Före och efter kunskapen om högkänslighet

kaboompics_Young couple with sunflower

Jag överdriver verkligen inte när jag påstår att boken ”Drunkna inte i dina känslor” av Maggan Hägglund och Doris Dahlin ändrade mitt liv. Det var nämligen via den jag först fick lära mig om begreppet högkänslighet.

Just detta med insikten om att så mycket som jag inte gillade med mig själv faktiskt hörde samman med det jag också gillar allra mest med mig själv blev poletten som trillade ned. Att jag inte kan välja – men däremot påverka i hög omfattning genom kunskap om hur jag fungerar, vilket hjälper mig att hantera mig själv förebyggande. Insikten att jag inte kan hålla på och försöka trycka ned mina känslor, utan att jag tvärtom alltid måste våga lyssna på den inre termostaten var också helt avgörande.

Därför har verkligen livet förändrats.  Inte så att jag svävar på små rosa moln varje dag. Men ändå. Jag mår radikalt mycket bättre. För det mesta bra! Det är därför jag gjorde min föreställning som jag hoppas ska upplysa många fler.

Före: Jag trodde seriöst jag var väldigt ensam att fungera som jag gör.
Efter: Jag vet att jag inte utgör majoriteten, men att rätt många är som jag, en hel femtedel – och det är helt normalt!

Före: När jag mådde dåligt lyssnade jag på mina negativa tankar och mådde ännu sämre
Efter: Nu vet jag att de negativa tankarna ofta är ett symptom på att jag är överstimulerad – och inget att lyssna på förrän jag mår bättre. Om de finns kvar efter att jag skärpt egenvården – då behöver jag nog lyssna på dem och försöka åtgärda det som de lyfter.

Före: Jag begravde mig i godis och serier för att bedöva mig tills smärtan gick över – och sen fortsatte jag leva igen precis som innan – tills jag ramlade i samma hål igen.
Efter: Begraver mig i godis och serier för att bedöva mig om jag råkar ta på mig för mycket tillfälligt eller om något som jag upplever som svårt inträffar. Men sen tar jag tag i min handlingsplan med egenvård eftersom jag vet att det är det enda som kan vända det hela.

Före: Oroade jag mig mycket för att jag ibland inte mådde bra.
Efter: Nu har jag accepterat faktum och tycker det inte behöver vara så big deal. Jaha. Livet är liksom inte alltid hurra. So what? Mitt mantra är: ”Allting går över”.

Före: Ju sämre jag mådde desto mindre tränade jag.
Efter: I en riktig dipp är jag inte så sugen på att träna nu heller. Men jag har ju skaffat mig ett jobb som träningsinstruktör som gör att jag alltid måste gå till jobbet, vilket gör att jag aldrig mer gör avkall på rörelsen som hjälper mig så mycket.

Före: Jag hade ett otroligt behov av att älta en händelse som gjort starkt intryck tills den klingat av. Det hände att det kunde tära mycket på enskilda individer bland familj och vänner.
Efter: Jag har tyvärr fortfarande precis samma behov av att älta när det gäller vissa särskilt jobbiga händelser. Numer försöker jag dock att variera vem jag talar med så att det inte blir så mycket belastning på enskilda personer. Jag tvekar inte heller inför att söka mig till professionella lyssnare vid uppenbart eventuellt behov. Dessutom försöker jag medvetet att i högre grad avleda negativa tankemönster genom aktiviteter som tvingar mig att tänka på annat.

Före: Kunde det hända att jag mådde så dåligt av något jobbigt som hänt att jag stannade hemma från jobbet.
Efter: Försöker jag att hålla kvar i dagliga rutiner hur jag än mår eftersom jag av erfarenhet och kunskap från mitt jobb som krisstöd vet att de kommer hjälpa mig att återhämta mig, fast det inte känns så initialt.

Före: Jag slog mycket på mig själv för att jag inte var som alla andra, som inte orkade lika mycket och som ibland reagerade mycket starkare
Efter: Nu köper jag ”baksidan av myntet” av att vara mottaglig för såväl gott som ont. Jag vill ju knappast bli av med fördelarna!

