder ännu mer så att föreställningarna fylls med alla som vill!

I lördags började jag repetitionerna med mitt demonregiöga. Jo, vi kallar henne så för att det låter så härligt och maktfullkomligt! Tove Hellkvist får det att pirra i hela min kropp när vi arbetar tillsammans för det är något med oss två ihop som skapar något tredje, något vi aldrig skulle ha kunnat skapa på egen hand.

Så du som kommer och ser föreställningen igen, lite nya små saker är det sannerligen inte otroligt att du kommer få se. Det ska ju hända lite grejer!

TVÅ VECKOR! TVÅ VECKOR! Sitter nu och klipper en liten trailer som har målet att återge den här känslan som vi som upplevt föreställningen ihop har haft. Men allra bäst är det så klart i verkligheten!

Varmt varmt välkomna!

Biljetter till För sensibelt begåvade hittar du på Ticnet!

Foto: Anders J Larsson, Sarah Nilsson och Linda Rehlin

En historia om äpplen, livsläxor och bussdramatik

Jag växte upp bredvid en äppellund. Mitt emot Stockmos allmänning i Stenhamra ligger ett rött hus precis vid busshållplatsen där alla på Axvägen, Vetevägen och allt vad de hette, gick av efter att de kom hem från sina jobb inne i stan.

Fast först var huset gult och vägen hette Rapsvägen. En fyrkantig liten låda av 70-talsmodell, inte alls så idylliskt sött som man kan tro.

Men idyllisk var däremot äppellunden.

Äpplen är en frukt som haft ett flertal huvudroller genom historien. Äpplen kommer med symbolik i såväl sagan om Snövit som i självaste Bibeln.

Den förbjudna frukten?

Själv tycker jag väl att om nån frukt borde vara den förbjudan så borde det väl vara en mogen stolt banan – eller varför inte en syndigt, saftig mango? Eller den givna passionsfrukten?

Men ett enkelt hälsosamt äpple? Den käcka frukten som håller doktorn borta? Ja, ärligt talat har jag aldrig varit ett stort fan av färska äpplen – det vill säga innan jag insåg hur bra de kan vara för mig.

Men äppellundar älskar jag. Äppelblom, äppeljuice och såklart varm läcker äppelpaj med tjockt vispad vaniljsås. Inte minst är också äpplen så fantastiskt vackra. Krispiga, glänsande, färgrika – och de ju finns här hos oss i vår egen nordiska natur.

Fast sen råkar jag faktiskt ändå ha en helt egen äppelhistoria. En historia som medförde såväl skam som som förbud. Om än i det lilla formatet.

När jag var liten och bodde vid äppellundarna i Stockmos (kanske nån som druckit saften?) skickade mamma alltid ut mig för att plocka äpplen – och päron: ”Bra att du har i din ryggsäck för mellanmål i skolan.”

En dag på skolbussen i första klass drog plötsligt den alltid lika sura busschauffören Uffe i bromsen. Hela bussen stannade med ett ryck: ”Vad är det som lukar? Vad är det som luktar?” skrek han.

Alla barnen satt tysta och började förskräckta titta sig omkring. Till slut stannade uppmärksamheten på min ryggsäck – som mycket riktigt stank. Man uppmanade mig att öppna väskan – alla fack – och där längst ned i ena sidofacket fanns en hel hög av gammal frukt som en sjuårig flicka inte tänkt på att tömma.

Aldrig tidigare i livet hade jag känt mig så skamsen.

En oskyldig rätt söt historia idag. Ett helt tillintetgörande upplevelse då. Som faktiskt, inser jag i detta nu, då gav mig vanan att alltid tömma min väska och packa om den, precis varje dag.

Det stämmer. Jag är alltså inte en sån där tjej med en handväska med utrustning som inför ett tredje världskrig. Min väska är alltid fylld med precis det jag behöver för dagen och jag vet alltid precis vad den innehåller. En väska, som än idag faktiskt oftast är en ryggsäck. Ibland även med äpplen i. Även om det ärligt talat tog många år innan jag vågade fylla den med frukt utan tjockt skal igen.

Äpplen dagen till ära denna vackra sensommardag. Äpplen för hälsan, för känslor och för skönheten de ger.

Den här vackra bilden har en helt ny vän till mig fotograferat, Karin Egenaes, som har ett synnerligen trevligt och inspirerande Instagramkonto. Hon bor inte bara idylliskt med äpplen utan har nu utrustningen till ett eget litet hemmamusteri.

För att påminna om något av det härliga med hösten. Och hur glömska, oskuld, okunskap i kombination med hög känslighet kan leda till händelser som formar oss för resten av våra liv.

Vilket ju inte alltid behöver vara helt fel utan också många gånger också ganska bra.
Det är ju i sanning skönt att färdas med lätt bagage!

Med önskan om en riktigt härlig helg!

För sensibelt begåvade har nypremiär onsdagen den 1 oktober och spelas även den 7, 15 och 21 oktober. Biljetter hittar du på Ticnet.

Personer som inte vill säga vad som är fel

Jag tycker ni är superkluriga. Så är det. Det är erfarenheter från såna som ni som får mig att bara vilja umgås med barn och djur för all framtid. I evighet. Amen.

Ni som hellre försvinner än säger vad som är fel. Ni som lever med ert pokerface och på nåt sätt förväntar er att andra är tankeläsare. Ni som bara sluter upp som en mussla och envisas med att ”allt är bara bra”. Ni som har så föga tilltro till er omgivning att ni inte ens tror det är lönt att säga vad som är fel.

Nej, jag pratar inte om er som är tysta av naturen. Många tystlåtna personer som jag mött vet ändå precis när det är värt att öppna munnen.

Talar nog snarare om er som har svårt att säga och prata om sånt som är besvärligt. ”Jaha, duh”, tänker du nu. ”Då kan du väl fatta att man håller tyst.”

Ja, det kan jag fatta.

Och inte.

För när du håller tyst så ger du verkligen inte omgivningen någon som helst chans att ändra på det som är fel. Om du inte säger nåt finns det nämligen verkligen ingen chans alls att denna andra fattar hur den kan göra situationen bättre.

Men du kanske förlitar dig på slumpen? Vad vet jag?

Konstigt, konstigt att jag ändå blivit så förtjust i så många av det här slaget. Så nåt bra måste det ju vara med er. Nåt som ni vet som inte jag gör.

Men tänk om ni då kunde ha öppnat munnen ibland bara lite mer och förklarat. Så jag slapp gissa.

För jag känner ju ändå alltid på mig saker. Ändå.

Kan hon aldrig bestämma sig? Igår skrev hon om folk som pratar för mycket och idag om folk som pratar för lite. Ja-aa – så är det – allt i livet är balans. Och själv är hon perfekt. Så klart inte. Är både och jag med och bjussar på en hel del av det och hoppas fler ska känna igen sig i föreställningen För sensibelt begåvade. Biljetter till den charmigaste föreställningen i stada hittar du på Ticnet. Kom!