Social ensamvarg i sällskap

bild (6)

Idag har kropp och sinne fått marineras i det heta badets salighet. Jag har låtit värmen få omsluta mig och fylla varje por till dess att fingertopparna skrumpnat ihop till härliga små russin.

Det här badkaret befinner sig i Malmö i Kirseberg på andra våningen i ett tornhus i tegel där en av de allra härligaste familjerna jag vet bor. Att vara här är lite som att stiga in i ett bohem-chict Sound of Music, helt utan varken tillkämpad käckhet eller manisk perfektion. Hemma hos familjen Sääf-Sjölin möts färg, form, ljud och värme i en harmoniskt vacker röra som ger mig både hopp och lugn. Här får en vara sig själv som de säger i reklamen.

Under taknocken sitter en tonåring och spelar natten igenom. I köket bakar en annan marschmallowtårta. Åttaåringen har övernattningskalas med alla tjejerna i klassen som ömsom klättrar på varandra i en enda kram-hög, ömsom fajtas, ömsom skrattar så där som bara barn kan göra i åldern innan de börjat bry sig om vad andra tycker. Visst, mamma och pappa är något uttröttade – vem vore inte det med den gästfriheten? Men det är diskussioner, skratt och bara-vara på ett sätt som passar mig.

Jag är en social ensamvarg. Många vet inte det om mig och förstår sig inte på det. En del nya vänner blir besvikna när de kommer mig in på livet och inser att den här festliga tjejen de träffade på minglet förra veckan inte alls är så där dygnet runt. Fast det kändes som om de verkligen klickade vill hon inte hänga varje dag sedan dess och hon verkar till och med faktiskt gilla att vara själv. Konstigt. Det finns dom som känt sig förorättade. Som om jag inte vill umgås med dem. Och det kan stämma. För det vill jag inte i den omfattningen de vill. För jag kan inte. Jag orkar inte.

Men så finns det en viss sorts människor som förstår sig på de här båda sidorna i mig och dem känner jag mig bekväm med. Dem umgås jag gärna mer med. Det är dom som inte alls tycker det är konstigt att jag ena dagen är hon som dansar på bordet och babblar med frenesi om allt och inget  – men som annars mycket gillar att bara vara tyst, fundera, läsa, sova, se på film och gå i skogen. Men dessa sistnämnda aktiviteter är faktiskt svårt att göra med många människor har jag känt – så därför är jag ofta ensam. Fast jag älskar människor.

Människor är helt enkelt olika socialt. En del vill verkligen vara tillsammans hela tiden aktivt. Jag upplever det som att de behöver något som stimulerar dem för annars blir de uttråkade. När det gäller mig själv så visst vill jag gärna ha sällskap. Men jag behöver också mycket tid för mitt eget huvud. Det pockar på uppmärksamhet. För att bearbeta. Eller skapa. Så därför gillar jag människor som ger mig detta utrymme – antingen i formen att man är tillsammans men kanske gör olika saker eller att vi helt enkelt kan umgås i former där vi bara flytande kan vara.

Helt enkelt. Så länge jag inte känner pressen av någon slags underhållningsplikt – så som jag direkt eller indirekt faktiskt kan göra med en del – ja då funkar det hur bra som helst att hänga. Och det är ljuvligt. Det stör inte mig ett dugg här att äldste sonen skypar till fem på morgonen i rummet intill. Familjeljud är jag van vid. Småtjejernas stoj inte heller. Inte så länge ingen ställer krav på min delaktighet. Och när ingen ställer krav.. ja, då kryper jag gärna fram.

Detta med ensamhetsbehovet är en av de egenskaperna hos mig själv som jag faktiskt haft svårast att acceptera och förstå mig på. Kanske för att jag är en sån otippad ensamvarg med mitt för övrigt utåtriktade sätt. När jag började läsa om högkänslighet så föll plötsligt den här biten på plats, det blev ett enda stort AHA och sedan dess är det en egenhet jag inte bara accepterar utan medvetet ger rum till. Högkänsliga behöver mycket ensamtid. Mycket tid till att smälta intryck, reflektera och ge plats åt allt som försiggår inombords. Är du som jag så vet du vad jag talar om.