Före: Jag försökte hålla samma tempo som alla andra och brände ut mig med jämna mellanrum.
Efter: Jag har alltid tomma luckor i kalendern och kommer aldrig vilja ändra det någonsin. Jag laddar ofta med lugn – även förebyggande!

Före: Jag tog alla jobb som jag gillade och jag fick.
Efter: Jag tar de jobb som jag vet kommer passa min personlighet och hjälpa mig må psykiskt bra – inte bara vad gäller mängden av belastning – utan även vad gäller arbetsuppgifter och arbetets syfte. Jag vet att det är helt avgörande för mig med meningsfullhet för att jag ska trivas.

Före: Jag trodde att alla som var känsliga och behövde värna om sig själva var mer tysta, introverta personligheter.
Efter: Jag vet att vi känsliga finns av alla de slag. Och det kluriga för oss extroverta är att omgivningen lätt förväntar sig en person som vill och kan umgås jämt. Så är det inte för alla, och det måste man tala om ifall folk ska förstå.

Före: Kände jag mig väldigt stressad över att det finns väldigt många härliga människor att lära känna och umgås med – som jag uppenbarligen inte räcker till för.
Efter: Har jag accepterat faktum. De som finns kvar och anstränger sig för att finnas kvar, de är ens nära. Det blir som det ska bli.

Före: Jag anpassade mig ofta för att bli omtyckt och älskad på bekostnad av mig själv
Efter: Jag anpassar mig när det hjälper mig tillfälligt. Under tex en arbetsintervju eller när jag av något skäl behöver skapa en relation med någon som fungerar annorlunda än jag. Men i mitt privatliv försöker jag påminna mig om att vara den jag är i så hög grad jag kan – så att de människor som verkligen gillar mig på riktigt blir de jag attraherar.

Före: Jag försökte göra allt.
Efter: Jag vet att jag kan göra allt – men inte samtidigt. Jag måste välja.

Före: Jag skämdes ifall någon sa till mig för att jag pratade för högt eller reagerade för starkt.
Efter: Tyvärr skäms jag rejält än idag – en stund. Men sedan, när den omedelbara reaktionen gått över kan jag oftare tänka att det mest är synd om den andra som inte kan låta människor få vara olika och uppskatta det. Jag står upp för mig själv.

Före: Jag trodde att jag var dömd att alltid må dåligt regelbundet på grund av min personlighet.
Efter: Jag vet att en av de stora fördelarna med att vara högkänslig är att vi enligt studier i högre grad än de flesta tar till oss strategier för psykisk återhämtning och att vi faktiskt blir bättre och bättre på det för varje gång. Det finns många högkänsliga som lever liv de mår bra av och som för det mesta mår alldeles utmärkt!

Den 9:e oktober 2018 är det premiär på För sensibelt begåvade 2.0 på Ö2 på Östgötagatan 2. Föreställningen spelas även den 16:e, 23:e och 30:e oktober. Här köper du biljetter! Bjud gärna in dina vänner via För sensibelt begåvade 2.0’s Facebookevenemang. Välkomna!

 

Nu kan du köpa biljetter till För sensibelt begåvade 2.0!

unnamed-1-2000x1200

NU ÄR BILJETTERNA SLÄPPTA TILL FÖR SENSIBELT BEGÅVADE 2.0!

Redan idag kan du garantera platser åt dig och dina vänner.

Köp biljetter till För sensibelt begåvade 2.0 här!

För sensibelt begåvade 2.0 har premiär den 9 oktober 2018 och spelas även den 9:e, 23:e och 30:e oktober på Ö2, Östgötagatan 2 i Stockholm.

Vill du smidigt bjuda in dina vänner? Då finns ett fantastiskt Facebook-evenemang via vilket det går att köpa biljetter direkt. Dela gärna evenemanget i din logg, och bjud ännu hellre också in dina vänner riktat och personligt till evenemanget genom att kryssa i deras namn. Här är länken till Facebookevenemanget för För sensibelt begåvade 2.0.

Biljettförsäljningen sker i samarbete med Ö2 och Nortic.

Varmt, varmt välkomna till Ö2!

FSB_FB 2.0

 

 

Inspiratör i Vårdguiden!

 

Foto: Marc Femenia

Ok. Jag erkänner. Detta gjorde mig mallig. Det kändes superhäftigt att få kallas INSPIRATÖR och i något så legitimt som VÅRDGUIDEN. Det kan jag inte sticka under stol med.

Deras redaktör hade hittat mitt blogginlägg ”Dags för lägeskontroll” och ville att jag skulle skriva något i samma anda för deras läsare angående hur man undviker Vinterdeppen. Och så blev det!

Jag fick skriva texten själv – med viss input från dem naturligtvis – och sedan fotades jag av den både supertrevliga och duktiga fotografen Marc Femenia. Det i sig en upplevelse eftersom de första bilderna vi tog inte accepterades. De blev helt enkelt inte seriösa nog när jag enligt det första upplägget försökte dansa loss, tyckte Vårdguiden. Med högkänslighetsskammen i halsgropen var det bara att trava ut och ta nya sobra stillsamma  bilder. Den översta i höstlöven tycker jag mest om – men för ett decembernummer valdes en med mer vinterkänsla.

Skärmavbild 2018-01-25 kl. 10.16.05

(Jo, så där funkar det i tidningsvärlden. Det var likadant när Expressen var på besök. Jag fick inte klä mig i svart som jag just nu alltid gör, utan skulle leta fram färg. Och inte mössa fick jag ha – det var ju vår. Och ljusstjärnan i fönstret bannandes. Alldeles för lydig var jag. Högkänslig, eller?)

Som ni kanske märker nämns inte ordet högkänslighet i Vårdguiden. Det beror dock främst på att råden riktar sig till alla. Högkänsliga eller normalkänsliga – alla drabbas via av vintertidens mörker och kyla – och råden för egenvård är faktiskt desamma för oss alla när symptomen visar sig.

Sparade du inte din Vårdguide och missade min medverkan? Då kan du kolla den digitala utgåvan här! På sidan 5 är det jag som får inspirera!

 

 

För sensibelt begåvade i HSP-podden

23547065_10155911170277451_2131489548_o

I november förra året fick jag äran att vara med i HSP-podden! Det har jag ju glömt att skriva här i bloggen kom jag på!

Ett verkligt givande möte med Carola som driver sin podd med en fantastisk fingertoppskänsla. Jag måste erkänna att jag innan inte hade lyssnat på ett enda avsnitt, men nu har jag gjort det och imponeras av hur öppensinnat hon valt bland sina gäster och ämnen. På så sätt finns det något att hämta för såväl extroverta som introverta högkänsliga.

För egen del känner jag mig glad över min medverkan. Det fanns för en gångs skull verkligen tid att gå under ytan på ämnet högkänslighet och närma sig konkret och praktisk information som verkligen kan ge något. Att Carola själv är högkänslig gör dessutom att hon ställer frågor med fokus på den högkänsligas behov snarare än vad som väcker reaktioner på löpsedeln – om jag får ge en liten brasklapp till en del större medier.

Själv fokuserar jag i podden på vad just jag tycker är viktigast, nämligen vad vi själva kan göra för att må bra med oss själva – precis som vi är.

Här kan du lyssna!

 

Tips för högkänsliga i Malou efter tio

Skärmavbild 2017-11-12 kl. 21.43.05

Högkänslighet, förklarat korrekt och lättförståeligt av en överläkare i psykiatri i tv. ”Korka upp champagnen” skrev en högkänslig kollega.

Vilken laddning att tala högkänslighet i tv.  Jag oroade mig hela veckan innan –  och nagelfor det jag sagt veckan efter. (Visst nämnde jag att jag är högkänslig..?) Väl i sändning blev jag dock närmast euforisk när det stod klart hur påläst Dr Anders Hansen var och hur balanserat han närmade sig ämnet.

Men det går  undan i TV.  Många har skrivit till mig efteråt och bett om mer information kring den här listan med tips för högkänsliga. Så här kommer den.