Jo, jag är alltså i Malmö nu. Bland annat för att jobba med mannen här i huset med projekteringen. Ska berätta mer om honom senare och vad han har för betydelse för mitt arbete. När jag kommit in i arbets-mode igen. För i sanningens namn har jag mest badat och sovit sen jag kom. Druckit lite vin, sjungit en sväng. Så går det när man jobbat över alla gränser i 8 dagar.

Sakta glider jag tebaks i den sköna softa Sarah. Jo, hon finns också, serni.

I den där soffan har jag sovit många timmar idag. ”Ful-sovit” fick jag veta – med nacken bakåtlutad och munnen på vid gavel. Gött var det.

Mys

10 thoughts on “Social ensamvarg i sällskap

  1. Om du någon gång känner för att fulsova i Småland är du varmt välkommen. När du vaknat finns här många, stora, djupa, vilda skogar att vandra i, små sjöar att spegla sig i, myrar att plocka hjortron på, ängsblommor att sniffa på… och ja, ett glas vin eller två, några hjärtliga garv och små stunder av allvar kan vi också bjuda på – så länge vi orkar.

  2. Jag har länge kallat mig en mycket social asocial person, långt innan jag visste vad HSP var. Jag vet när min mamma kunde titta in för att fråga om vi ville ha saft och hon kunde reagera på att jag satt och läste i sängen, medan mina kompisar låg på golvet och lekte eller spelade spel. När mamma då kunde kommentera detta, så svarade mina kompisar ”Men det är ju Dick!”. Sedan när jag blev äldre, så försvann det accepterandet från ens omgivning. Min första fru accepterade det aldrig, man skulle alltid göra allting tillsammans. Något jag aldrig har klarat av. Det är t.ex. först nu i mitt tredje äktenskap som jag har en fru som helt accepterar mitt sätt. Jag har också få kamrater, egentligen ingen riktig, då jag inte längre aktivt söker några. Däremot har jag en stor umgängeskrets, mestadels då mina teaterkompisar, där jag har märkt hur många av oss som är HSP. Så, jag ”avundas”, jag tror att du förstår vad jag menar, dig ditt goda kamratskap. OT: Varför finns det inget bra ord för det jag menar? Den känslan man kan få när man ser något andra har, men man inte missunnar dem, dock önskar att man själv också kunde få. Avundas är ju ett negativt ord.

    • Tack för din öppenhet Dick. Som du läser så fungerar det inte självklart för mig heller med alla, utan jag värnar om de guldkorn jag har. Jag har dock lätt att få kontakt med folk och kanske är det så att jag därför träffar många och lättare hittar dom som mitt sätt att vara passar med? Viktigast är hursomhelst att acceptera sig själv tror jag ändå. Då hittar man även dem som gör samma sak. Och – man får inte glömma – vi har alla saker som vi kämpar med – kanske är det ibland också så att vi högkänsliga funderar lite mer över saker som dessa.

  3. Hej! Tänkte bara fråga … hur gör dj om du älskar någon kille o han vill vara med dig ofta. Är du en ensamvarg då också??:/

    • Hej Elin!
      Förlåt jättesent svar! Måste ha missat din kommentar! Om det verkligen är kärlek på riktigt – och vi funkar bra ihop – då kan jag fungera ganska bra socialt med en person i större utsträckning. Men det är nog utifrån det jag ofta väljer – och där det kan skära sig. Jag känner mig bäst när jag har lite eget utrymme – men det kan vara eget utrymme i sällskap också. Till exempel att man är i samma rum men gör olika saker. Eller så kan det vara att man går på bio – man får fundera – slipper vara aktivt social – men ändå i sällskap. Såna saker har jag alltid ett behov av. En viss typ av människor vill alltid ”hitta på saker” och vara med någon i dessa aktiviteter. Med såna personer kan det bli krux – eftersom jag ofta har så mycket jag vill pyssla med från inombords också. När dt funkat som bäst har det bara fallit sig naturligt. När det inte gjort det – men personen har varit bra på andra sätt – har det känts väldigt jobbigt. Älska räcker inte alltid kanske – utan man behöver också hyfsat kunna fungera ihop. Eller vad tror du?
      Kram Sarah

  4. Hej! Ser att inlägget är skrivet för ett bra tag sedan, men länkar gärna till det från min blogg om det går bra för dig? När du nämnde högkänslighet kände jag att jag bara var tvungen, om du är okej med det. Skriver om ämnet och letar efter andra som skriver på svenska om sina erfarenheter om att vara högkänslig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s