Listan härstammar ursprungligen från min föreställning För sensibelt begåvade, sammanfattades i en artikel i Expressen och har här slutligen utvecklats ännu lite mer. Grundtanken bygger på idén kring Psychological body armor, en term som används i förebyggande krishanteringsarbete för bland annat utryckande personal. Vi behöver dock alla värna vår psykiska motståndskraft – vi högkänsliga i synnerhet.

Skärmavbild 2017-11-13 kl. 00.01.06.png

Skärmavbild 2017-11-12 kl. 21.45.06.png

Checklista. Skriv din egen manual, medvetandegör, vad som stärker dig och vad som gör dig svag. Återkom till den liksom med en checklista regelbundet.

Utrymme. Håll tomma luckor i kalendern så att du kan följa din egen rytm i stället för kalenderns.

Återhämta. Kompensera intrycksrika dagar med mycket återhämtning hemma och i naturen.

Fyll på. Var noggrann med sömn, mat, motion, ljus och beröring.

Prioritera hårt. Du kan göra allt, men inte samtidigt. Välj och välj bort. Kom även ihåg att du glänser som mest när du får agera överlagt. Förbered, för stort och smått av det du valt att prioritera. Det har du alltid igen.

Vänner. Välj omgivning med omsorg. Sök dig till människor som ger energi och älskar dig som du är.

Arbete. Jobba med det du älskar i så hög grad som det går. Vantrivsel är energispill som högkänsliga inte har råd med.

Starka upplevelser. Hjälp dig själv att bearbeta starka upplevelser. Skriv till exempel av dig dem, om så bara i mobilens anteckningar. Bekanta dig gärna även med kognitiva metoder, sätt att betrakta dina tankar. Är detta verkligen sant? Och är det något som jag bör reagera på? Många gånger är det bättre att sitta still medan båten gungar.

Anpassa. Välj miljöer, tider, människor, yrken där du med din egenskap får blomstra! Så anpassa inte dig. Du är bra precis som du är. Anpassa livet! I det ingår det ibland att dra en filt över sig och bara vara. Kom ihåg att allting förändras. Imorgon är en ny dag.

Här är båda avsnitten om högkänslighet i programmet som sändes den 6:e november:

 

 

 

 

 

Känn din begränsning och nå nya höjder

StockSnap_XKZWJLV7O9Det kan låta märkligt. Att begränsa sig för att klara mer.

Men. Det handlar ju helt enkelt om en resursfördelning.

Att vara högkänslig eller högreceptiv – som jag föredrar att säga eftersom det bättre illustrerar vad begreppet egentligen handlar om – kan beskrivas med många bildliga exempel. Att man ”suger åt sig som en svamp” av omgivningens intryck. Eller som att man har ett förstoringsglas som alla intrycken går igenom innan de gestaltas i vår upplevelse.

Alldeles nyligen fick jag ännu en ny bra variant: Sen i höstas har jag fått samtala några gånger med en kurator från sjukhuset där mitt barn föddes eftersom omständigheterna varit ovanligt tuffa för mig ett tag på sätt som inte går att undvika. Då är det bra att få hjälp att reda ut lite!

Hon förklarade då att man kan se det som att alla människor har som ett nät mellan sig och intrycken. Vissa av oss har små maskor som fångar upp mycket – på gott och ont – men att personer som jag har väldigt stora maskor. Allt slinker liksom igenom. På gott och ont.

Ett mycket bra sätt att förklara högkänslighet!

Är man en sån har man då inget annat val än att själv begränsa själva utsattheten.

För visst är det trist om all energi går till sånt som du inte alls egentligen har lust att lägga tid på?

Om du mår mycket dåligt av miljöer med mycket buller  – undvik det! Må bra i stället bullerlöst och ha kvar energi till det du vill göra. Tar det för mycket energi för dig att vara med om stora fester – strunta i dem! Då kan du till och med orka vara med när det är fest för en mycket kär vän som du verkligen vara med om.

För varje gång du själv sparar dina resurser, så räddar du energi till det du verkligen vill. I stället för att slösa bort den planlöst bara genom att försöka vara som alla andra.

Inom den svenska psykologin är  fortfarande anmärkningsvärt få terapeuter som velat sätta sig in i Elaine Arons forskning och förklaringsmodell. Detta trots att forskning om känslighet allmänt bedrivits så länge under olika namn på så många håll här i världen. Populärpressens flitiga (miss)bruk av begreppet i Sverige har kanske inte  heller hjälpt till för att höja ett nytt synsätts kredibilitet.

Detta är något jag personligen verkligen beklagar – eftersom  Arons forskning och begrepp är den första förklaringsmodell som verkligen hjälpt mig – och många andra i sin tydlighet.

När man tar emot mycket – av allt – då måste man ha koll på summan av kardemumman. För den spelar roll!

Det gör den ju för alla.

Men för dig som utan att ens vilja det lätt suger åt dig av sånt som du egentligen inte ens ska ha att göra med – är det jätteviktigt att börja välja vad du tar emot.

När du gör det – då kan vi börja snacka höjder.

Den nya läsarens guide till För sensibelt begåvade!

FOTO: Anders J  Larsson

För sensibelt begåvade har nu som blogg funnits i dryga tre år!

För er nytillkomna läsare finns det med andra ord en hel del material att gräva i och som skribent är det lätt att glömma att inte alla har följt projektets hela resa! Därför följer här en liten guide till våra allra mest älskade inlägg.

Väl bekomme!

Nu kör vi!

En vandrande paradox

Hellre ensam än med fel person

Att komma ikapp sig själv

Pinsamhet – en medmänsklig gärning: Våga vara pinsam!

När kroppen beordrar vila

Känslig för sol på alla sätt och vis

Vi är fan mer än regnbågar, fjärilar och gråtskrattande känsloclowner

Ge dig själv en klapp i ryggen

Så vackert att man blir rädd

Tio observationer om känslighet

Jag älskar att mysa

Verktyget som öppnar alla dörrar

För visst är det onödigt att må dåligt bara av gammal (o)vana?

När självbevarelsedriften tar över 

Det är faktiskt normalt att må dåligt

Sensation seeker – vi som är easily bored

Jag lovar härmed att bara umgås med människor som får mig att må bra 

Rör på dig och låt någon annan röra på dig

Du är vad du är och det räcker gott

Jag vill ha ett hus vid havet – tills dess städar jag min lya

För ingen vill ju vara en soptunna 

Vackraste vemodet inför årets längsta natt

Kur när livet ger en smocka

Arbeta för i stället för emot 

Jomen allt cirklar väl kring mig 

Ja, må vi leva!

Note to self: Du kan inte få alla att älska dig

Tankar om ett liv där vi har tid att lyssna på vår kropp

När dom vi älskar mest inte vet bäst

Foto: Anders J Larsson

När livet är en stubbåker

2096487_de6b3859

Efter en lång tid av träda är det dags att återigen bringa nytt liv i livet.

För ett tag sedan stod åkern i full blom, resultatet av ett enormt arbete genomfört med stor framförhållning. När skörden var insamlad var det dags att vila. Men nu är det tid igen att så fröna för nya tider.

Alla delar av processen är lika viktiga. Men visst är det lättare att minnas det fantastiska resultatet och vilja förbli i det ögonblicket för evigt. Fast njutningen till stor del kom av allt du faktiskt investerade dessförinnan.

Stubbåkern kan va förjävlig att ta sig an. Vass och hård på samma gång. Och var sjutton ska man börja? Vad vill man ens så? Tänk om näringen i jorden inte ens räcker? Vad är det för mening med alltihopa?

Men det är bara att hugga i. Börja med att plöja bort de hårda gamla resterna. Djupt ner i jorden måste man ner. Vända på allt så att det gamla också kan få bli jord. Först därefter kan man ens fundera på att börja så på nytt.

I mitt liv växer en helt fantastiskt gröda. Han spirar som inget annat förr. Blomstrar som intet jag tidigare gett upphov till. Som jag vattnar honom. Skyddar honom från för mycket sol. Gödslar honom med kärlek.

Men runtkring honom är det en ren stubbåker som också behöver få liv. Just för den där spirande, fantastiska grödans skull. Allt lever ju tillsammans.

Men det är en utmaning att föreställa sig det som komma skall. En kamp att harva med att ta tag i allt det gamla som just nu är så långt som det kan vara från att blomstra igen.

Men enda sättet att få det att göra det igen är att påbörja arbetet. Fastän trädan fortfarande håller sina lovar fast omkring din kropp. Fastän, den energi som finns nästan bara räcker till den där spirande grödan.

Det som blir över till att ta itu med stubbåkern runtomkring är inte mycket. Men det måste räcka.

När livet är en stubbåker.

Hur jag blev feminist

227002_5840667671_7819_n

Idag är det internationella kvinnodagen. En dag att påminnas om allt som kvinnor fortfarande utsätts för och det arbete som kvarstår för att skapa en jämlik värld.

Något som torde intressera alla, oavsett kön, som hävdar att empati är något de har förmåga till.

Redan som väldigt liten började jag intressera mig för feminismen. Fast jag visste inte att det var så det hette då. Jag bara iakttog orättvisor i min närhet och de fick mig att fundera: Varför behandlas vi olika, kvinnor och män? Varför förutsätts det ens att vi ska bete oss olika?

I min uppväxt var arbetsfördelningen i hemmet konservativ. Mina föräldrar menar att de båda ville ha det så. Men jag kunde ändå inte komma över varför det så gott som alltid skulle vara min mamma som ansvarade för mat och barn. Och varför det alltid skulle vara min pappa som jämt arbetade och drog in pengarna. Men den äran – ska tilläggas. Han slet som ett djur. Men det gjorde även min mamma och hennes insats fick aldrig samma uppmärksamhet, vare sig i pengar eller bekräftelse. Inte heller fick hon pappas frihet. Det verkade även som, att när fördelningen väl var gjord, så var det som om den aldrig kunde ruckas på.

En generation högre upp i familjen så var fördelningen än hårdare. Där tog aldrig mannen fram så mycket som en tallrik på bordet, utan satt och beordrade medan kvinnan sprang kors och tvärs för att ordna. Män tog stora beslut om familjens framtid utan att ens fråga, och talade utan minsta skam över kvinnors huvuden. Sparade pengar i hemlighet och delade ut doser att spendera i ransoner. Kvinnor som ville markera och förändra fick göra det med list och i smyg.

Väl i skolan var det sedan alltid uppenbart hur det var enormt mycket svårare för många av lärarna att begränsa dominanta killar i klassen – jämfört med tjejerna. De verkade sällan ens iaktta obalansen.

Under dåvarande svärföräldrars släktmiddagar förväntades jag hjälpa till i köket medan männen – inklusive min väldigt jämställde man –  på samma gång förväntades församlas tillsammans med övriga män någon annanstans.

I akademiska kretsar där man anordnade traditionella middagar tillsammans samlades efteråt allt som oftast ”herrarna” över ett glas tillsammans, medan kvinnorna röjde disken tillsammans.

På en stor kulturell arbetsplats var det omöjligt att ignorera hur en grupp män genom godtyckligt tyckande tilläts influera ledning ända in på scengolvet på bekostnad av många duktiga kvinnor som försöker göra sina rättmätiga röster hörda.

På en väldigt mansdominerad arbetsplats styrdes politiken av kompispakter och trista hierarkiska beteenden männen emellan där det var enormt svårt som kvinna att hitta en naturlig plats. Detta trots att många av männen var för sig kunde vara enormt kloka och insiktsfulla om allmänna strukturer.

I bekantskapskretsen syns skrämmande många relationer där mannen nu idag 2000-tal ensam ansvarar för ekonomi medan kvinnorna fortsätter att ta störst ansvar för barnen, utan planerad kompensation för utebliven pension. Kvinnor som många gånger hamnar i väldigt svåra situationer vid en eventuell skilsmässa.

Detta trots att feminismen nu har funnits – så länge. Detta trots att den redan för mer än 40 år sedan, under mina första levnadsår, 70-talet,  fick sitt breda genomslag.

Utöver dessa exempel har jag precis som många andra kvinnor fått min beskärda del av rena trakasserier från manligt håll.

Men det som ändå alltid skrämt mig mest är dessa exempel på en slags tyst överenskommelse om en världsordning vars existens förvånansvärt många  fortsätter att förneka.

Vad jag själv upplevt kan inte på något sätt mäta sig med den grad av kvinnoförtryck vi ser i många andra delar av världen.

Men vad spelar det för roll? Hur kan man någonsin ens komma på tanken att ens göra en gradskillnad i vad vi ska få betala bara för att vi är kvinnor? Varför skulle vi behöva betala något alls?

Även om vi idag är många, kvinnor som män, som är väldigt medvetna, så sitter strukturerna i – för det är strukturer det handlar om och som vi alla är offer för. För ofta är det lättare att låta saker passera än att föregå med nya goda exempel.

Jag tänker bara på mig själv. Jag vet inte hur många gånger jag själv använt min ”kvinnliga charm” för att få en extra tjänst. Inte hur många gånger jag skrattat åt ett dåligt skämt för att behålla sympati. Inte hur många gånger jag låtit bli att ställa mig och skrika högt – utan i stället svalt och gått vidare. Ibland vill jag nog kalla det social kompetens. Men ofta, ofta har så klart även jag varit en del av det som upprätthåller strukturen. För det är ju lättast så.

Det är av den anledningen som jag tror att många fortfarande väjer för termen ”feminist” – trots att de märkligt nog aldrig någonsin tvekat inför användningen av ord så som ”människa” eller ”allmänhet”.

Internationella kvinnodagen är sannerligen ingenting att fira. Det är en påminnelse om allt som återstår att göra. Och inget år har vi liksom detta blivit så påminda.  Tack och lov – vill jag nästan  säga – har vi i år som aldrig förr fått se öppna exempel på jubelidioter som USA:s president, som inte ens har vett att dölja sin kvinnofientliga agenda. Det gör att vi väcks.

Man måste absolut inte vara feminist för att man är högkänslig. Men frågar du mig så är det sensibelt begåvat.

Oss eskapister emellan

skarmavbild-2017-03-03-kl-21-03-47

Eskapist – som i att njuta av att undfly verklighetens gråa vardag. Eskapist som i att älska att försvinna in i påhittade världar. Eskapist – som i att älska att umgås med figurerna i böcker och på film – eller i ens egna fantasier.

De gånger i livet jag på allvar fallit i det för många högkänsliga bekanta svarta hålet, har det först sällan funnits kraft till mer än att dra en filt över huvudet och vänta på bättre tider.

Men sedan, under nästa stadium på väg upp till jordytan, har alltid böcker och film varit mina bästa vänner. Beroendeframkallande vänner, får tilläggas. För det blir sällan något lagom av det hela under sådana perioder.

Jag minns perioder då jag dag som natt sträckläst böcker och på fullaste allvar sörjt när umgänget med dem är över. Så till den grad att jag först inte velat påbörja något nytt innan jag fantiserat klart om dem i mitt huvud.

Det finns människor som aldrig ser på film och tv. Som knappt läser böcker. Jag känner flera sådana. För mig ter de sig lite märkliga. Ofta har de i stället ett väldigt stort behov av sällskap.

Det låter ju sundare, ju! Sällskap på riktigt – i stället för av fantasin!

Men många eskapister håller nog med mig som tycker att verkligheten rätt sällan överträffas av fantasin..

Vi högkänsliga tycker mycket om att vistas i vårt inre liv, och låter det gärna stimuleras framför livet utanför. Vi kan säkert framstå som märkliga för personer som tvärtom inte kan förstå hur man som fullvuxen utbildad mänska vill spendera så mycket tid på något som bara är hittepå?

Men i allt detta hittepå så får jag en känsla av att det möjliga i det som ibland kan te sig som omöjligt. Jag får kittlas och tändas på nytt. Jag får hjälp att låta hjärnan pröva andra vägar. Och när jag ånyo kliver ut i den vanliga världen så är jag inte längre helt densamma. Jag är ny, med nya idéer och nya infallsvinklar. Det vill jag mena, även när de härrör från en Alv i en saga om ett land som aldrig funnits.

När livet är tufft finns alltid något magiskt ställe att fly till. Det vet vi eskapister.

Vi behöver ej förklara oss. Bara ge oss av för ett tag – och sen kan vi återvända bättre rustade för det verkliga livet.